1. Se, bortom kulen bärgas strålkransad sommarsol! I purpur skogen färgas, allt doftar av viol, och från det djupblå höga, där nyss en svala sam, milt som ett barnaöga en stjärna blickar fram. God afton! ljuvligt klingar i dalen trastens ton, när dimman sina vingar mjukt breder över mon. God afton! suckar vinden vid insjöns spegelvik. God afton! viskar linden, en bröllopstärna lik.

O ja, god afton! svara inom mitt eget bröst så många ekon klara, så mången hemlig röst. God afton! drömmar drömda en gång i solig vår, att gömda bli, ej glömda, så länge hjärtat slår. God afton! alla tankar från helig anings land, där hoppet fäller ankar vid palmbeskuggad strand; mitt ödes farkost styren dit genom livets brus, till dess mig lyser fyren av evighetens ljus.

2. Och nu är skuggan från ditt läger flyktad, och du står tvagen uti morgonglansen. Hell, Dolorosa! Plågans stund är lyktad. O, moder, si, nu blommar törnekransen.