Wilhelm Hildebrand (1785−1830)

Fredrik (Friedrich) Wilhelm Hildebrand föddes 3 september 1785 i Rathenow nära Brandenburg och dog 8 januari 1830 i Stockholm. Som violinist studerade han för Louis Spohr, med vilken han även framträdde offentligt. 1816 anställdes han som försteviolinist vid Kungl. Hovkapellet i Stockholm, en post han innehade till sin död. Han var också en av Sveriges första virtuoser på gitarr och komponerade i huvudsak för detta instrument.

Liv

Den tyska bakgrunden

Wilhelm Hildebrand föddes under fattiga omständigheter i Rathenow i Preussen och avled ogift och barnlös ännu ej 45 år gammal i Stockholm. Även om han redan från barndomen kände sig starkt dragen till musiken och erhöll viss musikalisk grundutbildning bestämde fadern att han skulle studera juridik vid universitetet i Halle. Men när franska armén anföll staden tillät fadern honom att söka sig till Gotha och studier för den blott ett och ett halvt år äldre konsertmästaren och tonsättaren Louis Spohr (1784−1859).

Sommaren 1809, efter två års studier, betraktade Spohr honom som fullärd och uppmanade honom att fortsätta sin utbildning på egen hand genom att noga studera andra konstnärer. Den 5 oktober gav Hildebrand sin avskedskonsert i Gotha. Strax därpå gav han en konsert i Sondershausen (15 oktober) med Spohrs erkänt svårspelade violinkonsert nr 2 i d-moll (från 1804), vilket mottogs med stor beundran, samtidigt som man noterade att han lagt sig till med en del av Spohrs manér.

Redan under studietiden inspirerade Wilhelm Hildebrands virtuosa spel Spohr 1808 till en Concertante för två violiner och orkester op. 48, vilken de spelade tillsammans bland annat i Kungliga Nationalteatern i Berlin den 11 januari 1810. Spohr dedicerade sina Duetter för två violiner op. 9 (1808) till fem av sina elever, däribland Hildebrand. Hildebrand är också den ende av Spohrs elever som mästaren flera gånger utförligt och med stort beröm nämner i sina memoarer.

Hovkapellist och gitarrist i Stockholm

Wilhelm Hildebrand signerade kontrakt (på tyska) som försteviolinist vid Kungl. Hovkapellet i Stockholm och verkade som sådan från den 1 oktober 1816 till sin bortgång 1830. Från 1820 erhöll han extra arvode för att också biträda på ”cittra och gitarr”. Begreppsförvirringen var vid denna tid stor, så sannolikt avsågs det av Bellman ofta använda instrumentet cister. Hildebrand framträdde både som violin- och gitarrsolist i Stockholm och kom på många sätt att delta i Stockholms musikliv. Han medverkade dessutom som andreviolinist i det av Johan Fredrik Berwald (1787−1861) 1818 grundade Kvartettsällskapet som var aktivt fram till 1824. ”Tvenne kvartetter utfördes varje afton. Medverkande utom Berwald voro hrr Hildebrand (2. vo), (Edvard) Löwe (vc) och en amatör (va). Recensenterna finner utförandet mycket gott …”. (Citat ur Kungl. Hovkapellets historia.)

Wilhelm Hildebrand var unik som gitarrsolist vid denna tid, men han var inte helt ensam. Jöns Boman (1798−1849) var en av hans kolleger som också låtit publicera några arrangemang av Bellmansånger. En annan var tysken Carl von Gärtner (Charles de Gaertner) som bland annat framträdde i Uppsala och Göteborg, men också i Wien. I Journal för guitarre, häfte 1 tog Hildebrand med en vals av Gärtner. Gärtner verkade också som gitarrpedagog vilket framgår av dedikationen på dennes enda separat publicerade gitarrverk: Six Laendlers pour la Guitare composées et Dediés a Mademoiselle Dorothée de Engeström par son maître … (tryckt som op. 1 1823 i Stockholm av Müller). Till fröken Dorotea Anna Josefina von Engeström (född i Berlin 1803, död i Toulon endast tjugo år gammal 1823, dotter till utrikesstatsministern greve Lars von Engeström, gift 1821 som Dorothée de Stjerneld), dedicerade även Hildebrand några av sina verk. Hon var uppenbarligen en lovande gitarrist.

Verk

Eftersom Johan Wikmansons gitarrsonatin i h-moll erbjöds som subskriptionstryck i en annons 1781, men aldrig trycktes, blev Wilhelm Hildebrands Verschiedene Tänze und ein Marsch det första svenska verk för gitarr som publicerades i Sverige (1818). Då hade han redan fått några verk publicerade av C.F. Peters i Tyskland. Han föredrog ofta att ange verktitlar och att stava sitt namn på franska: Guillaume Hildebrand.

Wilhelm Hildebrand gav också ut magasinet Journal för guitarre, vars tre nummer sporadiskt publicerades mellan 1823 och 1829. Dessa häften om 16 sidor rymmer alla ett tiotal verk, flertalet vokala, där Hildebrand ersatt orkester- eller pianoackompanjemang med gitarr. Det gäller ofta arior ur vid tiden kända operor av Wolfgang Amadeus Mozart (Figaros bröllop), Carl Maria von Weber (Friskytten), François Adrien Boieldieu (Den nye egendomsherren), Etienne Nicolas Méhul (Josef), Peter von Winter (Den avbrutna offerfesten), Jean Pierre Solié (Hemligheten) samt Louis Spohr (Skeppsflickan), vilka alla utom Spohrs gavs av Kungl. Teatern under dessa år, med Hildebrand i orkestern. Dessutom hittar man i häftena sånger av Johan Fredrik Berwald och Erik Gustaf Geijer.

Intressantast i sammanhanget är de egna verk som Hildebrand på dessa sätt publicerade. Här finns ett soloverk för gitarr, en gitarrduo samt sånger (sannolikt till egna texter) som ”Drickes Wisa”, där glassymboler i noterna visar var i sången dryckerna skall förtäras. ”Herdesång” inleds med en liten scenanvisning: ”På afstånd hörs ljudet af Hjordarnes bjellror”. Intresset för gitarrspel skulle öka och nå en kulmen under 1820-talet, då instrumentet under en kort tid anammades av borgerskapet, enklare att spela och billigare att köpa än ett piano.

Hildebrands musik har i modern tid framförts ytterst sällan, men 1959 spelade gitarristen Roland Bengtsson in tre danser för Sveriges Radio.

Stig Jacobsson © 2015

Bibliografi

Bredvad-Jensen, Claes: Solistiskt gitarrspel i Sverige, 60-poängssuppsats i musikvetenskap från Lunds universitet, 1972.
Giertz, Martin
: Den klassiska gitarren, instrumentet, musiken, mästarna, Stockholm, 1979.
Karle, Gunnel:
Kungl. Hovkapellet i Stockholm och dess musiker 1818-61, med utblickar, Uppsala, 2005.
Louis Spohr:
Festschrift und Ausstellungskatalog, Kassel, 1984.
Nisser, Carl
: Svensk instrumentalkomposition 1770-1830, nominalkatalog, Stockholm 1943.
Norlind, Tobias & Trobäck, Emil
: Kungl. Hovkapellets historia 1526–1926, Stockholm, 1926.
Reichardt, Johann Friedrich
: Vertraute Briefe, 1810.
Mörner, C-G Stellan
: "Wilhelm Hildebrand", i: Sohlmans musiklexikon, vol. 3, 1950, spalt 108.
Sparr, Kenneth
: The Guitar in Sweden Until the Middle of the 19th Century, 1997.
Spohr, Louis:
Lebenserinnerungen, 1968.

Källor

Musik- och teaterbiblioteket

Verköversikt

Gitarrkompositioner, sånger med gitarrackompanjemang.

Samlade verk

4 Weinlieder mit kl. Chören im frohen Kreise zu singen, mit Guit. op 2. C. F. Peters. Lieder für Guitarre op 3.
Sex Svenska Folk Wisor satta för guitarre. Stockholm. 1. Den bergtagna "Och Jungfrun hon skulle sig åt Ottesången gå" 2. Liten Karin "Och liten Karin tjente på unga Kungens gård" 3. Hillebrand "Hillebrand tjente på Konungens gård" 4. Sorgens magt "Liten Kerstin och hennes Moder" 5. Pröfningen "Och Jungfrun hon gick till sjöastrand" 6. Stolts Botelid stalldräng "Stolts Botelid han rider på Konungens gård". Stentr. av Fehr et Müller 1819. Andra upplagan: Stockholm 1828. Stentr. av C. Müller.
Fantasie lugubre sur la mort de Mme la Comtesse Dorothée de Stjerneld, née d'Engeström, composée pour la guitarre par Guillaume Hildebrand op. 4. (Andante d-moll, Allegro E-dur, Allegretto G-dur, Andantino C-dur, Allegretto G-dur, Adagio D-dur) Stockholm 1823. Imp. Lithogr. de C. Müller.
Divertissement för gitarr eller harpa op. 5. 1823.
Verschiedene Tänze und ein Marsch für die Guitarre komponiert und dem Hochwohlgebornen Fräulein Dorothea von Engeström ergebenst zugeeignet von Wilhelm Hildebrand. 1. Polonaise D-dur, 2. Polonaise C- dur 3. Marsch D-dur 4. Walzer A-dur 5. Angloise F-dur 6. Angloise A-dur. Stockholm 1818. Steindrück von Fehr & Müller.
Six polonaises pour Violin ou Flûte avec accompagnement de Pianoforte ou Guitarre composée et dediée à Monsieur Charles de Westrell par Guillaume Hildebrand. (A-dur, G-dur, d-moll, E-dur, A-dur, c-moll) 1824.

Arrangemang
Boieldieu: "Kom tjusand' sköna" (Eugène Scribe, ö: Bernhard Crusell) ur operan Vita frun för röst och gitarr (1827).
Crusell: Fyra sånger ut Frithiofs saga (Esaias Tegnér) för röst och gitarr (1826): 1. Frithiof och Ingeborg 2. Frithiof spelar schack 3. Frithiofs lycka 4. Frithiof kommer till kung Ring. 
Crusell: Tre sånger ur Frithiofs saga (Esaias Tegnér) för röst och gitarr (1827): 1. Ingeborgs klagan 2. Kung Rings död 3. Konungavalet.
Crusell: Harpan "I ensliga stugan, en kulen kväll" (Anders Abraham Grafström) för röst och gitarr (1832).
Crusell: 3 arior ur operetten Lilla Slafvinnan (1828).
Spohr: "Törnrosen" (Johann Jakob Ihlee, ö: Bernhard Crusell) romans ur operan Zemir och Azor för röst och gitarr (1828).

Journal för guitarre (häfte 1-3) 1823-29. I huvudsak andra tonsättares vokalverk som Hildebrand försett med gitarrackompanjemang, men också några av hans egna originalverk. Samtliga sånger har även tysk text. Häfte 1: nr 2. Trinklied (Drickes Wisa) "De kylda Glasen mot oss ler, hej klingom med hvaran", nr 3. Wals. Allegro A-dur för två gitarrer, nr 4. Angloise D-dur för gitarr, nr 5. Hasche die Zeit "Drick! De förflyga de susande Perlorna, drick!", nr 6. Wisa "Stunden bort ilar, men inte min smärta" (Pehr Henrik Ling), nr 7. Den beständiga Olyckan "Jag är så ung min blod så het, jag är blott sjutton år". Häfte 2: nr 3. Den sofvande sköna "Vid Bäckens rand, i gräset, en Flicka tryckt sin kind" (W. Gerhard), nr 7. Serenade "Slumra min hulda Sköna" (Apel), nr 10. Champagner "Att du icke dig försummar, Gosse, utur flaskan gjut!", nr 12. Kyssen "Den kyssen som ett barn mig skänker" (Gotthold Ephraim Lessing), nr 14. Herdesång "Bild af våra älskarinnor sväfve". Häfte 3 rymmer inga originalverk av Hildebrand.


Verk av Wilhelm Hildebrand

Det finns inga verk av tonsättaren registrerade