Ivar Hallström (1826−1901)

Aristoteles. Komisk operett i en akt

Skriv ut
  • Tillkomstår: Troligen 1880-talet
  • Verktyp: Operett / Sångspel
  • Textförfattare: "Aristoteles
    Komisk Operett i En Akt af Paul Arène och Alphonse Daudet
    Öfversättning, Bearbetning och Musik
    af
    Ivar Hallström"
    (enligt tonsättarens påskrift på ett av partituren)

    Enligt inbundet klaverutdrag (autograf) med namnet 'Blenda Nilsson'*/ inpräglat på pärmen: "Fri öfversättning från franska originalet 'Le char' af Paul Arène och Alphonse Daudet." (*/ sannolikt identisk med Hallströms elev, Blenda Nilsson-Lemon; se vidare registreringen av Hallströms "Hin ondes snaror")
  • Uruppförande: 1886 (enligt Svenskt biografiskt lexikon)
  • Speltid: Ca. 30-40 min
  • Detaljerad speltid: Speltid osäker

Instrumentering (besättning)

2*.2.2.2 / 4.2.4.0 / timp, perc / str
(picc)
perc: bass dr, cymb, sn dr, trgl

Soloröster/kör

Enligt inbundet klaverutdrag (autograf) med namnet 'Blenda Nilsson' inpräglat på pärmen:
Alexander, vid 15 års ålder (alt)
Briseïs, slafvinna från Gallien (sopran)
Aristoteles, Alexanders lärare (basbaryton)
Filip af Mecedonien [sic] och hans Generaler ("Stumma personer")

1 sopran (Briseïs), 1 alt (Alexander), 1 basbaryton (Aristoteles)

Notmaterial/stämmor återfinns

Orkesterstämmor (vissa även bundna), sångstämmor, partitur (flera ex) och klaverutdrag finns i Musik- och teaterbibliotekets samlingar

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: Ivar Hallströms arkiv (Z/Sv)

Beskrivning av verket

[Scennummer etc saknas]
Handlingen föregår i Grekland
Ouverture: Allegro leggiero E-dur 2/4
Alexander räknar kulor. Aristoteles står bredvid och håller räknetaflan.
Briseïs, bärande tvättlinne, kommer in och går till brunnen. Alexander byter plats [ett par gånger].
Alexander kysser Briseïs i förbigående. Aristoteles, som stannat i fonden, vänder sig om vid smällen af kyssen. Alexander ser oskyldig ut. Begge [sic] gå.
Briseïs är sysselsatt med sin tvätt. Hon öfverlemnar sig åt melankoliska betraktelser.
Alexander (kommer springande). Han [klättar upp] på stegen. Briseïs stöter honom tillbaka. Hon stiger på stegen. Han fattar hennes hufvud och kysser henne. Alexander vill fråga Briseïs, som springer undan.
Aristoteles inkommer plötsligt och får syn på Briseïs och Alexander. [Han tillrättavisar dem.] Briseïs blir förnärmad. Hon går. Aristoteles går.
Briseïs kommer in. [Hon samtalar med Alexander.] Alexander gömmer sig.
Aristoteles [gör] entré.
Briseïs [tilltalar] skämtsamt [Aristoteles]. Han närmar sig henne. Han faller på knä.
Briseïs [talar lugnande] till Alexander, under det hon aflägsnar sig. Aristoteles följer henne på knä.
Aristoteles spännes [sic] vagnen. Briseïs sätter sig i vagnen. Hon slår honom med piskan. Gör ett tecken åt Alexander, som också stiger upp i vagnen. Aristoteles stannar flåsande. Briseïs slår honom. Aristoteles resignerar. Han stannar ånyo, vänder sig om. Alexander talar högtidligt. Aristoteles sätter sig på marken.
Man hör på afstånd en fanfar, och sedan en militärisk marsch som allt mer och mer närmar sig.
Aristoteles är tillintetgjord. Han hjelper Aristoteles. Aristoteles ger brefvet åt Alexander.
[Aristoteles ger Briseïs fri.] Briseïs vill kasta sig om hans hals, men han skjuter henne blygsamt undan. Hon kysser Alexanders hand.
[Först] Aristoteles [sedan] Alexander springer till räknebordet. Kung Filip träder in på scenen, omgifven af sina generaler, för hvilka han med lifliga åtbörder uttrycker sin stora tillfredsställelse med sonens flit.


Libretto/text

[Nummerindelning etc saknas]

Två gånger tre gör sex, Två gånger sex gör tretton ... Hvad nu, min prins, hvad tänker ni på? (Alexander, Aristoteles)

Hon er der ... o Venus, gudinna! Hon kommer hit ... hon sjelf! Sköna qvinna! (Aristoteles, Alexander)

Mina herrar, om jag stör med min syssla, sådant händer (Briseïs)

Kanhända då har ni skådat dagen /.../ En dag till en ödslig strand på ett skepp (Alexander)

Nej, Gallien är mitt fosterland (Briseïs)

1. När regnets floder störta ner i nattens sena timma
2. I andra länders öfverflöd man skönare må finna
3. Ej guld, ej diamant hon har, sin enkla smak hon lyder (Alexander)

Ha, vid Eros! Hon mitt hjerta har börjat att värma! (Aristoteles)
Vid Venus! Att en ljuflig stund här under mandelträden (Alexander)

Magister, har ni ej i sinn', att friska luften andas in? Javisst, Vi ta oss frihet ifrån klassen (Alexander, Aristoteles)

Ack, för en ung och rätt behaglig, ja, vacker qvinna, Gudar, hvad det retsamt är /.../ Mitt fosterland så kärt mig är, och den, som vill mig behaga, må föra mig långt bort, blott det hemåt bär (Briseïs)

På längtans vingar jag flyger, en ny Achilles käck (Alexander)

Låt mig vara min prins (Briseïs)
Hvad, så vacker, och så kall som nordanvinden! (Alexander)
Vid höga gudinnan Minerva (Alexander)
För slik en hjelp betackar jag mig sen (Briseïs)
Tag detta linne varsamt (Briseïs)
Mitt arma hjerta höres slå! (Alexander)
Ni blott håller fast de fingrar fem (Briseïs)
Åh, jag håller fast små fingrar fem (Alexander)
Aj, han mig kysser! Han mig håller fast nu denna gång! Stygga [sic] prins (Briseïs)

Ah! Gudar! Gudar! (Aristoteles, Briseïs, Alexander)
Vid Zeus! Nu är det slut med skrik och seder! (Aristoteles)
Det var den lilla Briseïs, som på så älskvärt sätt och vis (Alexander)
Sjelf jag tordes ej stå på stegen (Briseïs)

Till konung Filip vill jag skrifva, berätta, hur man kan bedrifva sitt oskick! /.../ För konung Filip jag beskriver, hur man med skämt sin tid fördrifver! (Aristoteles)
I morgon ni under lås och bom, på befallning af er herr fader (Aristoteles)

1. O grymma lott, o höjd utaf smärta!
2. O Briseïs, de stunder voro korta (Alexander)

Ack, gråt då, min vackra vän ... gråt! (Briseïs)
Nåväl? Ack hur ljuvt, att dö, gudinna, der med er! (Alexander)
Min prins, helt noga jag känner, det jag nu vill berätta för er (Briseïs)
Den kärleken lika ljufligt brinner, högsta vishet i en blink försvinner (Briseïs)

Nåväl, är brefvet sen i kungens händer? (Briseïs)
Tig då, tig, genast tig! Jag vill läsa för dig lagen! (Aristoteles)
Söker ni Alexander? Ack, stackars prins! Han ensam nu deruppe finns (Briseïs)
En kyss ... En kyss ... din lilla skurk! /.../ Ack, hvilken plåga! Att pina mig så! (Aristoteles)
Hahaha! Jag skrattade godt åt hans låga (Briseïs)

Sköna Briseïs, jag älskar dig (Aristoteles)
Min lärare! (Alexander)
Store Gudar, tig då tig! Hvad skall Grekland säga? (Briseïs)
[Till Alexander:] Var vid gott mod! (Briseïs)
O Briseïs! O Briseïs! (Aristoteles)
Ofta nog jag, stackars flicka, fick med åsnan sorgset vandra (Briseïs)
Ingen häst finnes här ... ut på bete den är ... (Aristoteles)
Aristoteles! Aristoteles! Du, just du skall mig draga! (Briseïs)
Han? Han? (Alexander)
Jag? Jag? (Aristoteles)
Sakta i traf, så blir jag nöjd, tömmen i hand och piskan i höjd! (Briseïs)

Den vise, van vid boken, vi spela nu ett spratt! (Briseïs, Alexander)
Ej altid [sic] man med boken kan taga glädjen fatt! (Aristoteles)

Hvad jag mig känner bra så här! /.../ Åh hej, åh hej, han nu galopperar - filosofen ej det generar! (Briseïs)
Ha, vid Herkules! Bördan mig tycks mera tung - - snart jag andan uppgifver - - för långt jag gått i min ifver! /.../ Men nej - jag är viss denna gång - att två de äro om sin sång -- intet tvifvel mer - - Gudar! Briseis! Och min elev! (Aristoteles)
"Till konung Filip vill jag skrifva" (Alexander)
Att iklädd hästmundering, hvilken blygd (Briseïs)
Förbannad vare den katastrofen! (Aristoteles)

Gudar! Det är kungen! (Aristoteles)
Hvad hör jag? Det är kungen! (Alexander)
Det är kungen! (Briseïs)
Dä' min fader, som kommer hem från krigets faror (Alexander)
Mitt hufvud svindlar .. jag ej ser ... (Aristoteles)
Men, magister, rif sönder brefvet, som ni skref (Alexander)
Ack, räddad jag då är! (Aristoteles)

Kantänka Briseïs någon känner, som allt kan säga åt kungen i dag? Dä' jag! Ni furste, är nu lugnad åter, från skräck och fara fri; men tänk nu ock på den, som i tysthet begråter sitt fosterland, och tvinar bort i slafveri! Jag? O gif mig åter mitt kära fosterland ... gör mig fri ... jag tiger då, se där min hand! (Briseïs)
Res, du är fri ... jag dig förlåter! (Aristoteles)
Farväl, store vise! Min kära prins, farväl! (Briseïs)
Kungen kommer! Kungen kommer! (Briseïs, Aristoteles)
Kungen! Två gånger tre gör sex ... Kungen kommer! Två gånger fem gör tio ... Två gånger tre gör sex ... Två gånger fem gör tio ... (Alexander)