Knut Håkanson (1887−1929)

Fyra madrigaler

opus 36

1. Väll then som vidt af höga klippor
2. Våhr-Wijsa
3. Wivallij Dröm
4. Lustwins wijsa

  • Tillkomstår: 1929
  • Verktyp: Blandad kör a cappella
  • Textförfattare: 1. Martin Opitz
    2. Lars Wivallius
    3. Lars Wivallius
    4. Samuel Columbus
  • Speltid: 10 min
  • Detaljerad speltid: Omkring 10 min.

Exempel på tryckta utgåvor

Körlings förlag, ed. nr. EFK 512, 513, 514, 515
(Våhr-Wijsa: Sånger för blandade röster, Sveriges Körförbund, SK 525)
(Lustwins wijsa: Adolf Fredriks Sångbok. Körprisma för blandade röster, AB Carl Gehrmans Musikförlag, C.G. 6159)

Beskrivning av verket

1. Väll then som vidt aff höga klippor: Allegro dorisk på g 3/4, 16 takter, Più lento, 6 takter, totalt 22 takter (4 verser)
2. Våhr-Wijsa: Andantino grazioso mixolydisk på g 4/4 (C), 2/4, 16 takter (5 verser)
3. Wivallij Dröm: Andante a-moll 4/4, 26 takter (2 verser)
4. Lustwins wijsa:


Libretto/text

1. Väll then som vidt aff höga klippor kan vandra på een nedrig baan, han offta vidt från vägen slipper, nähr han spasserar aff och an. Hvar een fölier sit egit sin, jag kiär holler min herdarin.

I stoorha haaff gå stoorha vågor, storm väder, klippor och hårdan vindh; then klook är blifver hoos the låga Kiällor som finnas i daalen sin. Hvar een fölier sit egit sin, jag kiär holler min herdarin.

Har Phillis ey gods och stoorha skatter så har hoon dock thet iagh begiär. Then kiärlek hoon migh medh omfattar är migh fast mehr ähn gullet kiär. Hvar een fölier sit egit sin, jag kiär holler min herdarin.

Fast hoon ey är aff edell ståndhe, så är hoon dock aff thenna verld. Har hoon ey myckit godz i landhe, så har hoon dock thet iagh begiär. Hvar een fölier sit egit sin, jag kiär holler min herdarin.

2. Godt Maijeregn giff, lät dugga tät neer, lät varm dagg örterna fuchta. Oss torckan bortdriff, lät frosten ey meer the späda blomsteren tuchta. Var rådigh, nådigh mot them iagh beer, som Herran tiena och fruchta.

Giff glädie och tröst, lät lärckian ey döö, lät leffva sommarens svala. Hugsvala hvart bröst på Sveriges öö, som nu mon sorgeligt tala. Giff sommar, giff blommor, giff godt grönt höö, lät göken roopa och gala.

Ja, liufliga sool, tu fattig mans vän, som tit sken ingom villt spara. Lyys uppå vårt bord med sommar igien, lät köld och torcka bortfara. Nu längta, nu trängta quinnor och män at gå i solskinet klara.

Lät skogen stå grön, lät iorden få frucht, se til at intet oss tränger. Lät flächta en skön och härligh en lucht, aff skoghar, åkrar och engier. Lät krantzas, lät dantzas medh frögd och tucht, lät bäddas brokota sänger.

Lät gräset bli blött och blomsteren sköön, lät dantza lilla lekatten. Lät flächta oss sött vidt uth uppå siön. Lät skiönt väär blåsa på hatten. På aengen giff sängen i gräset grön åth dem som färdas om natten.

3. Jagh hörde fogell nechtergal siunga een qväll i een grön daal, een liufligh sång om iungfrur alla. Then klang hördes öffver bergh och daalar, jagh gick migh til, ödmjuk och still at höra then musik och speel, then ljufliga klang och foglesång som hördes medh stämpmor mång.

Jagh satte migh nidh på een grön äng under een lind giorde iagh min säng, strax iagh i een hiup sömpn måndhe falla, vidh then brunn och vattukälla ther Venus skiön och hennes son plägha komma nidh aff himmels thron, att vidh then brunn een morgonstund stadfästes all kiärleeks förbundh.

4.