Georg Joseph Vogler (1749−1814)

Georg Joseph Vogler föddes i Würzburg 15 juni 1749 och avled 6 maj 1814 i Darmstadt. Han var tonsättare, musikteoretiker, pedagog, klaver- och orgelvirtuos, instrumentkonstruktör och romersk-katolsk präst. 1786 kallades han av Gustav III till Stockholm som kapellmästare och lärare åt kronprinsen. Verksam i Sverige till 1799, där han bl.a. komponerade operan Gustaf Adolph och Ebba Brahe och adventssången Hosianna, Davids son. Invald som ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1786.

Tidiga år

Georg Joseph Vogler föddes den 15 juni 1749 i Würzburg som yngste son till hovmusikern och instrumentbyggaren Johann Georg Vogler (1692−1752). Han visade tidigt tecken på musikalisk talang och började komponera redan under sin skoltid, något han fortsatte med vid sidan av universitetsstudierna i juridik och teologi i Würzburg och Bamberg.

1771 begav sig Vogler till Mannheim där han lyckades vinna kurfursten Carl Theodors gunst. Här komponerade han samma år operan Der Kaufmann von Smyrna som framgångsrikt framfördes vid hovet; året därpå utnämndes han till hovkaplan.

Med stipendium från fursten kunde Vogler ägna åren 1773−75 åt sin musikaliska vidareutbildning. Efter en mindre givande tid hos Padre Martini i Bologna studerade han först för Johann Adolph Hasse i Venedig och därefter en längre period för Francesco Antonio Valotti i Padua, där han också fördjupade sina teologiska studier. Från Padua styrde han stegen mot Rom där han verkar ha gjort stor lycka; bland annat blev han utnämnd till både påvlig protonotarie och riddare av Gyllene sporren. Under sin tid i Italien prästvigdes han också.

Återkommen till Mannheim utsågs Vogler till andlig rådgivare och även vice hovkapellmästare. Sitt främsta fokus lade han dock på den musikskola, Mannheimer Tonschule, som han med furstens stöd grundade hösten 1776. Det var för denna skola Vogler inledde sitt musikteoretiska författarskap, och ansvaret för skolan var också anledningen till att han blev kvar i Mannheim när hovet flyttades till München 1778. Inte förrän han utsågs till förste hovkapellmästare 1784 anslöt han till hovet igen. Vogler stannade dock inte i Mannheim under de mellanliggande åren. Den mesta tiden spenderade han i Paris, och han reste också till London. Här ägnade han sig åt olika operaprojekt liksom flitigt konserterande, inte minst som orgelvirtuos.

Voglers internationella konsertkarriär upphörde inte i och med omlokaliseringen till München 1784, även om han naturligtvis var tvungen att ägna mer tid åt hovkapellet; bland annat framfördes här Voglers opera Castore e Polluce. Tiden i München kom dock att bli kort. 1785 kom en propå från det svenska hovet: Gustav III önskade Vogler som kapellmästare och lärare åt kronprinsen.

Verksamhet i Sverige

Vogler anlände till Stockholm i juni 1786 och anställdes den 22 september som ”direktör av musiken” vid Kungl. Operan på synnerligen goda villkor: 2 000 riksdaler årligen i tio år, och därefter en livstidspension om 1 000 riksdaler årligen. Därtill skulle han under anställningen ha rätt till sex månaders tjänstledighet om året, något Vogler utnyttjade flitigt för ett flertal längre konsertresor runt om i Europa. Efter omförhandlingar året därpå kortades dock tjänsten till fem år, och pensionen halverades.

En av de uppgifter Vogler enligt kontraktet i gengäld hade att utföra var att komponera en opera om året. Efter de fem åren hade det dock bara blivit en: Gustaf Adolph och Ebba Brahe, med libretto av Johan Henric Kellgren efter förlaga av Gustav III. Den uppfördes för första gången den 24 januari 1788 och kom att ges 23 gånger under de kommande sex åren. Denna storslagna gustavianska opera utmärks särskilt för sin stilblandning, sin mycket omväxlande och nyansrika orkestrering och sin musikaliska formgivning. Handlingen kretsar kring förhållandet mellan kungen och folket, vilket återspeglas i musikens växling mellan högstämd tragedi och folkliga inslag, inte minst i operans andra akt där Vogler bland annat använder sig av den traditionella ”Hönsgummans visa” i en av folkscenerna.

Med tjänsten följde också ett visst komponerande av tillfällighetsverk; från 1786 finns enligt uppgift ett Svenskt festspel till förhärligande af Konung Gustaf III. Samma år komponerade han också ett divertissement för kungens grundläggning av Stora Haga slott till text av Johan Gabriel Oxenstierna.

Komponerandet stod dock inte i centrum för Vogler under åren i Sverige; fokus kom istället framför allt att ligga på konsertverksamhet och undervisning. Sin första orgelkonsert gav han redan i juni 1786 i Uppsala domkyrka, det vill säga kort efter sin ankomst till Sverige. När han i november 1798 annonserar sina två avskedskonserter som orgelvirtuos i Sverige numrerar han dem som konsert 99 och 100. 36 av de tidigare konserterna ägde rum i Stockholm, så Vogler var uppenbarligen en flitig konsertgivare även runt om i landet.

På programmet vid dessa orgelkonserter stod huvudsakligen dramatiska tonmålerier med mer eller mindre detaljerat innehåll. Som exempel på berättelser Vogler skildrade musikaliskt kan nämnas Hufvudscenerne af Sauls och Davids Historia, enligt Bibelen; Caracteristiske drag af Konung Gustaf Wasas lefnad och Yttersta domen. Sådana handlingar skildrade Vogler med en blandning av stämningsskapande och rent effektsökeri; till exempel efterliknades murarnas nedstörtande i tonmålningen Jerichos belägring av att Vogler tryckte ned så många tangenter som det bara var möjligt på orgeln. Detta slags musicerande var dock inte utan sina kritiker; vid mer än ett tillfälle kunde man finna negativa uttalanden i pressen om Voglers orgelkonserter. Samtidigt hade han också sina försvarare, bland andra Bengt Lidner. Denne bidrog även med texten till kantaten Helig är Herran som var ett av de första verk Vogler komponerade i Sverige och som framfördes redan i juli 1786. Detta högstämda verk återkom även på Voglers konsertprogram vid ett par tillfällen under nittiotalet.

Voglers konsertverksamhet i Sverige begränsade sig inte enbart till orgelkonserter, utan innefattade också ett flertal så kallade concerts spirituels då han bland annat lät framföra verk av Haydn och Mozart, liksom även av äldre kompositörer såsom Händel och Palestrina.

Av stor betydelse för det svenska musiklivet var Voglers öppnande av en ”Nationell Musikskola” i Stockholm på hösten 1786. Den fick snabbt ett mycket stort genomslag, särskilt som verksamheten vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk för tillfället låg nere av ekonomiska skäl. Den blev visserligen inte särskilt långlivad utan verkar ha lagts ned redan under 1787, men inte förrän den tvingat akademien att öka sina ansträngningar och återuppta sin undervisningsverksamhet.

Till Afrika − och återkomst till Sverige

1 juli 1791 löpte Voglers kontrakt med Operan ut och han började planera en längre forskningsresa till Spanien och Nordafrika i syfte att söka ursprunget till den västerländska musiken. Sommaren därpå reste han så över Portugal och Grekland till Afrika där han nedtecknade ett flertal sånger och visor. Vissa av dessa kom han sedan att framföra på sina konserter under titlar som Africansk Musik och Mohrernas Liksång i Marocko.

1 juli 1793 återengagerades Vogler av det svenska hovet på fyra år mot en betalning av 1 700 riksdaler årligen (med oförändrad pension). Detta engagemang förlängdes sedan till 1799. Den här perioden stannade Vogler i Sverige i betydligt större utsträckning. Han fortsatte sitt flitiga konserterande med både orgelkonserter och concerts spirituels. De senare anordnades ofta till förmån för Kungl. Hovkapellets Änke- och Pupillkassa, instiftad den 7 april 1794 på Voglers initiativ.

Inte heller nu stod tonsättandet i centrum. Ett par tillfällighetsverk komponerades 1795: en prolog för kröningen av Gustav IV Adolf samt musik till Serafimerordensdagen till text av Abraham Niclas Edelcrantz. Utdrag från det senare återfinner man även på ett par av Voglers konsertprogram.

Ett visst komponerande av kyrkomusik förekom också. Exempelvis tillkom under den här perioden Voglers mest kända och flitigast framförda komposition, adventspsalmen ”Hosianna, Davids son”.

Ytterligare två verk från Voglers sista tid i Sverige bör nämnas: hans bitvis originella C-dursymfoni ”la scala” och musiken till Anders Fredrik Skjöldebrands drama Hermann von Unna. Det senare rönte stor framgång och sattes upp på flera platser i Europa. I Voglers suggestiva musik finner man tydliga förromantiska drag, inte minst när det gäller det innovativa sättet att använda blåsinstrumenten.

Under sin andra period i Stockholm började Vogler också hålla föreläsningar i musikteori och analys. I samband med dessa publicerade han också 1794 läroboken Inledning til harmoniens kännedom. Några år senare kom även en Clavér-schola (1798) och en Organist-schola (1798−99). Till den andra delen av organistskolan gav Vogler även ut en Choral-Bok bestående av 90 koralmelodier med fyrstämmigt ackompanjemang, som sedermera gav upphov till en kort men hätsk debatt med J.C.F. Haeffner.

Ett annat verksamhetsområde som Vogler började ägna sig åt vid den här tiden, och som kom att uppta hans intresse resten av hans liv var orgeldesign. Han utvecklade vid den här tiden sitt ”simplifikationssystem”, som bygger på idén att man genom att kombinera toner kan frambringa de lägsta tonerna på konstlad väg. Genom att medvetet använda sig av detta kan man så reducera antalet orgelpipor avsevärt. Vogler hade först utnyttjat detta i sitt ”orchestrion”, den portabla orgel han lät bygga i slutet av 1780-talet och som han ofta trakterade på sina konserter. Nu började han propagera för sitt system även för större kyrkorglar och kom att engagera sig i olika renoverings- och ombyggnadsprojekt runt om i Europa. Ett av de första var i Hedvigs kyrka i Norrköping under samarbete med orgelbyggaren Pehr Schiörlin.

Senare år

Efter att ha lämnat Sverige på våren 1799 vistades Vogler först ett år i Köpenhamn, följt av en period i Berlin och en i Prag. Denna tid ägnades framför allt åt orgelprojekt, akustiska experiment, föreläsningar och publicering av teoretiska skrifter. Därpå tillbringade Vogler några år i Wien, där han bland annat 1804 komponerade operan Samori för Schikaneders Theater an der Wien. Här träffade han också Haydn, tävlade mot Beethoven i improvisation och började undervisa Carl Maria von Weber.

Sommaren 1805 återvände Vogler till München, men trots att han snart vann hovets uppskattning lyckades han inte säkra någon tjänst. Hans ekonomiska situation förvärrades också av att hans svenska pension drogs in 1806. Istället flyttade han till Darmstadt dit han bjudits av storhertig Ludwig för en tjänst som hovkapellmästare och andligt råd. Hit flyttade nu också Weber för att återuppta sina kompositionsstudier. Vogler undervisade här också bland andra kompositörerna Giacomo Meyerbeer och Johann Gänsbacher, liksom musikteoretikern Gottfried Weber.

Trots tjänsten i Darmstadt övergav Vogler inte sina olika orgelbyggnadsprojekt, något som dessvärre kom att ruinera honom. Skuldsatt dog han i Darmstadt av ett slaganfall den 6 maj 1814.

Insats och verk

Vogler var en mycket flitig tonsättare som hann med att komponera över 300 verk under sitt liv; dessvärre är kvalitén inte alltid lika imponerande som produktiviteten. Alltför ofta lider hans verk av påfallande schablonartad melodik. Samtidigt uppvisar många verk en uppfinningsrik instrumenteringskonst med ett flitigt och framträdande användande av blåsinstrument. Även användningen av folkmusikaliska inslag, som i operan Gustaf Adolph och Ebba Brahe, får anses som något innovativt. Detsamma gäller också de senare årens framlyftande av olika nationella musikstilar och uttryck som man finner till exempel i samlingen Polymelos.

Större genomslag än som tonsättare hade Vogler som konserterande musiker; hans konserter runt om i Europa var mycket populära och välbesökta. Denna verksamhet var förstås av betydande vikt för det provinsiella musiklandet Sverige, särskilt som Vogler inte begränsade sig till huvudstaden.

Viktigare för eftervärlden var förmodligen hans musikpedagogiska gärning. Hans roll som inflytelserik lärare åt Carl Maria von Weber och Giacomo Meyerbeer brukar framhållas, men lika viktig torde hans bredare undervisning i Mannheim (där han förmodligen var lärare till Joseph Martin Kraus) och Stockholm varit. Även publiceringen av hans musikteoretiska skrifter måste tillräknas betydande värde, inte minst för dåtidens svenska musikliv. Vad gäller Voglers musikteoretiska idébygge har det dock haft begränsad påverkan på eftervärlden. Detsamma kan sägas även om hans orgeldesignidéer och simplifikationssystem.

Mårten Nehrfors © 2015

Skrifter av tonsättaren

Tonwissenschaft und Tonsetzkunst, Mannheim, 1776.
Stimmbildungskunst,
Mannheim, 1776.
Kuhrpfälzische Tonschule,
Mannheim, 1778.
Gründe der Kuhrpfälzischen Tonschule in Beyspielen,
Mannheim, 1778.
Betrachtungen der Mannheimer Tonschule,
4 delar, Mannheim, 1778–81.
Artiklar i Deutsche Encyclopädie, oder Allgemeines Real-Wörterbuch aller Künste und Wissenschaften, del 2−18, Frankfurt, 1779−94.
Entwurf eines neuen Wörterbuchs für die Tonschule,
Frankfurt, 1780.
"Ueber die Musik der Oper Rosamunde", i: Rheinische Beiträge zur Gelehrsamkeit, 1780, s. 497−514.
Précis d'un noveau système musical,
1781.
Essai propre à diriger le goût de ceux qui ne sont pas musiciens,
Paris, 1782.
"Schreiben des H. Abt Vogler, über die Art, wie er die blinde Madem. Paradies das Tonsetzen gelehrt hat", i: Journal aller Journale, nr 4, 1786, s. 158−170.
"Ästhetisch-kritische Zergliederung des wesentlich vierstimmigen Singsatzes des vom H. Musikdirektor Knecht in Musik gesetzten ersten Psalms", i: Musikalische Korrespondenz der Teutschen Filarmonischen Gesellschaft, 1792, s. 155−159, 163−164, 314−319, 356−359.
"Bemerkungen über die der Musik vortheilhafteste Bauart eines Musikchors: ein Auszug aus einem Brief des Abt Voglers von Bergen in Norwegen 1792", i: Journal von und für Deutschland, nr 9, 1792, s. 178−181.
Verbesserung der Forkel'schen Veränderungen über das englische Volkslied 'God Save the King',
Frankfurt, 1793.
Erste musikalische Preisaustheilung für das Jahr 1791,
Frankfurt, 1794.
Inledning til harmoniens kännedom,
Stockholm, 1794.
Clavér-schola med 44 graverade tabeller,
Stockholm, 1798.
Organist-schola,
Stockholm, 1798.
Systême de simplification pour les orgues par l'abbé Vogler, manuskript,
1798.
Organist-scholans andra del,
Stockholm, 1799.
Aboten Voglers Lection til choral-eleven M.H.,
Stockholm, 1799.
"Aeusserung über Hrn. Knechts Harmonik", i: Allgemeine musikalische Zeitung, nr 2, 1799−1800, s. 689−696.
Aboten Voglers Andra lection til choral-eleven M.H., S
tockholm, 1800.
Abbed Vogler's Musik-skole,
Köpenhamn, 1800.
Abt Vogler's Choral-System, Köpenhamn, 1800.
Data zur Akustik,
Leipzig, 1801; även i: Allgemeine musikalische Zeitung, nr 3, 1800−01, s. 517−525, 533−540, 549−554, 565−571.
Handbuch zur Harmonielehre und für den Generalbass,
Prag, 1802.
Zwei und dreisig Präludien für die Orgel und für das Fortepiano, nebst einer Zergliederung,
München, 1806.
Uiber die harmonische Akustik (Tonlehre) und über ihren Einfluss auf alle musikalische Bildungs-Anstalten,
München, 1806.
Abbe Voglers gründliche Anleitung zum Clavierstimmen, für die, welche gutes Gehör haben, nebst einer neuen Anzeige, jedes Saiteninstrument vortheilhaft und richtig zu beziehen,
Stuttgart, 1807.
Utile dulci, Vogler's belehrende musikalische Herausgaben: Zergliederung der musikalischen Bearbeitung des Busspsalmen im Choral-Styl,
München, 1807.
Harmonisch-akustische Bemerkungen über den Theater-Bau,
Manuskript, ca. 1807.
Utile dulci, A. Voglers belehrende musikalische Herausgaben ... enthaltend a) Beantwortung der Frage: Hat die Musik seit 30 Jahren verloren oder gewonnen? b) Aesthetische Zergliederung der voglerischen teutschen Messe,
München, 1808.
"Abt Voglers Vertheidigung seines Simplifications-Systems fur den Orgelbau", i: Neue fränkische Chronik, nr 3, 1808, s. 775−780.
Vorrede zu Abt Vogler's 'Heilig',
1809.
Die Scala oder personifizierte Stimmbildungs- und Singkunst,
1810.
"Über die Oxydazion der schwingenden Metallkörper", i: Allgemeine Anzeiger der Deutschen, nr 1, 1810, s. 897−902.
"Ueber Sprach- und Gesang-Automaten, ein akustischer Versuch", i: Sammlung einiger im Frankfurter Museo vorgetragenen Arbeiten, Frankfurt, 1810, s. 118−130.
System für den Fugenbau, als Einleitung zur harmonischen Gesang-Verbindungs-Lehre,
Offenbach, 1817.

Bibliografi

Balz, Hans Martin: ”Die Orgel als Orchester: Zum 250. Geburtstag von Georg Joseph Vogler”, Ars organi: Internationale Zeitschrift für das Orgelwesen, nr 47, 1999, s. 194−204.
Betzwieser, Thomas: ”Chronologie eines exemplarischen Scheiterns: Voglers Opern für Paris”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.), Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg 1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 271−292.
−−−: ”Langage et poétique dans les analyses d'opéras de l'Abbé Georg Joseph Vogler”, i: Le parole della musica. II: Studi sul lessico della letteratura critica del teatro musicale in onore di Gianfranco Folena, Firenze: Olschki, 1995, s. 69−83.
−−−: ”Singspiel in Mannheim: Der Kaufmann von Smyrna von Abbé Vogler”, i: Ludwig Finscher et al. (red.), Mozart und Mannheim, Frankfurt am Main: Peter Lang, 1994, s. 119−144.
Beyer, Richard: ”Georg Joseph Vogler und seine Rezeption der vierstimmigen Choralgesänge von Johann Sebastian Bach”, Mitteilungen der Arbeitsgemeinschaft für mittelrheinische Musikgeschichte, nr 76/77, 2003, s. 359−386.
Biba, Otto: ”Abbé Georg Joseph Voglers Konzertreisen nach Wien und Linz”, Organa Austriaca, nr 3, 1982, s. 1−16.
Brenet, Michel: ”L’Abbé Vogler à Paris en 1781−83”, Archives historiques, artistiques et littéraires, vol. 2, Paris: 1891, s. 150−156.
Britton, David James: Abbé Georg Joseph Vogler: his Life and his Theories on Organ Design, diss., Eastman School of Music, 1973.
Büttner, Fred: ”Abbé Voglers 'Coro de' Mostri' aus Castore e Polluce (1787) und die Bedeutung der Unterwelt in Opern des 18. Jahrhunderts”, Archiv für Musikwissenschaft, nr 57, 2000, s. 222−239.
−−−: ”Zum gattungsgeschichtlichen Kontext des 'Coro de' Mostri' aus Georg Joseph Voglers Castore e Polluce von 1787”, i: Theodor Göllner och Stephan Hörner (red.) Mozarts Idomeneo und die Musik in München zur Zeit Karl Theodors, München: Verlag der Bayerischen Akademie der Wissenschaften, 2001, s. 177−184.
Clausen, Bernd: ”Warum reisen unsere musikalischen Gesetzgeber nicht in fremde Länder? Das Voglersche Choral-System und sein biografisches Umfeld”, i: Bernd Clausen och Robert Lang (red.) G. J. Voglers Choral-System, Hildesheim: Georg Olms, 2004, s. 31−58.
Corneilson, Paul E.: ”Vogler’s method of singing”, The journal of musicology, nr 16, 1998, s. 91−109.
−−−: Vogler, Georg Joseph [Abbé Vogler], i: Stanley Sadie (red.) The New Grove Dictionary of Opera, vol. 4, London: Macmillan, 1992, s. 1036−1037.
Dillmar, Anders: ”Dödshugget mot vår nationella tonkonst”: Haeffnertidens koralreform i historisk, etnohymnologisk och musikteologisk belysning, diss. i musikvetenskap, Lunds universitet, 2001, s. 164−178.
Edler, Arnfried: ”Reisende Organisten im späten 18. und in der ersten Hälfte des 19. Jahrhunderts”, i: Christian Meyer (red.) Le musicien et ses voyages: Pratiques, réseaux et représentations, Berlin: Berliner Wissenschafts-Verlag, 2003, s. 75−89.
Elovson, Harald: ”Bengt Lidner och abbé Vogler”, i: Bidrag till nordisk filologi, Lund: Gleerups förlag, 1936, s. 258−271.
Eppstein, Hans: ”Instrumentalmusik”, i: Leif Jonsson och Anna Ivarsdotter-Johnson (red.), Musiken i Sverige II, Stockholm: T. Fischer & Musikaliska akademien, 1993, s. 385−387, 395−396.
Fend, Michael: ”Voglers Denkwege zwischen Arithmetik und Armenien, Katechismus und Preisrätseln”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg 1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 183−199.
Fischer, Georg-Helmut: ”Abbé Georg Joseph Vogler: a ’Baroque’ Musical Genius”, i: Bertil H. Van Boer (red.) Gustav III and the Swedish Stage, Lewiston, NY: Edwin Mellen Press, 1993, s. 75−102.
−−−: ”Georg Joseph Vogler, kallad ’Abbé’: Ett ’barockt’ unikum med birett, − ett musikgenis levnadsöde i Sverige och i Europa”, manuskript, 1987.
−−−: ”Ein ’barockes’ Musikgenie”, Musik in Bayern: Halbjahresschrift der Gesellschaft für Bayerische Musikgeschichte, nr 52, 1996, s. 25−54.
−−−: ”Ein barockes Unikum mit Birett: Geschichte und Geschicke des musikalischen Genies Abbé Vogler”, Deutsches Ärzteblatt − Ärztliche Mitteilungen, nr 82, 1985, s. 3712−3715.
Friedrich, Felix & Vitus Frosch: ”Die Vogler-Orgel in der Stadtkirche St. Marien zu Schildau”, i: Felix Friedrich och Vitus Frosch, Orgeln in Sachsen: Ein Reiseführer, Reinhold, 2012, s. 42−45.
Fröhlich, Franz Joseph: Biographie des grossen Tonkünstlers Abt Georg Joseph Vogler, Würzburg: F.E. Thein, 1845.
Funk, Vera: ”Die 'Gegenstände' zu Vogler Betrachtungen der Mannheimer Tonschule: Die Notenbeispiele des Lehrwerkes aus musikpädagogischem Blickwinkel”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg 1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 151−163.
Grave, Floyd K.: ”Instrumental music in the Betrachtungen der Mannheimer Tonschule: A reflection of music aesthetics in transition”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 131−149.
−−−: ”Abbé Vogler’s Revision of Pergolesi’s Stabat mater”, i: Journal of the American Musicological Society, nr 30, 1977, s. 43−71.
−−−: ”Abbé Vogler and the Study of Fugue”, Music Theory Spectrum, nr 1, 1979, s. 43−66.
−−−: ”Abbé Vogler and the Bach Legacy”, Eighteenth-Century Studies, nr 8, 1979−80, s. 119−41.
−−−: ”Abbé Vogler’s Theory of Reduction”, Current Musicology, nr 29, 1980, s. 41−69.
Grave, Floyd K. och Margaret G. Grave: In Praise of Harmony: the Teachings of Abbé Georg Joseph Vogler, Lincoln, NE: University of Nebraska Press, 1987.
Grave, Margaret: Vogler, Georg Joseph [Abbé Vogler], i: Stanley Sadie och John Tyrrell (red.) The New Grove Dictionary of Music and Musicians, London: Macmillan, 2000, (med verkförteckning).
−−−: ”Vogler, Georg Joseph [Abbé Vogler]”, i: Stanley Sadie (red.) The New Grove Dictionary of Music and Musicians, London: Macmillan, 1980 [med verkförteckning].
Gustafsson, Stellan: ”Abbé Vogler and Pehr Schiörlin”, Orgelforum, nr 8, 1986.
Göllner, Marie Louise: ”Abbé Vogler und die Anfänge der musikalischen Analyse”, i: Theodor Göllner och Stephan Hörner (red.) Mozarts Idomeneo und die Musik in München zur Zeit Karl Theodors, München: Verlag der Bayerischen Akademie der Wissenschaften, 2001, s. 165−176.
Hamann, Heinz Wolfgang: ”Abbé Voglers Simplifikationssystem im Urteil der Zeitgenossen”, i: Musik und Kirche, nr 33, 1963, s. 5.
Heartz, Daniel: ”Abt Vogler on the horn parts in Peter Winter's symphony in D minor (1778): A view from within the Mannheim Orchestra”, Historic Brass Society journal, nr 12, 2000, s. 89−101.
Heidlberger, Frank: ”’Ausdruk ist die Seele der Musik’: Georg Joseph Voglers Oper Castor und Pollux im historischen Kontext”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 247−269.
−−−: ”Unus est Deus, unus est Voglerus: Vogler als Lehrer Giacomo Meyerbeers”, i: Ulrich Konrad (red.) Musikpflege und 'Musikwissenschaft' in Würzburg um 1800, Tutzing: Hans Schneider, 1998, s. 95−120.
Heidrich, Jürgen: ”’... nicht einen Funken Genie’: Vogler und die Norddeutschen”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 61−70.
Hedwall, Lennart, Svensk Musikhistoria, Stockholm: Edition Reimers, 1996, s. 53−54, 60−61, 98.
Hennerberg, Carl Fredrik: ”Einige Dokumente, den Abt Georg Joseph Vogler betreffend”, i: Report of the Fourth Congress of the International Musical Society, London: Novello and Company, 1912, s. 134−138.
Henze–Döhring, Sabine: ”Meyerbeers Unterricht bei Abbé Vogler und seine opernästhetischen Folgen”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 293−302.
Huber, Max: ”Abbé Vogler: der Phantast auf der Orgel”, Musik und Kirche, nr 40, 1970, s. 199−203.
Ivarsdotter, Anna: ”Abbé Vogler and the creation of a national opera in Sweden”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg 1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 303−312.
Ivarsdotter-Johnson, Anna: ”Den gustavianska operan”, i: Leif Jonsson och Anna Ivarsdotter-Johnson (red.) Musiken i Sverige II, Stockholm: T. Fischer & Musikaliska akademien, 1993, s. 341−343.
Jacob, Friedrich: Die Orgel und das Donnergrollen, Männedorf: Orgelbau Th. Khun, 1976.
Janz, Bernhard: ”Abbé Vogler und Aloysia Weber–Lange”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 39−47.
Janz, Bernhard: ”Von Vogler bis Fröhlich: Das Würzburger Julius-Spital als Zentrum der Musikausbildung in der zweiten Hälfte des 18. Jahrhunderts”, i: Ulrich Konrad (red.) Musikpflege und 'Musikwissenschaft' in Würzburg um 1800, Tutzing: Hans Schneider, 1998, s. 17−28.
Johnson, Anna: ”The hero and the people: On national symbols in Gustavian opera”, i: Inger Mattsson (red.) Gustavian opera: An interdisciplinary reader in Swedish opera, dance and theatre 1771−1809, Stockholm: Kungl. Musikaliska akademien, 1991, s. 173−195.
Jonsson, Leif: ”Mellan konsert och salong”, i: Leif Jonsson och Anna Ivarsdotter-Johnson (red.) Musiken i Sverige II, Stockholm: T. Fischer & Musikaliska akademien, 1993, s. 401−402, 430−437, 446−449.
Jung, Hermann: ”Vogler als Lexikograph: Anmerkungen zu seinen Musikartikeln in der Deutschen Encyclopädie (Frankfurt 1778−1804)”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 49−59.
−−−
: ”Zwischen Hof und Bürgertum: Organisation und Wirkung einer europäischen Musikkultur in Mannheim”, i: Primoz Kuret (red.) Ob 300. obletnici ustanovitve Academiae Philarmonicorum Labacensium/At the 300th anniversary of Academia Labacensium, Ljubljana: Festival Ljubljana, 2002.
−−−
: ”Der Komponist als Genie: Abbé Voglers ’Zergliederungen’ Mannheimer Instrumentalmusik”, i: Christine Heyter-Rauland och Christoph-Hellmut Mahling (red.) Untersuchungen zu Musikbeziehungen zwischen Mannheim, Böhmen und Mähren im späten 18. und frühen 19. Jahrhundert: Symphonie, Kirchenmusik, Melodrama, Mannheim: Schott, 1993.
−−−
: ”’Der pedantisch geniale Abt Vogler’: Musiktheorie und Werkanalyse in der zweiten Hälfte des 18. Jahrhunderts”, Musiktheorie, nr 3, 1988, s. 99−115.
Kramer, Ursula: ”’Die wahre Art, eine Theatermusik zu sezen’? Anmerkungen zu Voglers Hamlet-Komposition im Kontext der zeitgenössischen Schauspielmusik-Tradition”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg 1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 201−215.
Kreitz, Helmut: Abbé Georg Joseph Vogler als Musiktheoretiker, diss., Saarbrücken: Universität des Saarlandes, 1957.
Lang, Robert: ”Eine neue ungekannte Wissenschaft ... Georg Joseph Voglers Choral-System”, i: Bernd Clausen och Robert Lang (red.) G. J. Voglers Choral-System. Hildesheim: Georg Olms, 2004, s. 1−30.
Leberman, Walter: ”Zur Authentizität von Georg Joseph Voglers Geburtsort”, Die Musikforschung, nr 34, 1981, s. 462−463.
Leopold, Silke: ”Abbé Vogler und sein Oratorium Die Auferstehung Jesu”, i: Ludwig Finscher, Bärbel Pelker och Rüdiger Thomsen-Fürst (red.) Mannheim: Ein 'Paradies der Tonkünstler'? Kongreßbericht Mannheim 1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2002, s. 253−262.
−−−: ”Grönland in Mannheim: Abbé Voglers Polymelos und die Idee der ’nazional-karakteristischen’ Musik”, i: Annette Kreutziger–Herr (red.) Das Andere. Eine Spurensuche in der Musikgeschichte des 19. und 20. Jahrhunderts, Frankfurt am Main: Peter Lang, 1998, s. 203−224.
Lenz, Irmgard: ”Georg Joseph Vogler, zur 150. Wiederkehr seines Todestages”, Neue Zeitschrift für Musik, nr 125, 1964, s. 434−440.
Ludvová, Jitka: Abbé Vogler a Praha, Hudební věda, nr 19, 1982, s. 99–121.
McKay, Elizabeth Norman: ”The Abbé Vogler, Beethoven and the ’Waldstein’ Sonata, Beethoven Newsletter, nr 8, 1993, s. 7−12.
Moberg, Carl-Allan: ”Från Abbé Vogler till Johan Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk”, i: Kyrkohistorisk årsskrift, 1935, s. 217-272.
Mårtensson, Helga: ”Abbé Vogler som orgelbyggare”, i: Tidskrift för kyrkomusik och svenskt gudstjänstliv, nr 7, 1932, s. 51−55.
Mörner, C.-G. Stellan: ”Ett musikbrev 1799 från Genseric Brandel till Bernhard Crusell”, STM, vol. 49, 1967, s. 167−177.
Nitsche, Peter: ”Vielfalt und Charakteristik: Abbé Vogler als Lehrer Meyerbeers in der Instrumentation”, i: Sieghart Döhring och Arnold Jacobshagen (red.) Meyerbeer und das europäische Musiktheater, Laaber: Laaber-Verlag, 1998, s. 183−200.
Norlind, Tobias & Emil Trobäck: Kungl. Hovkapellets historia 1526−1926, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1926, s. 108−110, 114−115.
Norlind, Tobias: Svensk musikhistoria, 2. uppl., Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1918, s. 173−175, 205−206, 209, 213−214.
Pasqué, Ernst: Abt Vogler als Tonkünstler, Lehrer und Priester, seine Widersacher und seine Anhänger, Darmstadt: Verlag der Neuen Hess. Volksblätter, 1884.
Polth, Michael: ”Die Sinfonien Abbé Voglers und die Mannheimer Sinfonie-Tradition”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 93−130.
Rathey, Markus: ”Abbé Voglers ’Organist-Schola’ und seine Konzeption der Choralbegleitung jenseits extrovertierter Virtuosität”, i: Ekkehard Ochs, Walter Werbeck och Lutz Winkler (red.) Das geistliche Lied im Ostseeraum, Frankfurt: Peter Lang, 2004, s. 87−105
−−−: ”Bach und Vogler: Überlegungen zu einem schwierigen Verhältnis und zur musikalischen Mythenbildung”, i: Mitteilungen der Arbeitsgemeinschaft für mittelrheinische Musikgeschichte, nr 78, 2004, s. 55−64.
Reckziegel, Walter: ”Vogler, Georg Joseph, genannt Abbé”, i: Die Musik in Geschichte und Gegenward, bd 13, Kassel: Bärenreiter, 1966, s. 1894−1905 [med verkförteckning].
Rupp, Émile: Abbé Vogler als Mensch, Musiker und Orgelbautheoretiker unter besonderer Berücksichtigung des sog. ’Simplificationssystems’, Ludwigsburg: Ungeheuer & Ulmer, 1922.
Sanner, Lars Erik: ”Abbé Georg Joseph Vogler som musikteoretiker”, STM, vol. 32, 1950, 73−102.
Schafhäutl, Karl Emil von: Abt Georg Joseph Vogler, Augsburg: Huttler, 1888 [med verkförteckning].
Schopenhauer, Johanna: ”Erlebnisse mit Georg Joseph Vogler”, i: Ars organi: Internationale Zeitschrift für das Orgelwesen, nr 55, 2007, s. 107−108.
Schubart, Christian Friedrich David: Ideen zu einer Ästhetik der Tonkunst, Wien: J.V. Degen, 1806.
Schuler, Manfred: 2Vogler und seine Deutsche Kirchenmusik”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg 1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 71−81.
Schwab, Heinrich W.: ”’Gegen niemand ist noch so viel geschrieben worden, als gegen Vogler’: Zum Auftreten von Georg Joseph Vogler im dänischen Gesamtstaat”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 313−340.
Schwantag, Sibylle: ”Abbé Vogler und sein Wirken aus europäischer Sicht: Jahrestagung der Internationalen Association for Organ Documentation”, Die Musikforschung, nr 56, 2003, s. 408.
Schwarz–Danuser, Monica: ”Lieto fine und Pantomime: Abbé Voglers Melodram Lampedo im gattungsgeschichtlichen Zusammenhang”, i: Günter Schnitzler och Edelgard Spaude (red.) Intermedialität: Studien zur Wechselwirkung zwischen den Künsten, Freiburg: Rombach Druck- und Verlagshaus, 2004, s. 249−272.
−−−: ”’Lieto fine’ und Pantomime: Abbé Voglers Melodram Lampedo im gattungsgeschichtlichen Zusammenhang”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 227−246.
Schweiger, Hertha: ”Abt Vogler”, The Musical Quarterly, nr 25, 1939, s. 156−166.
−−−: Abbé G.J. Vogler's Orgellehre; ein Beitrag zur Klanggeschichte der frühromantischen Orgel, Wien: J. Kmoch, 1938.
−−−: ”Abbé Voglers Simplifikationssystem und seine akustischen Studien”, i: Kirchenmusikalisches Jahrbuch, vol. 29, 1934, s. 72−123.
Silverstolpe, Fredrik Samuel: Några återblickar på rygtets snillets och konsternas verld, Stockholm: Norstedt, 1841, s. 37−40.
Simon, James: Abt Voglers kompositorisches Wirken mit besonderer Berücksichtigung der romantischen Momente, Berlin: G. Schade, 1904.
Spies, Hermann: Abbé Vogler und die von ihm 1805 simplifizierte Orgel von St. Peter in Salzburg, Mainz: P. Smets, 1932.
Stevens, Jane R.: ”Georg Joseph Vogler and the ’Second Theme’ in Sonata Form: Some 18th-Century Perceptions of Musical Contrast”, Journal of Musicology, nr 2, 1983, s. 278−304.
Sulzmann, Bernd
: ”Eine Planung Abbé G.J. Voglers aus dem Jahre 1806”, Acta organologica, nr 11, 1977, s. 54−69.
Swanson, Alan: ”Kellgren the librettist”, Tijdschrift voor Skandinavistiek, nr 14, 1993, s. 35−52.
Tegen, Martin: ”Vogler”, i: Martin Tegen (red.) Svensk musikhistoria, Stockholm: Samhällsvetarförlaget, 1972, s. 120−123.
Thomasson, Mårten: ”Ädla skuggor, vördade fäder − Propagandans användning i två svenska, nationella operor 1771–1792”, 60-poängsuppsats i musikvetenskap, Stockholms universitet, 1995.
Thomsen-Fürst, Rüdiger: ”Vogler, Georg Joseph, gen. Abt oder Abbé”, i: Die Musik in Geschichte und Gegenward, Personenteil, bd 17, Kassel & Stuttgart: Bärenreiter Metzler 2007, s. 175−183 [med verkförteckning].
Veit, Joachim: ”Vogler in seinen Briefen und Dokumenten”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 17−37.
−−−: ”Georg Joseph Voglers Beiträge zur Gattung Schauspielmusik”, i: Dagmar Beck och Frank Ziegler (red.) Carl Maria von Weber und die Schauspielmusik seiner Zeit: Bericht über die Tagung der Carl-Maria-von-Weber-Gesamtausgabe in der Staatsbibliothek zu Berlin—Preußischer Kulturbesitz am 26. und 27. November 1998, Mainz: Schott, 2003, s. 75−102.
−−−: ”Zu den Münchener Fassungen des Castore e Polluce von Vogler”, i: Theodor Göllner och Stephan Hörner (red.) Mozarts Idomeneo und die Musik in München zur Zeit Karl Theodors, München: Verlag der Bayerischen Akademie der Wissenschaften, 2001, s. 185−208.
−−−: ”’Es ist ganz göttliche Musik': Zu Georg Joseph Voglers großer heroischer Oper Samori”, i: Ulrich Konrad (red.) Musikpflege und 'Musikwissenschaft' in Würzburg um 1800, Tutzing: Hans Schneider, 1998, s. 49−69.
−−−: ”Versuch einer vereinfachten Darstellung des Voglerschen ’Harmonie-Systems’”, i: Musiktheorie, nr 6, 1991, s. 129−149.
−−−: Der junge Carl Maria von Weber: Untersuchungen zum Einfluss Franz Danzis und Abbé Georg Joseph Voglers, Mainz: Schott Musik International, 1990.
−−−: ”Voglers Beitrag zur Gattung Melodram vor dem Hintergrund der frühen Mannheimer Melodramaufführungen”, i: Christine Heyter-Rauland och Christoph-Hellmut Mahling (red.)  Untersuchungen zu Musikbeziehungen zwischen Mannheim, Böhmen und Mähren im späten 18. und frühen 19. Jahrhundert, Mannheim: Schott, 1987, s. 212−232.
−−−: ”Abt Voglers ’Verbesserungen’ Bachscher Choräle”, i: Dietrich Berke (red.) Alte Musik als ästhetische Gegenwart: Bach, Händel, Schütz, Kassel: Bärenreiter, 1987, s. 500−512.
−−−: ”Gottfried Webers Theorie der Tonsetzkunst und Voglers Harmonie-System”, i: Christine Heyter-Rauland (red.) Studien zu Gottfried Webers Wirken und zu seiner Musikanschauung, Mainz: Schott, 1993, s. 69−84.
Verzeichniss der von dem als Theoretiker und Compositeur in der Tonkunst berühmten G.J. Vogler nachgelassenen, grösstentheils noch nicht bekannten praktischen und theoretischen, im Manuscript vorhandenen Werke, Darmstadt, 1814.
Vretblad, Patrik: ”Abbé Vogler som programmusiker”, i: STM, vol. 9, 1927, s. 79−98.
−−−: Konsertlivet i Stockholm under 1700-talet, Stockholm: Norstedt, 1918, s. 78−130.
−−−: Abbé Georg Joseph Vogler i Stockholm: Bidrag till kännedomen om en tysk musikers insats i svenskt musikliv, manuskript, 1949.
Vretblad, Åke & Folke Bohlin: ”Vogler, Georg Joseph”, i: Sohlmans Musiklexikon, vol. 5, Stockholm: Sohlman, 1979, s. 841−842.
Wagner, Christina: Abbé Vogler in Darmstadt: Letzte Station auf der Lebensreise eines Geistlichen, eines Musikers, eines Lehrers und Forschers, Darmstadt: Hessisches Staatsarchiv, 1999.
Wiener, Oliver: ”'Anschauende Erkenntnis' und 'natürliches Ohr': Zum Begriff 'System' in den Schriften Georg Joseph Voglers”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 165−182.
−−−: ”Eine Spielart der ars combinatoria: Zu Georg Joseph Voglers Musiktheorie”, i: Ulrich Konrad (red.) Musikpflege und 'Musikwissenschaft' in Würzburg um 1800, Tutzing: Hans Schneider, 1998, s. 71−94.
Wistedt, Sven: ”Ett bidrag till en Vogler-biografi”, i: STM, nr 15, 1933, s. 5−28.
−−−: ”Abbé Vogler och svensk orgelbyggnadskonst jämte några nyupptäckta Vogler-dokument”, i: STM, nr 14, 1932, s. 28−58.
Woitas, Monica: ”Abbé Vogler und die Innovationen der Ballettreform: Randnotizen zum musikästhetischen Diskurs des späten 18. Jahrhunderts”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 217−226.
Wolf, Ludwig: ”Zum 175. Todestag Georg Joseph Voglers (1749–1814)”, i: Musik in Bayern: Halbjahresschrift der Gesellschaft für Bayerische Musikgeschichte e.V., nr 39, 1989, s. 83−96.
Würtz, Roland: Verzeichnis und Ikonographie der Kurpfälzischen Hofmusiker zu Mannheim nebst darstellendem Theaterpersonal, 1723-1803, Wilhelmshaven: Heinrichshofen, 1975.
Zywietz, Michael: ”'...magische Mischung der Register': Voglers Orgelbau-Konzeption zwischen Tradition und Innovation”, i: Thomas Betzwieser och Silke Leopold (red.) Abbé Vogler: Ein Mannheimer im europäischen Kontext: Internationales Colloquium Heidelberg1999, Frankfurt am Main: Peter Lang, 2003, s. 83−92.
Öijen, Arne: ”Fragment ur Josef Voglers liv och gärning”, i: Musikern, nr 12, 1966, s. 6.

Verköversikt

19 operor (Castore e Polluce, Gustaf Adolph och Ebba Brahe, Samori m.m.), 3 melodramer, 4 baletter, musik till 8 skådespel (Hermann von Unna m.m.), orkestermusik (3 symfonier, flera pianokonserter m.fl.), kammarmusik, verk för orgel, verk för piano (Polymelos m.m.), verk för sång med orkester, verk för kör och orkester (Helig är Herren, Musik till Serafimerordensdagen den 28 april 1795 m.m.), verk för kör a cappella (Hosianna, Davids son m.m.).

Samlade verk

Operor och sångspel
Der Kaufmann von Smyrna (C.F. Schwan, efter N. Chamfort), 1771, rev. 1778.
Erwin und Elmire (J.W. von Goethe), 1781.
Albert der Dritte von Bayern (K.T. von Traitteur), 1781.
Glicères, 1781.
Atianax, 1781.
Dardanus, 1781.
Eglé, 1781.
Ariadne auf Naxos, 1781.
La kermesse, ou La foire flamande (J. Patrat), 1783.
Le patriotisme/Les Paysans patriotes (N.M. de Morvilliers), 1784.
Castore e Polluce (C.I. Frugoni), 1787; översatt till tyska: Castor und Pollux, 1806.
Gustaf Adolph och Ebba Brahe (J.H. Kellgren efter Gustav III), 1788.
Der Koppengeist auf Reisen, oder Rübezahl (A. von Kotzebue), 1802.
Samori (F.X. Huber), 1804, rev. 1811.
Epimenides, 1806.
Der Admiral/Der gewonnene Prozess, 1810/11.

Melodramer
Lampedo (C.F. Lichtenberg), 1779.
Zoroastre, 1796.
Tuiskon ist erwacht, 1814.

Baletter
Die heilsame Furcht oder Schuster-Ballet, 1768, rev. 1807.
La Forêt enchantée/La soirée enchantée, 1771.
Le rendez-vous de chasse, ou Les vendanges interrompues par les chasseurs/Jäger-Ballett, 1772/1777.
Le forgeron villageois/Schmied-Ballett, 1777.

Musik till skådespel
Hamlet (W. Shakespeare), 1778.
Der Eremit auf Formentera/Eremiten (A. von Kotzebue), 1785.
Athalie (J. Racine), 1786.
Hermann von Unna (A.F. Skjöldebrand), 1795.
Die Kreutzfahrer (A. von Kotzebue), 1802.
Die Hussiten vor Naumburg (A. von Kotzebue), 1802.
Die Spanier in Peru, oder Rollas Tod (A. von Kotzebue), 1803.
Sullas Tod, ?

Symfonier (sinfonior)
Sinfonia G-dur, 1779.
Sinfonia d-moll, ”Paris”, 1782.
Sinfonia C-dur, ”Satisfactions Sinfonie”, ”La scala”, 1799, rev. 1806 som ” Bayerische National-Sinfonie”.
(4 konsertanta sinfonior, ej bevarade).

Konserter
Klavierkonzert B-dur, 1770.
6 leichte Clavierconcerte (C, B, a, D, G, F), 1778.
Concerto C-dur för cembalo/klaver, 1782.
Variations on Air de Marlborough, 1791.

Mässor
Missa pasatorita, D.
Missa pastorella, A, 1768, 1767.
Missa pastoritia, E, 1775, rev. 1804.

Klavermusik
112 Petits Preludes pour l’orgue, 1782.
16 Variations pour le clavecin C-Dur över ’Ah, vous dirai-je Maman’, 1785.
Sonate à quatre mains pour le Piano-Forte F-Dur, 1785.
Thema mit Variation C-Dur, tryckt i Musikaliskt Tidsfördrif 1, 1789.
Variation över God Save the King C-Dur, 1791.
Six Sonates (D, C, B, G, F, E) för 2 kl., 1794.
Pièces de clavecin, Stockholm, 1798.

Vokalmusik
Cantata Helig är Herran (B. Lidner), 1786.
Allegori: Svenskt festspel till förhärligande af Konung Gustaf III, 1786.
Divertissement, då konungen lade hörnstenen vid Brahelund, den 19 augusti 1786 (J. G. Oxenstierna), 1786.
Musik till Serafimerordensdagen den 28 april 1795, för Soli, kör och orkester (A. N. Edelcrantz), 1795.
Prolog för kröningen av Gustavus IV, 1795.

Kompostioner med anknytning till Sverige
Svenskt festspel till förhärligande af Konung Gustaf III, 1786.
Sångstycke för den 19 augusti 1786, 1786.
Gustaf Adolph och Ebba Brahe, 1786.
Musik till Athalie (J. Racine), 1786.
Cantata Helig är Herran (B. Lidner), 1786.
Prolog till Glucks Armide, 1787.
Grönländsk romans, piano, 1791.
Variations de l’Air de Marlborough, piano och orkester, 1791.
Sång från Magnificat Fecit potentiam, 1791.
Musik för Serafimerorden i Sverige, 1791.
Sjöslaget vid Svensksund, orgel, 1791.
Kosackdans från Serafimermusiken, 1795.
Svensk dans, piano, 1795.
Marche de Charles XII auprès de Narva, 1795.
Der eheliche Zwist, pianokvartett, 1795.
Venetiansk gondoljärsång, piano, 1795.
Prolog för kröningen av Gustavus IV, 1795.
Hosianna Davids son, ca 1795.
Te Deum / O Gud! vi lofve Dig, 1797.
Missa Pastoritia, 1797.
Musik till Hermann von Unna (Skjöldebrand), 1798.
15 pièces de clavecin faciles, 1800.