Knut Håkanson (1887−1929)

Två dikter av Ernst Norlind

opus 22

1. Någon har kysst min panna
2. Ögat skall slockna

  • Tillkomstår: 1. Rydboholm 24 juni 1924, 2. Rydboholm 26 juni 1924
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: Ernst Norlind
  • Speltid: 6 min
  • Detaljerad speltid: Någon har kysst min panna: 3 min, Ögat skall slockna 2´30´´

Exempel på tryckta utgåvor

1. Någon har kysst min panna, version i D-dur, E&S, Stockholm, Ed nr: 701

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Exempel på inspelningar

ALTFIOL i VÄST AIVCD006, 2011
Gabriel Suovanen baryton, Solveig Wikman piano

Beskrivning av verket

1. Någon har kysst min panna: Andante, solenne Dess-dur 4/4, 4 takter, 3/2 1 takt, 4/4 1 takt, 3/2 1 takt, 4/4 5 takter, Mosso assai 18 takter, Tempo I 4 takter, 3/2 1 takt, 4/4 1 takt, 3/2 1 takt, 4/4 5 takter, totalt 42 takter
2. Ögat skall slockna: Molto sostenuto e serioso Dess-dur 4/4 19 takter, Vivo 5 takter, Tempo 1 5 takter, 2/4 1 takt, 4/4 4 takter, totalt 34 takter


Verkkommentar

"Någon har kysst min panna" framfördes av Kirsten Flagstad. Hennes anställning på Stora Teatern i Göteborg sammanföll med Knut Håkansons verksamhet som musikskribent på GHT. KH komponerade sånger med tanke på fru Flagstad och tillägnade henne också ett verk. Hon framförde ofta hans sånger, även på sina turnéer i USA.

 


Libretto/text

Någon har kysst min panna

Någon har kysst min panna,
Någon har velat mig väl,
Någon har givit min värld en själ.

Tankesorlet har stannat.
Nu är mitt liv ett annat:
skrattet är skratt och gråten gråt,
somt i världen att fröjdas åt
och somt att manligt fördraga,
och världen är själv en saga,
en saga med brinnande själ.

Någon har kysst min panna,
Någon har velat mig väl
Någon har givit min värld en själ.

Ögat skall slockna

Ögat skall slockna, men blicken som det gömde,
blicken som älskade, hör evigheten till.
Blicken som såg i det fördolda, och dömde
skarpare och sannare om allt vad du vill.
Blicken som talade, när människorna tego,
talade med vishetens omutliga röst,
såg genom kvalen, när smärtorna stego,
kväljande och plågande och sårande ett bröst.

Allt skall försvinna och dö vid din sida,
allt vad du älskade, och allt vad du fick.
Allt är förgängligt, mer än evighetens blida
stilla och underbara arv i din blick.