Erik Gustaf Geijer (1783−1847)

Erik Gustaf Geijer, född 12 januari 1783 på Ransäters bruk i Värmland, död 23 april 1847 i Stockholm. Professor, författare, riksdagsman och tonsättare. Fil. mag. i Uppsala 1806, docent i historia där 1810 och professor 1817. Ledamot av Svenska Akademien 1824, av Vitterhets historie och antikvitets akademien 1826, av Kungl. Musikaliska akademien 1829 och av Kungl. Vetenskapsakademien 1835. Geijer var den förste egentlige romanstonsättaren i den svenska musiken och svarade även för haltfull kammarmusik.

Barndom och studieår

Erik Gustaf Geijer föddes på Ransäters herrgård i Värmland som äldste son till brukspatronen Bengt Gustaf Geijer (1748−1814) och Ulrika Magdalena Geijer, f. Geisler (1760−1823). Sina harmoniska barnaår har Geijer skildrat i Minnen. Han och hans yngre syskon undervisades av informatorer, och pianolektioner fick han och älsklingssystern Jeanne-Marie av en moster som också bodde på gården. Musiken var särskilt omhuldad, och som en musikalisk mentor nämner Geijer en avlägsen släkting, Bengt Gustaf von Rappolt, som bodde på Risberg i närheten av Uddeholm och som ”inrättade” mängder av musik för husets två klaver. Även en annan släkting, den skickliga pianisten Stina af Geijerstam på Frösvidal i Närke, som besöktes på alla resor mellan Stockholm och Värmland, räknade Geijer till sin ungdoms musikaliska välgörare. I Minnen säger han: ”Så hade jag vid sexton års ålder ej lämnat min födelsebygd, och ägde dock en verklig musikalisk bildning. − Jag drevs redan då att försöka mig i komposition, utan att känna dess reglor.”

Som äldste son var det naturligt att Erik Gustaf skulle ärva gården och bruket. Han studerade vid gymnasiet i Karlstad, där han hade Anders Piscator som musiklärare, och blev 1799 student vid Uppsala universitet. Efter att ha misslyckats att ta magistergraden 1803 och även avvisats från en informatorstjänst, skrev Geijer under sommaren i hemlighet ett svar på Svenska Akademiens utlysta tävlingsämne, ett äreminne över Sten Sture d.ä., och erövrade akademiens stora pris. Därigenom fick hans liv en inriktning mot det akademiska och han fortsatte sina studier i Uppsala och avlade magisterexamen 1806; en disputation för en docentur 1808 gav dock inget resultat. Som informator för kommerserådssonen Johan Fredrik von Schinkel fick han medfölja sin discipel på en resa till England 1809−10.

Docent i historia, uppmärksammad poet − och begynnande tonsättare

År 1810 blev han så (oavlönad) docent i historia i Uppsala och 1811 en av stiftarna av Götiska förbundet, ett sällskap för fornkunskap men också för förnyelse av en patriotisk anda efter Sveriges förlust av Finland. Geijer blev redaktör för dess tidskrift Iduna, där han samma år publicerade en rad dikter, bland dem de uppmärksammade ”Vikingen” och ”Odalmannen” som han också satte musik till. I Atterboms Poetisk Kalender kom 1814 Geijers ”Den lilla kolargossen”, också den med egen musik, och i samma tidskrift 1816 en lyhörd tonsättning av Atterboms ”Anderöst”. Till Geijers ungefär samtidiga sånger hör även tre beaktansvärda förtoningar av texter ur Bengt Lidners operalibretto Medea, den mest bekanta den snabbt populära ”O yngling! om du hjärta har”. Geijer utgav 1812 häftet Försök till Psalmer, med psalmtexter skrivna till traditionella melodier, och 1813 den första svenska översättningen av Shakespeares Macbeth

Det finns tecken på att Geijer helt ville ägna sig åt musik. Han sägs de första Uppsalaåren ha tagit lektioner för universitetets director musices Lars Fredric Leijel, och åren före sin Englandsresa studerade han för Pehr Frigel. Under resan skrev han två stora pianoverk, en sonat och en fantasi, för att, som han säger, kontrollera att det han lärt sig fungerade. I Uppsala fick han sedan nära kontakt med den nya director musices J.C.F. Haeffner, som bland annat tonsatte Götiska förbundets programdikt ”Manhem”. Denne svarade också för arrangemangen, när Geijer tillsammans med A.A. Afzelius i förbundets hägn utgav pionjärsamlingen Svenska Folk-Wisor från Forntiden 1814−18.

Professor och mentor i den kungliga familjen

Geijer började som vikarie för professorn Erik Fant föreläsa offentligt över Sveriges historia 1815, och hans föreläsningar drog en för tiden nästan sensationell åhörarskara, mellan 200 och 300 personer. Till åhörarna våren 1816 hörde den gästande tyska författarinnan Amalia von Helvig, som gjorde ett djupt och bestående intryck på Geijer, men samma sommar kunde han gifta sig med sin trolovade sedan sju år, Anna Lisa Liljebjörn, vars far var en framstående amatörcellist och även hört till det närmaste Värmlandsumgänget. 1817 utnämndes han till professor och kvarstod i denna funktion till 1846.

Han fick då bland annat ansvaret för kungliga familjemedlemmars studier, och genom samvaron med kronprins Oscar tillkom 1819 en fyrhändig pianosonat, i C-dur, som Geijer tillägnade denne. Samma år skrev Geijer sin första violinsonat, ett välformat klassicistiskt betonat verk, som dock aldrig försågs med någon final, och 1820 kom ännu en fyrhändig sonat, i f-moll, tillägnad minnet av Stina af Geijerstams tidigt bortgångna dotter Anna Lisa Löwenhjelm som varit en flitig medspelare till Geijer. Denna ännu mer genomarbetade och fast byggda sonat publicerades samma år. Redan 1816 hade en pianotrio av Geijer framförts vid en konsert i Uppsala, och 1822 kunde han i en konsertserie där presentera två nyskrivna stråkkvartetter, i g-moll respektive B-dur, varav den senare är ett av hans mest fullödiga verk.

I salongernas mitt med sånger och kammarmusik

Geijer kom snart att vid sidan av Atterbom och Malla Silfverstolpe höra till de ledande inom salongskretsarna i Uppsala, och i denna krets infördes 1823 Adolf Fredrik Lindblad som kommit till staden som student och första tiden bodde hos Geijer. De båda utgav 1824 den gemensamma samlingen Musik för Sång och för Pianoforte, som innehåller sånger som de lyriskt mättade ”Svanhvits Sång” (till ord ur Lycksalighetens ö av Atterbom) och ”Nähe des Geliebten” (Goethe) samt Divertimento för klaver av Geijer. Han fick också medfölja Malla Silfverstolpe och Lindblad på en resa till Tyskland 1825, där bekantskapen med Amalia von Helvig återknöts.

De nämnda kammarmusikverken kom att bilda utgångspunkten för en rad liknande kompositioner under 1820-talet: en pianokvintett, en pianokvartett, en andra pianotrio, två violinsonater och en violoncellsonat. Detta är en produktion utan samtida motstycke i svensk musik, och även om verken inte alltid håller en formellt otadlig nivå, visar de en bestickande melodik och en otvungen behandling av de traditionella medlen. Möjligen kan någon gång tonartsvalen satserna emellan vittna om en viss osäkerhet om helheten, och i verken med piano får detta instrument ibland dominera alltför mycket, men både violinsonaterna och cellosonaten är äkta ”duosonater”.

Avfallet 1838, tunga arbetsbördor − och smärre kompositioner

Geijer fungerade som universitetets riksdagsman i prästeståndet 1828−30 och 1840−41 och satt i flera kommittéer och utskott. Han avvisade en kallelse till biskopsstolen i Karlstad 1834 och även de propåer som Karl XIV Johan gav honom som påtänkt minister. I det egna Litteraturbladet tillkännagav Geijer 1838 sitt uppmärksammade ”avfall” från den ”historiska skolan”, något som innebar en övergång från det konservativa lägret till det liberala och som även avspeglar sig i hans allt mer realistiska litteratursyn.

Geijers allt större arbetsbörda under 1830- och 1840-talen innebar att han inte längre kunde koncentera sig på mer omfångsrika kompositioner. Endast en violinsonatin och en tredje stråkkvartett, båda ofullbordade, och en omarbetning av cellosonaten till sonatina (på grund av att han tydligen förlorat första satsen) vittnar om en motsvarande ambition. Hans musikaliska intresse kom nu att inriktas på vokalstycken, främst då solosånger i mindre format, även om han med samlingen Aftonstunder vid Pianoforte, utgiven 1840, och ytterligare några kortare pianostycken kom att bli en av de tidigaste svenska företrädarna för det romantiska karaktärsstycket.

Sångerna skrevs i stor utsträckning för salongskretsen, och huvudparten av dem utgavs i nio samlingar 1834−46. Även flera duetter ingår, de flesta komponerade för dottern Agnes och kretsens ledande sångerska Ava Wrangel, Malla Silfverstolpes systerdotter. Vid några tillfällen fanns också möjlighet till kör- och kvartettkomponerande, så under en sommarvistelse på Krusenberg 1835, och 1839 tillkom ett par mer omfattande och ambitiösa körstycken med piano, Minne och hopp och Varning, hopp och bön. Mest kända har dock blivit ”Aftonbetraktelse”, ”Stilla skuggor” (med ord av Böttiger) och ”Solens nedgång i hafvet”.

Geijer − Sveriges första romanstonsättare

Geijer var en flitig improvisatör vid pianot, där han satte sig både för att lösa problem och för att koppla av. De flesta av hans sånger är skrivna till egna ord, men tillkomsten var oftast den att han formade ord till en melodi som han funnit och helt enkelt ville komma ihåg. Att många texter är både vardagsnära och smått förnumstiga, är därmed knappast förvånande, men att också de dikter som blivit bestående som ”Tonerna”, ”Första aftonen i det nya hemmet”, ”På nyårsdagen”, ”Natthimmelen”, ”Höstsädet”, ”Tal och tystnad”, ”På vattnet”, ”Hvad jag älskar” och flera andra, från början varit komplement till en framimproviserad melodi, är på flera sätt märkligt, låt vara att de säkert putsades inför publiceringen.

Även åtskilliga av Lindblads sånger är skrivna till egna texter, där ord och musik synes vara tillkomna i symbios, och han sägs också ha tagit starka intryck av Geijer. Geijer bad i allmänhet Lindblad se över sina sångsamlingar, eftersom han ansåg denne som den musikaliskt överlägsne och sakkunnige, men de förändringar som kan avslöjas genom jämförelser mellan manuskript och tryck är inte alltid till det bättre.

Vid sidan av sånger som har direkt tillfälleskaraktär finns flera som i likhet med de nämnda biktar Geijers aldrig sviktande gudstro. Andra är bekännelser till naturen som ”Salongen och skogen” eller till musiken som ”Min musik”. Omtyckta genrebilder är ”Söderländskan i Norden” (till Mathilda Orozco), ”Gräl och allt väl” och ”Den nalkande stormen”, och som tidstypiska rolldikter framstår ”Blomplockerskan”, ”Skärslipargossen” och ”Gondolieren”. Melodiskt direkta är stycken som "Reseda" (till Malla Silfverstolpe) och ”Den slumrande lilla flickan” (ord av Böttiger), och folktonen ligger nära i ”Vallflickans aftonvisa” och ”Vallgossens visa”. ”Mod och försakelse”, som 1839 tillägnades Jenny Lind, är en sång om geniets självförbrännande lott, en dikt som samtidigt kan tolkas som en självbekännelse

Med sina korta, intensivt förtätade dikter är Geijer vår förste egentlige centrallyriker och genom sina lika välformulerade sånger Sveriges första egentliga romanstonsättare.

Lennart Hedwall © 2014

Skrifter av tonsättaren

Svea Rikes Häfder, Uppsala, 1825.
Svenska folkets historia, vol. 1−3, Örebro: Lindh [tr.], 1832−36.
Minnen, Uppsala: Palmblad, 1834.
Samlade skrifter, vol. 1−8 samt uppl. 1−2, Stockholm: Norstedt, 1873−78.
Samlade skrifter, vol. 1−13, John Landquist (red.), Stockholm: Norstedt, 1923−31.
Om vår tids inre samhällsförhållanden. Historiska skrifter i urval och kommentar av Thorsten Nybom, Stockholm: Tiden, 1980.
Dikter, Carina och Lars Burman (red.), Stockholm: Atlantis, 1999.
Geijers ungdomsbrev. Familjebrev av Erik Gustaf Geijer, Henrik Schück (red.), Stockholm: Bonnier, 1920.

Bibliografi

Bengtsson, Ingmar: "Tonsättaren Geijer", i: Geijerstudier III, Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1958.
−−−:
Geijer − diktarmusikern, i: Geijer-jubiléet i Uppsala 1983, Uppsala: Uppsala universitet, 1983.
Blanck, Anton
: Geijer i England 1809-1810, Stockholm: Bonnier, 1914.
−−−:
 Geijers götiska diktning, Stockholm: Bonnier, 1918.
Connor, Herbert
: "Uppsalakretsen", i: Arne Aulin och Herbert Connor: Svensk musik, vol. 1, Stockholm, Bonniers 1974.
Dahlstedt, Sten
: Götisk nationalism och musik – Erik Gustaf Geijers Odalbonden och Vikingen, i: Kungl. Musikaliska Akademiens årsskrift 1987, Stockholm: Kungl. Musikaliska akademien, 1987.
Erdmann, Nils
: Erik Gustaf Geijer. En minnesteckning, Stockholm: Bonnier, 1897.
Forslin, Alfhild: Runeberg i musiken. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet, s. 321f
Fröberg, Paul
: Minnen och bikt. En studie i Malla Montgomery-Silfverstolpes memoarer, Norrtelje: Svenska Humanistiska förbundet, u.å.
Geijerstam, Claes af
: Kring några nyfunna Geijermanuskript, i Svensk tidskrift för musikforskning, vol. 65, 1983.
−−−: 
Kring Erik Gustaf Geijers cellosonat, i Svensk tidskrift för musikforskning, vol. 67, 1985.
−−−: 
Erik Gustaf Geijers instrumentalmusik i handskrift, i Svensk tidskrift för musikforskning, vol. 70, 1988.
Hamilton-Geete, Anna
: I solnedgången. Minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår, vol. 1−4, Stockholm: Bonnier, 1910−14.
Hedwall, Lennart
: Geijers pianosonat, g-moll, i: Per-Erik Brolinson (red.) Skriftfest till Martin Tegen, Stockholm: Stockholms universitet, 1979.
−−−:
 Kring tonsättaren Geijer, i: Att följa sin genius. Geijerstudier VI, Karlstad: Press förlag, 1982.
−−−:
 Om Erik Gustaf Geijers sånger, i Musikrevy, vol. 47, nr 6, 1992.
−−−:
 Erik Gustaf Geijer − några funderingar, i: Sten Hanson och Thomas Jennefelt, Tonsättare om tonsättare, Stockholm: Edition Reimers 1993.
−−−:
 "En Öfwersigt af Musiken inom Wermland". Bidrag till belysningen av det sena 1700-talets svenska musikliv, diss., Stockholms universitet, 1995.
−−−:
 Erik Gustaf Geijer − ett tonsättarporträtt, i: Samfundets för Unison Sång årsskrift 1997.
−−−:
 Erik Gustaf Geijer als Schlüsselgestalt des schwedischen Liedes, i: Ekkehard Ochs (red.), Lied und Liedidee im Ostseeraum zwischen 1750 und 1900, Frankfurt am Main: Lang, 2002.
−−−: 
Tonsättaren Erik Gustaf Geijer. En musikalisk biografi (Geijerstudier 8), Stockholm: Edition Reimers 2001.
Hjärne, Rudolf
: Götiska Förbundet och dess hufvudmän. I. E. G. Geijer, Stockholm: Bonnier, 1878.
Holmquist, Ingrid
: Salongens värld. Om text och kön i romantikens salongskultur, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 2000.
Holmström, Maria
: Från Goethes Weimar till Geijers Uppsala. Ur Amalia v. Helvigs liv. Stockholm: Geber, 1934.
Jonsson, Leif
: Ljusets riddarvakt. 1800-talets studentsång utövad som offentlig samhällskonst, diss., Uppsala universitet, 1990.
−−−: 
Offentlig musik i Uppsala 1747−1854. Från representativ till borgerlig konsert, Stockholm: Statens musikbibliotek 1998.
Jonsson, Leif och Martin Tegen (red.)
: Musiken i Sverige, vol. 3, Den nationella identiteten 1810-1920, Stockholm: Fischer & Co, 1992.
Lagerbielke, Lina
: Svenska tonsättare under nittonde århundradet, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1908.
Landquist, John
: Erik Gustaf Geijer. Hans levnad och verk. Stockholm: Norstedt, 1924.
−−−: 
Geijer. En levnadsteckning, Stockholm: Norstedt, 1954.
Mankell, Abraham
: Sveriges tonkonst och melodiska nationaldikt, Stockholm, 1853.
−−−: 
Musikens historia, vol. 2. Örebro: N.M. Lindh, 1864.
Marcus, Carl David:
Erik Gustaf Geijers lyrik, Stockholm: Norstedt, 1909.
Montgomery-Silfverstolpe, Malla
: Memoarer, vol. 1–4, Stockholm: Bonnier, 1914−20.
Nilsson, Göran B
.: Erik Gustaf Geijer. Den okände tonsättaren, Tidskrift för Värmländsk Kultur, nr 4, 1980.
−−−: 
Flykten till tonerna, Tvärsnitt, nr 4, 1985.
Norberg, Elsa
: Geijers väg från romantik till realism, diss., Uppsala universitet, 1944.
Norlind, Tobias
: Erik Gustaf Geijer som musiker, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1919.
Stiernstedt, W. Gordon (red.)
: Två släktled berätta. Erinringar kring Erik Gustaf Geijer av Anna Lisa Liljebjörn-Geijer och Agnes Geijer-Hamilton, Stockholm: Bonniers, 1947.
−−−: 
Amalia von Helvigs brev till Erik Gustaf Geijer. Övers. och utg. Stockholm, Bonniers 1950.
−−−: 
Ur Erik Gustaf Geijers liv. Skildringar och brev, vol. 1:1805−1817, Stockholm: Natur och Kultur, 1963.
−−−:
 Ur Erik Gustaf Geijers liv, vol. 2:1818−1847, Stockholm: Natur och Kultur, 1964.
Wahlström, Lydia
: Erik Gustaf Geijer. En lefnadsteckning, Stockholm: Norstedt, 1907.
Walin, Stig
: Geijer och musiken, i Geijerstudier III. Uppsala, Almqvist & Wiksell, 1958.
Wallner, Bo
: Den svenska stråkkvartetten, vol. 1: Klassicism och romantik, Stockholm: KMA, 1979.
Wikman, Bertil
: Erik Gustaf Geijers bevarade instrumentalmusik, Musikrevy, nr 2, 1971.

Verköversikt

Kammarmusik (3 stråkkvartetter varav nr 3 ofullständig, 4 violinsonater, pianokvartett, pianokvintett f-moll, sonatin för violin och piano), verk för piano (bl.a. Midnattsfantasi, Fantasie, Scherzo och 6 häften Smärre pianostycken, mm), ca 60 sånger med piano, verk för kör.

Samlade verk

Kammarmusik
Pianokvintett f-moll, 1823.
Pianokvartett e-moll 1825 [publicerad i bearbetat skick 1865].
Stråkkvartetter g-moll, 1822 [finalen bevarad endast i Vl. I].
Stråkkvartett B-dur, 1822.
Stråkkvartett F-dur, 1847 [endast sats I fullbordad].
Pianotrio Ass-dur, 1816.
Pianotrio Ass-dur, 1827.
Sonat för violin och piano g-moll, 1819 [final saknas].
Sonat för violin och piano d-moll, ca 1830.
Sonat för violin och piano F-dur, ca 1830.
Sonat för violin och piano, Ass-dur, "Sonatina", 1840-tal.
Sonat för violoncell och piano a-moll, 1828, omarb. som Sonatina a-moll, 1838.

Pianomusik
Sonat g-moll, 1810.
Fantasi f-moll, 1810.
Sonat för piano 4 händer Ess-dur, 1819.
Sonat för piano 4 händer f-moll, 1820.
Divertimento nr 1 F-dur, publ. 1824.
Divertimento nr 2 a-moll, publ. 1832.
Midnattsfantasi C-dur, 1833.
Aftonstunder vid Pianoforte, 5 stycken 1836, publ. 1840.
Scherzo g-moll, 1838.
Två Sånger utan ord, 1844−45, publ. 1846.

Körmusik (vokalverk utan textförfattarnamn med egen text)
Blandad kör med piano
Serenad (Atterbom), 1830-tal.
Slåttern, 1835.
Minne och hopp, 1839.
Varning, hopp och bön, 1839.

Blandad kör a cappella
På sjön, Afsked med eko och Aftonkänsla, 1835.
Aftonbetraktelse (Böttiger) 1830-tal.
Solens nedgång i hafvet, publ. 1842.
Vänskap, 1846.

Manskör a cappella
På morgonen af Oscarsdagen, 1821.
Pilgrimen, 1823.
Nya märkvärdigheter, 1824.
Aftonbön, 1831.
juktrösten, 1836.
Marsch "För Gud och Sanning", 1837.
Studentmarsch, 1830-tal.
Till mina vänner, 1837.
Studentsång, publ. 1840.
Sjömanssång, 1844.
Afskedssång, 1846.

Trior
Mor och dotter, SAT, 1835.
Nyårsönskan, SSA, 1835.
Vårsång, SAB, och Den första sommarfläkten, SSA, publ. 1836.
Aftonen, SSA, publ. 1842.

Duetter
De små, SA, Soldatfickorna, SA, och Höstvisa, SB, publ. 1834.
I dansen, SA, publ. 1836.
Berg och dal, SA, 1836?
Husarbrudarna, SA, publ. 1837.
Slädfarten, SA, 1838.
Spinnerskorna, SA, publ. 1838.
Vår och saknad, SA, Kom, farväl, SA, och Anna, SA, publ. 1839.
Flickorna, SA, På dagen af mitt silfverbröllop, SA, Afton på sjön, SA, och På en väns födelsedag, SA, publ. 1841.
Det sextionde året, SA, publ. 1842.
Uppbrottet, SA, 1846.
Kärleken på resa genom lifvet, SA, 1840-tal.

Solosånger
Vikingen, 1811.
Odalbonden, 1811.
Aftonbön på Ransberg, 1811 (ofullst.).
Wid brukspatron C. F. Geijers graf, 1813.
Den lilla kolargossen, 1814.
Riddar Toggenborg (Schiller, övers. Atterbom), 1816.
Anderöst (Atterbom), 1816.
Den siste skalden, 1811/1817 (ofullst.).
Tre sånger ur Medea (Lidner), 1810-tal.
Vaggvisa (okänd textförf., två versioner), 1823.
5 sånger, i: Musik för Sång och för Fortepiano, utg. 1824.
6 sånger, i: Sångstycken, utg. 1834.
3 sånger, i: Nya Sånger, utg. 1836.
6 sånger, i: Nyare Sånger, utg. 1837.
Emmas minne (J.O. Wallin), 1837.
7 sånger, i: Gammalt och nytt, utg. 1838.
6 sånger, i: Sånger, femte samlingen, utg. 1839.
6 sånger, i: Sånger, sjätte samlingen, utg. 1840.
Tillegnan i Aftonstunder för Pianoforte, utg. 1840.
Natt-tankar, 1841.
5 sånger, i: Sånger, sjunde samlingen, utg. 1841.
8 sånger, i: Sånger, åttonde samlingen, utg. 1842.
Tålamod och Harmoniens makt, i: Bragurmannen 1845.
4 sånger, i: Sånger, nionde samlingen, utg. 1846.
Mignon, 1840-tal? Förgät ej mig, 1846.

Utgåvor
Svenska folk-visor från forntiden, tills. m. Arvid August Afzelius, 3 vol. 1814, 1817 och 1818 (felaktigt tryckår vol. 2−3 1816).


Verk av Erik Gustaf Geijer

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 127