Adolf Fredrik Lindblad (1801−1878)

Adolf Fredrik Lindblad föddes den 1 februari 1801 i Skänninge, Östergötland, och avled på Lövingsborg utanför Linköping 23 augusti 1878. Lindblad studerade för J.C.F. Hæffner 1823−24 i Uppsala. 1825−27 vistades han i Berlin och studerade för Carl Friedrich Zelter, Ludwig Berger och Johann Bernhard Logier. Därefter flyttade han till Stockholm, där han från 1827 drev en musikskola och undervisade i piano och komposition. Hans musik − med undantag för de två symfonierna och sångspelet Frondörerna − komponerades med stor framgång för salongernas värld i Sverige och Tyskland. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1831, akademiens guldmedalj 1852.

Liv

Uppväxt och utbildning

Adolf Fredrik Lindblad föddes den 1 februari 1801 i Skänninge och dog den 23 augusti 1878 på Lövingsborg, utanför Linköping. Lindblads mor, Märtha Helena Friberg, var inte gift och hans far är ännu okänd. Vid ett års ålder fick han namnet Lindblad efter sin släkting och fosterfar, rådmannen Carl Lindblad. Carl Lindblad och hans andra fru, Sophie Zetterling, hade avgörande betydelse för Lindblad under hans uppväxt.

Lindblad fick en grundlig utbildning vars syfte var att han skulle överta fosterfaderns verksamhet som köpman. Kunskaperna i tyska språket betonades tidigt och under ett år, 1818−19, vistades han i Hamburg för att hjälpa till med affärskontakter. I Hamburg blev Lindblad vän med en instrumentmakare som varje kväll samlade läsande och spelande män, och här träffade han människor som ledde honom in i en litterär och musikalisk värld. Man läste den nya tyska litteraturen − författare som Schiller, Goethe, Tieck, Novalis och Jean Paul − och här fick han höra Beethovens musik för första gången, vilket satte outplånliga spår i honom. Väl tillbaka i Norrköping arbetade han i fosterfaderns handelsbod samt komponerade och spelade så fort det fanns möjlighet.

Sommaren 1822 reste han med sin fostermor till hennes släktingar, familjen Kernell som bodde på gården Bleckenstad i Östergötland. På Bleckenstad mötte han de tre barnen till prosten Pehr Kernell och Charlotta Burén: Per Ulrik, Ann-Charlotte och Sophie Kernell, samt deras kusin, Per Daniel Amadeus Atterbom. Atterbom var docent i Uppsala och hade en stark position som författare. Han insåg Lindblads begåvning och hjälpte honom att komma till Uppsala för att studera. Läraren i Uppsala blev director musices Johann Christian Friedrich Hæffner, men undervisningen blev synnerligen sporadisk. Stor betydelse för Lindblad hade Atterboms introduktion av honom hos överstinnan Malla Silfverstolpe, för därigenom lärde han känna Erik Gustaf Geijer och de familjer som ingick i vänskapskretsen. Vänskapen med medlemmarna i Uppsalakretsen var livslång.

1824 publicerade Lindblad tillsammans med Geijer en samling med sånger till Atterboms texter från Lycksalighetens ö. Sångsamlingen blev populär, mycket beroende på att svensk musik publicerades mycket sparsamt, och han blev känd som tonsättare. Malla Silfverstolpe lyckades genom sina kontakter med hovet få ekonomisk hjälp till en studieresa som gick genom Tyskland ner till Berlin.

Mellan hösten 1825 och våren 1827 vistades Lindblad i Berlin, studerade komposition för Carl Friedrich Zelter, piano för Ludwig Berger och pianospelets metod för den då mycket populäre Johann Bernhard Logier − metoden innebar parallella studier i harmonilära och gruppundervisning i pianospel. Genom Malla Silfverstolpes salongsvänner kom han i kontakt med familjen Mendelssohn och han blev nära vän med Felix Mendelssohn, en vänskap som varade till Mendelssohns död. Tack vare vistelsen i Berlin och bekantskapen med Felix Mendelssohn fick Lindblad många värdefulla kontakter inom det tyska musiklivet. Tillsammans med salongsdamen Amalia von Hedvig som översättare, färdigställde Lindblad sin första egna publikation, Der Nordensaal (1826), som tillägnades Felix Mendelssohn och som består av svenska folkliga visor vars texter Lindblad skickligt fångat i ackompanjemanget för piano.

Väl tillbaka i Sverige gifte han sig våren 1828 med Sophie Kernell och genom hennes familj fick han ett kontaktnät av stor social betydelse. Präst vid vigseln var svågern, prosten Christian Stenhammar, som var gift med Sophies syster Ann-Charlotte Kernell. Noteras kan att Christian och Ann-Charlotte Stenhammar var farfar och farmor till tonsättaren Wilhelm Stenhammar. Kontakten med släktingar och vänner i Östergötland hölls levande under alla år. Lindblad och Sophie Kernell fick tre barn, Lotten, som gifte sig med lantbrukaren och författaren Urban von Feilitzen, Per Lindblad, major och ryttmästare vid Svea artilleriregemente och Malla, gift Grandinson.

Lindblad i Stockholm 1827−64

Hösten 1827 var Lindblad tillbaka i Stockholm där han grundade ett musikinstitut som han drev fram till 1861, då han sålde det till en av sina elever, Ivar Hallström. Under Lindblads år i Stockholm utvecklades musiklivet mycket långsamt från att vara nästan helt baserat på privata initiativ i salongerna till ett offentligt musikliv som successivt växte fram först från mitten av 1850-talet. Tack vare kontakter via Berlin och Stockholm fick Lindblad från början elever som kom från kretsen kring kungahuset. Han blev lärare till kronprinsen Oscar och senare till dennes barn, bland dem prins Gustaf och prinsessan Eugénie. Fram till 1851 uppehöll han lärartjänsten vid kungahuset, men man fortsatte utbetala arvodet till honom. Undervisningsmetoden i klaver var delvis i grupp men även enskild. Han undervisade också i komposition och tonsättare som Gunnar Wennerberg, Ivar Hallström och Ludvig Norman fick sina första kompositionskunskaper av Lindblad.

Även om det offentliga musiklivet var outvecklat, var det privata musiklivet desto mer livaktigt. Lindblad var med i Harmoniska sällskapet, som hade sin blomstringstid under 1830-talet men vars verksamhet tunnades ut under 1840-talet. Harmoniska sällskapet samlade en kör på cirka 120 medlemmar och en orkester på ca 40 man, som förstärktes med musiker från Hovkapellet. De gav några konserter varje år, med såväl körverk som orkesterverk på programmet. Lindblad deltog också vid Joseph Mazers stråkkvartettkvällar i dennes hem på Västerlånggatan i Stockholm och under somrarna på Djurgården. Han deltog i ett stort antal privata salonger och gav främst efter 1840 egna salonger.

1830-talet präglades av intensiv aktivitet med musikskolan, undervisning vid hovet, vännerna och kompositionerna. Under detta årtionde komponerade han sina första sångsamlingar, sin första symfoni (C-dur) som uruppfördes i komplett skick 1832 och recenserades av Geijer, som menade att Lindblad hade komponerat med ”hjertats snille”. Den historiska komedin Frondörerna (1835) komponerades på uppmaning av kronprinsen Oscar. Sångspelet har talad dialog och vid framföranden på Kungl. Teatern våren 1835 var mottagandet svalt. Efter en omarbetning gavs komedin igen våren 1836, nu med Jenny Lind i en av huvudrollerna och hennes agerande innebar att verket fick ett bättre mottagande. Lindblad gjorde några nya försök att skriva opera. Almqvist skrev librettot ”Den blåa fanan” och några år senare skrev Fredrika Bremer librettot ”Blenda” till honom, men inte något av projekten slutfördes.

Lindblad komponerade under 1830-talet kammarmusik, en av sina två stråkkvintetter, en av sina två violinsonater. Vilka av de tio bevarade stråkkvartetterna (varav två ofullbordade) som komponerades under dessa år är osäkert, då inte någon av dem är daterad, men de två första stråkkvartetterna kan av stilistiska skäl med säkerhet placeras under de första åren i Stockholm.

Våren 1828 anställdes Lindblad som lärare vid den nystartade Nya Elementarskolan i Stockholm. Även om anställningen blev kort, mellan 1828−33, lärde han känna Carl Jonas Love Almqvist och under 1830-talet umgicks de intensivt. Lindblad läste Almqvists texter som senare publicerades inom Törnrosens bok och han upptäckte − till skillnad från vännerna i Uppsala − att Almqvist var ett ”genie”.

Mest framgång hade Lindblad under 1830-talet med sina sångsamlingar. Till de flesta sångerna skrev han egna texter och flera av dem är idag kända: några exempel är ”En ung flickas morgonbetraktelse”, ”Nära”, ”Sotargossen”, ”Skjutsgossen”, ”En sommarmorgon” och manskvartetten ”En sommarafton” (1836), mer känd som körvisan ”Över skogen, över sjön” i körverket Om vinterqväll (1845).

Åren kring 1830-talets slut var livaktiga. Geijer gjorde 1837−38 sitt ”avfall” och bytte politiska sympatier från konservativa till liberala. Samtidigt publicerade Atterbom Samlade dikter (1837−38) som skrivits under 1810-talet och ställde sig därmed på de konservativas sida. Lindblad stod mitt emellan sina vänner. Någon öppen konflikt blev det aldrig, men Lindblad visade sin sympati med och vänskap till Atterbom genom att tonsätta några av hans dikter under titeln Svenska Visor af Atterbom Componerade för Sång och Piano och Skalden tillägnade. Samtidigt blev Almqvist mer liberal, och hans publicering av kortromanen Det går an − där han förespråkade kvinnans myndighet − och hans påbörjade medverkan i den liberala tidningen Aftonbladet innebar att vänskapen mellan Lindblad och Almqvist svalnade.

Från slutet av 1830-talet nådde Lindblad en höjdpunkt som tonsättare och pedagog i Stockholm. Hösten 1839 flyttade han in i Bondeska palatset som låg vid nuvarande Rosenbad, med utsikt över Strömmen mot Slottet. Lägenheten var stor, han hade flera instrument i lägenheten och undervisade elever i grupper. Under kvällarna gav han ofta salonger med inbjudna gäster, musik och samvaro. Till de nära vännerna hörde nu också författarinnan Fredrika Bremer och de vänner hon omgav sig med.

Våren 1836 hade Jenny Lind som redan nämnts framträtt som Georgette i Lindblads historiska komedi Frondörerna. Detta var upptakten till en livslång och komplicerad vänskap mellan familjen Lindblad och Jenny Lind. Jenny Lind var elev vid Kungl. Teatern och entusiasmen för hennes sång ökade under 1830-talets sista år. Efter en konflikt med sin familj flyttade hon i december 1839 in hos Lindblads. Hon togs emot som ett barn i huset och stannade fram till hösten 1843, med undantag av vistelsen i Paris från hösten 1841 fram till sommaren 1842. Vistelsen hos Lindblads familj utvecklades långsamt till en katastrof, då Lindblad tyckte sig vara förälskad i henne. Sommaren 1843 nådde dramat ett slut och under hösten flyttade hon.

I två sångsamlingar, den femte som kom ut i december 1840 och den sjätte som publicerades i december 1844, berör Lindblad sin relation till Jenny Lind. Kända sånger från dessa samlingar är ”Måntro? Jo, jo!” och ”En sommardag” från femte samlingen, medan Lindblad i den sjätte samlingen mer tydligt gav sina känslor konstnärligt uttryck, som i till exempel ”Hjertats vaggsång”, ”Den Skeppsbrutne” och ”Till Sophie”. Den sjätte sångsamlingen fick ett kritiskt, för att inte säga förödande elakt mottagande av de svenska recensenterna. Tack vare Lindblads vän Carl August Dohrn i Stettin, skickades sångerna till tonsättaren Ludwig Spohr i Tyskland, som framhöll sångernas originalitet i formen och melodierna, och föreslog att de skulle översättas och ges ut i Tyskland. Dohrn hade redan under slutet av 1830-talet börjat ge ut Lindblads sånger i Tyskland och de var väl kända, under 1840-talet inte minst för att Jenny Lind ofta sjöng dem.

Efter striden i pressen 1845 förändrades Lindblads liv. Kompositionerna upphörde nästan helt att tillkomma, han blev uppsagd från lägenheten i Bondeska palatset och flyttade till Drottninggatan. Hans hustru var från mitten av 1840-talet till början av 1860-talet sjuk under långa perioder och han var mindre entusiastisk för undervisningen i musikskolan. Mellan åren 1847 och 1866 förändrades också hans umgängeskrets. 1847 dog hans nära vän Geijer, Atterbom dog 1855, Malla Silfverstolpe, som dog 1861, åldrades och resorna till Uppsala blev färre. Fredrika Bremer dog 1865. Almqvist var i Amerika under hela 1850-talet och vid beskedet om hans död 1866 skrev Lindblad i ett brev: ”Almqvist död!!! […] Hvilka känslor, hvilka minnen genomlöper ej i min varelse i detta ögonblick!!! Nu är jag alldeles ensam qvar af dem, som jag left tillsammans med och af hvilka jag tagit varaktiga intryck.”

Vännerna i Stockholm fick efter 1850-talet större betydelse, Lindblad deltog ibland vid salongerna i hovet och i norska ministerpalatset där familjen Due gav salong. Hans vänner tillhörde fortfarande salongernas värld − enstaka musiker från Hovkapellet tillhörde vännerna, deltagande musiker kring Mazerska kvartettsällskapet i vars krets vännen och tullaren Jonas Falkenholm var central, kretsen kring Fredrika Bremer hade stor betydelse och likaså vännerna från den splittrade Uppsala-kretsen.

Det offentliga musiklivet i Stockholm växte successivt fram och en av Lindblads tidigare elever, Ludvig Norman, kom att få en framskjuten position. Kring 1845 hade Lindblad satt ihop och komponerat ett nytt körverk, Om Vinterqväll eller Gammalt och nytt − det senare var verkets första titel. Körverket framfördes av Harmoniska sällskapet i Stockholm 1845. I april 1851 uruppfördes privat körverket Drömmarne vars text Thekla Knös, som han lärt känna i Uppsalas salonger, hade skrivit. Drömmarne sjöngs av en kör som bestod av vänner kring hovet och dirigent var hovets sånglärare och Lindblads vän, Isak Berg. Det offentliga framförandet gavs i april 1853 i De la Croix’ salong med Lindblads dotter Lotten som pianist.

Jacopo Foroni, kapellmästaren vid Kungl. Teatern, blev under 1850-talet en ny och betydelsefull vän. Det är inte helt osannolikt att Foroni uppmanade Lindblad att orkestrera Drömmarne, som bland annat framfördes 1858 i Köpenhamn i sin orkesterversion. Efter lång övertalning från Foroni komponerade Lindblad sin andra symfoni i D-dur, som uruppfördes i maj 1855. Programmet hade tre avdelningar, konserten inleddes med Lindblads symfoni, i andra avdelningen framfördes sånger och i den tredje Beethovens nionde symfoni. Den egna symfonin framfördes ytterligare några gånger under Lindblads livstid, sista gången vid en minneskonsert den 1 februari 1879. Noteras kan att symfonisk musik komponerad av svenska tonsättare var ovanlig, det gavs också sällan symfoniska konserter vilket innebar att publiken inte var van vid att lyssna på symfoniska verk. Idag är båda symfonierna inspelade och framförs med jämna mellanrum.

Under 1850-talet ökade Lindblads engagemang i Musikaliska akademien och inför omorganisationen av akademiens undervisningsverksamhet lade han fram ett förslag som i princip följdes efter inrättandet av nyordningen 1855. Förebilderna för Lindblad var sannolikt Musikkonservatoriet i Leipzig, som han hade kontakter med via vänner och de resor han regelbundet gjorde på kontinenten.

Under 1850- och 60-talen var Ludvig Norman i Stockholm och Jacob Axel Josephson i Uppsala de musiker som båda förespråkade att Lindblads musik skulle framföras. 1860−61 var uppmärksamheten kring Lindblad stor i Stockholm. Frondörerna uppfördes och ett klaverutdrag publicerades, flera andra verk som Drömmarne och hans kammarmusik framfördes. En anonym skribent föreslog honom t.o.m. som Musikaliska akademiens ständige sekreterare! Men han ansåg sig ha uppnått för hög ålder och var inte intresserad av att delta i det offentliga musiklivet.

Lövingsborg 1864−78

1857 blev Lindblad ekonomiskt oberoende genom att han ärvde en förmögenhet från Sophie Kernells morbror. 1858 köpte Urban von Feilitzen med ekonomisk hjälp av Lindblad gården Lövingsborg i Skeda socken söder om Linköping och i juli 1859 gifte sig Lotten och Urban von Feilitzen. Lotten hade sedan slutet av 1840-talet varit en av Lindblads hjälplärare vid musikinstitutet och under 1850-talet framstod hon som en av Stockholms skickligaste pianister. 1864 invaldes hon i Kungl. Musikaliska akademien. 1861 sålde Lindblad sin musikskola till Ivar Hallström och 1864 flyttade han ner till Lövingsborg och bosatte sig i ett hus som byggdes för föräldrarna Lindblads räkning och som hade ett stort musikrum med två flyglar. I och med detta avslutades hans liv i den offentliga musikmiljö som hade utvecklats i Stockholm. Varje höst, vår och även några somrar reste han till Stockholm, träffade sina vänner och lyssnade på musik. Han hade ett stort anseende som musiker och han umgicks med Ludvig Norman, syskonen Neruda, med sångerskor och musiker vid Kungl. Teatern. Hans musik spelades (som stråkkvintetten i F-dur vilken gavs vid en kammarmusikafton i De la Croix’ salong i november 1865) och sångerna stod ofta på repertoaren.

På Lövingsborg komponerade Lindblad nya sånger; Carl Wilhelm Böttigers, Edvard Bäckströms och Zacharias Topelius texter tonsattes med flera fina sånger som följd. Ett exempel är ”Nattviolen” till text av svärsonen Urban von Feilitzen, andra exempel är hans tonsättningar av Heinrich Heines texter där han återkom till sin romantiska stil. Han arbetade om äldre verk och musicerade intensivt, ofta tillsammans med Lotten och Urban von Feilitzen. Flera vänner kom på besök, bland dem Jenny Lind, Johan Henrik af Geijerstam, Henrik Munthe, Uno Troili och flera av Urban von Feilitzens och Lindblads gemensamma vänner som författarna Thekla Knös och Böttiger.

Verk

Adolf Fredrik Lindblad är ett typiskt exempel på den så kallade diktarmusikern, det konstnärliga ideal som präglade den tidiga romantiken och som innebar att både det litterära och musikaliska snillet samlades i en person. Men även om Lindblads produktion främst består av vokalmusik, finner man alltså även två symfonier, kammarmusik och ett sångspel.

Vokalmusik och sångspel

Vokalmusiken speglar Lindblads liv, hans tankar, sociala omgivning, längtan till det vackra och de miljöer han levde i. Solosångerna komponerades från 1820-talets början fram till hans död. I första sångsamlingen från 1824 är ”Svanhvits sång” kännetecknande för Lindblads tonspråk, där textens atmosfär fångas klangligt i melodi och ackompanjemang.

Till de sånger som tillkom under 1830-talet och fram till 1845, delvis även senare, skrev han ofta själv texterna. Sångerna har för det mesta ett direkt samband med hans liv och miljöer, till exempel i ”Sotargossen”, ”Skjutsgossen”, ”Bröllopsfärden” och ”En ung flickas morgonbetraktelse”. I Lindblads sånger kombineras ofta naturskildringar med kärlekslyrik, som i ”O, ljuva sommarfläkt”, tillkommen under 1830-talets slut, där texttolkningen påminner om den i Franz Schuberts sånger. Nära Robert Schumann ligger Lindblad i senare sånger som ”Nattviolen” från 1860-talet och det samma gäller de sista sångerna till texter av Heinrich Heine som tonsattes under 1870-talet.

Lindblads personligt klangliga tonspråk präglar också sångcyklerna Om Vinterqväll, där bland annat den kända kören ”Över skogen, över sjön” ingår, och Drömmarne. I den historiska komedin Frondörerna (1835) för tonspråket tankarna till Mozart.

Kammarmusik och pianomusik

Lindblads instrumentalmusik är omfattande men sällan framförd. Två stråkkvintetter komponerades strax efter hemkomsten från Berlin till Stockholm 1829. De har fyra satser och den wienklassiska musiken och Beethovens efterföljare finns i bakgrunden.

Fem av Lindblads fullbordade stråkkvartetter och en ej fullbordad publicerades så sent som 1911, men numreringen där skiljer sig från Lindblads egen. Därutöver finns nämligen ytterligare tre fullbordade kvartetter och en kvartettsats från 1853, vilka alla ingår i Lindblads numrering, som därmed sträcker sig till tio kvartetter. De fullbordade kvartetterna har fyra satser och är komponerade enligt de wienklassiska idealen. Beethoven och Mozart har varit hans inspirationskällor men också tidiga romantiska tonsättare. Stråkkvartett nr 2 (B-dur) har klara drag av Felix Mendelssohns kammarmusik, medan den fjärde stråkkvartetten (h-moll) påminner om ”Kvintkvartetten” av Haydn. I de femte och sjätte stråkkvartetterna (Ess-dur respektive A-dur, den senare i avsaknad av final) framstår åter wienklassikerna och Mendelssohn som förebilder, men här finns också något av Rossinis och Schuberts kvartettklanger. Den fullbordade stråkkvartetten i F-dur, utelämnad i trycket 1911, men i autografen försedd med nummer fem, är komplicerad och innehåller djärva modulationer och tekniskt utmanande passager.

Två duor för violin och piano och en pianotrio tillkom mellan 1829 och 1840 och de publicerades i Tyskland 1842 och 1843. Den första duon, op. 9, är tillägnad vännen Jonas Falkenholm och har fint samspel mellan pianot och violinen. Här finns även folkmusikaliska inslag. Trion op. 10 tillägnades Dohrn och har klanger av såväl wienklassikerna som av Rossini. Duo op. 11 tillägnades Geijer. De båda duorna är komponerade enligt tidens fyrsatsiga praxis för sonater.

Lindblads klavermusik har kanske aldrig kommit in i musikernas repertoar men här finns pärlor. De två första satserna till en pianosonat komponerad 1828 med ny datering 1872 är bevarad i manuskript. Första satsen är lång och för tankarna till Schuberts klavermusik.  1861−62 publicerades nio korta stycken och 1884 publicerades 25 korta karaktärsstycken som sannolikt tillkom mellan 1861 och 1878. Mendelssohns Lieder ohne Worte fick Lindblad tidigt kännedom om och hans klaverstycken är komponerade i samma anda.

Symfonier

Lindblads två symfonier komponerades med 25 års mellanrum. Den första symfonin i C-dur uruppfördes i sin helhet våren 1832 och var ett imponerande debutarbete. Den har fyra satser och klangligt går tankarna till den tyska romantiken genom att påminna om Mendelssohns uvertyr till En Midsommarnattsdröm som Lindblad kände väl till, men också om Carl Maria von Webers orkestervärld. Lindblads symfoni, som trycktes i Leipzig 1839, kan sägas tillhöra de första svenska romantiska symfonierna. Den andra symfonin (D-dur) komponerades efter påtryckningar från Hovkapellets kapellmästare, Jacopo Foroni, och uruppfördes 1855. Den har fyra satser och formen vilar på en säker grund av Mozart och Beethoven, medan klang och tonspråk snarare påminner om Carl Maria von Webers och Mendelssohns musik. Bara ett fåtal musiker uppskattade under sin tid Lindblads symfonier, vilket möjligen kan bero på att den romantiska symfoniska musiken hade ett senare inträde på de svenska scenerna.

Sammanfattningsvis kan man räkna Lindblad till de främsta av de svenska tonsättarna verksamma fram till cirka 1860-talet. Därefter tog yngre tonsättare över scenen. En stor del av Lindblads vokalmusik klingade friskt i de svenska salongerna, hans kammarmusik spelades i salongerna och några få gånger vid offentliga konserter. De två symfonierna gavs knappt plats i den symfoniska världen. Även om till exempel Ludvig Norman och Abraham Mankell insåg deras värde var tvivlarna flera, vilket innebar att verken undantagsvis framfördes och då med endast enstaka satser vid några få konserter.

Eva Öhrström © 2016

Bibliografi

Ander, Owe: Svenska sinfoniförfattares karaktäristiska orkesteregendomligheter: aspekter på instrumentations- orkestrerings- och satsteknik i Berwalds, Lindblads och Normans symfonier, diss. i musikvetenskap, Stockholms universitet, 2000.
−−−: ”Om konsten att skriva opopulär musik”, i: Musikvetenskapliga texter: Festskrift Holger Larsen 2011, Jacob Derkert (red.), Stockholm: Stockholms universitet, 2011, s. 2−12.
Bohlin, Folke: [skivkommentar], Adolf Fredrik Lindblad. Drömmarne & Om vinterqväll Swedish Music Anthology MS 517/Prp 9974.
Boltenstern, Thomas: ”Frondörerna och Kungliga teatern 1823-1858”, C-uppsats i musikvetenskap, Stockholms universitet, 1975.
Bref till Adolf Fredrik Lindblad från Mendelssohn, Dohrn, Almqvist, Atterbom, Geijer, Fredrika Bremer, C.W.Böttiger och andra, Malla Grandinson (red.), Stockholm: Bonnier, 1913.
Forslin, Alfhild: Runeberg i musiken. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet, s. 324f.
Fröberg, Paul
: ”Ur ett hjärtas historia; Malla Silfverstolpe och Adolf Fredrik Lindblad”, i: Svensk Litteraturtidskrift, 1970.
−−−: Minnen och bikt, 1975.
Fröberg, Paul/Törnbom, Gösta
: ”Adolf Fredrik Lindblad”, i: Svenska Män och Kvinnor, vol. 4, 1948, s. 620−622.
Grandinson, M (utg.): Brev till Adolf Fredrik Lindblad från Felix Mendelssohn, 1913.
Gustavsson, Karl Niklas
: ”Adolf Fredrik Lindblad”, kandidatuppsats i musikvetenskap, Stockholms universitet, 1995.
Holmquist, Ingrid
: Salongens värld. Om text och kön i romantikens salongskultur, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag Symposion, 2000.
Jonsson, Leif: Offentlig musik i Uppsala 1747-1854: Från representativ till borgerlig konsert, Stockholm: Statens musikbibliotek, 1998.
Krummacher, Friedhelm: ”Ein ’nordischer Ton’: Gattungstradition in Skandinavischen Ländern”, i: Siegfried Mauser (red.), Das Streichquartett, vol. 2, Von Mendelssohn bis zur Gegenwart, Laaber: Laaber Verlag 2003, s. 103−132.
Lagerbielke, L: ”Adolf Fredrik Lindblad”, i: Svensk Musiktidning, 1883 [med verkförteckning].
Linder, Kerstin
: ”Den unge Adolf Fredrik Lindblad: en biografisk studie”, licentiatavhandling i musikvetenskap, Uppsala universitet, 1973.
−−−: ”Lindblad, Adolf Fredrik”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 23, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1980−81, s. 262−268.
Norman, Ludvig: ”Adolf Fredrik Lindblad som instrumentalkompositör”, i: Svensk Musiktidning, 1883.
Nyblom, Carl Rupert
: ”Adolf Fredrik Lindblad”, i: Estetiska studier, Upsala: Almqvist & Wiksell, 1884, s. 1−102.
Silfverstolpe, Malla Montgomery: Memoarer, 4 vol., Malla Grandinson (red.), Stockholm: Bonnier, 1914.
Tegen, Martin: ”Adolf Fredrik Lindblad”, i: Leif Jonsson & Martin Tegen, Musiken i Sverige, vol. 3, Den nationella identiteten 1810–1920, Stockholm: Fischer, 1992, s. 329−339.
Törnblom, Folke H.: ”Adolf Fredrik Lindblad som operakompositör”, i: Svensk Tidskrift för musikforskning, vol. 17, 1935, s. 108−124.
−−−: ”Då Sveriges ära hängde på några visor”, i: Ord och Bild, nr 7 1938.
−−−: ”Adolf Fredrik Lindblad och Jenny Lind”, i: Svensk tidskrift för musikforskning, vol. 23, 1941, s. 43–55.
Wallner, Bo: Den svenska stråkkvartetten: En sammanställning, vol. 1, Klassicism och romantik, Stockholm: Kungl. Musikaliska akademien, 1979.
Öhrström, Eva: Adolf Fredrik Lindblad: en tonsättare och hans vänner, Skellefteå: Artos & Norma, 2016.
−−−: ”Jenny Lind och Adolf Fredrik Lindblad. En romantisk historia”, i: Artes, nr 2 1993, s. 46–57.
−−−: ”Bernadotterna och musiken. Musiklivet hos den kungliga familjen under Oscar I:s tid”, i: Antoinette Ramsay Herthelius (red.), Hemma på Slottet – hos de första Bernadotterna, Stockholm: Kungl. Husgerådskammaren, 2010, s. 67−77.
−−−: ”Vänskapsband: Atterbom och Lindblad”, i: Mattias Lundberg & Sven-Åke Selander (red.), Melos och Logos: festskrift till Folke Bohlin, Skellefteå: Artos & Norma, 2011, ss. 387−399.
−−−: ”Vänskapsband. Lindblad och Almqvist under 1830-talet”, i: Musikvetenskapliga texter: Festskrift Holger Larsen 2011, Jacob Derkert (red.), Stockholm: Stockholms universitet, 2011, s. 14–31.

Källor

Kungl. Biblioteket, Lunds universitetsbibliotek, Musik- och teatermuseet, Riksarkivet, Musik- och teaterbiblioteket, Stiftelsen Musikkulturens främjande (Nydahlsamlingen), Uppsala universitetsbibliotek.
Porträtt: Gripsholms slott, Kungl. Musikaliska akademien, Uppsala Universitetsbibliotek, Svenska porträttarkivet.

Verköversikt

1 sångspel (Frondörerna), orkesterverk (2 symfonier), kammarmusik (10 stråkkvartetter, 2 stråkkvintetter, pianotrio och 2 violinsonater), vokalverk (Om vinterqväll, Drömmarne m.fl.), sånger (ca 250).

Samlade verk

Efter Ander, Owe: An Inventory of Swedish Music, vol. 3, Stockholm 2013, s. 65−77.

Sångspel 
Frondörerna eller En dag under partistriderna i Paris 1849, historisk komedi med sång i 3 akter (Mélesville, övers. N.J. Servin-Stéenhoff), 1823-35.

Orkester
Symfoni nr 1 C-dur op. 19, f.f.g. 1831.
Symfoni nr 2 D-dur, f.f.g. 1855.
Marsch vid Oscar I:s kröning, 1844.

Kammarmusik
Stråkkvartett nr 1 G-dur.
Stråkkvartett nr 2 B-dur.
Stråkkvartett nr 3 C-dur.
Stråkkvartett nr 4 h-moll.
Stråkkvartett nr 5 F-dur.
Stråkkvartett nr 6 Ess-dur.
Stråkkvartett nr 7 A-dur [finalen förkommen]. 
Stråkkvartett nr 8 F-dur [endast första satsen bevarad].
Stråkkvartett nr 9 G-dur.
Stråkkvartett nr 10 C-dur.
Stråkkvintett nr 1 A-dur, f.f.g. 1829.
Stråkkvintett nr 2 F-dur, f.f.g. 1885.
Adagio quasi fantasia, för violin, violoncell och piano.
Trio för violin, viola och piano g-moll op. 10.
Duo för violin och piano G-dur op. 9, tr. 1842?
Duo för violin och piano D-dur op. 11, tr. 1842?
Duo för violin och piano Ess-dur.

Piano
Sonat A-dur, 1828.
Smärre kompositioner, 2 vol. 1. Allegretto, 2. Poco andante, 3. Andante con moto, 4. Un poco vivace ma grazioso, 5. Fughetta, Andante con moto, 6. Andante con moto e con espressione, 7. Allegro, 8. Moderato, 9. Allegro vivace.
Smärre kompositioner, Efterlämnade arbeten, 3 vol. 1. Allegretto, 2. Allegro, 3. Allegro, 4. Andante, 5. Andante con moto, 6. Allegro ("Tandvärksfantasi"), 7. Allegretto, 8. Andante, 9. Andante, 10. Allegro, 11. Allegro molto, 12. Andante, 13. Allegretto, 14. Allegretto, 15. Poco allegro, 16. Andante con moto, 17. Andante con moto, 18. Allegro, 19. Allegretto quasi più Allegro, 20. Andante, 21. Allegretto, 22. Andante, 23. Andante con moto, 24. Più Allegro, 25. Allegretto.
Pianostycken, i autograf [några publicerade i Efterlämnade arbeten, huvudsakligen komponerade under 1860-talet]. 1. Meditation, 2. Allegro ma non troppo et grazioso, 3. Lento, 4. Fuga, Allegro moderato, 5. [Utan titel], 6. Allegretto con più moto, 7. Visa, Allegretto vivace, 8. Menuetto, 9. [Utan titel], 10. Allegretto grazioso, 11. Tandvärksfantasi, 12. Andante con più moto, 13. Moderato quasi allegretto, 14. [Utan titel], 15. Allegro, 16. Andante, 17. Bön utan ord/Vid barnens bön, 18. ”Till Malla och lilla Emil”, Allegretto, 19. [Utan titel], 20. Klockringning, Largo, 21. Allegro, 22. [Utan titel], 23. Tillegnan, 24. ”För Mallas stilla hand och milda anslag”, Ej fort, 25. Sång utan ord, 26. ”För all del ej för fort men med uttryck”, 27. Sång utan ord, 28. Förr, Sång utan ord, 29. Nu, Sång utan ord, 30. Sång utan ord, 31. Farväl, Adagio.
Ett litet stycke, Tempo di Marcia, A-dur.
Sena kompositioner i autograf, 1872−73. 1. Visa utan ord, 2. Visa utan ord, 3. Con espressione, 4. [Utan titel], 5. [Utan titel], 6. Visa utan ord, 7. [Utan titel], 8. [Utan titel], 9. Andante, 10. Andante con moto, 11. Con espressione ma con moto, 12. [Utan titel], 13. [Utan titel], 14. [Utan titel], 15. [Utan titel]
Två efterlämnade pianostycken [publicerade på 1920-talet]. 1. Allegretto, 2. Quasi andante
Pianostycken, 1877. 1. Andante, 2. ”Sista stycket”, Andante.

Körverk med ackompanjemang
Begravningskantat för sopran, bas, kör (STB) och piano, 1818. 
Om vinterqväll för soli, blandad kör och piano (A.F. Lindblad), f.f.g. 1845. 1. Introduktion, Om vinterqväll, 2. En vårdag (”Giv akt! Nu kommer vår’n)”, 3. En sommarmorgon (”Tidigt om morgon jag ilar till strand”), 4. En sommarafton (”Öfver skogen, öfver sjön”).
Drömmarne, för blandad kör och piano, också med orkester (A.F. Lindblad efter Th. Knös), f.f.g. 1851. 1. Stilla på himlen molnen de segla, 2. De till dalens hyddor smyga, 3. Till den gamles bädd de gå, 4. Ännu en dröm, 5. Och andra drömmar gå, 6. Vid sin lampa tänkar'n somnat, 7. Lärkan i skyn, 8. Med en barnbön på sin mund.

Kör a cappella
Mitt folk ("Mitt svenska folk")
Vilda, mäktiga Sinne, njut!, jägarkör ur Lycksalighetens ö (P.D.A. Atterbom), publicerad i Musik för sång och för fortepiano, 1824.
En sommarafton ("Öfver skogen, öfver sjön", Adolf Fredrik Lindblad), publicerad i Sju sångstycken, 1836.
På gamla dagar ("O Eduard! Minns du väl så långt tillbaks", Adolf Fredrik Lindblad), publicerad i Sånger vid forte-piano, hft 5, 1840.
Sång vid framkomsten till Köpenhamn d. 23 juni 1845 ("Fritt må stormarna gå"), komponerad 1845.
Svenska flottans minnen, 1. Flaggan opp! ("Hissa flaggan, ärad utaf verlden", Oscar Fredrik), 2. Chapmans grafhäll ("Främling, ej till ledungsfärder", Oscar Fredrik), komponerad 1858.
Tanken ("Tanke se hur fogeln svingar"), trio.

Blandad kör
Ett bröllopskväde ("Blida stjernor"), SATB, 1862.

Röst och piano
Musik för sång och fortepiano, tr. 1824, 1. Erster Verlust/Den första förlusten ("Ach! Wer bringt sie schönen Tage/Ack! Hvem ger mig känslans tider", J.W. von Goethe), 2. Sjömans-Sång ("Vid vindars sång", von Zeipel), 3. Berg och Dal ("Så mörk är ej skog", P.D.A. Atterbom), Jägarkör ("Vilda, mäktiga Sinne, njut!", P.D.A. Atterbom), 4. Romans ("Ungmön i lunden på jagtnätet band", P.D.A. Atterbom), 5. Felicias sång ("Säg mig vackra bi, du lilla", P.D.A. Atterbom), 6. Svanhvits sång ("Stilla, o stilla", P.D.A. Atterbom), 7. Der Sänger/Sångarn ("Was hör ich draussen vor dem Thor/Derutanföre hvilket ljud", J.W. Goethe).
Der Norden-Saal, eine Sammlung schwedischer Volkslieder, 2 vol. (övers. av A. von Helwig), tr. 1826. 1. Die Prüfung/Prövningen ("Die Jungfrau sie ging zum Meeresstrand/Jungfrun hon gick till sjöastrand"), 2. Swen im Rosenhaim/Sven i Rosengård ("Sag an wo bliebst du so lange/Hvar har du varit så lång"), 3. Die Berg- Gefangene/Den bergtagna ("Und früh zu der Christmett/Och jungfrun hon skulle till ottesången gå"), 4. Herzog Silfverdal/Hertig Silfverdal ("Ihr meine liebe Hofherrn/Och kära min hofmän"), 5. Die Jungfrau im blauen Walde/Jungfrun i blå skogen ("Die Jungfrau sie sollte wohl zur Krankenwarte gehn/Jungfrun hon skulle sig åt vakerstugan gå"), 6. Die kleine Karin/Liten Karin ("Die kleine Karin diente am jungen Königs Hof/Och liten Karin tjente"), 7. Die Meerfrau/Hafsfrun ("Herr Hildebrand er sprach zu seiner Mutter so/Herr Hildebrand han talte till sin moder"), 8. Ritter Olle/Riddar Olle ("Ritter Olle reitet wohl gen Süd das Eiland lang/Riddar Olle rider sig Allt söder om ö"), 9a. Das Lied von Necken/Neckens polska ("In des Meeres tiefen Wunderhallen/Djupt i hafvet på demantehällen", A.A. Afzelius), 9b. Der Neck/Näcken ("Stieg sont auf vom tiefsten Grunde", C. Klingeman), samma melodi som föregående, 10. Der Norden Saal/Nordländarns minnen ("Fern hin im Nord glänzet herrlich der Saal/Fjerran i Norden lyser salen så klar", S.J. Hedborn), 11. Der Kloster-Raub/Herr Karl eller Klosterrovet ("Herr Karl trat vor seiner Mutter hin/Herr Carl han gick för sin fostermodern in"), 12. Nachtwächter Lied/Brandvaktsrop ("Zwölf hat die Glock/Klockan är tio slagen!)"
Sju sångstycken (A.F. Lindblad), tr. 1836. 1. En ung flickas morgonbetraktelse ("Jag är så glad idag"), 2. Nära ("Fågeln på grenen sjunger lika gällt"), 3. Fjerran ("Vind du som smeker min flickas kind"), 4. Sotargossen ("Huh, huh! Jag fryser"), 5. En sommarmorgon ("Tidigt om morgon jag ilar till strand"), 6. En sommarafton ("Öfver skogen, öfver sjön"), 7. Gammalmodig visa ("Stilla sjung din sång").
Nya sånger vid forte-piano (A.F. Lindblad), tr. 1838. 1. I dalen ("O sköna lund, der näktergalar slå!"), 2. På berget ("Högt här uppå berget"), 3. Bröllopsfärden ("Solen går ned"), 4. För evigt ("Öfver vågors klara speglar"), 5. Den ensamma ("År från år kommer vår"), 6. Obesvarad kärlek ("Svara på mitt ögas fråga!"), 7. Farväl ("O, farväl du blomsterdal!"), 8. Saknad ("Jag hade en vän"), 9. Gubben vid vägen ("Glada ungdom se min nöd")
Nyare sånger vid forte-piano, (A.F. Lindblad), tr. 1838. 1. Om kom – nej, dröj ("Om kom, dock nej, låt mig få njuta"), 2. Skjutsgossen på hemvägen, 3. Om natten ("O, hvad sällsam fröjd"), 4. Dalkullevisan ("Vandrat har jag mil så långa"), 5. Den moderlösa ("Ack käraste vänner"), 6. Invaliden ("Se, hvad han står"), 7. I en ung flickas minnesbok ("Tro ej på minnet"), 8. Am Aarensee ("Am Aarensee, da rauscht der vielgrüne Wald", von Schlippenbach), 9. Får gå ("Barn jag var, sprang ur min kammar"), 10. Visa ("Hvad jag af allting älskat mest").
Svenska visor af Atterbom, publicerad 1838. 1. Jungfrun i lunden ("Sommaren kommer"), 2. Apelgården ("Jag vet mig så fager en apelgård"). 3. Sorg ("Det är visst ingen i verlden till"), 4. Trohet ("Den kärlek till dig jag bär"), 5. Sparfven ("Muntra sparf i linden"), 6. Friskt mod ("Friskt upp mitt hjerta")
Sånger vid forte-piano, häfte 5, (A.F. Lindblad), publicerad 1840. 1. Ack nej, ack nej, du vet det ej ("Säg vet du väl"), 2. Mån tro, jo, jo ("Hvad månd det landet heta"), 3. Frieriet ("Ack Betty, af ditt ögonpar"), 4. Om aftonen ("Hör ej på vindens suckar i skogen"), 5. Varning ("Se konvaljerna små"), 6. En vårdag ("Lärkan drillar upp i skyn"), 7. En sommardag ("Om ljufva ensamhet"), 8. Bekännelse ("Sjunger jag, så hör du mig"), 9. På gamla dagar ("O Eduard! Mins du väl så långt tillbaks"), duett ST, 10. I behåll ("Nu är jag nöjd och stilla")
Jenny Linds farväl/Avskedssång ("Då jag var barn"), tr. 1841.
Sånger vid Forte-piano (text av A.F. Lindblad om inte annat anges), tr. 1851−52. 1. Hjertats vaggsång ("Jag vill vagga med hjerta till ro"), 2. Fåfäng varning ("Skogens hind, lätt som en vind"), 3. Bland vilden i dalen djupa (P.D.A. Atterbom), 4. Som mörka bäcken rinner (P.D.A. Atterbom), 5. Föresats ("O, jag vill ej sjunga"), 6. I maj 1844 ("I rätt och sanning"), 7. Till Sophie ("Som floden sakta i sin dal"), 8. En dagkarls visa ("Med min spade gick jag här"), 9. Vaggvisa ("Jag sjunger för min lilla", F.M. Franzén), 10. Den skeppsbrutne ("Hans koja stod vid sjön"), 11. Slåttervisa ("Skarp min lie nu jag slipa må"), 12. Den öfvergifna ("Löf och örter och blommor små", J.L. Runeberg), 13. Ny kärlek ("Skenets boja vid min ande icke trycker"), 14. Flickan vid vattnet ("Floden hör jag brusa"), 15. Om hösten ("Så tog då sommaren så snart en ända"), 16. Mitt lif ("Strid på brädden af en graf", J.L. Runeberg), 17. Dödgräfvarsång ("Till ro, till ro!"), 18. Ur Vårbetraktelser under sjukdom ("Här ligger jag ännu", J. Freese), 19. Vid en spegelklar sjö en sommarafton ("Nu somnar hvar fläkt öfver vågen", P.D.A. Atterbom).
Sånger vid piano-forte, häfte 6, tr. 1845?. 1. Illusion ("Än du dig mot ljusets höjder svingar", A.F. Lindblad), 2. Hon skrifver ("En stund jag har att skrifva dig till", A.F. Lindblad), 3. Aftonen ("Aftonen nalkas, i skuggornas hägn", E.J. Stagnelius), 4. Jag lefver väl som en dufva (P.D.A. Atterbom), 5. Balders bål ("Midnattssolen på berget satt", E. Tegnér).
Tre sånger vid piano-forte, tr. 1847. 1. Glädjen ("I varelser känner I glädje?", P.D.A. Atterbom), 2. Höstqvällen ("Hur blekt är allt", J.L. Runeberg), 3. Hon vill ej sjunga mer ("Å nej, det tror jag ej", A.F. Lindblad).
Nio smärre sånger vid piano-forte, tr. 1851−52. 1. Silvio till Laura ("Jag fann dig", C.W. Böttiger), 2. Förr och nu ("Förr ständigt i krig", A.F. Lindblad), 3. Den gamle ("En konung syns den gamle mig", A.F. Lindblad), 4. Bedragen väntan ("Och sjön han slår så hårt mot strand", A.F. Lindblad), 5. Den tvifvlande ("O, hade jag ett ögonpar", J.L. Runeberg), 6. I höet ("Bäst ängen stod i prakt", T. Knös), 7. Misstanken ("Hur din kind är purpurröd", A.F. Lindblad), 8. Ånger ("O, kom åter", A.F. Lindblad), 9. Helsning till den annalkande ålderdomen ("Min koja har stått så månget år", A.F. Lindblad).
Sånger vid piano-forte, 2 vol., Till Thekla, (Th. Knös), publicerad 1856. 1. Strykningsvisa ("Ha jern så varmt och snällt"), 2. Den flitiga handen ("Vid min flickas sybord"), 3. Barfota ("Sakta lilla foten blyger"), 4. Den bortgångne ("Jag minnes dig"), 5. Systern ("Ack i din inre, i din tysta verld").
Svenska Flottans Minnen (Oscar Fredrik), tillkommen 1858?. 1. Östersjön ("Du blommande haf"), 2. Flaggan opp! ("Hissa flaggan, ärad utaf verlden"), TTBB, 3. Jonas Hökenflykt ("Har du skådat örnens flygt"), 4. Psilander ("En blåögd Julidag"), 5. Nils Ehrensköld ("Kung Karl en flykting var"), 6. Chapmans grafhäll ("Främling, en till ledungsfärder"), TTBB.
Sånger och visor, tr. 1866. 1. Afslag ("O förlåt, vredgas ej", A.F. Lindblad), 2. Erik Gustaf Geijer ("Framåt, framåt", A.F. Lindblad), 3. Hvar är mitt hem (T. Knös), 4. A une femme ("Enfant, si j'étais roi", V. Hugo), 5. Tröstung ("Es ziehen am Himmel die Wolken so grau", Krimer), 6. Till enkefru Anna E. Geijer ("Anna, Anna! Ilande gå", A.F. Lindblad), 7. Hon varken hör eller ser ("Hör du ej", A.F. Lindblad), 8. Tvekan ("Ja, ja, nej, nej! Hvad fruktar, hvad ängslas du så", A.F. Lindblad), 9. Vid barnens aftonbön ("O Gud! Du dig förbarmar", A.F. Lindblad), 10. Efter läsningen af en tendensdikt ("Det talas, det skrifves", A.F. Lindblad), 11. Till godheten ("Du mig bevekt", U. von Feilitzen), 12. Tidigt om morgonen ("Sjusofverska lilla", T. Knös), 13. En qvinna vid sitt arbete ("Hell, lugna, tysta tankar", T. Knös), 14. Nattviolen ("Nu blommar nattviolen", U. von Feilitzen)
13 nya sånger vid piano, tr. 1868. 1. Naturbetraktelser ("Ser jag hur blommor små", Th. Knös), 2. Uplandsflickan ("Jag kom öfver ängen", C.E. Fahlcrantz), 3. Sagan ("Berätta vill jag en saga", T. Knös), 4. Tillegnan till en vän ("Förlåt, min vän, jag kommer", A.F. Lindblad), 5. Diclythra Formosa/Trädgårdslyran ("Vackra lilla blomster", T. Knös), 6. Efter solnedgången ("Månsken darrar öfver vågen", Th. Knös), 7. Mognadt förstånd ("En liten pilt på renen", A.F. Lindblad), 8. Förtröstan ("Timmarne ilat", A.F. Lindblad), 9. Der schlummernde Amor ("Er liegt und schläft", M. Claudius), 10. Önskan i salongen ("O, blefve den strålande salen", Th. Knös), 11. Visiter ("Hör tamburens klocka", Th. Knös), 12. Aftonstämning ("När solen sig sänker", Th. Knös), 13. Reminiscens ("Auf Wiedersehn", A.F. Lindblad)
Fänrik Ståls sägner satta i musik, 4 vol., (J.L. Runeberg), tr. 1856. 1. Vårt land ("Vårt land, vårt land, vårt fosterland"), 2. Vårt land ("Vårt land, vårt land, vårt fosterland"), annan melodi, TTBB, 3. Fänrik Stål ("Till flydda tider"), 4. Ur Molnets broder ("Nu är åsen i min stuga bruten"), 5. Ur Molnets broder ("Ej med klagan skall mitt minne firas"), 6. Veteranen ("Han reste sig ansenlig"), 7. Löjtnant Sidén ("Det var den tappre löjtnant Sidén"), 8. Torpflickan ("Red mig en graf"), 9. Sven Dufva ("Sven Dufvas fader var sergeant"), 10. von Konow och hans korporal ("Och jag har icke dragit dig upp ur dyn"), 11. Den döende krigaren ("Försvunnen var en blodig dag"), 12. Otto von Fieandt ("Från Christina var en man"), 13. De två dragonerna ("Stål så hette en"), 14. Sandels ("Sandels han satt i Pardela by"), 15. Döbeln vid Jutas ("Herr prosten talte"), 16. Fältmarskalken ("Gladt i Frantsila ett jubel ljöd"), 17. Gamle Hurtig ("Aldrig brusto ord i bivuaken"), 18. Kulneff ("Och efter qvällen räcker till").
Nio sånger af Elias Sehlstedt, tr. 1868. 1. Reseintryck på isen mellan Sandhamn och Stockholm ("Vid femti års ålder blef stugan mig trång"), 2. Lifvets saga ("Liten stump jag sjunga vill"), 3. Vår-rim ("O hvad kip, o hvad kip"), 4. Segelsång ("Kula i, lilla vind"), 5. Bostället ("Min Gud, så trefligt"), 6. Den gamle lotsen ("På den ödsliga häll"), 7. Våren kommer ("Våren arbetar allt hvad han förmår"), 8. Min förtröstan ("Jag tänker stundom"), 9. Skaldekonsten ("Man frågat mig").
Sånger och visor vid pianoforte, 1-8, publicerad 1879-80. 1. Vinterfärd ("Och jag for öfver sjö", E. Sehlstedt), 2. Resan ("Det var vinter, min bror", E. Sehlstedt).
Aftonstunder i hemmet, nya sånger och visor vid piano, 4 vol., tr. 1871-72. 1. Neckrosen ("Och pilten sprang neder", C.W. Böttiger), 2. Den första lärkan ("I Tyskland marken re'n var grön", C.W. Böttiger), 3. Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV ("Sof, du stormiga hjerta, sof", Z. Topelius), 4. Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV ("Sof, du stormiga hjerta, sof", Z. Topelius), alternativ version, 5. Sylvias visa ("En liten fågel fjerran", Z. Topelius), 6. Det sägs ("Flicka, hvad ditt ögonpar", E. Bäckström), 7. Hvar? ("Hvar, o hvar på de rullande verldarnes klot", C.W. Böttiger), 8. Spinnvisa ("Jag spinner min tråd", Z. Topelius), 9. Ensamhet ("O, vor´ jag det minsta bland lingonen små", Z. Topelius), 10. Barnatro ("Du fattige sparf uppå taket", Z. Topelius), 11. Vårdagsgryning ("Luft, friska luft", E. Bäckström), 12. Källsökaren ("Jag går så tyst", T. Knös), 13. Flyktingen ("Glädje, bida nu", C.W. Böttiger), 14. Sken och ljus ("Låt dig ej af ytan fånga", C.W. Böttiger), 15. På afstånd ("Hur skön du står der", E. Bäckström), 16. Furien och engeln ("På besök kom till mitt sjuka hjerta", C.W. Böttiger), 17. Sågqvarnen ("I dalens djup jag ofta står", C.W. Böttiger), 18. Vissna blommor ("De blommor jag vågat ge", E. Bäckström), 19. Sagorna ("Hon lekte med mig förr så gladt", E. Bäckström), 20. Regnbågen ("En båge står högt öfver åker och by", Z. Topelius), 21. Midsommarnatt ("Vi möttes på den högsta topp", Z. Topelius), 22. På nattlig is ("Jag gick öfver isen", Z. Topelius), 23. På sveden ("Mitt stål är hvasst", Z. Topelius), 24. Klostergården ("Mellan skogens dunkla grenar", E. Bäckström), 25. Aprilnarri ("Kom glada gosse, hör", Z. Topelius), 26. Fosterländsk sång ("Det rinner strömmar många", A.F. Lindblad), 27. Vallhjons sång ("Jag vallar så trogen", A.F. Lindblad), 28. Mitt läseri ("Jag har min lust och mitt sinne för mig", A.F. Lindblad), 29. Helsningssång ("Den blida, sköna sångarmön"), 30. Tyst, låts om ingenting ("När ingen hör mig", Alida), 31. Venez, mon enfant (V. Hugo), 32. Tonen ("I skogen smågutten gik", B. Björnson). 33. I barndomshemmets trädgård ("Lindar, der min lefnads saga runnit opp", E. Bäckström), 34. Min mammas förklädsband ("Jag ser mig sjelf en liten en", O. Stig).
Efterlämnade sånger, tr. 1879. 1. Sie haben heut' Abend Gesellschaft (H. Heine), 2. Wie kannst du ruhig schlafen (H. Heine), 3. So hast du ganz und gar vergessen (H. Heine), 4. Ja, du bist elend, und ich grolle nicht (H. Heine), 5. Wir haben viel für einander gefühlt (H. Heine), 6. Lieb Liebchen, leg's Händchen auf's Herze mein (H. Heine), 7. Morgens steh ich auf und frage (H. Heine), 8. Still ist die Nacht (H. Heine), 9. Der Asra ("Täglich ging die wunderschöne Sultanstochter", H. Heine), 10. Fader vår ("Fader vår som är i himmelen), 11. Vattenliljan ("Jag ser Atlanten sina massor jaga", C. Snoilsky), 12. Moll och Dur ("Ensam i sin bur liten fågel sitter", G.W. Blanchet), 13. Ett sommarhem ("Min hydda uppå berget står", A.F. Lindblad), 14. Postscriptum till Thekla [Knös] ("Du försåtligt på mitt piano lade", A.F. Lindblad), 15. Svar på "Palinodia" och fortsättningen av grälet [med G. Wennerberg] ("Nej, nej, min bror, A.F. Lindblad), 16. Till Lotten ("Stilla, tyst, klaga ej", A.F. Lindblad), 17. Till Fru Sophie d´Ailly ("Se dig ej omkring", A.F. Lindblad), 18. Till Grefvinnan Mathilde de la Gardie ("De blommor som jag fått", A.F. Lindblad), 19. Afskedssång ("Det är i dag för sista gången", A.F. Lindblad), 20. Fridshelsning ("Hvarför fråga ständigt så?", Urban), 21. Min fönsterträdgård ("Jag har en fönsterträdgård", R. Winter), 22. Den 16 September 1877 ("Minnets fagra mör som vakta", O. Stig), 23. Under sjukdom ("Haf tröst, min själ, förtvifla ej", A.F. Lindblad), 24. Den 1 februari 1878 ("Till segels än min farkost går", Urban), 25. Sista visan ("Gammal och svag, dag efter dag", A.F. Lindblad) Nota bene ("Ser du ängeln?").

För två och tre röster
Två- och trestämmiga sånger vid pianoforte, tr, 1847. 1. De förlofvade ("Din vilja är min lag"), sopran och tenor, 2. Gnabb och försoning ("Min herre nej!"), två sopraner, 3. Lektion ("Kärleken är en Gud med vingar"), två sopraner, 4. Tanken ("Tanke, se hur fågeln svingar"), sopran, tenor och bas På gamla dagar ("O Eduard! Mins du väl så långt tillbaks", A.F. Lindblad), sopran och tenor, tr. 1840.

Arrangemang
Der Nordensaal ("Fern hin im Nord glänzet herrlich der Saal/Fjerran i Norden lyser salen så klar", S.J. Hedborn), för röst och piano, tr, 1826.



Verk av Adolf Fredrik Lindblad

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 265