Liv

Tidiga år

Carl August Stieler föddes som son till en lantbrukare i Beierfeld, Sachsen. Tidigt visade han prov på en musikalisk begåvning som han senare fick utveckla i sina studier vid Thomasskolan i Leipzig 1792—99, där han förutom musik även studerade teologi. Hans sångpedagog var Thomaskantorn Johann Adam Hiller.

Efter personliga kontakter med bland andra de svenska friherrarna Nils von Höpken och Abraham Niclas Edelcrantz beslöt han sig 1802 för att flytta till Sverige. Lockbetet från de svenska friherrarna var att de ansåg honom som en självklar solist på operascenen. Men att det skulle bli just Sverige var inte givet. Ungefär samtidigt hade han fått ett liknande erbjudande från Holland.

Verksamhet i Stockholm

I Stockholm fick Carl August Stieler tjänst som sånglärare och aktör vid de Kongl. Spectaclerna. 1811 gifte han sig med Sophia Elisabeth Liljeström och fick tillsammans med henne fyra barn mellan åren 1812 och 1821.

Den 13 maj 1812 hade Mozarts Trollflöjten sin svenska premiär under namnet De egyptiske mysterierne eller Trollflöjten. Sarastro sjöngs av Stieler, som flyttat till Stockholm i hopp om just en sångarkarriär. Sarastro blev dock den enda roll han hade framgång i och hans brist på scenisk begåvning kunde inte kompenseras av en välklingande basröst. På scenen utstrålade han värdighet, högtidlighet och allvar. Rollen som Sarastro sjöng han drygt tjugo gånger fram till 1816.

Vid denna tidpunkt var Carl August Stieler etablerad i Stockholm både som kantor och som andre sångmästare vid Operan, vilket innebar att han undervisade de unga sångarna. De etablerade sångarna undervisades av förste sångmästaren.

Just i fallet med Trollflöjten hade Stieler undervisat en av de unga flickorna, Anna Sofia Thunberg, som från början hade en altröst. Efter att ha arbetat för honom kunde hon sjunga Nattens drottning vid den svenska premiären, något som blev en stor succé och som resulterade i anställning som solist.

Vid sidan av sångundervisningen kom Stieler efter det att han lämnat scenen att som sångare engagera sig alltmer i kyrkosången. Han tycks ha lidit av långvarig ohälsa, som förvärrades under våren 1822, och han dog den 15 april. Vid jordfästningen sjöng hans elever.

Sångpedagogen

I sitt pedagogiska arbete utvecklade Carl August Stieler ett system i sina sångklasser, där eleverna även undervisade varandra. Undervisningen skulle också vara vetenskapligt förankrad. Han blev uppmuntrad att skriva en sångskola, Lärobok i de första grunderna i musik och sång, avsedd att användas vid läroverken. Den trycktes i Leipzig och gavs ut 1820, samma år som en skola för kantorer inrättades i Stockholm med Stieler som föreståndare.

Syftet med den tryckta sångskolan var att ge de lärare som arbetade i vanliga skolor verktyg och goda råd för hur de skulle gå till väga. Eftersom sångskolan inkluderar gymnasiet berörs också målbrottsproblematiken. Stieler avråder från sång under målbrottet, som enligt honom oftast inträffade vid 15−16-årsåldern (alltså senare än i dag). Att det är mer ont om goda mansröster än kvinnoröster beror, enligt Stieler, på att pojkarna under målbrottet inte har låtit rösten vila.

Till grunderna i sångundervisningen hör arbetet med intonationen: ”En ren intonation är det första och oundgängligaste villkor för musik ...”.

Man övar genom att arbeta med fyra långa uthållna toner, som ska sjungas rent och utan att tonhöjden förändras så länge tonen hålls ut. Därefter arbetar man med olika intervall. Den senare delen av Stielers sångskola består i övningsexempel för eleverna.

Verk 

Carl August Stielers musikaliska produktion är inte stor. De i dag tillgängliga verken inskränker sig till manstrion ”Svearne fordomdags drucko ur horn” och skådespelsmusiken till August von Kotzebues Korsfararne från 1804, som spelades i Stockholm mer än 140 gånger.

Anledningen till att den förra lever kvar är troligtvis att Götiska förbundet såg den som en idealisk sång för förbundet. Den är kort, endast 16 takter lång, med melodistämman i basen, och den publicerades första gången i Musikaliskt Tidsfördrif 1810. Det enda man i Götiska förbundet behövde göra var att byta ”svear” mot ”götar”. Den som söker efter stycket kan alltså gärna söka på båda titlarna. Stieler, som alltså var bas, lär själv ha framträtt med sången i Uppsala, och vid det tillfället ackompanjerades tersetten av blåsinstrument.

Pjäsen Korsfararne innehåller tre korta musikavsnitt: ”Turkarnes Marche”, ”Begrafnings Musik” och ”Nunnornas Chor i Templet”. Det exemplar som finns bevarat i Musik- och teaterbiblioteket har utskrivna körstämmor och pianosats. Det framgår inte av noterna om det varit orkestrerat när det har spelats under pjäsen.

Betydelse

Sammanfattningsvis kan man säga att Carl August Stielers gärning dominerades av hans sångundervisning, både praktiskt och teoretiskt. Hans tryckta sångskola ger oss i dag en inblick i det tidiga 1800-talets sångideal och sångpedagogik så som den utövades av de till Stockholm inflyttade tyska sångmästarna.

Iwa Sörenson von Gertten © 2015