Per Ulrik Stenhammar (1829-1875)

Per Ulrik Stenhammar föddes 20 februari 1829 i Häradshammar på Vikbolandet öster om Norrköping och avled i Stockholm 8 februari 1875. Stenhammar var arkitekt, men också tonsättare och invaldes 1868 i Kungl. Musikaliska akademien. Hans produktion består främst av solosånger, särskilt av andliga sådana. Far till Wilhelm Stenhammar.

Liv

Per Ulrik Stenhammar var son till Christian Stenhammar i dennes andra äktenskap, med Anna Charlotta Kernell. Familjerna Stenhammar och Kernell tillhörde båda kända Östgötasläkter. Christian Stenhammar var kyrkoherde och naturforskare och representerade under många år prästeståndet i riksdagen. Familjen Kernell tillhörde en gammal östgötsk prästsläkt, Anna Charlotta var kusin med Per Daniel Amadeus Atterbom och hennes syster Sophie var gift med tonsättaren Adolf Fredrik Lindblad.

Fjorton år gammal skickades Per Ulrik Stenhammar till Stockholm för att studera vid Teknologiska institutet och därefter vid De fria konsternas akademi. Avsikten var att han skulle bli arkitekt och under studietiden fick han också möjlighet att arbeta praktiskt. Efter utbildningen var han konsulterande arkitekt vid De fria konsternas akademi med inriktning mot kyrkor och institutionsbyggnader. Han var också konduktör vid dåvarande byggnadsstyrelsen (Överintendentämbetet) och från 1866 agré och lärare inom De fria konsternas akademi. Från 1860-talet utarbetade han ”normalritningar” som låg till grund för byggandet av folkskole- och seminariebyggnader. Större byggnader som ritades av Stenhammar var lasarettet i Västerås, läroverket i Vänersborg och Sabbatsbergs fattighus i Stockholm. Han var också den drivande kraften bakom tillkomsten av det åttkantiga kapellet vid Ersta diakonianstalt i Stockholm.

Per Ulrik Stenhammar kallas ibland amatörtonsättare och det stämmer såtillvida att han aldrig försörjde sig på musiken, men han fick en gedigen musikalisk utbildning. Under vintrarna i Stockholm var han elev vid morbrodern Adolf Fredrik Lindblads musikskola, där han lärde sig att spela klaver samtidigt som han studerade harmonilära och kontrapunkt. Vid 20 års ålder gick han under somrarna runt på Vikbolandet och tecknade upp folkvisor, som senare ingick i Levin Christian Wiedes vissamling (senare publicerad av Jan Ling).

Per Ulrik Stenhammar tillhörde en stor musikersläkt. Hans mors svåger Adolf Fredrik Lindblad var från 1830-talet känd som en framstående tonsättare, medan brodern Oscar Fredrik Stenhammar (1834−1884) var operasångare och senare tulltjänsteman. Oscar Fredriks fru Fredrika Stenhammar (f. Andrée, 1836−1880) var primadonna och operasångerska vid Kungl. Teatern och hennes syster Elfrida Andrée (1841−1929) var Sveriges första kvinnliga domkyrkoorganist och tonsättare. Per Ulriks son var tonsättaren Wilhelm Stenhammar (1871−1927).

Verk

Per Ulrik Stenhammar komponerade främst sånger. De har en klassicistisk stil, man anar morbror Lindblad i bakgrunden, men Stenhammar har anpassat sin stil till det sena 1800-talets vokalstil. Större delen av sångerna har andliga texter. Många av dem är publicerade flera gånger i olika utgåvor, kring sekelskiftet 1900 främst i Oscar Ahnfelts utgåvor av Andeliga sånger. Stenhammar komponerade minst en stråkkvartett, uppförd i Mazerska kvartettsällskapet den 27 december 1868. Oratoriet Saul och David framfördes i en orkestrerad version av sonen Wilhelm Stenhammar år 1900. Det är skrivet i en milt Mozartsk och Mendelssohnsk anda. Texten är av maken till Stenhammars kusin Lotten von Feilitzen, Urban von Feilitzen, mer känd under pseudonymen ”Robinson”.

Eva Öhrström © 2016

Bibliografi

Helmer, Axel: Svensk solosång 1850−1890, 2 vol., diss., Stockholm: Svenskt musikhistoriskt arkiv, 1972.
Svensk Musiktidning
, 1900, s. 33−34.
Wallner, Bo: ”Per Ulrik Stenhammar”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 33, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 2007−11.
−−−: Wilhelm Stenhammar och hans tid, 3 vol., Stockholm: Norstedt, 1991.

Verköversikt

Oratorium (Saul och David), kammarmusik (stråkkvartett), sånger (Denne är min käre son m.fl), körverk (Höstpsalm m.fl.).

Samlade verk

Oratorium
Saul och David, oratorium för soli, blandad kör och orkester (instrumenterat av Wilhelm Stenhammar). Stockholm: L. Stenhammars förlag.

Kammarmusik
Stråkkvartett.

Sånger
Sånger vid pianoforte. Stockholm: Hirsch, 1855. 1. Om morgonen, 2. Hvad vill du mer? 3. Om våren, 4. Var glad!, 5. Det är min väns röst, 6. Källan, 7. Den sällsynta rosen.
Sorg og Tröst. Digte af A. Munch. Stockholm: Hirsch, 1865. 1. Vuggesang, 2. Fontana Trevi, 3. Blomsterne, 4. Höstkarlen og Blomsterne, 5. Erindring, 6. Udfarten.
Den sällsynta rosen och Det är min väns röst, i: Sjung! 200 äldre och nyare omtyckta sånger vid piano samlade af J.P. Cronhamn. Stockholm: Hirsch, 1866.
Rosen och mossan, i: Förr och nu, 1870.
Nio små sånger. Stockholm: Normans förlag, u.å. 1. Våren, 2. Gossen på berget, 3. Barnet och liljan, 4. Gossen på käpphästen, 5. Ve och väl, 6. Tiggargossen.
6 Digte og Sange af Björnstierne Björnson. Stockholm: Abr. Lundquist, (posth. utg.). 1. Ingerid Sletten, 2. Stevnemödet, 4. Over de höje fjelde (”Når du vil på Fjeldesti”), 5. Spinnerskan, 6. O, vidste du bare!
Nya sånger. Stockholm: Abr. Lundquist, (posth. utg.): 1. Bittida i skog, 2. Blomman (”Plöja, så och skära”), 3. Mormor, 4. Källan i skogen, 5. Det vet ingen, 6. Ensamhet, 7. En gammel Laere.
Fyra sånger vid piano med tysk och svensk text. Stockholm: Hirsch (posth. utg.). 1. Daheim, 2. Finkenlied, 3. Zum Troste, 4. Oktober, 5. Angelika (”Fläta med darrande hand”, B.E. Malmström), 6. Ebba Brahes klagan.
Kyrkoaria (”Denne är min käre son”). Stockholm: Eduard Josephson.
Ord ur Konung Davids Psalmer satta i musik. Stockholm: Abr. Hirsch. 1) Davids psalm CXIII v. 15, Man sjunger, 2) Davids psalm CXX v. 5, Ve mig, ve mig.
Nya en- och flerstämmiga sånger. Stockholm: Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. 1. Törnet, 2. Passionssång, 3. Barnets trygghet, 4. Ett är nödvändigt!, 5. Jerusalem, 6. Duett, 7. Trio, 8. Aria.
Fyra arior med piano. Stockholm: Abr. Lundquist. 1. Aria (”Hören, I himlar”), 2. Aria (”Så älskade Gud”), 3. Aria (”Låt mig gå ditöfver”), 4. Aria (”Saliga äro de döda”).
Am Morgen (”Es fiel ein Lied vom Himmel”), i: Sånger.
Det är min väns röst (”Måste ock av törnen vara”), i: Kyrkosången (Sv. ps. 123).
Maria och Marta (”Liksom Maria vill jag höra”), i: Soli Dei Gloria.
Här är min brud ej hemma (”O, jag längtar, min Gud till Dig!”), i: Ahnfelt, Oscar: Andeliga sånger.
Rosen i Saron (”Vi sökte väl ro”), i: Oscar Ahnfelt, Andeliga sånger, hft. 7.
Trons frid (”O, hvad är väl all fröjd på jorden!”), i: Oscar Ahnfelt, Andeliga sånger, hft. 8.
Morgonsång, i: Ahnfelt, Oscar: Andeliga sånger, hft. 9.
Se ej på mig!, i: Ahnfelt, Oscar: Andeliga sånger, hft. 9.
Välj åt mig!, i: Ahnfelt, Oscar: Andeliga sånger, hft. 11.
Allt är nåd, i: Ahnfelt, Oscar: Andeliga sånger, hft. 12.
Adventssång (”Han kommer! Hör de glada ljuden”) och (”Gammal Julvisa”), i: Kyrkosångarens album. Utgiven av Julius Wiberg. Stockholm, Wiberghska Musikförlaget, 1902.

Kör
Kors och krona (”Måste ock av törnen vara”), i: Musica Sacra, vol. 2.
Två quartetter för sopran, alt, tenor, bas. 1. Käre himmelske fader, 2. Herde den som fåren botar.

Kör med piano eller orgel
Davids 100:e psalm. Fröjdens Herranom, Agnus Dei, Benedictus eller Hosanna, i: Efterlemnade tondikter, hft. 5. Stockholm: Abr. Lundqvist.
Höstpsalm, för soli, quartett och kör med piano, Stockholm.

Kommentar: Stenhammars verk är arrangerade och omarrangerade i flera upplagor för bland annat sång och piano, sång och orgel, 2 röster med piano, sånger för 3-4 röster med piano, kör, kör med piano eller orgel, kör och orkester, gitarr med sång och för skolorkester.