Levande musikarv - Ivar Hallström

Ivar Hallström (1826−1901)

Ivar Christian Hallström föddes i Stockholm 5 juni 1826 och dog där 11 april 1901. Under 1800-talet var Hallström Sveriges mest framgångsrika operatonsättare med verk som Den bergtagna och Vikingarne, av vilka den förstnämnda nådde status av nationalopera. Till största delen autodidakt var Hallström ändå den ende i sin svenska samtid som till fullo behärskade det musikdramatiska idiomet. Känslan för dramatisk uppbyggnad och den musikaliska pregnansen gör att hans operor har en plats såväl i den svenska operamiljön som i den centraleuropeiska operatraditionen. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1861.

Biografi

I en intervju några år före sin död i den fransk-engelska tidskriften The Song Journal sammanfattade Ivar Hallström sitt liv med orden: ”jag har levt ett mycket lyckligt liv, utan större törnar, med mycket applåder och stora succéer och förvisso ett stort antal små förtretligheter”. Ett yttrande som röjer en god distans både till sig själv och till den egna konsten, men som också antyder en inte helt lätt tillvaro i 1800-talets musikaliska Sverige.

Tidiga år

Ivar Hallström var son till bankokommissarien Paul Fredrik Hallström och Anna Maria Casparsson. Redan som fyraåring började han spela piano, och under studier för Edmond Passy och Theodor Stein utvecklades han till en mästerlig pianist. Vid sidan av sina pianostudier avlade Hallström 1844 studentexamen i Uppsala och studerade därefter juridik, vilket avslutades med hovrättsexamen 1849. Därefter innehade han en rad olika anställningar bland Stockholms olika ämbetsverk. Under Uppsalatiden hade han lärt känna prins Gustaf och i honom fått en god vän och mentor. Den musikaliskt begåvade Gustaf hade komponerat musik till sångspelet Hvita frun på Drottningholm 1847 och Hallström hade bidragit med ett par musiknummer. Verket spelades 1847 på Kungl. Teatern, dock med begränsad framgång.

På initiativ av prins Gustaf anställdes Ivar Hallström som bibliotekarie hos dåvarande hertigen av Östergötland, sedermera kung Oscar II, en anställning som började 1853 och som Hallström innehade till sin död. I denna befattning ingick också att biträda kungen vid olika musikevenemang vid hovet samt att för Oscar presentera nya unga sångare som kunde tänkas anställas vid Kungl. Teatern, en syssla som Hallström under sina senare år dock fann både ansträngande och enformig.

Efter en studieresa till Frankrike, vilken innebar nya avgörande musikintryck, lämnade Ivar Hallström ämbetsbanan och kom efter 1854 helt att ägna sig åt komposition. Han invaldes i Kungl. Musikaliska akademien 1861 och övertog samma år Adolf Fredrik Lindblads musikskola, där han hade varit pianolärare sedan starten, och drev skolan till 1872 då den lades ner. Hallströms produktion hade fram till 1860-talet huvudsakligen bestått av romanser och mindre pianoverk. 1860 debuterar han med kantaten Blommornas undran och senare med Herr Hjalmar och skön Ingrid, båda till text av Oscar Fredrik (den blivande Oscar II).

Ivar Hallström blev invald som ledamot i Kungl. Musikaliska akademien 1861.

Musikdramatikern

Båda verken kan ses som förstudier till Hallströms första sceniska verk Hertig Magnus och sjöjungfrun som gick över scenen 1867. Det blev en omedelbar framgång, men till följd av sjukdom i ensemblen blev antalet framföranden endast sex och när det på nytt togs upp hade intresset svalnat. Dock kom verket att uppvisa Hallström som en musikdramatiker av rang. Hans förmåga att fånga dramaturgiska förlopp med en utpräglad känsla för musikalisk frasering och harmonisk färg hade inte tidigare hörts i svensk musikdramatik. Därtill kom samarbetet med Frans Hedberg i vilken Hallström fann en förstklassig librettist av internationellt snitt. De båda kom att samarbeta i ytterligare fyra operor.

I Hertig Magnus är Hallströms musikdramatiska idiom klart från början: en sällsynt förmåga att knyta an till en folkmusikalisk klang, utan att för den skull hemfalla till en konstmusikaliskt tillrättalagd folkmusik, och samtidigt utnyttja denna klang i en dramaturgisk kontext. Hallströms musikaliska ideal var utpräglat franska med starka influenser av bl.a. Fromental Halévy och Charles Gounod men även drag av Giuseppe Verdi kan skönjas, som exempelvis i den dramatiska andra aktens final. Hertig Magnus väckte stort intresse i samtida press och musikhistorikern och kritikern Adolf Lindgren (1846−1905) skrev en entusiastisk artikel i Ny Illustrerad Tidning där verket räknas ”bland de största dramatiska tondikter vårt land kan uppvisa”.

Framgången med Hertig Magnus ledde till att Hallströms produktion kom att fokuseras på musikteatern. Hallström visar att han inte bara kan gestalta de stora dramatiska uttrycken. Under de följande åren skrev han operetter med tydlig influens av fransk opéra-comique: Den förtrollade katten (1869), Silverringen (1870) och Mjölnarvargen (1871), där den förstnämnda var i samarbete med Hedberg. I dessa verk märks Hallströms faiblesse för kvicka, snärtiga kupletter i Offenbachs anda, och även om verken inte har de större operornas verkshöjd vittnar de ändå om den genuina känsla för timing och dramatisk linje som är Hallströms signum som tonsättare.

Ivar Hallströms koppling till Kungl. Teatern hade börjat tidigt med anställningen i början av 1850-talet som Oscar II:s bibliotekarie och sånglärare och ledde också som nämnts till uppdraget att fostra lovande talanger möjliga att anställa vid teatern. När den 1870 nytillträdde balettmästaren Theodor Marckhl såg sig om efter en lämplig kompositör av helaftonsbaletter låg valet av Hallström nära till hands. Det kom att bli tre baletter: En dröm (1870), Ett äventyr i Skottland (1871) och Melusina (1882), där Hallström i den mellersta samarbetade med Conrad Nordqvist och balettens fjorton nummer delades lika mellan tonsättarna. Nordqvist var vid den här tiden vikarierande kormästare och tredje dirigent vid Kungl. Teatern. Hallströms musik i baletterna röjer hans franska smak: han kände väl till Léo Delibes Coppélia och Adolphe Adams Giselle vilka gavs flitigt vid teatern.

Mot en svensk nationalopera

I början av 1870-talet påbörjades, tillsammans med Frans Hedberg, arbetet med den opera som skulle bli Hallströms mest populära och flitigast spelade verk. Den gamla naturmytiska balladen om jungfrun som på vägen till julottan blir tagen av Bergakungen och förd ner i berget som dennes hustru är ett välkänt tema även i andra nordiska kulturer. Av denna berättelse skapade Hallström och Hedberg Den bergtagna, en fransk grand opéra i fem akter med storslagen scenografi signerad Fredrik Wilhelm Scholander och Christian Jansson, magnifika vokalpartier och balett. Operan uruppfördes i maj 1874 och samtiden kom att betrakta verket som en svensk nationalopera som fram till 1910 hade spelats 84 gånger.

Hallströms opera Den bergtagna blev 1800-talets mest spelade svenska opera.

Den bergtagna, scener ur akt II, III:1, III:2 och V. Träsnitt efter teckning av R Haglund.

Operan genomgick ett antal revideringar; i första hand nedkortningar då den ansågs alldeles för lång. De olika versionerna kom dock väl till pass och användes vid framföranden i München, Köpenhamn och Hamburg. Verket är indelat i enskilda nummer, men genom Hallströms förmåga att kombinera pregnanta musikaliska teman och raffinerad instrumentation med dramaturgisk precision är det ändå hans mest genomarbetade och musikaliskt helgjutna verk. Samarbetet med Frans Hedberg kom att omfatta ytterligare två verk. Tre år efter Den bergtagna kom Vikingarne (1877), ett verk där det kärva och vemodigt nordiska ställs mot det ljusa och soldränkta provençalska. Musiken har påtagliga Wagnerinfluenser främst i skildringen av den passionerade relationen mellan den sydfranska Isaura och den nordiske vikingen Rolf, och formmässigt är den Hallströms mest genomkomponerade opera.

Fortsatt operaverksamhet

1881−85 var Ivar Hallström anställd som sånginstruktör vid Kungl. Teatern, en befattning som närmast motsvarar instuderarens. Det var under den här tiden han utbildade tre unga sångare, tenorerna Arvid Ödmann och Olof Lemon samt barytonen Oscar Bergström, vilka alla kom att utgöra en stark kärna i Kungl. Teaterns solistkår. Genom sin närhet till hovet kom Hallström 1879 i kontakt med drottning Elisabet av Rumänien. Drottningen var under pseudonymen Carmen Sylva känd som författare av romaner och skådespel. Hon fann en konstnärsfrände i Hallström, och dennes besök i Rumänien tillsammans med Arvid Ödmann kom att inspirera till en opera i rumänsk miljö: frihetsdramat Neaga. Liksom Den bergtagna skrevs operan som en grand opéra men reviderades till fyra akter och uruppfördes i februari 1885 vid Kungl. Teatern med betydande framgång. Operan har ett revolutionärt tema och musiken är hållen i mörkare färger än i tidigare verk. Anspelningar på nordisk folklore saknas, men Hallström var en god lyssnare till folklig musik även utanför Sverige. I sin resedagbok berättar han om en folkfest med rumänsk folkmusik som han nedtecknar och som sedan används i operans balettnummer. Musiken har en märklig, genuin folkmusikalisk klang, där Hallström helt har undvikit ett salongsmässigt folkmusikarrangemang och oretuscherat återger musiken med dess oregelbundna accenter och pentatoniska harmonik. Denna fräschör präglar även operans musik i övrigt.

Under 1880-talet uppfördes också en rad av Ivar Hallströms mindre verk. Silfverringen (1880, skriven 1870) var ett försök att i socialrealistisk anda skildra förhållanden vid ett engelskt spinneri. 1886 spelade man på Nya teatern operetten Aristoteles och följande år sagospelet Per Svinaherde. En opera som Hallström arbetade på under hela 80-talet var Jaguarita l’Indienne med handlingen förlagd till Indien. Operan var stort anlagd men kom aldrig till framförande, troligen till följd av att iscensättningen skulle medföra för stora kostnader.

1890-talet innebar att Hallströms flöde av musikdramatik minskade. 1892 framförs Granadas dotter och med sina tolv föreställningar blir det Hallströms sista premiär vid Kungl. Teatern. Verket mottogs positivt, bland annat noterades den raffinerade och klangligt avancerade orkesterbehandlingen. I samband med att Gustav III:s operahus revs för att ersättas med det nuvarande, utlyste man i januari 1894 en operatävling. Hallström och Hedberg deltog med Liten Karin, en opera kring Erik XIV och Karin Månsdotter. Den fem man starka prisnämnden fann inget av de inlämnade verken värdigt första eller andra pris, men Hallström tilldelades tredje pris och ett tusen kronor, en nedlåtande markering mot Sveriges mest begåvade musikdramatiker. Med sagospelet Hin Ondes snaror (1900), uppfört vid Stora teatern i Göteborg, tog Hallström farväl av operascenen. Mångåriga hjärtbesvär hade tagit på hans krafter och han avled i april 1901.

Betydelse

Ivar Hallströms eftermäle är problematiskt. Han var både hyllad och klandrad av sin samtid och blev av eftervärlden förpassad till glömskan. Hallström var autodidakt som tonsättare, och som sådan ansågs han inte heller kunna instrumentera sina operor, en uppfattning som med envishet hävdas än i dag. Conrad Nordqvist är den som utpekas som instrumentatör. Denne och Hallström var kolleger vid teatern och hade dessutom arbetat tillsammans i baletten Ett äventyr i Skottland; utan tvivel har Hallström i Nordqvist haft en god lärare. Men samtliga orkestermanuskript är av Hallströms hand, ofta i renskrifter med retuscher. Dessutom är hans instrumentation av ett elegant tidigt romantiskt-klassicistiskt slag, medan Nordqvists har mer av samtida stildrag med en mer mättad orkesterklang. Trots samtidens och vår tids lite njugga inställning fick ändå Hallström uppleva ”mycket applåder och stora succéer” och med sin omvittnade generositet och sitt godmodiga lynne kunde han nog ta ”ett stort antal små förtretligheter”. Och ändå, ingen annan svensk tonsättare inom operafacket har fått fjorton operor framförda på Kungl. Teatern, och detta med betydande framgång hos publiken.

Ivar Hallströms gravvård på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Adolf Lindgren, som i början var översvallande entusiastisk över Hertig Magnus 1867, behöll en respektfull distans till Ivar Hallström som musikdramatiker, men gav nålstick beträffande den musikaliska kvalitén. Kopplingen till hovet, vilken utan tvivel gagnade Hallströms möjligheter att få sina verk uppförda vid Kungl. Teatern, stack också i ögonen. Citat som det följande (vilket Lindgren upprepade i sin nekrolog) får anses stå för det dåtida Kultursveriges uppfattning av Hallström: ”Vi våga icke säga, om hans sångmö utan hofluftens oftast ohelsosamma inverkan möjligen kunna hafva utvecklat ännu kraftigare och naturfriskare former; doften i de inhemska linneor hvarmed hon älskar att pryda sig, är nu onekligen något för uppblandad med salongsparfym, för att hon skall kunna erkännas såsom en full inkarnation af den folkligt fosterländska sången”.

Fäll ihop Biografi

Bibliografi

Verköversikt

6 operor (Den bergtagna, Vikingarne, Nero, Jaguarita l’Indienne, Neaga, Liten Karin), 10 sångspel/operetter (Hertig Magnus och sjöjungfrun m.fl.), 3 baletter (En dröm, Ett äventyr i Skottland, Melusina), musik till minst 3 skådespel (Köpmannen i Venedig m.fl.), pianoverk (11 pianostycken, 24 etyder, variationsverk m.m.), orgelverk (Entrée m.fl.), sånger med piano (135 varav ca 60 outgivna), verk för kör (Blommornas undran, Herr Hjalmar och skön Ingrid m.fl).

Samlade verk

Operor
Hvita Frun på Drottningholm, komedi med sång i 2 akter (H. Sätherberg), 1846. Musik av prins Gustaf och Hallström. F.f.g. Stockholm 1847.
Hertig Magnus och sjöjungfrun, romantisk operett i 3 akter (F. Hedberg), 1865. F.f.g. Stockholm 1867 (version för stor orkester). [Version för liten orkester, trol. 1865. F.f.g. Vadstena akademien 1988.]
Den förtrollade katten, sagospel i 1 akt (franskt original La chatte merveilleuse; översatt och bearb. F. Hedberg), 1869. F.f.g. Stockholm 1869.
Mjölnarvargen [även Qvarnvargen], operett i 1 akt (E. Cormon och M. Carré), 1871. F.f.g. Stockholm 1871.
Den Bergtagna, romantisk opera i 5 akter (F. Hedberg), 1871−74. F.f.g. Stockholm 1874.
Vikingarne, romantisk opera i 3 akter (F. Hedberg), 1876−77. F.f.g. Stockholm 1877.
Silfverringen, operett i 1 akt (J. Barbier och L. Battu, övers. F. Hedberg), 1870. F.f.g. Stockholm 1880.
Rolf Krake, fornnordisk impromtu-operett i 2 akter (E. Forsberg), akt 1 komp. av Hallström, akt 2 av W. Svedbom, 1880. F.f.g. Stockholm 1880.
Jaguarita l’Indienne, komisk operett i 3 akter (Saint-Georges och de Leuven), 1886. Ej uppförd.
Neaga, opera i 4 akter [urspr. 5 akter] (Carmen Sylva [drottning Elisabeth av Rumänien], övers. F. Hedberg), 1884−85. F.f.g. Stockholm 1884. [Finns även i en version i 3 akter med tysk text.]
Aristoteles, komisk operett i 1 akt (franskt original av P. Arène och A. Daudet, fri sv. övers.) F.f.g. Stockholm 1886.
Per Svinaherde, sagospel med sång i 3 akter (H. Christiernson), 1887. F.f.g. Stockholm 1887.
Granadas dotter, romantisk operett i 3 akter (H. Christiernson), 1888−90. F.f.g. Stockholm 1892.
Liten Karin, opera i 4 akter (F. Hedberg), 1895−96. F.f.g. Vadstena akademien, Kalmar teater, 1997.
Hin Ondes snaror, sagospel med tal och sång i prolog och 3 akter (H. Christiernson), 1899. F.f.g. Göteborg 1900.

Baletter
En dröm, balett-idyll i 1 akt (T. Marckhl), 1870. F.f.g. Stockholm 1870.
Ett äventyr i Skottland, balett i 2 akter (T. Marckhl), 1870−71. Sju nummer vardera av Hallström och Conrad Nordqvist. F.f.g. Stockholm 1871.
Melusina, fantastisk balett i 2 akter (T. Marckhl), 1882. F.f.g. Stockholm 1882.

Scenmusik
Köpmannen i Venedig, (W. Shakespeare), 1854, 1881. F.f.g. Stockholm 1854.
Stolts Elisif, skådespel i fem handlingar, (F.Hedberg). F.f.g. 1870.
Nero, skådespel i 5 akter, (P. Cosso, övers. H.Westin). F.f.g. Stockholm 1882.

Kantater
Kantat (”Dödsklockan ljuder”) afsjungen vid S:t Erics hundraåriga fest den 30 nov 1856 för soli, manskör och piano (Oscar Fredrik), klaverutdrag 1860.
Kantat (”Klagen! Klagen!”) afsjungen vid Minnes-festen efter Hans Majestät konung Oscar I för soli, manskör och piano, (Oscar Fredrik), 1860.
Blommornas undran, idyll för soli, kör och orkester (Oscar Fredrik), 1860.
Herr Hjalmar och skön Ingrid, ballad för soli, kör och orkester (Oscar Fredrik), 1865.
Skaldens hämnd, ballad för soli, kör och orkester (L. Uhland, övers. F. Arlberg), klaverutdrag 1870.
Kantat vid Frimurarelogens i Stockholm invigningsfest 20-21 jan 1877, för kör och piano eller orgel (Hjelmstjerna), opublicerad.
Kantat den 6 juni 1882 för bl. kör och orgel, (C.D. af Wirsén) silverbröllopskantat vid Oscar II:s och drottning Sophias silverbröllop
Kantat (”O Gud som drog”), afsjungen i Riddarholmskyrkan vid konung Oscar II:s 25 åriga regeringsjubileum 1897 (C. Snoilsky) för soli, kör och orgel. Klaverutdrag tr. 1897.

Sånger (ur Helmer 1972, s. 26−33).
Afskedssång ("En krans här lägges för din fot", Oskar Fredrik), ms i MTB.
Aftonen ("Qvällens glesa flor af täcken", Erik Johan Stagnelius), autograf i MTB.
Am Rhein/Vid elfven ("Auf geheimen Waldespfade"/"I den djupa skogens gömma"), autograf i MTB.
Apollos sång ur Cantaten vid Nya Operans invigning den 19 september 1898. ("I ljus är min gång", Carl Rupert Nyblom). Tryckt i Fyra sånger..., Abr. Lundqvist, Stockholm 1899.
Auf Wiedersehn! ("Sonnenlicht, Sonnenschein fällt mir in's Herz hinein"), ms i Sibeliusmuseum, Åbo.
Besöket ("Ack hur ljuft ur verldens vimmel", Thekla Knös), autograf i MTB.
Blomsterbrefvet/Der Blumenbrief ("Er blommor vill jag sända"/"Euch Blümlein will ich senden", Aloys Schreiber). Tryckt i Sex sånger med svensk och tysk text, 1864.
Bröllopshymn ("Nu blott för verlden två"), ms i MTB.
Como. Näktergalen ("Du näktergal vid Comos strand", H. Westin). Tryckt i Minnen från Italien. Trenne sånger..., 1878.
Dagsländan ("Skåda dagen i arla morgonsken", Frans Hedberg), ms i MTB.
Damète et Chlod ("Dès que Damète voil Cloé" ), autograf i MTB.
Daura/Romans ("Daura, Daura, unga tärna", Johan Nybom), autograf i MTB.
Den bortgångne ("Jag mindes dig, när mörkret höljer", Thekla Knös), autograf i MTB.
Den slutna rosen ("Mitt hjerta är en rosenknopp", Thekla Knös), autograf i MTB.
Den trettonåriga ("Du är tretton år", Pelle Ödman), Tryckt i Fyra sånger..., 1872.
Den unga sjömannens fästemö/Visa ("Lilla väna, sent och tida" ), autograf i MTB.
Der Sänger/Romans. Sångaren ("So wie's die liebe Sonne"/"Så visst den gyllne solen"). Tryckt i Sinaia-Album. Minnen från Rumänien, 1891.
Det lyckliga fiskafänget ("Han glider så sakta vår ekstock i vassen", Idyll af X****). Tryck i Ny illustrerad tidning, 1869, s. 132.
Det vet ingen ("Der stodo rosor i grönan dal", Zacharias Topelius). Tryckt i Tvenne sånger..., Abr. Lundqvist, Stockholm 1892.
Dryckessång ("Ungt blir vårt hjerta af vinets must", H. Westin), ms i MTB.
Dråpa ("Högt må sången klinga, vidt som hafvets svall", Frans Hedberg). Tryckt i Hemvännen 1879.
Drömmar ("De flydda ungdomsminnen, de äro drömmar"). Tryckt i Fyra sånger af Zacharias Topelius, 1884.
Du är min ro. Tryckt i Fyra sånger af Zacharias Topelius, 1884.
En glad visa ("Hör, Anna lill', om det gör dig harm", Zacharias Topelius). Gehrman & Co, Stockholm 1892.
En hjerteutgjutelse ("Du lilla arbetsmyra"), ms i MTB.
En liten visa ("Jag vet en gosse", A.T. Gellerstedt). Tryckt i 4 Sånger..., 1882.
En munter visa ("Hej hoppsan! Hvad solen skiner", Oscar Bergström). Tryckt i Svensk sång, 1, 1900, s. 29-32.
En sommerkvæld ("Ved tjærnets dunkel vove", Anders Reitan). Tryckt i Fem norske viser..., Abr. Lundqvist 1886.
En stemning ("Jeg Guds verden har seet", Hans Christian Andersen). Tryckt i Fyra sånger..., 1872.
Ensamhet ("O vor' jag det minsta bland lingonen små"). Tryckt i Fyra sånger af Zacharias Topelius, 1884.
Enslingen ("Yra nöjen! faren väl", Johan Olof Wallin). Tryckt i Nya sånger..., ca 1875.
Ett minne ("Som en stråle sken", Thomas Moore-Johan Nyblom), ms i MTB.
Farväl till mitt hem ("Sjunk sakta, o! sakta mot havet", Gunnar Wennerberg), autograf i MTB.
Fjäriln och Rosen ("Rosen lutar, blek om kinden", Johan Ludvig Runeberg), autograf i MTB.
Fjäriln/Der Schmetterling ("Hvi skall jag ej dansa"/"Wie soll ich nicht tanzen", Friedrich Schlegel). Tryckt i Sex sånger med svensk och tysk text, 1864.
Flickan i skogen ("Ensam i dunkla skogarnes famn", Emil von Quanten). Tryckt i Sång-Album, ca 1860.
Frid ("Mörkröd rodnad faller", Oscar Bergström). Tryckt i Fyra sånger..., Abr. Lundqvist, Stockholm 1899.
Frågor ("Hvart flyger vinden i sommarns qväll", Emil von Quanten), autograf i MTB.
Gondolier-Sång ("Amor hviska i mitt öra"). Tryckt i 4 Sånger..., 1882.
Grafven ("För grafven jag ej bäfvar", Erik Johan Stagnelius), autograf i MTB.
Hell Iduna! ("Det susar i tackel och tåg", Ivar Hallström). Abr. Lundqvist, Stockholm 1893.
Holder du af mig (B. Bjørnson). Tryckt i Fem norske viser..., Abr. Lundqvist 1886.
Hvad månne de vänta på? ("De älskliga, blyga blommor", Zacharias Topelius). Tryckt i Fyra sånger..., 1872.
Hvarför?/Für Wen ("Vagga din blomsterkrona"/"Wiegst du auf Felsenhöhen"). Tryckt i Sinaia-Album. Minnen från Rumänien, 1891.
I dalen ("Jeg rejste en dejlig Sommerkvæld", Poulsen). Tryckt i Fem norske viser..., Abr. Lundqvist 1886.
I Maj/Im wunderschönen Monat Mai ("I Maj, den undersköna tid", Heinrich Heine). Tryckt i Sex sånger med svensk och tysk text, 1864.
Ich bin jung ("Ich bin jung, und die Welt sie ward mein", Carmen Sylva). Tryckt i Svensk Musiktidning 1893.
Im Westen ("Ich schau über Forth", Robert Burns), autograf i MTB.
Ingerid Sletten ("Ingerid Sletten af Sillegjord", Bjørnson). Tryckt i Fem norske viser..., Abr. Lundqvist 1886.
Isola Bella. ("Säg, känner du ön i speglande sjö", Carl Snoilsky). Tryckt i Minnen från Italien. Trenne sånger..., 1878.
Italia ("Det lider mot qväll", H. Westin), ms i MTB.
Jag är så glad i dag, ms i MTB.
Jean Chenu ("Je suis Jean Chenu", M. Guillemard), autograf i MTB.
Klagan ("En liten trast i tallens topp"). Tryckt i Nya sånger..., ca 1875.
Kung Erik och Liten Karin ("Sakta glida vimpelprydda båtar", Carl Snoilsky). Tryckt i Trenne sånger..., 1870.
Kvällstankar ("När arla du stilla slummer vaknar", Henrik Christiernson). Löfvings musikhandel, Stockholm, 1895-96?
Källan ("Genom dalens stilla famn", Anna Maria Lenngren), autograf i MTB.
La bella Sorrentina ("I Sorrentos stjernenätter", Carl Snoilsky). Wilhelm Hansen, Köpenhamn 1890.
La demande en mariage ("Vous me demandez en mariage", Gustave Lemoine), autograf i MTB.
La tombe et la rose ("La tombe dit à la rose", Victor Hugo), ms i Sibeliusmuseum, Åbo.
Lazarilla/Chanson espagnole ("Tout les soirs sur la grande place"), ms i MTB.
Le Bonheur ("Quand un basier s'imprime", François Fertiault), autograf i MTB.
Le colibri ("Gentil colibri"), ms i MTB.
Le jardin du cœur ("Dans mon cœur vient l'oœillet" ), autograf i MTB.
Le son de Lise/Air ("Bon petit son bleue, modeste héritage"), ms i MTB.
Lieber Freund! Was sagt du mir, ms i MTB.
Lindblomman ("Jag gungar mig åter", P.D.A. Atterbom), autograf i MTB.
Längtan/Rumänsk sång ("Hvar du är, du ljufva tärna"). Tryckt i Valda sånger..., 1886.
Maikäfers serenad för Ögontröst ("Lilla kära ögontröst", Tekla Knöös). Tryckt i Sånger... 1855.
Med jubelsång vi fira må, ms i MTB.
Mein Königreich! ("Wo Urwald hohe Felsen krönt", Carmen Sylva). H & B, Stockholm 1884.
Min sång ("Väl må jag jubla, ja, väl må jag jubla", Ivar Hallström). Gehrman & Co, Stockholm 1897.
Min sæterdal ("Det er saa herrlig en sommerdag", Anders Reitan). Tryckt i Fem norske viser..., Abr. Lundqvist 1886.
Min är du, min! (Vitalis). Tryckt i Nya sånger..., ca 1875.
Minne/Erinnerung ("Jag låg på gräsets matta"/"Ich lag auf grünen Matten", Kosegarten). Tryckt i Sex sånger med svensk och tysk text, 1864.
Mitt fönster ("Då yngling jag var", ord af ***), autograf i MTB.
Modersfamnen ("Jag minns et hem af evig frid", Carl Rupert Nyblom). Tryckt i Förgät mig ej, s. 33, 1855.
Mon habit ("Sois-moi fidèle, o pauvre habit que j'aime!", Béranger), ms i Sibeliusmuseum, Åbo.
Musette ("Aimez-vous, bergère!"), autograf i MTB.
Mutter/Moder ("Der schönste Nam´ im Erdenrund"/"Det skönsta namn på jorden rund"). Tryckt i Drei ernste Lieder, 1877.
Müde/Trötthet ("Ich wollt´, ich wär´der Sonnenstrahl"/"O vore jag en stråle sol"). Tryckt i Drei ernste Lieder, 1877.
Natt-tankar ("När jordens skuggor hölja", Erik Johan Stagnelius), autograf i MTB.
Natten ("Bölja mot stranden fraggande", Carl Snoilsky), ms i MTB.
Nattlig sång/Nachtgesang ("O, lyssna från ditt läger"/"O, gieb vom weichen Pfühle", Goethe). Tryckt i Sex sånger med svensk och tysk text, 1864.
Ne m´aimez pas! ("Oh non, ne m´aimez pas d'amour", François Fertiault), autograf i MTB.
Necken ("Qvällens guldmoln fästet kransa", Erik Johan Stagnelius), autograf i MTB.
Notturno ("Mellan trädens dunkla grupper", Carl Snoilsky). Tryckt i Tvenne sånger..., Abr. Lundqvist, Stockholm 1892.
O, Arranmore! (O, Arranmore, skön Arranmore!", Thomas Moore i översättning av Carl Rupert Nyblom). Tryckt i Sång-Album, ca 1860.
Ob sie wohl kommen wird? ("Möchte wissen", M.G. Saphir). H & B, Stockholm, 1884.
Om qvällen ("Hur ljuf den stund", Thomas Moore i översättning av Carl Rupert Nyblom). Tryckt i Sång-Album, ca 1860.
Pauvre Garçon/Stackars gosse! ("La bergère que je sers"/"Hård min härskarinna är"). Tryckt i Sång-Album, ca 1860.
Pensée mélancolique (on ne peut plus) sur le 1er jour de l'an 1873 ("Ljufvt är hinna", Oscar Fredrik), ms i MTB.
Qvällsmelankoli ("Ensam jag sitter och undrar så här"), ms i MTB.
Regnbågen. ("En båge står högt öfver åker och äng"). Tryckt i Fyra sånger af Zacharias Topelius, 1884.
Sensitiva ("En blomma stod på ängen grön", F. Sander). Tryckt i Nya sånger..., ca 1875.
Serenad ("Dagen förlåter de mörknande zoner", Erik Johan Stagnelius). Tryckt i Sånger..., 1855.
Sjömansflickan ("Vinden blåser opp i hast", Johan Ludvig Runeberg ), autograf i MTB.
Som jag vill ("Gossen som jag valt bland andra", Wendela Hebbe). Tryckt i Fyra sånger..., Abr. Lundqvist, Stockholm 1899.
Sommarkväll ("Solen purprar klara sommarkvällar", Henrik Christiernson). Tryckt i Svensk sång, 2, 1901, s. 131.
Spåvisa ("Flicka, du som utaf denna dagen"), ms i MTB.
Stafkarlen ("Från hemmets tomter fjerran", Malmström), autograf i MTB.
Stilla gå de melodiska vågor (Erik Gustaf Geijer), ms i MTB.
Strängalek ("Jag skyr den eld, som grymt förtärt", Kung Oscar), autograf i MTB.
Stunderna ("Liksom strömmens vågor", Daniel Klockhoff), ms i MTB.
Svanen ("Ensam öfver oceanen", Johan Ludvig Runeberg), autograf i MTB.
Svarta svanor (Carl Snoilsky). Tryckt i 4 Sånger..., 1882.
Sylvias visa ("Hvem är du, fria och klara ton", Zacharias Topelius). Tryckt i Sång-Album, ca 1860.
Såg du? ("Såg du en rosenknopp", Frans Hedberg), ms i MTB.
Sångarens hem ("Mitt hem är så ringa, dess dörr är så låg", Carl Rupert Nyblom). Tryckt i Nya sånger..., ca 1875.
Sången ("Högt må klinga min sång", Oscar Bergström). Tryckt i Fyra sånger..., Abr. Lundqvist, Stockholm 1899.
Sången ("Så är sagan nu om sången", Zacharias Topelius). Wilhelm Hansen, Köpenhamn 1897.
Tankar på hemmet ("Min lyras strängar", ord af O**** F******). Tryckt i Sånger..., 1855.
Till Aftonstjernan/Romans ("Stjerna, qvällens dotter", Johan Ludvig Runeberg), autograf i MTB.
Till Avas toner, då hon ej fick sjunga ("Slumren stilla, klara toner"), autograf i MTB.
Till en flicka. Vid återskickandet af en oskrifven minnesbok ("Nej tag igen din bok!", Thomas Moore i översättning av Carl Rupert Nyblom). Tryckt i Sång-Album, ca 1860.
Trinklied vor det Schlacht ("Schlacht, du brichst an!", Körner), ms i MTB.
Trost/Tröst ("Mir war´s, die Welt sei mein"/"Mig tycktes, verlden log"). Tryckt i Drei ernste Lieder, 1877.
Tåren ("Om dig vänskapen rör", efter Byron), Tryckt i Sånger..., 1855.
Und wüssten's die Blumen (Heinrich Heine), autograf i MTB.
Ur elfvornas qvällar ("När dagens oro tystnar", Tekla Knös), autograf i MTB.
Vackra sky ("Vackra sky, som tågar", Carl Snoilsky). Tryckt i 4 Sånger..., 1882.
Vaggsång ("Sång! som genom verlden gått", Thekla Knöös). Tryckt i Sånger..., 1855.
Vaggvisa, komponerad för min brorson Wilhelm ("Vyssa lulla, sofve nu snällt", F. A. Dahlgren), autograf i MTB.
Vandrarns aftonvisa ("Färdas jag verlden kring", P.D.A. Atterbom), autograf i MTB.
Vemod/Wehmut ("När genom skog och dal jag går"/"Wenn ich durch Wald und Fluren geh", M. von Collin). Tryckt i Sex sånger med svensk och tysk text, 1864.
Venetiansk gondolvisa/Wenn über die Piazetta der Abendwind geht ("När öfver Piazetta en aftonvind går"). Tryckt i Trenne sånger..., 1870.
Venezia ("Vackra Giacinta, jag håller vid trappan", Carl Snoilsky). Tryckt i Minnen från Italien. Trenne sånger..., 1878.
Vestavinden ("Ständigt jag ilar", C.F. Dahlgren). Tryckt i Sånger..., 1855.
Vid elfven/Am Rhein ("I den djupa skogens gömma"/"Auf geheimen Waldespfade"). Tryckt i Trenne sånger..., 1870.
Vid min hunds död ("Farväl! Farväl! För första gången", ord af *** i anledning af H.K.H. Prins Oscars hund, Tusses, död), autograf i MTB.
Villanelle ("Viens encore, je t'implore!"), autograf i MTB.
Vinterbild ("Hon hade så bråttom", Carl Snoilsky), ms i MTB.
Visa ur Skådespelet Stolts Elisif ("När vikingen for vida", Frans Hedberg). Tryckt i Fyra sånger..., 1872.
Vous vous vantez d'avoir mon âge (Béranger), ms i MTB.
Våra namn ("Må andra uti lyckans famn", ord af ***), autograf i MTB.
Våren och Sylvia komma tillbaka ("Jag kommer ändå, jag kommer nog", Zacharias Topelius). Tryckt i Fra Nordiske Komponister, 1871, s. 15-19.
Wårsång ("Re´n vårens vind den boja spränger", Malmström), autograf i MTB.
Ynglingen ("Vind som mig smeker och lemnar", Johan Ludvig Runeberg). Tryckt i Sånger..., 1855.
Zigánki ("Skymning är inne, sakta förbleknar", ord af O****). Tryckt i Teater och musik, 1876, s. 3-4.
Öknen ("På oasens gräsbädd sträckt", H. Westin). 1878. Tryckt i en oidentifierad dansk journal.
Önskan ("Fick jag som en svala vara", C. F. Dahlgren). Tryckt i Sånger..., 1855.