Ture Rangström (1884−1947)

Fyra dikter - Ur Friederike Brions visor

1. Ännu går dansen (G Fröding)
2. Den stolta Rhen (G Fröding)
3. Jag mötte en flicka (G Fröding)
4. Minnesång (E A Karlfeldt)

  • Tillkomstår: 1924
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: 1-3. Gustaf Fröding, 4. Erik Axel Karlfeldt
  • Dedikation: 1-3. Till Dagny Pineus, 4.Till Karin Branzell
  • Speltid: 7 min
  • Detaljerad speltid: Omkring 7 min.

Exempel på tryckta utgåvor

Musikaliska konstföreningen 1930

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Exempel på inspelningar

Musica Sveciae MSCD 629 (nr 1-3)
Birgitta Svendén, sång
Thomas Schuback, piano

Litteraturhänvisning

Ture Rangström
Liv och verk i samspel
av Axel Helmer

Beskrivning av verket

1. Ännu går dansen: Allegretto semplice e-moll 3/4, 31 takter
2. Den stolta Rhen: Con moto tranquillo E-dur 2/2, 11 takter, Ass-dur, 8 takter, E-dur, 14 takter, totalt 33 takter
3. Jag mötte en flicka: Poco lento espressivo e-moll 6/8, 20 takter
4. Minnesång: Med ridderlig bravur 1/4 (egentligen 3/4, 4/4, 2/4), 29 takter, Largo, 11 takter, totalt 40 takter


Verkkommentar

Det förefaller som om de tre första sångerna är tänkta som en sammanhängande svit, medan den tredje tagits med först vid utgivningen 1930.


Libretto/text

1. Ännu går dansen kring eken och dansen är mig kär, men går jag själv i leken, är sorgen också där.

Och sitter jag vid väven att söka mödans fred, då kommer sorgen även och sorgen väver med.

Och vandrar jag i skogen en kväll att trösta mig, då vandrar sorgen trogen på samma tysta stig.

2. Den stolta Rhen, som tågar förbi små tysta hem, vad frågar han, vad frågar den stolte efter dem! Hans bölja speglar häcken och slår mot trappans rand och tar sin gärd av bäcken och vaggar skum i land. Av allt han ser han kastar ett vänligt återsken, men utan vila hastar till havs den stolta Rhen.

3. Jag mötte en flicka, hon bar sitt barn, hon rodnade skamset förlägen, hennes dräkt var lump, hennes namn var skarn, hennes hem var den ändlösa vägen.

Hon hade dock något att kalla för sitt, mot varandra de värmde sig varma, jag ville att flickans barn var mitt, jag ville jag vore den arma.

4. Amour, amour! Min kärlek är en lur som ropar högt på stridens dag emot ditt hjärtas mur. Amour, amour! Min kärlek är en sträng som darrar svagt och drömmande i mörkret vid din säng.

Amour, amour! Min kärlek är en fur som stöder stark på stormens berg din lyckas lugna bur. Amour, amour! Min kärlek är en ek vars virke blir ditt helgonskrin, då du är död och blek.