Ika Peyron (1845-1922)

Fredrika (Ika) Peyron föddes 1 juli 1845 i Timrå och avled 15 mars 1922 i Stockholm. Hon växte upp hos fosterföräldrarna Anton och Gustava Sofia Asp i Sundsvall och sedan i Stockholm där hon fick undervisning i pianospel av Ivar Hallström och orgelspel av Albert Lindström. Gift med konsuln och grosshandlaren Ludvig Peyron. Under 1880-talet studier i orkestrering för Anton Andersen, i kontrapunkt för Joseph Dente och i komposition för Emil Sjögren. Som tonsättare skrev hon främst musik för hem och salong, men även körverk.

Liv

Uppväxt och studieår

Fredrika Albertina Asp föddes i Timrå i Västernorrlands län 1 juli 1845. Hennes mor var piga, i församlingens födelsebok uppskattad till 20−25 år gammal vid detta tillfälle. Den lilla Fredrika står i samma arkivhandling antecknad som ”oägta”, vilket alltså betyder att ingen far gav sig till känna. Modern kan inte ha varit förmögen att ta hand om sin dotter, eftersom Fredrika tidigt överlämnades till fosterföräldrar, nämligen till grosshandlare Anton Asp (1806−1878) och hans hustru i andra giftet Gustava Sofia (1806−1852, f. Enhörning) i Sundsvall.

Genom detta arrangemang växte Fredrika Asp in i Sundsvallstraktens centrala affärskretsar − detta var en blomstrande tid för sågverk och pappersindustri längs Norrlandskusten, med Sundsvall som kommersiellt centrum. Fostermodern var faster till skeppsredaren och sågverksägaren Johan August Enhörning som bland annat grundade Kubikenborgs sågverk. Fredrika kom sannolikt till paret Asp genom förmedling av grosshandlarens bror, C.F. Asp, som var patron på Skönviks glasbruk vid Timrå. En syster till bröderna Asp var för övrigt Wilhelmina (Mina) Asp som var gift med nämnde Johan August Enhörning.

I fosterhemmet fick Fredrika en god uppfostran, där ingenting saknades. Fosterfadern var mycket mån om kvinnors utbildning. Hans sikte på läkarbanan för dotterns del stäcktes dock, eftersom Fredrika var betydligt mera intresserad av musik. Familjen flyttade senast 1855 till Stockholm. Hennes första pianolärare ska ha varit en Louise Engström. Hon fortsatte sina pianostudier för Ivar Hallström och lärde sig orgelspel för Albert Lindström, båda tonsättare. I början av 1860-talet tillbringade hon två år i London för studier som enligt uppgift inte berörde musik.

Familjebildning och fortsatta musikstudier

1865 gifte hon sig med konsuln och grosshandlaren Ludvig Peyron (1832−1915), åren 1876−80 riksdagsman för Stockholms stad i första kammaren, dessutom bland annat ordförande i Stockholms grosshandelssocietet och grundare av Stockholms Ångfartygs Rederi AB, där han var verksam till 1895. Paret fick tre söner. Sonen John (1870−1949), till yrket läkare, blev känd som fjärilsforskare − vid hans bröllop i Skeppsholmskyrkan spelade brudgummens mor på orgel en för detta tillfälle komponerad bröllopsmarsch (Dagens Nyheter 21/10 1900). Parallellt med familjelivet − med alla dess plikter för en hustru i den borgerliga sfären − fortsatte Ika Peyron att förkovra sig i musiken. Uppväxt och giftermål gav henne det ekonomiska oberoende som hörde till mönstret för merparten komponerande kvinnor vid denna tid. Till mönstret hörde också att kvinnliga tonsättare ofta publicerade verk under en pseudonym, i hennes fall Ika, d.v.s. en kortform för tilltalsnamnet Fredrika.

1870−72 studerade hon piano för Jan van Boom. Efter att några år ha ägnat sig åt barn och hem, studerade hon på 1880-talet kontrapunkt för hovkapellmästaren Joseph Dente och senare komposition för Emil Sjögren. Han ska enligt uppgift ha granskat hennes verk i början av hennes tonsättarkarriär. Hos Anton Andersen, cellist i Hovkapellet och tonsättare, studerade hon instrumentation och orkestrerade då några av sina kompositioner för de mindre teatrarnas kapell. Studierna lade en god grund för hennes fortsatta komponerande som alltså inleddes på allvar i mogen ålder.

Paret Peyron deltog aktivt i det stockholmska sällskapslivet som ofta ägde rum i våningarnas generösa salonger. Musik tillhörde de självskrivna ingredienserna. Ika Peyron musicerade och kunde ofta presentera egna verk. Däremot är det osäkert i vilken utsträckning hon framträdde som musiker i publika sammanhang. Enda kända tillfället är en soaré till förmån för föreningen J.B:s M 1913, då hon spelade pianostämman till flera egna kompositioner (Aftonbladet 9/4 1915). Någon offentligt bekant musikperson var hon i varje fall inte.

Ika Peyron engagerade sig också för välgörenhet, vilket inte var ovanligt bland högborgerliga kvinnor. Men framför allt var hon en aktiv medlem av sällskapet Nya Idun, där hon vid flera tillfällen lät höra egna verk.

År 1915 blev Ika Peyron änka. Hon avled i Stockholm den 15 mars 1922. Hennes dödsbo hade en behållning på 411 981 kr, en avsevärd förmögenhet, särskilt i ljuset av hennes start i fattigdom (Aftonbladet 14/7 1922).

Verk

Som tonsättare riktade Ika Peyron framför allt in sig på att skapa musik för ett utvidgat hemmusicerande, där kompositionerna många gånger skulle ha ett underhållningsvärde. Denna orientering verkar ha passat henne som tonsättare bra − hon såg sig själv som en ”melodiens anhängare” med tillägget ”något som är en osympatisk form för den moderna uppfattningen” (Svensk musiktidning, nr 7−8 1913). Hon uppfattade sin musik som ”föråldrad”, d.v.s. hon insåg att hon inte komponerade i takt med tidens gällande skaparmoden. Det är sant att hennes kompositioner klingar av det sena 1800-talets salongsmusik och att hennes komponerande fortsatte in i modernismens förstuga. Men känslan av något omodernt hos hennes verk fanns bara under hennes livstid, idag behövs inga jämförelser med samtida spjutspetsars musik för att bedöma hennes kompositioner. Ika Peyrons musik står för vad den är: musik som skrivits för att skänka njutning och underhållning i trängre kretsar.

Under sin levnad var Ika Peyron mest känd för sånger och pianostycken. Detta rykte har fortplantat sig in i vår tid, även om den nyfikne får lägga ner tid på att hitta ställen där hon är nämnd. Men det varaktiga omdömet om henne som kompositör begränsar bilden. För det första är hennes verkförteckning omfattande, särskilt med tanke på att hon inledde sitt tonsättarskap långt senare än de flesta andra. Hon måste därför ha komponerat med påtaglig hängivenhet. För det andra skrev Ika Peyron en hel del musik för andra besättningar än de nyss nämnda. Mest påfallande är hennes många körverk − för blandad kör, inte oväntat också för damkör samt ett mindre antal sånger för manskör/-kvartett. Flera körverk är kyrkliga, vilket tillhörde konvenansen för en kvinnlig tonsättare.

Hennes instrumentalmusik är tänkt för kammarmusikbruk. I verkförteckningen finns några kompositioner för stråkkvartett, verk för violin och piano samt violoncell och piano. Två verk för violin och piano publicerades. Fåtalet orgelverk är originellt nog inte knutna till gudstjänsten, utan är snarare konsertstycken.

Även om hon riktade sitt huvudsakliga komponerande mot hem och salong, så innebar det inte att hon endast tänkte sig framföranden i egna sammanhang. Hon fick både pianoverk och sånger utgivna av förlag i Stockholm, dåvarande Christiania (Oslo) och Köpenhamn, vilket rimligtvis hade till följd att kompositionerna spreds och framfördes i ganska stor utsträckning. En beskrivning i Svensk musiktidning (nr 2 1911) av några utgivna pianoverk berättar tydligt om hur kompositionerna var tänkta och hur musiken uppfattades: Verken ”äro välklingande melodiska salongsstycken om ett par sidor hvardera och lätt spelbara”. I en annons för två andra pianostycken påstås att kompositionerna ”utmärka sig för formsäkerhet, flytande melodik och lättfattligt innehåll” (Dagens Nyheter 15/2 1911). Citatet fångar ganska bra karaktären på hennes utgivna verk.

En speciell omständighet kring spridningen av Ika Peyrons musik finns i det faktum att ett antal av hennes kompositioner arrangerades för blåsorkester – pianostycken som ”I ungdomstiden”, ”Festligt intåg”, Gavotte, Polonaise och ”Polka élégante”, men också sången ”Hyllning till fosterlandet”. Det är dock okänt om arrangemangen gjordes av tonsättaren eller någon annan. De arrangerade verken har hur som helst stått på flera militära musikkårers repertoarer, vilket torde göra henne unik bland tidens kvinnliga tonsättare.

Gunnar Ternhag © 2015

Bibliografi

H.G.S.: "Ika Peyron", Idun, nr 14 1897, s. 105−106.
Lindhjelm, Anna
: Kvinnelige komponister og musikk-skole-utgivere i Skandinavien, Fredriksstad, 1931.
Norlind, Tobias
: "Ika Peyron", i: Allmänt musiklexikon, Stockholm, 1916.
Schmidt, Pia
: "Kvinnliga tonsättare i Sverige 1800-1935. En verkförteckning", specialarbete 1982:37, Högskolan i Borås, 1982.
Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden: biografisk uppslagsbok, Valborg Hedberg & Louise Arosenius, på uppdrag av Årstautställningens centralkommitté, Stockholm: Bonnier, 1914.
"Fru Ika Peyron...", Svensk Musiktidning, nr 14 1899, s. 106.
"Ika Peyron", ...", Svensk Musiktidning, nr 7−8, 1913, s. 53−54.
"Fredrika Peyron", i: Svenska män och kvinnor, vol. 6, Stockholm, 1949.
HG-m:
"Peyron, släkt", i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 29, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1995−97.
Öhrström, Eva
: Borgerliga kvinnors musicerande i 1800-talets Sverige, diss. i musikvetenskap, Göteborgs universitet, 1987.

Verköversikt

Kammarmusik, pianoverk, sånger och körverk.

Samlade verk

Verk för stråkkvartett
Humoresk. Melodiskt fantasistycke för stråkkvartett. Autograf i MTB.
Kvartett i tre satser. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.

Violin och piano
Tre smärre stycken (för den studerande ungdomen) för violin och piano. 1. Tidsfördrif, 2. Paraden, 3. Småprat (Romans). Tryckt.
Två karaktärsstycken för violin och piano. Op. 19. 1. Romance, 2. Humoresk. Elkan & Schildknecht 1888.
Canon och mellansats. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
En drömbild. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.

Violoncell och piano
Réverie för violoncell och piano. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.

Verk för röst, violin och piano
Stråken, ballad. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.

Piano
Bagatelle. Autograf i MTB, daterad 10.10.1889.
Canzonetta. Tillfällighetsstycke för piano. Autograf i MTB.
Gavotte et chansonnette. Deux Morceaux pour piano. Abr. Lundquist 1888. Gavotten också i arrangemang för blåsorkester.
Gavotte för piano. Op. 1. Autograf i MTB.
Humoresk. Melodiskt fantasistycke. Autograf i MTB. Även arrangerad för stråkkvartett.
I det fria. Suite för piano af Ika Peyron. 1. Stillhet, 2. Eko i bergen, 3. Dans i det fria, 4. Böljeslag, 5. Springlek. Tryckt.
Idyll, sång vid pianot. ("Min älskade, en dag har gått", Oscar Levertin). Stockholm, Johnn 1896
Kompositioner för piano. 1. I ungdomstiden, 2. Sånger utan ord, 3. Festligt intåg, marsch. Köpenhamn & Leipzig, Wilhelm Hansen. De första och tredje verken också arrangerade för blåsorkester.
Meditation. Tryckt i Musik för hemmet, årg. 1, nr 7, 1889.
Nattskyar. Nocturne för piano komponerad af Ika Peyron. Op. 10. Christiania, C. Warmuth 1889 (ev. tidigare).
Polka-caprice för piano. Till Tom Peyron. Abr. Lundquist 1892?
Polka élégante för piano. Köpenhamn & Leipzig, Wilhelm Hansen, nr 16773. Också i arrangemang för blåsorkester.
På terassen. Valse moderne för piano af Ika Peyron. Köpenhamn & Leipzig, Wilhelm Hansen, nr 16774.
Sonat i 4 satser. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Suite in vier Sätzen: Andante con variazioni, Scherzo, Marcia, Rondo. Hamburg, M. Leichssenring.
Tre karaktersstycken för piano. Op. 17. 1. Die Lorelei (Nach Heine), 2. Rondo, D-dur, 3. En Provence (Chant de Troubadour). Abr. Lundquist 1888.
Två stämningsstycken för piano: 1. Melankoli, 2. Glada tankar. Köpenhamn & Leipzig, Wilhelm Hansen, nr 4752. Det andra stycket också i arrangemang för blåsorkester.
Un bibelot. Tryckt i Bilaga till Svensk Musiktidning, årg 10, 1890.
Vid pianot. Bagatelle. Melodiskt fantasistycke. Autograf i MTB.
Vid slottsruinen, vals. Abr. Lundquist 1892.

Orgel
Två stycken för stor orgel, 1. Carillion, 2. Marsch. Köpenhamn, Emil Madsen 1911.
Suite i tre satser. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Bröllopsmarsch. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.

Orgel och piano
I skymningen. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.

Sånger
Chanson de Printemps ("Sais-tu, mignonne!", Alice de Chambrier). Autograf i MTB.
Deux romances. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Drei Lieder för en röst och piano. 1. Ich spräche, 2. Das erste Lied ("Wer hat das erste Lied"), 3. Wohl weiss ich einen Kranz zu winden. Hamburg, M Leichssenring.
En fin visa. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Fantasi öfver fjäriln. Den flygande blomman. ("Blomma du som vingar fått"), sång för en röst vid piano. Ord och musik af Ika [Peyron]. Abr. Lundquist 1889.
Fyra dikter af Carl Snoilsky satta i musik för en röst och piano af Ika [Peyron]. 1. Sångarlön ("Gick du en morgon"), 2. Femton år och sjutton år ("Hon var så ung"), 3. Hvi skulle jag ej sjunga? ("Hur frisk och skön är parken"), 4. Nina la Lavandaja ("Och är jag bara en lavandaja"). Köpenhamn, Wilhelm Hansen.
Hyllning åt fosterlandet ("Vårt fosterland! Vad innebär de orden?", Stellan Mörner).  För skolor och unison sång. Stockholm, Nordiska bokhandeln 1911. Även i arrangemang för blåsorkester.
Idyll ("Min älskade ,en dag har gått", Oscar Levertin), sång för en röst vid piano. Till John Peyron. Johnn 1896.
Löft dit Hoved du raske Gut. Sång och piano. Text: Björnstierne Björnson. Musikbilaga till Svensk Musiktidning, årg. 8, 1888, s. 208.
Med en bukett. ("Den har ei Sjaelv som ikke tror", Henrik Wergeland), romans för en röst (mezzosopran eller bariton) och piano. Abr. Lundquist 1892.
Norsk lyrik. Sex sånger för en röst och piano. 1. Den blide tanke (Wexels), 2. Löft dit hoved raske gut (Björnstierna Björnsson), 3. Barkarole (Munch), 4. Med en buket, (Henrik Wergeland), 5. Höjfjeldet (Welhaven), 6. Til Fjeldet maa jeg flytte (Riis). Autograf i MTB.
Quatre poèmes lyriques de François Coppé. 1. La première ("Ce n´est pas qu´elle fut bien belle"), 2. Aubade, 3. Matin d´octobre, 4. Sérénade au milieu d'une fête ("Que s´éteignent les gaités"). Autografi i MTB.
Sångkompositioner med piano-acc. af Ika [Peyron]. 1. Med första rosen som sprang i knopp (Stellan Mörner), 2. Aftonbön ("Hur herrlig är ej qvällen", Emil von Quanten), 3. Signes visa ("Ur Svaneliden om sommaren", K.A. Melin, ur Humleplockningen). Carl Warmuths forlag.
Tanken ("Tanke, se hur fågeln svingar", Johan Ludvig Runeberg). Autograf i MTB.
To sange för en röst med pianoforte. 1. Med en rose ("Min lille rose tilgiv"), 2. Hvis du har varme tanker. Till fru Annette Olsen. Köpenhamn, Emil Madsen 1911.
Tonernas lif, för tenor eller sopran, obligat violin och piano. ("Skönhet i tonernas ljudande vågor", Herman Sätherberg). Autograf i MTB.
Två rosenblad ("Jag älskar dig", Emil von Quanten). Abr. Lundquist, nr 2454. Även i Sånger, populära, häfte 2, s. 4-5.
Tvänne dikter af Emil von Quanten satta för en röst och piano af Ika [Peyron]. Op. 12. 1. Rikedom ("Djupt i hjertat växer dold min rikedom"), 2. Två rosenblad ("Jag älskar dig"). Abr. Lundquist 1888.
Tvänne sånger för en röst med pianoforte. 1. Blomman ("Dofta, dofta blomma min!", Malmström), 2. Aftonbön ("Hur herrlig är ej qvällen", Emil von Quanten). Stockholm, David Lunds boktryckeri 1886.
Åter ("Alltså den smärtan kunde domna", Oscar Levertin"). 1895. Autograf i MTB.

Blandad kör
Aurora ("Den första purpurgryning re´n", Oscar Fredrik). För sopran, alt, tenor, blandad kör och piano. Autograf i MTB.
Det våras. För blandad kör. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Högt lofvad vare du som jord och himmel gjort. För blandad kör a cappella. Ingår i Album för kyrkosång ... af Julius Wiberg, 1900.
Aurora. För blandad kör. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Jubilate. För blandad kör. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Konfirmationshymn (för en son). För blandad kör. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Lobgesang ("Gelobet sei der Schöpfer"). Tryckt i Album för kyrkosång... af Julius Wiberg, s. 138.
Lofsång efter David. Texten bearbetad av Wallin. För fyrstämmig kör af blandade röster a cappella. Op. 14. Christiania, C. Warmuth 1888.
Morgonstjernan. För mezzosopran eller tenor, blandad kör och orgel. Ord af Ernst Bergman. I december 1892. Autograf i MTB.

Damkör
Kantat vid kvinnornas utställning i Köpenhamn. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Sång till Nya Idun. För damkör. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Herr Lager och Skön Fager. För damkör. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.
Utdrag ur Davids 86 psalm ("Herre var mig nådelig"). Fyrstämmig fruntimmerskör med sopransolo och acc. af piano eller orgel. Op. 20. Christiania, C. Warmuth 1889 (ev. tidigare)

Manskvartett/-kör
Två manskvartetter. Verket nämnt i Idun 1897, nr 14, s. 106.


Verk av Ika Peyron

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 36