Lille Bror Söderlundh (1912−1957)

Lille Bror (Bror Axel) Söderlundh, tonsättare, vissångare och dirigent, föddes i Kristinehamn 21 maj 1912 och avled i Stockholm 23 augusti 1957. Han var kapellmästare vid olika teatrar i Stockholm 1936−41 och kördirigent i Leksand och Borlänge. Känd för sina visor till texter av bland andra Nils Ferlin, utgivna i samlingar som När skönheten kom till byn, Prästkrage och Sorgmantel. Han komponerade också barnoperor, kammarmusik, kör- och instrumentalmusik och var starkt influerad av folkmusiken.

Uppväxt och studier

Lille Bror Söderlundh tog tidigt starka intryck av sin farfar, Sven Söderlund, som var lärare men även utbildad organist och kantor och mycket aktiv i den värmländska orten Kristinehamns musikliv. Även fadern, Wenzel, var aktiv i stadens musikliv men var som person okänslig och sträng, till skillnad från modern Lisa, som var omvittnat mjuk till sitt sätt. När Lille Bror var tolv år bestämde pappan att han skulle spela fiol och om han inte övade fick han stryk. Förutom violin ägnade sig Lille Bror Söderlundh också åt pianospel, men på grund av en skada i höger hand kunde han aldrig uppnå någon tekniskt utvecklad nivå på instrumentet. Violin- och gitarrspel fungerade däremot bra trots skadan.

Sensommaren 1926, Lille Bror var då 14 år, flyttade familjen från Kristinehamn till den lilla orten Charlottenberg i västra Värmland. Här bildade Lille Bror sitt första kapell och började också komponera. Några år senare, 1929, tog han realexamen, men hade dåliga betyg i de flesta ämnen förutom musik. Det fick honom att bestämma sig för att satsa på musiken och hösten 1929 flyttade han till Stockholm. ”Jag vill bli något. Jag vill fortsätta på min farfars vackra tankar. Det pund jag fått vill jag förvalta så att en gång farfar skall finna spår av sina fotsteg i mina sånger”, skrev han till föräldrarna när han läste kontrapunkt för Gunnar de Frumerie, drygt tjugo år gammal.

Uppgifterna om Lille Bror Söderlundhs studier är oklara. Han ansåg själv att formell utbildning var överskattad, men tog privata lektioner under flera år för Tobias Wilhelmi, tonsättare och konsertmästare i Kungl. Hovkapellet. Studierna omfattade violin- och violaspel, harmonilära och kontrapunkt. Han studerade också under cirka ett år privat för den danske violinisten och pedagogen Peder Møller i Köpenhamn, där han var bosatt 1933.

Ett år senare, hösten 1934, antogs han till Musikkonservatoriet i Stockholm. Någon examen därifrån erhöll han aldrig, men studierna omfattade bland annat violinspel för Charles Barkel och Julius Ruthström, och trots sin handskada studerade han även piano för Gottfrid Boon. Förutom instrumentundervisningen omfattade utbildningen harmonilära och orkesterspelning, musik- och gehörslära samt musikhistoria. Han sökte flera år senare, 1940, till kompositionsutbildningen men blev inte antagen.

Revymusik och visor

Under 1930-talet försörjde sig Lille Bror Söderlundh som restaurangmusiker. Han träffade 1932 också Christel ”Tuss” Hedström. De gifte sig den 26 juni 1935 och den 27 augusti samma år föddes sonen Ola. Redan året därefter lade de in en ansökan om hemskillnad men fortsatte att hålla kontakten och firade även nyåret 1937/38 hos Christels mor tillsammans med vänner, bland andra Nils Ferlin.

Enligt hustrun Christel hade Nils Ferlin och Lille Bror träffats på Café Cosmopolite, en samlingsplats för konstnärer, författare, skådespelare och musiker i Klarakvarteren i Stockholm. Under åren komponerade Lille Bror Söderlundh musik till en rad av Ferlins texter. Till de mest kända hör ”När skönheten kom till byn”, ”En valsmelodi” och ”Får jag lämna några blommor”.

Från sommaren 1936 och fram till säsongen 1940 svarade Lille Bror och hans kapell för underhållningen på restaurang Bellmansro, där han även framträdde utklädd till Bellman och framförde Fredmans epistlar och Fredmans sånger.  Men han trivdes inte i rollen som underhållare. I ett brev till Christel som befann sig i Paris skrev han: ”Jag vill sluta detta djävla clowneri. Och göra bra saker. Detta eviga krogharvande tar slut på mig och suger ur mej glöden för andra och större uppgifter.”

1940 engagerades Lille Bror Söderlundh som kapellmästare av revykungen Karl Gerhard. Det gällde först revykomedin Gullregn, som blev en av Karl Gerhards största succéer och som även satte fokus på Lille Bror, där hans insatser som kapellmästare och dirigent uppmärksammades. Karl Gerhard var övertygad antinazist och Gullregn var en motståndsrevy som bland annat innehöll ”Den ökända hästen från Troja”, en opinionsbildande kuplett som väckte uppmärksamhet. Melodin till versen komponerade Lille Bror direkt för revyn. Bara något år senare värvades han till Taggen-revyerna på Nya teatern i Stockholm. De hade tillkommit på initiativ av Staffan Tjerneld och Per-Axel Branner och speglade med bittert satirisk blick det pågående kriget.

Ytterligare en sida av Lille Bror Söderlundhs verksamhet var uppteckningar, harmoniseringar och arrangemang av musik som hade andra upphovsmän. Han harmoniserade melodier av Ruben Nilson och Göte Hennix och gjorde arrangemang på Carl Jonas Love Almqvists Songes och Bellmans Fredmans epistlar. Han bistod också Evert Taube med melodiuppteckningar och arrangemang.

Till Dalarna

Under 1938 lärde Lille Bror känna Lisbet Jobs som var framgångsrik keramiker. De gifte sig 7 november 1939 och fyra år senare flyttade familjen till Västanvik i Dalarna och en period av harmoni i tillvaron tog sin början. Lille Bror Söderlundh läste mycket poesi och många av 1930- och 40-talens poeter ingick i vänkretsen. När han i februari 1948 erbjöds att bli ny ledare för Leksands manskör gav det honom incitament att också komponera körmusik. Inte bara för manskör utan även blandad kör och damkör.

Söderlundh filmdebuterade 1939 som vissångare i filmen Frun till handa där han framförde flera av sina mest kända vismelodier. Han komponerade sedan originalmusik till ett tjugotal svenska långfilmer fram till sin död 1957. Han hade också många uppdrag inom teatern och dirigerade vid åtskilliga tillfällen Kurt Weills och Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan. Han skrev också musik till föreställningar som Midsommarnattsdröm i fattighuset på Blancheteatern i Stockholm, flera föreställningar på Dramaten, bland andra Federico García Lorcas Mariana Pineda i regi av Mimi Pollak och William Shakespeares Trettondagsafton i regi av Alf Sjöberg. Han komponerade också barnoperor som Barna Hedenhös på nya äventyr, I Annorlunda och Den flygande trumman som sattes upp på Stora teatern i Göteborg, de båda senare med text av Lennart Hellsing.

Egen konsert

Livet igenom slets Lille Bror Söderlundh mellan rollen som känd och populär ”lutsångare” och önskan att skriva seriös instrumentalmusik. För att presentera sig själv i helfigur arrangerade han en egen konsert i Stockholms Konserthus’ lilla sal, numera Grünewaldsalen. Konserten, som var utsåld, ägde rum 17 mars 1944 och på programmet stod, förutom ett arrangemang av Almqvists Songes, enbart musik av honom själv. Han framförde också några av sina mest omtyckta visor, bland annat tonsättningen av Ture Nermans ”Den vackraste visan” samt Ferlins ”Får jag lämna några blommor” och ”När skönheten kom till byn”. Därefter uruppförde en då 25-årig Sixten Ehrling Intrada och Allegro för piano, som emellertid inte föll alla kritiker i smaken. Kurt Atterberg tyckte i Stockholms-Tidningen att den hade ”[p]ikant harmonik med en viss sympatisk doft av polytonalitet” och Morgon-Tidningens Folke H. Törnblom ansåg att musiken visserligen bjöd på en del djärva klanger men likväl saknade ”mål och mening”. Vid konserten uruppfördes också hans Semplice för stråkkvartett och Concertino för oboe och stråkorkester. I samma utsträckning som Lille Bror själv hade svårt att stänga någon del av sitt konstnärskap och bara ägna sig åt det ena eller andra, tycktes omvärlden ha svårt att ta in hans mångsidighet. I sin recension i Svenska Morgonbladet om konserten i Konserthuset skrev tonsättaren och kritikern Dag Wirén:

I stället för Lille Bror Söderlundh tyckte man sig lyssna till Kreisler, Gershwin, Casella, Prokofjev, Gustaf Nordqvist, en svensk bondspelman och några stycken till. D.v.s. musiken var alltför valhänt och formlös för att verkligen kunna härstamma från någon av dem. Lille Bror Söderlundh är utan tvekan bäst i den enkla visan, där formen ger sig själv; i de mera ambitiösa numren tappade han bort sig fullständigt. Det tjänar ingenting till att beskriva de verk där han fullständigt misslyckats − det skulle vara att räkna upp större delen av programmet.

Vändpunkt

Sommaren 1950 lades Lille Bror Söderlundh in på sjukhus för leverbesvär. Efter en vistelse i Skåne sommaren därpå lades han åter in på sjukhus. I samband med dessa sjukhusvistelser drabbades han av en livskris och lämnade familjen i Västanvik och flyttade in i en ateljé i Falun. En tid senare förklarade han att han inte längre ville komponera visor. Med förebilder som Igor Stravinsky, Sergej Prokofjev, Carl Nielsen och framför allt Béla Bartók − med sitt sätt att låta folkmusiken ta plats i verken − ville han ge sig på de stora formerna. Bland planerna fanns en opera med libretto av Ingrid Arvidsson. Han ville också göra en dramatisk spelfilm med fyra yrkesmusiker i centrum som i filmen skulle mötas genom musiken.

Men det som låg i tiden allra mest var violinkonserter. Både Hilding Rosenberg och Lars-Erik Larsson var aktuella med just violinkonserter och våren 1951 påbörjade Lille Bror Söderlundh arbetet med sin violinkonsert, hans kanske mest mångfasetterade verk. Han hade hört en talgoxe sjunga utanför fönstret och byggde ett av konsertens teman på fågelns sång. Den fjärde och sista satsen har ”Parus major” − talgoxe på latin − som underrubrik.

I violinkonserten är framför allt orkestersatsen starkt präglad av tidens modernistiska strömningar. Han hade tagit till sig tolvtonsmusiken som han menade var verkligt intressant och hyste en stor beundran för samtidens unga svenska tonsättare. För tidningen Röster i Radio berättade han 1952: ”Materialet, metoden, spelar ingen roll; det konstnärliga resultatet är naturligtvis det allena utslagsgivande. Bland de unga svenska vill jag gärna nämna Ingvar Lidholm: han är uppriktig och ärlig; och har den långsamhet som ger personliga resultat.”

Ändå övergav Lille Bror Söderlundh aldrig folkmusiken som sin viktigaste inspirationskälla: "Det finns inget annat än folkmusik att verkligen hålla sig till, det är det enda man har inom sig. Den som sviker folkmusiken, han sviker sig själv; utan folkmusik blir ingen en riktig tonsättare."

Att folkmusiken var hans estetiska utgångspunkt blir också tydligt i verk som oboeconcertinon, Folkliga valser, Havängsvit för piano och stråkar och åtskilliga körsånger som han skrev för de körer han själv ledde. Men han knöt även an till en neoklassisk anda, som i Svit i barockstil och danssviten Christinamusik, ursprungligen till Strindbergs drama.

Lille Bror Söderlundh var ytterst noggrann och omsorgsfull i allt vad han gjorde. Städad, menade Nils Ferlin. Han var också talangfull administratör och 1955 anställdes han som musikledare vid Borlänge stads musikskola och konsulent för folkskolans musikundervisning. En befattning han hade till sin alltför tidiga död i hjärtstopp 1957, endast fyrtiofem år gammal.

Göran Persson © 2016

Skrifter av tonsättaren

”Om Nils Ferlin”, i: Stig Carlson och Axel Liffner (red.), En bok om Nils Ferlin, Stockholm: FIB:s Lyrikklubb, 1954.

Bibliografi

Cox, Roland: ”Några minuter med Lille Bror Söderlundh”, i: Sångaren, vol. 82, 1995.
Eriksson, Axel: ”En visans mästare, Lille Bror Söderlundh intervjuad”, i: Musikern, vol. 33, nr 16, 1941. 
Jacobsson, Stig: ”Lille Bror Söderlundh”, i: Svensk Musik/STIM.
Mattsson, Christina: Lille Bror Söderlundh. Tonsättare och viskompositör, Stockholm: Atlantis, 2000.
––– : ”Taube skriver brev till Lille Bror Söderlundh sommaren 1948”, i: Sumlen: årsbok för vis- och folkmusikforskning, Stockholm: Samfundet för visforskning, 1978.
––– : ”Lille Bror Söderlundh och visans renässans”, i: Noterat, nr 7, 1999, s. 73-85.
––– : "Kära Lille Bror min vän Söderlundh poet.", i: Det kostar på. Evert Taube-sällskapets årsbok, 2002, s. 86-102.
Runnquist, Åke: Poeten Nils Ferlin, Stockholm: Bonnier, 1958.
Pereswetoff-Morath, Magnus: ”Lille Bror Söderlundh som tonsättare: en verkförteckning”, i: Musikologen, 1991, s. 49-53.

Verköversikt

Operor (barnoperorna Barna Hedenhös på nya äventyr, Den flygande trumman, I Annorlunda), teatermusik (ca 15 pjäser), filmmusik (ca 25 filmer), orkesterverk (ca 15 solokonserter, ca 25 verk för mindre orkestersättningar), kantater (Skogsrikedomen och Ynglingen och stjärnan), kammarmusik, pianoverk, sånger/visor (ca 250), körmusik.

Samlade verk

Barnoperor
Barna Hedenhös på nya äventyr (B. Almqvist i bearb. av F.G. Sundelöf). Premiär 26 dec. 1953, Medborgarhuset, Stockholm.
Den flygande trumman (L. Hellsing). Premiär 29 nov. 1953, Stora Teatern, Göteborg.
I Annorlunda (L. Hellsing). Premiär 1953, Falun.

Teatermusik
Christina. Skådespelsmusik (A. Strindberg). Premiär 26 december 1941, Nya Teatern, Stockholm.
Drömmarnas berg. Skådespelsmusik (M. Andersson). Premiär 28 oktober 1948, Malmö stadsteater, Malmö.
Emigranten, ett skillingtryckspel i tio bilder ur en amerikafarares liv (O. Husáhr och R. Lindström). Komp. 1952.
Fröken Rosita eller blommornas språk. Skådespelsmusik för två gitarrer och piano samt sånger (F.G. Lorca). Premiär 10 februari 1951, Göteborgs stadsteater
Havskoral. Skådespelsmusik. Komp. 1939.
Liolà (L. Pirandello). Premiär 11 september 1953, Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm.
”Mariana Pineda”. Skådespelsmusik (F.G. Lorca). Premiär 8 september 1954, Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm.
Midsommarnattsdröm i fattighuset.  Skådespelsmusik (P. Lagerkvist). Premiär 21 november 1941, Blancheteatern, Stockholm.
Sagan. Skådespelsmusik [för stråkkvartett] (Hj. Bergman). Premiär 16 januari 1942, Dramatikerstudion, Stockholm.
Salome.  Skådespelsmusik (O. Wilde). Premiär 27 september 1943, Nya Teatern, Stockholm.
Spökdamen. Skådespelsmusik (P. Calderón, övers. Hj. Gullberg). Komp. 1952. Premiär Göteborgs stadsteater. 
Trettondagsafton. Skådespelsmusik för sång och orkester (W. Shakespeare). Premiär 1 februari 1946, Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm.
Vad ni vill och som ni behagar. Scener ur fyra Shakespearekomedier med prolog av Karl Ragnar Gierow. Premiär 31 januari 1951, Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm.

Filmmusik
Himlaspelet, däri: Marias vaggvisa och Kung Salomos visa (R. Lindström.) Regi: Alf Sjöberg, 1942.
Livet måste levas, däri: Jag mötte (N. Ferlin). Regi: Elof Ahrle, 1943.
Kejsarn av Portugallien. Regi: Gustaf Molander, 1944.
Tre söner gick till flyget. Regi: Rolf Husberg, 1945.
Vandring med månen. Regi: Hasse Ekman, 1945.
Jagad. Regi: Bengt Palm, 1945.
13 stolar. Regi: Börje Larsson, 1945.
I dödens väntrum, däri: Ma bella mia Maria (Kj. Löwenadler). Regi: Hasse Ekman, 1946.
Tant Grön, Tant Brun och Tant Greddelin. Manus och regi: Rune Lindström, 1947.
Från lillstuga till storföretag. En film om Åhlén & Holms historia under ett halvsekel, 1948.
Smeder på luffen, däri: Jag tager din hand och träskolunken (R. Lindström.) Regi: Erik "Hampe" Faustman, 1949.
Stora Hoparegränd och himmelriket, däri: Jag byggde en bro (T. Zetterholm.) Regi: Gösta Folke, 1949.
När kärleken kom till byn, däri: När skönheten kom till byn (N. Ferlin.). Regi: Arne Mattsson, 1950.
Mot framtiden. Regi: Rune Lindström, 1950.
Malin går hem. Regi: Mimi Pollak, 1951.
Vägen till Klockrike, däri: Bollelåten (R. Lindström). Regi: Gunnar Skoglund, 1953.
Vi tre debutera, däri: Folklig vals nr 2. Regi: Hasse Ekman, 1953.
Storm över Tjurö, däri: Folklig vals nr 2. Regi: Arne Mattsson, 1954.
I rök och dans. Regi: Yngve Gamlin och Bengt Blomgren, 1954.
Karin Månsdotter. Manus och regi: Alf Sjöberg, 1954.
Ung man söker sällskap, däri: Den vackraste visan om kärleken (T. Nerman) och Tingen (A.G. Wide). Manus och regi: Gunnar Skoglund, 1954.
Sista ringen. Manus och regi: Gunnar Skoglund, 1955.
Luffaren och Rasmus, däri: De’ ä’ någe’ visst me’ de’! (R. Lindström), Tingel-Tangel, Folklig vals nr 2. Regi: Rolf Husberg, 1955.
En drömmares vandring. Manus och regi: Lars-Magnus Lindgren, 1957.
Far till sol och vår. Regi: Lars-Eric Kjellgren, 1957.

Orkester
25-öresvals, för liten orkester, u.å.
Adagio för stråkorkester, 1936.
Adagio för stråkorkester, studie, 1956.
Allegro för stråkorkester.
Bollelåten för liten orkester.
Bourrée för stråkar.
Christina-musik, svit för stråkorkester.
Dalasvit för stråkkvartett/stråkorkester.
Dödssynder sju går i dansen för liten orkester.
Eda-suite för liten orkester.
En sommarkväll vid Hugn för liten orkester.
Fyra sommarlåtar för stråkorkester.
I Dalarna, svit för liten orkester.
Kejsarn av Portugallien, svit för orkester.
Lindellkvartettens jubileumskavalkad för liten orkester.
Melodikum-polka för liten orkester.
Musik till finländsk diktsvit för liten orkester.
Nattvisa till Lindelin för stråkorkester.
Svit för stråkorkester.
Till en koreograf, balettsvit för orkester.
Till norska dikter för liten orkester.
Tre folkliga valser för stråkorkester.
Trollkonedans för liten orkester.
Valsintermezzo för liten orkester.
Vintermåne, meditation för liten orkester.
Vinterträdgård för liten orkester.

Konserter/verk för ett eller flera soloinstrument och orkester
Allegro concertante för två violiner och stråkorkester.
Aria och rondo för oboe, stråkar och slagverk.
Concertino för oboe och stråkorkester.
Concerto per violino ed orchestra.
Dalamusik, svit för klarinett och stråkorkester.
Elegi för violin solo och stråkorkester.
Havängsvit för piano och stråkorkester.
Kustlandskap, svit för stråkar och liten trumma.
Rondino för piano och stråkorkester.
Siciliana seria för viola solo och stråkorkester.
Svit, arr. för viola solo och kammarorkester.
Tuna-svit för solister och orkester.
Visor i följd för två röster, gitarr, klarinett och stråkorkester.

Kör med solist(er) och orkester
Amanda för solister, kör och stråkorkester.
Impressioner till Hugo Alfvén.
Kejsarn av Portugallien: balettmusik med prolog och epilog.
Skogsrikedomen: kantat för solister, kör och orkester.
Ynglingen och stjärnan, kantat för solister, kör och orkester.

Verk för andra ensembletyper
Karusellrondo för plåtslagare, bergsprängarbas, skrivmaskinist, förkyld lutsångare och orkester.
Klockrikesvit för recitatör och träblåsare.

Kammarmusik
Duo
Duetto för två altvioliner.
Duo för violin och viola.
Liten svit för två violiner.
Liten vals för två gitarrer.
Matutin för klarinett/viola och piano/orgel.
Miniatyrer för två violiner.
Ormtjusaren för två klarinetter.
Pastorale och Gavotte för två blockflöjter.

Instrument med piano/orgel
Adagio för violin och orgel.
Arietta för klarinett/viola och piano/orgel.
Bröllopsmusik för violin och orgel.
Canto för violin och piano.
Canzonetta för violin och piano.
Enkelt stycke för flöjt och piano.
Liten svit för klarinett och piano.
Stycke för violin och piano.

Trio
Fria variationer på eget tema för stråktrio.
Marsch för tre klarinetter.
Meditation över en koralmelodi för stråktrio.
Menuett för pianotrio.
Tre (små) stycken för harptrio.

Kvartett
Dalasvit för stråkkvartett/stråkorkester.
Idea 1 & 2 för saxofonkvartett.
Semplice – fyra stycken för stråkkvartett.
Två små stycken för oboe och stråktrio.
Vaggsång för stråkkvartett.
Vid en ung diktares bortgång för stråkkvartett.

Kvintett
Sommarmusik: liten svit för harpkvintett.
Stämningsbilder för harpkvintett.

Pianoverk
Allegro (1) för piano.
Allegro (2) för piano.
Allegro (3) för piano.
Gratulation.
Intrada och allegro.
Længsel.
Pastorale.
Petri förnekelse, balettmusik för piano.
Påskdagen.
Soave.
Stycke för piano.
Tema med variationer.




Två pianon
Den förlorade sonen, balettmusik.
Svensk svit, balettmusik.




Orgel
Adagio och mellanspel för orgel.
Siciliana seria.
Sophie Wærns brudmarsch.
Sorgemusik vid min fars bår.

Sånger/visor
Ack om jag vore kung.
Allting går igen ur tidens grums och mögel.
Annorlundavisan.
Att bara få sitta så här.
Att vara fånge är så trist.
Avsked till sommaren.
Badet i skogssjön.
Balladen om den tysta staden.
Ballad till sjömännen.
Ballongflickan.
Bed om min syn.
Bellmansros seglarvals.
Beväringar.
Biljettflickan.
Blomma min stad.
Blåklocka.
Blås, blås du vintervind.
Brevbäraren.
Båtvisa.
C’est la guerre.
Cirkuspremiären.
Dagen är släckt.
De flänga och de gno och gny.
De händiga herrarna.
Den blomstertid skall komma.
Den tysta kärleken.
Den vackraste visan.
Den vise.
De svarte Morhianer.
Det blåser kallt på väg och mo.
Det hände en gång i mitt unga liv.
Det levde en jungfru i riddarens borg.
Det var så mörkt.
Det är Cuba, min fröken.
Det är vackrast när det skymmer.
De’ ä’ någe’ visst me’ de.
Droskchauffören.
Drottningen av Saba.
Du hjärtans tröst och lilja.
Du Lasse, Lasse liten.
Du är sol.
Dykar Fridolfsson.
Då reste du långt över tusen hav.
Där uppe i himlen där stjärnorna bor.
Edvard och Hulda.
Eget hem.
En liten förälskad åsnefjant.
En långtradarvals.
En midsommarvisa.
En sagobok med gubbar i.
En skål I bröder, som vilse vandra.
En sommar har gått.
En ungersven med kärestan sin.
En ung poet.
En valsmelodi.
En visa om vanskligheten.
En vårprinsessa.
Ett barn och en bok.
Ett vallhjon jag vorden.
Evabarn.
Expohästens visa.
Figaros visa I-II.
Filmstjärnevisa.
Fjärran går ett spinnrockshjul.
Flickan från drömmarnas by.
Flygmaskinerna.
Från antiken fram till våra dars historia.
Främmande man.
Fyra vita kossor.
Får jag lämna några blommor.
Färdvisan.
För klingande dukater.
Först blev det ganska tyst i byn.
Gamle kungen.
Gammal visa.
Genom en vägg.
Gillesången.
Glädjevisan.
Gråt inte flickor.
Gräskövalsen.
Guds moders ros.
Gumman vid vägen.
Hambon den går.
Hit och dit-visan.
Hos dockdoktorn.
Hur ska jag få veta.
Här kommer ett skepp.
Här kommer flottan.
Här ska ni få höra.
Här är visan som är fin.
Hästen från Troja.
Hönsvisa.
Hör du fiolen i backarna.
Hör så de’ klang.
Höstmorgon.
I kanongjuteriet.
I Kattebohult bor det tattarepack.
I lyckans gudomliga allvar.
I natt sov jag kärlekens sömn.
Ingen må mig det förneka.
Inte ens.
I sommarens tid då du gick.
I stenåldern har vi så kul.
I svarta kläder går Balders maka.
Jag beckar det svartaste läder.
Jag byggde en bro.
Jag födde dig åt sommaren.
Jag lärde mig gå på händer.
Jag målar en ros.
Jag mötte en syster i natten.
Jag ringde en vän och jag ringde väl två.
Jag sitter och läser mitt brev till dej.
Jag tager din hand efter dansen.
Jag tar din hand.
Jag vandrar att göra min plikt.
Jag var ett speglande vatten.
Jag ville att du sutte här.
Jag ville vara tårar.
Jag vill måla dina ögon.
Jag väntar på vind i mitt segel.
Jag älskade någon, jag vet inte vem.
Jorden den rullar.
Jordisk kärlek.
Järnvägsövergången.
Kattvisan.
Kejsarvisan.
Kisses visa I–II.
Klä’ vitt, klä’ vitt.
Kokott, kokott.
Kom, Lilla Ola.
Krakel Spektakel, Kusin Vitamin.
Krog-Jennys visa.
Kungen, du och jag.
Kungsvisa.
Kurbitsmålning.
Kvinnor, kvinnor, kvinnor.
Kyskheten är ett kosteligt ting.
Kärlek och hat-sång.
Kärleksvisa efter Wivallius.
Liolàs visa.
Liten vaggvisa.
Locklåt.
Lustvin dansar en gavott.
Lätt som en svala.
Mamma var är alla moln.
Manetvisan.
Marie vaggsång.
Mars.
Men kunde vi bara få vind igen.
Metarvisan.
Midsommarblomster.
Midsommar leker kring tun och näs.
Midsommarvisa.
Mi-luti-lo.
Min dröm är död.
Min kära på ”Stadt”.
Min sång skall vara ljus och ung.
Moder ta mig ut på fälten.
Morgondoppet.
Mor hon skall väva ditt konungalin.
Mot gjallarbron.
Månen kommer och solen går.
Månen lyser över stan.
Månvind.
Mörk är den purpur.
Narrens första visa.
Narrens andra visa.
Narrens sista visa.
Natt med fyra månar.
Nog ville jag sörja.
Nu far vi – ja, det gör vi.
Nu är det klang i mässingen igen.
Näbbgäddan.
När skönheten kom till byn.
När änglarna sova.
Och Bolle han vandra.
Och när jag var ett snällt litet barn.
Och skymningen den föll som förr.
Och sorgens makt är större.
Oh, miss Florida.
O, ja kom, o kom fort död.
Permanente grisen.
Per Skotte.
Pingstbrev.
Plockvisa.
Prästkrage säg.
Pulex irritans.
Punkteringen.
På Arendorffs tid.
På höga fäbovretar.
Pålles visa.
På serveringen.
Ryktessmidaren.
Räkna till tusen – till tusen och ett.
Se mot rutorna kastats kaskader.
Sinande flöjt.
Sista visan.
Skeppar Sjöstrands farväl.
Skräddarevisa.
Skön är morgonen.
Slåttervisa.
Sol som vi saknat lys du oss igen.
Sotarns visa.
Sotar-Olle.
Sov under vänliga stjärnors sken.
Spansk fantasi.
Stadens visa.
Stiftelseurkund.
Stjärnan i din hand.
Så här om våren.
Then wägh som op till himla bär.
Tingen växte som mandelblom.
Tre länder jag tagit.
Träskolunken.
Tältbio.
Tänd lampor och ljus.
Tänk, det gick bra ändå.
Tänk jag drömde i natt.
Ute blåser sommarvind.
Vad är det som regnar.
Vaggvisa för dockan.
Vallvisa.
Vals under aftonstjärnan.
Vart villar du dig bort.
Veronika.
Vi har en trumma.
Vi har svettats vid hyttor och ugnar.
Villemo.
Vinden är vresig.
Vinter i parken.
Visan om Norge.
Vita råttans visa.
Vitt land.
Vore du skön som den ädela ros.
Vårbarn.
Vårt vita hus i Fontainebleau.
Väck mig till sömns i dig.
Vägvalsen.
Vägvisaren.

Körmusik
Blandad kör
Amanda.
Det är ej tid.
För vilsna fötter sjunger gräset.
Herre, lär mig betänka.
Här var jag aldrig riktigt hemma.
Jag blir ej färdig.
Jag blåste i min pipa.
Jag skall hålla mig i min hand.
Leksands klockor.
Maria Magdalena.
Okänd.
Såsom hjorten träget längtar.
Talgper.
Tre madrigaler till dikter av Gunnar Björling.
Tvenne madrigaler i Wivallii anda.

Damkör och diskantkör
Casida om den klara döden.
Den signade dag.
Idrottsda’ i Borlänge sta’.
Inte ens en grå liten fågel.
Kyskheten är ett kosteligt ting.
Malgomaj och Nattavind.
Så ensam.
Träden därute.
Vaxkabinett.

Manskör
Av dig.
Beckoxar gå på Siljan.
Dalarnas land, Dalarnas land.
De döda sova.
Dig är en törnekrans.
Enbusken.
Fejden om brast.
Fly, fly från dig själv.
För vilsna fötter sjunger gräset.
Höstsyrsan.
Inte ens −.
Jag biter himlen.
Jorden sov i veka drömmar.
Kväll i inlandet.
Leksands klockor.
Lärkan.
Människans hem.
När skönheten kom till byn.
Och när jag var ett snällt litet barn.
Tuna ting.
Tvenne madrigaler i Wivallii anda.
Vakna skogsjö!
Våren skall vakna.