Olof Åhlström (1756-1835)

Olof Åhlström föddes 14 augusti 1756 i Vårdinge, Södermanland. Han kom till Stockholm 1772, där han bodde fram till sin död 11 augusti 1835. Han var organist, pianist, tonsättare och musikförläggare. Åhlström var organist i Maria kyrka 1776−92, därefter i Jacobs kyrka till 1835. Han startade ett nottryckeri med förlag 1783. Han var anställd i Krigskollegium 1779−1824 och utnämndes till krigsråd 1804. Åhlström invaldes i Kungl. Musikaliska akademien 1785 och var direktör för dess undervisningsverk 1803−05. Han komponerade mer än 200 sånger, skrev kammarmusik och pianostycken, teatermusik, kyrkomusik och ceremonimusik.

Liv

Bondsonen Olof Åhlström föddes på en gård nära Näsby gods i Vårdinge socken i Södermanland. I den lokala kyrkan lärde han sig spela orgel och i godsets drängstuga lyssnade han till traktens spelmän. Endast 15 år gammal kom han till Stockholm där han 1772 blev elev i orgelspel vid Musikaliska akademiens undervisningsverk med Ferdinand Zellbell d.y. som lärare.

Redan som tjugoåring blev Åhlström organist i Maria kyrka. Där stannade han till 1792, då han utnämndes till organist i Jacobs kyrka, en tjänst han behöll till sin död. Många av hans samtida uppskattade hans orgelspel och hans improvisationer omtalas som ”sköna, smältande och ljuva”. Men det fanns även kritiska röster som inte tyckte om hans efterhärmande av sjöslag och åskväder. Åhlström lär även ha varit en framstående pianist och han gav flera konserter. Enligt en annons skulle han i december 1795 vara solist i sin egen pianokonsert − konserten är tyvärr förkommen. Åhlström, som invalts i Frimurarorden 1779, var under några år ”Directeur och Föreståndare för Ordens Capell” och ledde de konserter som gavs till förmån för Frimurarbarnhuset.

1779 antogs Åhlström som kammarskrivare i Krigskollegium, där han slutligen befordrades till krigsråd 1804. Han stannade kvar i kollegiet fram till 1824.

År 1785 valdes han in i Kungl. Musikaliska akademien. Han anlitades ofta som expert i kyrkomusikaliska frågor och fick i uppdrag av akademien att sammanställa en koralbok (utkom 1832). Under åren 1803−05 var han direktör för akademiens undervisningsverk.

Musikförlaget och musiksamlingarna

Åhlström hade sinne för affärer och kombinerade sin verksamhet som tonsättare med att 1783 öppna ett nottryckeri (graverade noter) med musikförlag. Det var det enda nottryckeriet i landet och Åhlström lyckades förhindra etablering av eventuella konkurrenter genom att 1788 söka och få direkt av Gustaf III det ensamma privilegiet att trycka noter för 20 år framåt. Privilegiet, som förlängdes fram till 1823, omfattade de sista fem åren endast notgravyr. Åhlström byggde upp ett eget distributionsnät ute i landet för försäljning av sina nottryck; i Stockholm använde han sig av stadens boklådor.

Åhlström utgav inte endast egna verk på sitt förlag, utan flera andra samtida tonsättare, både utländska och svenska. Han var den första som samlade, musikaliskt redigerade och utgav Carl Michael Bellmans Fredmans epistlar och Fredmans sånger (1790−91). De flesta av hans egna sånger och även flera av hans smärre pianostycken ingick i de två serier han utgav på sitt förlag: ”Musikaliskt tidsfördriv” (1789−1834) och ”Skaldestycken satta i musik” (1794−1823). På kyrkomusikens område samarbetade Åhlström med Johann Christian Friedrich Haeffner i Swenska mässan med därtill hörande svar och sånger … (1799) och Svensk choralbok (1820). Han gav även ut en egen koralbok: ChoralBok i Öfverensstämmelse med Svenska Församlingars vanliga sång (1832). Barndomens folkliga musik släppte han aldrig och tillsammans med Arvid August Afzelius samlade han in och utgav Traditioner af Swenska Folk-dansar (1814−15) med melodiuppteckningar från större delen av landet, där Åhlström sannolikt bidragit med flera stycken från sitt hemlandskap Södermanland.

Verk

När Olof Åhlström 1787 ombads komponera musiken till operan Frigga var det första gången en svensk tonsättare fick ett sådant uppdrag. Operans libretto var skrivet av Carl Gustaf af Leopold efter en pjäs av Gustav III och temat var fornnordisk mytologi. Verket framfördes endast några få gånger. Möjligen var det innehållet som inte föll i publikens smak, för den visserligen inte dramatiska musiken var ändå behaglig i en pastoral, ganska enkel wienklassicistisk stil. Större succé gjorde Åhlströms andra opera, Tanddoktorn. En lättsam uvertyr i italiensk stil, sångbara melodier med ”verklig charme” − här kom viskompositören Åhlström till sin rätt − gjorde verket populärt och det spelades i allt 80 gånger på Kungl. Teatern fram till 1829. 

Det ingick självklart som en del i organisttjänsten att spela improvisationer och komponera gudstjänstmusik. Av Åhlström finns elva kantater för kyrkoåret för soli, kör och piano bevarade och även ett antal koraler. De senare var mycket uppskattade av hans samtida för sin ”lyckliga smak” och ansågs skapa den rätta känslan av andakt. För Frimurarorden skrev Åhlström ceremonimusik. Det kunde vara musik för enskilda tillfällen som parentationer över avlidna medlemmar, men han skrev även musik till ordens stora högtidsdag den 2 mars. Den ritualmusik för mansröster och instrumentalensemble som infördes i Frimurarorden under åren 1800−01 är komponerad av Åhlström och är ett av hans mest bestående verk. Det användes ännu så sent som på 1980-talet i ordens svenska loger.

De första trycken från Åhlströms officin innehåller instrumentalverk skrivna av honom själv. Hans op. 1 och 2 består av sammanlagt sju sonater för piano och violin. De är på många sätt tidstypiska: det är pianot som står i centrum, violinen är endast en beledsagare. Stilmässigt är de relativt homogena, hållna i en galant stil med ganska standardiserade fraser och intervallföljder som ger ett behagligt melodiskt flöde. Detta är bruksmusik som skulle spelas i de borgerliga salongerna som kvällsnöje. Det samma gäller för pianosonaterna (op. 3:1−3 och op 4:1−3). I op. 3 träder läraren Åhlström fram; verket är tillägnat hans elev kronprinsen. Stilmässigt är dessa pianosonater mera wienklassicistiska även om op. 4 har en viss elegant rokokoton. De präglas dock fortfarande av ett lättsamt melodiskt flöde som för tanken till det gustavianska sångspelet. Åhlström skrev ytterligare tre pianosonater som är mera genomkomponerade och knappast tänkta för amatörer. Han var ingen nyskapare i genren, utan en duktig hantverkare som behärskade den dåtida kompositionstekniken.

Åhlström fortsatte att skriva smärre stycken för piano och dessutom blev en pianoskola publicerad 1803 − den första i sitt slag i landet − resultatet av hans erfarenhet som musiklärare. Men från slutet av 1780-talet ägnade han sig först och främst åt att komponera visor. Visan hade tidigare under 1700-talet bestått av muntligt traderade melodier som ständigt försågs med nya texter, men mot slutet av seklet uppstod ett nytt visideal. Sångernas specialkomponerade musik skulle ”motsvara ordens innehåll”; i den strofiska visan genom sångbarheten i melodin, medan texten i de genomkomponerade sångerna av balladtyp gärna fick framhävas genom en mera deklamatorisk stil.

Åhlström skrev mera än 200 visor och sånger. Texternas innehåll varierade mycket, här finns rena dryckesvisor, ämnen som kärlek och vänskap förekom flitigt, så även naturskildringar och dikter om saknad och ensamhet. Texterna var skrivna av samtida kända författare: Johan Henric Kellgren, Frans Michael Franzén, David Valerius, Michael Choraeus, Charlotte Cederström och, inte minst, av Åhlströms svägerska, Anna Maria Lenngren. Det finns en klar utveckling i Åhlströms sångproduktion från de mera enkla, strofiska visorna, där ackompanjemanget endast stöder sånglinjen och är rätt osjälvständigt, till de genomkomponerade sångerna och mera dramatiska balladerna, där ackompanjemanget har en egen melodisk utveckling och samverkar med det deklamatoriska i texten. Visorna präglas av melodisk charm och de genomkomponerade sångerna kan enligt Martin Tegen rentav visa sig vara ”mästerlig”. 

För Olof Åhlström var och förblev den borgerliga salongen hans främsta scen; det är svårt att här skilja tonsättaren från musikern, han var sitt eget bästa samkonstverk.

Veslemøy Heintz © 2015


Bibliografi

Berggren, Ulf: Kognitiva strukturer i Olof Åhlströms sonater. Nutida teorier för analys av satstekniska konventioner i komposition av wienklassisk musik, i STM-online, 2001.
Dillmar, Anders: "Dödshugget mot vår nationella tonkonst." Haeffnertidens koralreform i historisk, etnohymnologisk och musikteologisk belysning, diss. Lund, 2001, s. 453−460.
Hedwall, Lennart:
 Bellman i de gustavianska musikkretsarna, i Bellmansstudier, samling 23, 2009, s. 13−33.
Hillbom, Gunnar: En visans brytningstid: kring den Åhlströmska epoken i svenska viskonstens historia, i Årsskrift / Kungl. Musikaliska akademien, 1989 (1991), s. 55−91.
Malmros, Bernt
: Många bäckar små: den mångsysslande "ton-siaren" Olof Åhlström, i Årsbok för Riksarkivet och landsarkiven, 2011, s. 60−79.
Svensson, Sten & Ysander, Lars: Olof Åhlström − svensk tonsättare och frimurarbroder, i Frimureriska tonsättare och Frimurerisk musik. Uppsala, 2006, s. 67−73.
Tegen, M
: Den åhlströmska sångrepertoaren 1789 − 1810 , i Svensk tidskrift för musikforskning, 1983.
−−−Den åhlströmska sångrepertoaren. Tillägg och rättelser , i Svensk tidskrift för musikforskning, 1988.
Wiberg, Albert: Olof Åhlströms musiktryckeri: dess uppkomst och verksamhet under den gustavianska tiden, Stockholm, 1949.
Wiberg, Albert: Striden om Olof Åhlströms musiktryckeriprivilegium, Stockholm, 1952.

Källor

Karlstads stadsbibliotek (avd. Stifts- och läroverksbiblioteket), Musik- och teaterbiblioteket, Frimurare-orden Stockholm, Skara stifts- och landsbibliotek, Linköpings stadsbibliotek (avd. Stiftsbiblioteket), Kalmar stadsbibliotek (avd. Stifts- och läroverksbiblioteket), Karlshamns museum, Lunds universitetsbibliotek

Verköversikt

2 operor (Frigga, Tanddoktorn), teatermusik, 1 solokonsert (pianokonsert, förk.), kammarmusik (7 violinsonater), pianomusik (9 sonater, ca 20 småstycken), orgelmusik, körmusik (musik för Frimurarorden, Kantat vid avtäckningen av Gustav III:s staty 1808), sånger (ca 200 för röst och piano), kyrkomusik (kantater för kyrkoåret, koraler).

Samlade verk

Skådespelsmusik − enligt Dahlgren 1866
Den bedragne Bachan, komedi med sång och dans av Gustaf III. Bollhuset, Kungl. Teatern, Arsenalsteatern 1879−1809.
Eremiten eller Fadershjertat, skådespel med sång i 3 akter av Kotzebue, musik av Åhlström m fl. Djurgårdsteatern 1807−1830.
Frigga, opera i 1 akt av C G Leopold. Kungl. Teatern 1787−1792.
Tanddoktorn, komedi med sång i 3 akter av C G Nordforss, musik av Åhlström m fl. Arsenalsteatern 1800-1825, m fl uppsättningar.


Verk av Olof Åhlström

Det finns inga verk av tonsättaren registrerade