David Wikander (1884−1955)

David Wikander, född 21 juli 1884, död 15 november 1955, var organist och tonsättare. Vid sidan av sitt arbete som tonsättare och musiker var han betydelsefull i det kyrkomusikaliska förändringsarbetet på 1930- och 40-talen samt aktiv som musiklärare. Han fick sin utbildning vid Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm. Wikanders viktigaste insats som tonsättare och arrangör är inom kyrkomusiken, men det är med profana körstycken, inte minst den innerliga och lyriska ”Kung Liljekonvalje”, som han blivit mest känd. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1941.

Liv

David Wikander föddes i Säfsnäs i Dalarna 21 juli 1884. Han var äldst i en syskonskara om sex barn, son till Anna Helena (f. Boström) och Per Anton Vikander, folkskollärare. Han gick på Fjellstedska skolan i Uppsala och tog studentexamen 1906. Efter det började han studera vid Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm. Där tog han organist-, kyrkosångar- och musiklärarexamina 1909–10.

Wikander arbetade sedan som musiklärare vid Ateneum för flickor i Stockholm 1913–27 och vid Matteus folkskola 1914−44. Han utsågs till organist i Storkyrkan i Stockholm 1920, och här medverkade han vid grundandet av den till kyrkan knutna läroanstalten Schola cantorum 1934, där han sedan lade ner hängivet arbete. I uttalanden från samtiden framstår Wikander som en mycket skicklig och respekterad organist. När vännen Oskar Lindberg, själv tonsättare och organist, föreslog Wikander till inval i Kungl. Musikaliska akademien hävdade han att Wikander ”utan tvivel” var ”en av landets förnämsta kyrkomusiker”.

Wikander gjorde stora insatser för kyrkomusiken i Sverige under första hälften av 1900-talet. Förutom arbetet som organist och lärare, var han en flitig tonsättare och arrangör av kyrkomusik och var dessutom mycket aktiv i arbetet med att förändra kyrkomusiken i Sverige under 1930- och 1940-talen; han deltog i 1936 års koralbokskommitté och i 1941 års kyrkohandbokskommitté. Ett antal melodier till 1937 års psalmbok är komponerade av Wikander.

Wikander blev invald i Kungl. Musikaliska akademien 1941 och erhöll Litteris et artibus 1952. Samma år pensionerades han från sin organisttjänst vid Storkyrkan. Han avled 15 november 1955, 71 år gammal. Kördirigenten David Åhlén skrev i en minnesruna i Svenska Dagbladet att Wikander särskilt hade berikat kyrkomusiklitteraturen, ”alla fullödiga alster med avseende på såväl innehåll som form”. I minnesrunan lyftes även det profana körstycket ”Kung Liljekonvalje” fram.

Verk

Sakral musik

Wikander gjorde en viktig insats som tonsättare och arrangör av kyrkomusik. Mycket av denna musik har givits ut, både under hans liv och efter hans död. Wikanders kyrkomusik utgörs främst av körmusik och musik för orgel, hans eget instrument. Oskar Lindberg skrev att Wikander i sin kyrkomusik uppvisade ”utomordentlig stilkänsla” och att denna musik var beundrad i såväl Sverige som grannländerna.

Wikanders kyrkomusikaliska verk håller sig till stor del inom traditionella genrer, som hymner, körkoraler, motetter och mässor. Denna musik är huvudsakligen också i traditionell stil, i vissa fall arkaiserande, och många av dessa verk har en klar och enkel utformning. De präglas av en polyfon satsteknik och tonsättarens skickliga behandling av stämföringen framstår med tydlighet. Det finns dock en spännvidd inom denna repertoar. Tonsättaren utforskade uttrycksmedlen − mer romantisk, rikare harmonik, ovanliga taktperioder och svävande tonalitet − men hade en fot kvar i det mer traditionellt strama och polyfona tonspråket. Wikanders fina känsla för melodik, som många kanske främst associerar med hans profana musik, märks även ofta i hans sakrala musik.

I många av sina sakrala verk lånade Wikander in äldre melodier. Vissa gånger lät han dessa melodier utgöra grunden i hans egna självständiga kompositioner, som i Missa brevis in festis solemnibus för blandad kör a cappella (1951), där gammalkyrkliga melodier från 1100- och 1200-talet kombinerats med Wikanders egna melodier. Andra gånger gjorde Wikander arrangemang i traditionell mening (exempelvis ”Det är en ros utsprungen” och ”Ett barn är fött på denna dag”).

En egenskap i Wikanders kyrkomusik som betonades i hans samtid var musikens religiösa betydelse, att den lyckades få lyssnaren att ”uppleva sången som en predikan, som en uppenbarelse av andliga värden”, som organisten och tonsättaren Karl-Erik Svedlund uttryckte det om Wikanders Påskhymn.

Några av Wikanders sakrala körverk som är värda att lyftas fram är Motett på Domsöndagen (1931) där texten ”Uppvaknen, I kristne alla” är dramatiskt uttolkad med stora, expressiva språng, och den vackra ”Ad perennis vitae fontem” (1945), en hymn till en närmare tusen år gammal text av Petrus Damiani (”Till den oförgängligt rika livets källa”). Ett av Wikanders större verk som kan nämnas är den kantat som han komponerade till 400-årsminnet av Olavus Petri död (1952).

Bland Wikanders verk för orgel kan Passacaglia över koralen Jag ville lova och prisa (1944), Tre pingstmelodier (1950) och Julmusik över koralen En jungfru födde ett barn i dag (1951) lyftas fram.

”Kung Liljekonvalje” och annan profan musik

Den av Wikanders kompositioner som har rönt absolut störst uppmärksamhet är ”Kung Liljekonvalje”. Detta körstycke komponerades ursprungligen för manskör 1919 och trycktes i denna version redan 1920. I början av 1920-talet arbetade sedan Wikander om det för blandad kör, och det är denna version som har blivit den mest kända. Det tillägnades Musikaliska sällskapet i Stockholm som vid den tiden leddes av David Åhlén. Sin stora popularitet nådde stycket redan under Wikanders levnad och har sedan dess haft en fast position på den svenska körrepertoaren.

”Kung Liljekonvalje” är en tonsättning av Gustaf Frödings dikt med samma namn, hämtad ur diktcykeln Strövtåg i hembygden (ur Stänk och flikar, 1896). I Frödings vemodiga dikt möter vi liljekonvaljernas kung, som sörjer sin prinsessa. Wikanders profana musik karaktäriseras av ett lyriskt, romantiskt tonspråk, till skillnad från stora delar av hans sakrala musik, och ”Kung Liljekonvalje” är ett tydligt exempel på det. Körsatsen i ”Kung Liljekonvalje” är rikt varierad och inrymmer allt ifrån enstämmighet i inledningen till rik mångstämmighet i slutet. Melodin som är bärande genom huvuddelarna av verket är synnerligen välskriven, vackert elegisk och med drag av svensk folkvisa. Den spänner över ett mycket stort register och delas i kompositionen upp mellan olika stämmor. På ett raffinerat sätt har Wikander kombinerat sitt fina linjespel med en färgrik harmonik till en musikalisk helhet som framstår som en kongenial tolkning av texten. Frödings dikt och Wikanders musik tycks lika tätt sammanvävda som de olika stämmorna i musiken – som trådar i de ”spindelvävar” som dikten talar om. Kördirigenten Johannes Norrby menade att körsatsen var något alldeles särskilt: ”En så skönt klingande stämföring torde man förgäves få leta efter i hela vår övriga svenska a cappella-litteratur.”

Bland Wikanders profana musik är hans många välklingande arrangemang, i synnerhet av svenska folkvisor, värda att uppmärksamma liksom hans egna körstycken ”Förvårskväll” och ”Dofta, dofta, vit syrén”, som båda är mycket uppskattade på svenska körers repertoar. ”Förvårskväll” (text: Ragnar Jändel) inleds med ett välkomponerat kanonavsnitt där herrstämmorna imiterar damstämmorna. Med enkla medel har Wikander skapat en fyllig åttastämmig körklang som ändå präglas av klarhet. Användningen av kanon och andra polyfona tekniker i ”Förvårskväll” är smidig och framstår som mycket mer otvungen än i vissa av Wikanders sakrala körverk.

Två av Wikanders profana verk med mer utmanande tonspråk är tonsättningen av Erik Axel Karlfeldts ”Vinterorgel” från 1948 för blandad kör och baryton, och tonsättningen av Hjalmar Gullbergs ”Vid Kap Sunion” för blandad kör. I båda dessa har Wikander låtit kvartintervallet spela en viktig roll.

Per-Henning Olsson © 2016

Bibliografi

David Wikander”, i: NE Online.
David Wikanders verkförteckning, på Svensk Musik Swedmic AB:s hemsida.
Connor, Herbert: Svensk musik, vol. 2, Från Midsommarvaka till Aniara, Stockholm: Bonnier, 1977.
Frieberg, Britta: ”Wikander, David”, i: Tonkonsten, vol. 2, sp. 1320−1321, Stockholm: Bonnier, 1957.
Hedell, Kia: ”Svenska körer sjunger svenskt?”: Presentation av och reflektioner kring en kartläggning av svensk musik i fyra körers repertoar, Uppsala: Institutionen för musikvetenskap, 2007.
Månsson, Ingemar: ”Ett skogsvindsackord. Kung Liljekonvalje av Gustaf Fröding och David Wikander”, i: Kyrkomusikernas tidning, vol. 11, 1994, s. 222−223.
Månsson, Ingemar: Kung Liljekonvalje : essäer om körmusik, Slite: Wessmans musikförlag, 2006.
Norrby, Johannes: ”Körinstruktion i radio. Till programmet den 29 januari”, i: Vår Sång. Tidskrift för det folkliga musiklivet, dec. 1949.
Svedlund, Karl-Erik: ”Nutida svenska kompositörer. IX. David Wikander”, i: Vår Sång. Tidskrift för det folkliga musiklivet, juli−aug. 1947. [Innehåller förteckning över verk skrivna fram till 1947.]
Wallner, Bo: ”Wikander, David”, i: Sohlmans musiklexikon, vol. 5, Stockholm: Sohlman, 1977, s. 810.
Weman, Henry: ”David Wikander”, i: Kyrkosångsförbundet, april 1944, s. 43.

Verköversikt

Orkestermusik (Introduktion och fuga för stråkorkester), vokalverk med orkester (Kantat till Storkyrkans återinvigning 1954 och Olaus Petri minne: Kantat), orgelmusik (Julmusik över koralen En jungfru födde ett barn idag, Meditation för orgel och Passacaglia över koralen Jag ville lova och prisa m.m.), sång och piano/orgel (Eldbegängelsepsalm: koralpartita över koralen ”Nu tystne de klagande ljuden” och Ur djupet av min själ m.m.), kör med ackompanjemang (Höjen jubel m.m.) och kör a cappella (Förvårskväll, Kung Liljekonvalje, Missa brevis in festis solemnibus och Mässa m.m.).

Samlade verk

De flesta dateringar bygger på uppgifter från Karl-Erik Svedlunds ”Nutida svenska kompositörer. IX. David Wikander” i Vår Sång. Tidskrift för det folkliga musiklivet (juli-aug. 1947) samt Svensk Musik Swedmic AB:s hemsida.

Orkester
Introduktion och fuga för stråkorkester, odaterad autograf.

Vokalverk med orkester
Kantat till Storkyrkans återinvigning 1954 (Gabriel Grefberg), sop., bar., bl. kör, barnkör, orgel och stråkorkester, 1954. Stockholm: Svensk Musik Swedmic AB.
Olaus Petri minne: Kantat (Robert Murray), 1952, ten., bl. kör, orgel och stråkorkester. Stockholm: Svensk Musik Swedmic AB.

Orgel
Elegi fiss-moll, 1912. Stockholm: Runa nototext, 1996.
Introduktion och fuga G-dur, 1912. Stockholm: Runa nototext, 1996.
Guds rena Lamm oskyldig, orgelkoral, 1920-talet.
Förlossningen är vunnen, orgelkoral, 1920-talet.
Passacaglia över koralen Jag ville lova och prisa, 1944.  Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1957 (ur Musica organi. III: 31 orgelkompositioner av nutida skandinaviska tonsättare).
Hit o Jesu samloms vi, 1944. Stockholm: Nordiska musikförlaget 1945
Tre pingstmelodier. Koralförspel, 1950.  Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1951.
Julmusik över koralen En jungfru födde ett barn idag, 1951. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1951.
Preludier till Den svenska koralbokens samtliga koraler (arr: Oskar Lindberg, Henry Weman och David Wikander). Stockholm, 1940
Himmelriket är nära: Litet preludium och passacaglia över koralen Jesus från Nasaret. Stockholm: Nordiska musikförlaget 1948.
Meditation för orgel, Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1959.

Sång och piano/orgel
Det brinner en stjärna i Österland: julsång, sång och piano/orgel. Stockholm: Abr. Lundquist AB Musikförlag, 1937.
Eldbegängelsepsalm: koralpartita över koralen ”Nu tystne de klagande ljuden” (Samuel Gabrielsson), sång och orgel. Stockholm: Nordiska musikförlaget 1948.
En höstvisa (Emil Kléen), sång och piano.
Morgon väntar dig på dolda stränder (Pär Lagerkvist), sång och piano/orgel. Stockholm: Nordiska musikförlaget 1948.
Saliga äro de döda (Uppenbarelseboken 14:13), sång och piano/orgel. Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1921.
Tre sånger. 1. I västerled, 2. Visa i lustgården, 3. Nocturne (Johan Skog och Bertel Gripenberg). Stockholm: Nordiska musikförlaget, [u.å.].
Tyst serenad (Sigurd Agrell), sång och piano. Stockholm: Nordiska musikförlaget 1951.
Ur djupet av min själ, sång och piano, 1937. Stockholm: Svensk Musik Swedmic AB.
Vi på jorden leva här (Martin Luther), sång och piano/orgel. Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1921.

Kör med ackompanjemang
Höjen jubel (Psalt. 100), bl. kör och orgel, 1933. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1933. F.f.g. Storkyrkan, Stockholm vid Första nordiska kyrkomusikermötets inledningsgudstjänst 5 maj 1933.
Såsom hjorten trängtar (Psalt. 42:2,3, Jesaja 55:1, Uppb. 22:14 och 17 samt Sv psb. 216:1), bl. kör och orgel, 1933. Stockholm: Nordiska musikförlaget, [u.å.].
Psalm 126 i Psaltaren (Psalt. 126), soloröst, 3-st. damkör och orgel, 1947. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1948.
För sent (Bo Bergman), 3-st. damkör och piano. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1934.
Gammal sorg (Anders Österling), 3-st. damkör och piano. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1949.
Lovsång (Psalt. 104), tvåstämmig dam- eller barnkör, två violiner och piano eller orgel. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1955.
Melodi (Bo Bergman), 3-st. damkör och piano. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1934.
Nu löser solen sitt blonda hår (Pär Lagerkvist), 3-st. damkör och piano. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1949.

Blandad kör a cappella
Kung Liljekonvalje (bearb. av manskörskompositionen), tidigt 1920-tal. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1946.
Förvårskväll (Ragnar Jändel), 1920-tal. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1950.
Påskhymn (”Sitt öga Jesus öppnat har”), 1920-talet. Stockholm: Sveriges körförbunds förlag, 1930.
Adventshymn (”Var välsignad, högt välsignad”, Edvard Evers), 1920-talet. Stockholm: Sveriges körförbunds förlag, 1931.
Det sitter en duva, 1931.
Konung Gustaf och dalkarlarna, 1931.
Underbar syn, 1931.
Uppvaknen, I kristna alla (Motett på domsöndagen), 1931.
Dessa som äro klädda (Motett på Alla helgons dag, Uppb 7:13-17), 1932.
Nu stige jublets ton, melodi från medeltiden (In dulci jubilo, körsats av Wikander, text: anonym, övers: J. A. Eklund), 1933. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1933.
Det är en ros, körkoral, 1933.
Var kristtrogen, körkoral, 1933.
Välsignat vare Jesu namn, koralmotett, melodi från 1500-talet (körsats av Wikander, text: Sv.Ps 64: 1, 4), 1937. Stockholm: Sveriges körförbunds förlag, 1938.
Sitt öga Jesus öppnat har, koralmotett, 1937.
Veni, sancte Spiritus, koralmotett, 1937.
Gud över oss förbarmar sig, koralmotett, 1937.
Koral-mässa på motiv ur reformationstidens svenska tradition för julen, 1930-tal. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1936.
Adventshymn (”Fröjda dig storligen”, Sak. 9:9 och Psalt. 24:9-10), 1941. Stockholm: Nordiska
musikförlaget, 1941.
Passionshymn (”Gud har icke skonat”), 1941.
Påskhymn (”Gud har uppväckt”), 1941.
Misskundlig Gud (Sv.Ps 254:6-7,9), körkoral, 1941. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1941.
En jungfru födde ett barn, körkoral, 1942.
Huru ljuvliga äro icke (Psalt. 84), bl. kör med solo, 1942.
Ur djupen ropar jag (Psalt. 130), 1943. Stockholm: Nordiska musikförlaget.
Hymn: Ad perennis vitae fontem (Alla helgons dag, ”Till den oförgängligt rika källa trår min själ”,
Petrus Damiani, övers: J. A. Eklund), 1945. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1949.
Konung i det höga, körkoral (Sv.Ps 2:2-4), 1945. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1945.
Fördolda råd, körkoral, 1945. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1946.
Pris vare Gud, körkoral, 1946. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1947.
Statt upp, var ljus (Jes 60:1-3), 1946. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1947.
Mässa, 1947. Stockholm: Musikaliska konstföreningen, David Wikander.
Om I ären uppståndna med Kristus, Motett på Kristi himmelsfärdsdag (Koloss 3:1-4), 1947. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1947.
Missa brevis: in Festis solemnibus: gammalkyrkliga melodier från 1100- och 1200-talen, 1951. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1951.
Vinterorgel (”Ditt tempel är mörkt”, Erik Axel Karlfeldt), bl. kör med bar. solo, 1948. Stockholm: Gehrmans musikförlag, 1951.
10 koralmotetter. Stockholm: Abr. Lundquist AB Musikförlag, 1946.
Bön på Långfredagen: efter mozarabiska liturgien. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1945.
Dig, Herre Gud, är ingen lik. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, [u.å.].
Dig, himmelens och jordens skapare: Heliga Trefaldighets dag (Oscar Krook). Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1949.
Dofta, dofta, vit syrén (Emil Kléen). Stockholm: Abr. Lundquist AB Musikförlag, [u.å.] Jmf Dofta, dofta för manskör. Den komponerades troligen för manskör först.
Drömmar äro våra tankar (Pär Lagerkvist). Stockholm: Nordiska musikförlaget.
En dalande dag (Johannes Johnson, övers: O. R. Hallberg och C. O. Mannström). Älvsjö: Frikyrkliga studieförbundet, Moderna läsare, 1975.
För vilsna fötter sjunger gräset (Hjalmar Gullberg). Stockholm: Gehrmans musikförlag, 1951.
Kom frälsta hjord. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, [u.å.].
Kyrie eleison: melodi från 900-talet (körsats av Wikander). Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1958.
Se detta är dagen, som Herren oss gör (psalm[text] av A.F. Runstedt). Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1955.
Skyn, blomman och en lärka (Hjalmar Gullberg). Stockholm: Gehrmans musikförlag, 1951.
Snabbt jagar stormen (Erik Axel Karlfeldt). Stockholm: Sveriges körförbunds förlag, 1951.
Så gamla äro alla moln (Pär Lagerkvist). Stockholm: Nordiska musikförlaget.
Vid Kap Sunion (Hjalmar Gullberg). Stockholm: Gehrmans musikförlag, 1951.
Vårsång (O. Svenonius). Stockholm: Abr. Lundquist AB Musikförlag, [u.å.].

Diverse arrangemang.

Damkör a cappella
Det brinner en stjärna (Paul Nilsson). Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1940.
Våren är ung och mild (ur ”Midsommar” av Bengt E. Nyström). Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1950.
Ung sommar (”Nu smyckar sommaren vårt land”, Gabriel Jönsson). Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1950.
Visa (”Alla de blommande snåren strö sina dofter i vinden”, Bengt E. Nyström). Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1950.

Manskör a cappella
Kung Liljekonvalje (Gustaf Fröding), 1919. Stockholm: Gehrmans musikförlag, [u.å.] Jmf Kung Liljekonvalje för bl. kör, en bearb. av manskörsoriginalet.
Paradisets timma (”När människorna sova vid sommarnattens sken”, Verner von Heidenstam), 1939. Stockholm: Nordiska musikförlaget, cop. 1939, tr. 1956.
Stjärntändningen, 1941.
I världen är jag blott, 1944.
O huru sälla, körkoral, 1944.
Saliga de, körkoral, 1944.
Den svarte riddaren (Bo Bergman). Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1955.
Dofta, dofta, vit syrén (Emil Kléen). Jmf Dofta, dofta för bl. kör. Den komponerades troligen för manskör först. Sällskapet för kvartettsångens befrämjande.
Gud är vår tillflykt (Psalt. 46), f bar. solo och manskör. Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1946.
Venite, exsultemus Domino (Psalt. 95). Stockholm: Triangelförlaget, 1959.


Verk av David Wikander

Det finns inga verk av tonsättaren registrerade