Liv

Carl Reinhold Littmarck föddes i Stockholm den 8 januari. Som artonåring skrev han in sig vid Uppsala universitet där han stannade ett år. Mellan åren 1861 och 1863 studerade han vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk i Stockholm där han tog musikdirektörsexamen. Efter sin examen 1863 arbetade Littmarck som orkesterdirigent på olika håll i Stockholm. 1865 gifte han sig med den välkända skådespelerskan Ottilia Rylander (1834−1929) och de kom att arbeta mycket ihop.

Under sommaren 1867 arrangerade Djurgårdsteatern fem konserter med Littmarcks musik. Därefter satte han upp ett lustspelet Kusin Pettersson eller 10 minuter för sent på Mindre teatern. Det var en fri översättning av tyske Karl August Görners Pinkenweiler und Müller med nyskriven musik i åtta delar. Under 1871 uppfördes Littmarcks operett Frihetsbröderna. Året därpå satte han upp En hel familj på halsen, en operett i en akt vid Södra teatern i Stockholm. Dagens Nyheter skrev följande om föreställningen (11 februari 1872): ”musiken, ehuru eljest med smak och talang hopkommen, företrädde väl många reminiscenser”.

Tillsammans med sin hustru tog Littmarck över Södra teatern i Stockholm hösten 1873 och ledde den under ganska precis ett år. Efter det flyttade paret till Helsingfors där de arbetade vid Svenska teatern. Efter drygt ett år i Helsingfors flyttade de så tillbaka till Stockholm och arbetade vid Nya teatern samt vid  landsortsteatrar runt om i Sverige. Med det så kallade Littmarckska teatersällskapet, i vilket även Ottilia Littmarck var verksam, turnerade Littmarck flitigt i Sverige med olika föreställningar under 80- och 90-talen.

Den 26 december 1899 drabbades Littmarck dock av en svår olycka. Det Littmarckska teatersällskapet var på turné och färdades med tåg från Varberg mot Halmstad. Sällskapets vagn saknade rökkupé så Littmarck ställde sig på avsatsen utanför kupén för att röka en cigarr. Troligen lutade han sig ut eller satte sig på säkerhetslinan, och föll så av tåget i Falkenberg. Han skadade huvudet svårt och bröt alla tår på ena foten. Efter att ha förts till sjukhus avled han dagen därpå.

Verk

Carl Reinhold Littmarcks musikaliska produktion var framför allt skriven för teaterscenen. Han komponerande två operor och ett antal operetter och sångspel.

Operan Hagbrand är komponerad i fyra akter samt ett efterspel. Hagbrand var omtyckt i samtiden och det Littmarckska sällskapet turnerade med operan så sent som under hösten 1899. Det är en dramatisk heroisk opera om hämnd, kärlek och kristendomens intåg i Norden. Temat är vikingarnas kärlek till Norden och asatron, och i centrum av handlingen står en vikingaätt med en broder som svurit att hämnas sin äldre broders död. I den sista dramatiska scenen väljer en vikingakvinna att frysa ihjäl ute i kylan (bedjande till guden Frö) framför att gå in till de kristnade som sjunger i kyrkan intill.

Operan Jungfrun från Orleans var Littmarcks sista verk. Han färdigställde det just innan han råkade ut för den fatala olyckan i december 1899. Det är en tragedi i fem akter, delvis baserad på Friedrich Schillers tragedi. Både text och musik är skrivna av Littmarck. Verket berättar om helgonet Johanna (Jeanne d’Arc) och hennes Maria-uppenbarelser som ledde till att hon blev fransmännens härförare emot engelsmännen i det hundraåriga kriget. 

Ett annat av Littmarcks större verk som bör nämnas är Nerkingarne, ett lustspel i åtta delar med uvertyr. Där blandade han egen musik med folkmusik, men även stycken av Carl Johan Lewerth och Jacques Offenbach.

Därtill komponerade han musik till ett antal vistexter av Elias Sehlstedt (1808−1874). Merparten av Littmarcks visor var tillägnade tenoren och skådespelaren Victor Holmquist (1842−1895) och gavs ut i tre häften (1872−1874). I Dagens Nyheter heter det (1 juli 1873): ”Hr. Victor Holmquist har i enskilda kretsar under det lifligaste bifall föredragit dessa vackra visor, hvilka ock tillegnats honom af den lycklige kompositören.” Det handlar om lättsamma humoristiska visor på mestadels rimmad text och med en ett lättsamt ackompanjemang som passade för teaterscenen. Sehlstedts texter var i huvudsak naturskildringar (exempelvis ”En fluga om våren!” och ”En blick på naturen”) och olika varianter på temat var nöjd och tacksam för det du har (exempelvis ”Vackert så!” och ”Till en sorgsen, bitter och missnöjd själ”).

Angelina Liljevall © 2016