Herman Palm (1863-1942)

Carl Herman Palm föddes 18 maj 1863 i Norra Kyrketorp, Skultorp i Västergötland och dog 24 november 1942 i Varberg. Han verkade som präst, kyrkomusiker och tonsättare med inriktning mot manskör, kyrka, barnvisa, romans, skola och folkmusik. 1898−1904 var han organist i Uppsala domkyrka samt lärare i liturgisk sång och delaktig i tidens reformsträvanden av kyrkosången. Som tonsättare är han hågkommen främst för manskvartetten ”Under rönn och syrén”.

Liv

Herman Palm föddes in i en borgerligt bildad och musikintresserad familj. Fadern Ferdinand Palm var godsägare och modern Amanda Johanna Detleff-Gerlack tillhörde en tysk släkt med flera framstående musiker; själv framträdde hon som operasångerska. Familjen levde på gården Sjötorp i Norra Kyrketorps församling (idag del av Skultorps församling strax söder om Skövde). Både sonen Herman och dottern Ida musicerade flitigt som en del av familjens umgängesliv och de skulle båda fortsätta att skapa musik för en borgerlig salongskultur.

Palm studerade från 1872 vid Skövdes lägre elementarläroverk och avlade 1882 studentexamen vid Skara gymnasium. Under tiden i Skara komponerade han en rad sånger för manskvartett, bland annat ”Under rönn och syrén”, det verk som gett honom en bestående plats i den svenska körlitteraturen. Efter studentexamen inledde han teologiska studier vid Lunds universitet (i Uppsala från 1886) då fadern, trots sonens skicklighet som pianist och organist, motsatte sig en yrkesbana inom musiken.

I Uppsala undervisade Palm åren 1887−93 i sång och musik vid elementarläroverket för flickor och avlade organist- och kyrkosångarexamen 1898. Han var en mångsidig kraft i föreningslivet vid universitetet och arbetade bland annat intensivt för Västgöta nation, dels genom konserter med en sångarförening, dels som medredaktör för antologin Minnen från Vestergötland. Under åren 1898 till 1904 tjänstgjorde Palm som vikarierande domkyrkoorganist i Uppsala och från 1904 till 1911 som lärare i liturgisk sång vid universitetet. Han var 1910−13 sakkunnig i Liturgiska musikkommittén och tilldelades 1911 förtjänsttecknet Litteris et artibus.

1902 avlade Palm examen för en teol. kand. och samma år följde prästvigning och förordnande som domkyrkoadjunkt i Uppsala. 1903 ingick han även äktenskap med Edith Stuart. En tids verksamhet som fängelsepräst (1905−11) har satt avtryck i skriften Hemliga språk i Sverige som bygger på nedteckningar av speciella ord och uttryckssätt bland fångar i Stockholm. 1911 utnämndes Palm till kyrkoherde i Sånga och Skå församlingar, idag delar av Färingsö församling i Stockholms stift. Även under denna tid var musiken en viktig del av hans verksamhet, både som körledare, tonsättare av sånger och barnvisor samt utgivare av sångsamlingar för skola och kyrka. Efter sin pensionering 1934 bosatte sig Herman Palm hos sin dotter i Kungsbacka under sin sista tid. En större samling av hans papper, autografer och skisser finns i Musik- och teaterbiblioteket.

Verk

Sångtonsättaren

Herman Palms namn är starkt förknippat med ett enskilt verk, ”Under rönn och syrén”, den oftast framförda sången bland svenska körer under 2007 (enligt STIM). Han skrev den redan vid 15 års ålder, framförde den med sin gymnasiekvartett 1879 och skänkte senare rättigheterna till Studentsångföreningen i Lund. Texten är hämtad ur Zacharias Topelius diktsamling Sylvias visor, ett verk som stimulerade Palm till några av hans mest inspirerade verk. I sin ursprungliga sättning för manskvartett ger ”Under rönn och syrén” en enkel men koncentrerad och innerlig klangdräkt till textens blandning av vemod och kärleksfullt hopp i de blommande sköna dalar inledningsorden talar om. Palm kom aldrig att utveckla sitt tekniska kunnande genom en formaliserad musikutbildning och tonårs- och studenttidens arbete med kvartettformen utgör möjligen hans livs mest framgångsrika förening av inspiration och hantverk.

I andra samtida kvartetter är textdeklamationen ibland otymplig men miniatyrerna visar exempel på variationsrikedom vad gäller både harmonik, rytmik och övergripande form. Större delen av kompositionerna från tonårstiden gick dock förlorade redan under tonsättarens levnad.

Vid sidan av manskvartetterna komponerade Palm en rad tidstypiska solosånger till pianoackompanjemang med texter av samtida populära diktare, dock utan påtaglig originalitet. En rad av hans barnvisor till texter av bl.a. Jeanna Oterdahl och Elsa Beskow fick betydande spridning i olika samlingsutgåvor under 1900-talet. Från Palms egen barndom härstammar barnvisor och folkdanser som han nedtecknade och utgav i antologin Minnen från Vestergötland. I två samlingar av Folkvisor från Västergötland finns ett större melodimaterial. Trots en principiell högaktning för folkvisornas särprägel omformas texternas dialekter här till ”riksspråket” och visornas form och ackompanjemang är ofta lik de egenkomponerade sångerna.

Kyrkosången

Med sitt dubbla intresse för teologi och musik var det naturligt att Palm kom att ingå i den begynnande kyrkosångsrörelsen med dess ambition att utifrån historisk inspiration reformera den lutherska liturgin och dess musik. 1904 publicerade han en studie över Harald Vallerius med en självständig värdering av dennes musikaliska insatser i arbetet med 1697 års svenska koralpsalmbok. Han ingick även i redaktionen för tidskriften Kult och konst (1905−08) tillsammans med konsthistorikern Johnny Roosval och kyrkoherden Richard Norén. Tidskriften publicerade ett antal viktiga hymnologiska och musikhistoriska studier (bl.a. Tobias Norlinds undersökningar kring svensk 1600-talssång), men Palm bidrog inte med eget material. Skriften ”Om folktonen i den lutherska församlingssången” från 1910 argumenterar för en långtgående syntes mellan den lutherska kyrkosången och folkvisan. Han söker genom meloditypografiska belägg påvisa hur Luthers egna psalmer och 1697 års svenska koralpsalmbok bevarade folkvisans yttre former. Denna historieskrivning tjänar uppenbart som inlägg i samtidens debatt om kyrkosångens reform men Palm kom aldrig att utöva ett konkret inflytande i sådana frågor.

I anknytning till kyrkosångsrörelsen medverkade Palm som redaktör vid utgivningen av en Militär-sångbok (1910) och antologin Musica sacra, körsånger för kyrkan och skolan (1915).

Jonas Lundblad © 2015

Skrifter av tonsättaren

Lipsius, Richard Adelbert: Schleiermacher och romantiken, övers. Herman Palm, Uppsala, 1897.
Minnen från Vestergötland, Herman Palm och Sven Lampa (red.), 1900, 2:a upplaga 1901.
"Harald Vallerius och 1697 års svenska koralpsalmbok", i: Kyrkosången: Sällskapet kyrkosångens vänners årsskrift, Skara, 1904.
Kult och konst: tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet: organ för sällskapen Kyrkosångens vänner och Paramentikens vänner,  Rikard Norén, Herman Palm och Johnny Roosval (red.), 1905−08.
Hemliga språk i Sverige, Stockholm, 1910.
Om folktonen i den lutherska församlingssången, Uppsala, 1910.

Bibliografi

Englund, Björn: ”Palm, släkt”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 28, Stockholm, Svenskt biografiskt lexikon, 1992−94.
Holm, Anna Lena: [
Förteckning av notmaterial och papper i Musik- och teaterbibliotekets samling efter Herman Palm], Musik- och teaterbiblioteket, 1992.
Linnarsson, Linnar
: Herman Palm: präst, kyrkomusiker och tonsättare, Skara, 1957.
Ljungberger, Erik:
 ”Kring en känd kvartett ... och dess kompositör”, Sångartidningen, januari 1938.
Lundholm, Magnus
: Är det någon skillnad mellan Herman Palms och Alice Tegnérs barnvisor?: ett analytiskt experiment, uppsats i musikvetenskap, Lunds universitet 1994.

Källor

Musik- och teaterbiblioteket.

Verköversikt

Verk för piano och orgel (enstaka), sånger och annan vokalmusik (däribland manskvartetten Under rönn och syrén som även finns i andra arrangemang av tonsättaren).

Samlade verk

Samlingar (utgivare)
Folkvisor från Västergötland, vol. 1−2, Stockholm, 1901.
Militär-sångbok. Sångbok för värnpligtige (Herman Palm och Karl Örström, red.), Stockholm, 1910.
Musica sacra. Körsånger för kyrkan och skolan, vol. 1−2, Stockholm, 1915.

Unison sång
Skyttesång (K.G. Ossian Nilsson), i: Militär-sångbok.
Svensk frihetssång (Biskop Thomas), i: Militär-sångbok.
Till Sverige (E.N. Söderberg), i: Militär-sångbok.

Barnvisor
Åtta barnvisor, texter ur Blommornas bok (J. Oterdahl), 1907.
Kattfötternas visa.
Maskrosor.
Hos mor Malena.
Visan om lilla Gull.
Kantareller.
Hasselbusken.
Biet.
Blåklockorna.
Puttes äventyr i blåbärsskogen (E. Beskow), 1908.
Puttes möte med blåbärskungen.
Puttes vandring till blåbärsskogen.
Hos blåbärskungen.
Förd till lingonmor.
Hos lingonmor.
Återfärden till blåbärsskogen.
Afskedet från blåbärsskogen.
Puttes hemfärd.
Mammas namnsdagsbord.
Nya barnvisor, texter ur Gräshoppans visor (A. Roos), 1914.
Under lindarnes sus.
Eriks färd till månen.
Bo och lilla Ninny.
Flädermöss.
Gunga, gunga på mitt knä.
Sex sånger för barn, texter ur Blomsterfest i täppan (E. Beskow), 1918.
Pyrola.
Lilla kärringtands bekymmer.
Ogräsets sång.
Lilla fru bondböna.
Fru kastanjeblom och hennes söner.
Grodans sång.

Sånger för soloröst och piano
Aprilnarri (Z. Topelius).
Den första vårblomman.
En faders bön (K. Gerok). Separat stämma för orgelharmonium.
Notturno (E.N. Söderberg).
Nu diktar kvällen sin saga (E.N. Söderberg).
Tre visor (A.T. Gellerstedt).
Ungdomssång (J. Nordling).
Vaggvisa (Z. Topelius).
Manskvartett (kör):
En liten tid, utg. i Sånger för mansröster, Stockholm, 1898.
Fosterländsk hymn (J.L. Runeberg). Manskör och piano.
Försakelsen (Z. Topelius), utg. i Sånger för mansröster, Stockholm, 1898.
I natten (V. Rydberg).
Skördefolket dansar om kvällen på ängen (Z. Topelius), utg. i Sånger för mansröster, Stockholm, 1898.
Sång till Västergötland (S. Lampa).
Under rönn och syrén (Z. Topelius), komp. 1879, ursprungligen för manskvartett, senare flertalet utgåvor och arrangemang.
Vid älvmynningen (Z. Topelius).

Kyrkomusik
Davids Psalm 100 för solo, kör, piano och orgel.
Den apostoliska välsignelsen (2 Kor. 13:13), 4-st, i Musica sacra.
Fädernas kyrka (J.A. Eklund), 4-st, i Musica sacra.
Hymn vid Ärkebiskop Ekmans graf (E.N. Söderberg). Unison sång med orgel.
Jul (Ida Henrici, f. Palm), sång och piano.
Julhymn (Z. Topelius), sång och piano.
Julsång (Ida Henrici), 4-st, i Musica sacra.
Tvenne religiösa dikter (C.D. af Wirsén, två röster och piano.
Var är den vän (Sv. Ps. 481), 4-st, i Musica sacra.


Verk av Herman Palm

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 7