Emil Sjögren (1853-1918)

Fröding-sånger

opus 34

1. Ett drömackord
2. Sådant är livet
3. Min hustru
4. Vem står på lur vid dörrn?
5. En vårvintervisa

  • Tillkomstår: 1902
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: Gustaf Fröding
  • Dedikation: 1. Till Doktor Gillis Bratt, 2. Till Fru Dagmar Möller, 3. Till Fru Anna Norrris , 5. Till Fröken Ester Lindahl
  • Speltid: Ca. 10-15 min

Exempel på tryckta utgåvor

Samlade sånger. FST 1949.

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Beskrivning av verket

1. Ett drömackord: Larghetto e-moll 3/4, 43 takter, Moderato fastoso E-dur 4/4 (C), 38 takter
2. Sådant är livet: Allegretto D-dur 4/4 (C), 2/4, 34 takter
3. Min hustru: Moderato D-dur 4/4 (C), 24 takter
4. Vem står på lur vid dörrn?: Allegretto con moto G-dur 4/4 (C), 87 takter
5. En vårvintervisa: Andante lamentabile a-moll 4/4 (C), 24 takter


Libretto/text

1. Djupt i det djupa seklerna stupa, åldrama sofva, hör hur den dofva sorlande sången går från en ålder i djupet förgången, hör hur det strömmar, hör hur de brusa, mörka och ljusa, vemodets minnen, från skönare tider, starkare strider, hör hur det klagar manligt och vekt om de fagrare dagar, kampen var högsint och hård.

Hög rider fursten i guldstickad sadel, stolt rider adel fursten i spåren fram genom våren susande lummig i heliga ekar, segern är vunnen, folket går ringdans i högtidens lekar, gul vaggar säden långt bakom träden skymtar den gästfrie jarlens gård.

2. Och haren han sitter och äter blå bär
och tänker förnöjd: "Det är gott det här",
då kommer en räv ur en buske och tar'n
och tänker förnöjd: "Gud ske lov att jag har'n! -
- det är harens visa.

Och räven ha slickar sig glad om sin trut
och går att spatsera i skogen ut,
då möter'n en jägare, järgaren skjuter'n,
då glor han, då gnor han, då tjuter'n,
då dör han, då gör han i dön ett språng
- det är rävens sång.

Och jägarn har blistrar så stoltelig
och tänker: "Nu haver jag rogat mig",
men hemma där pysslar hans kärringkropp
med vitt i hans kaffecikoriakopp,
så dricker'n, så dör han av kaffecikoria
- det är jägarns historia.

3. Och alltid har hon dängt mig, på dörren har hon slängt mig; när kvinnfolk fått sin vilja fram, har hänt att karlar hängt sig.

Jag tänkte: Öl vid egen ugn, mens hustrun styr och ställer! När en blir gift, så får en lugn -- jo lugn fick fanken heller!

Min sista tröst är nu: «Må tro, när i min grav jag sänks, ni, på vedermödan evig ro i himmelen mig skänks, ni?«

Och alltid har hon dängt mig, på dörren hon slängt mig; när kvinnfolk fått sin vilja fram, har hänt att karlar hängt sig.

4. Vem står på lur vid dörren? Vem där?
»Å, det är bara Findlay!»
Så gå er väg, I bor ej här!
»Är på besök,» sa Findlay.
I Kanske är en tjuv? Vem vet?
»Kom ut och se,» sa Findlay.
I vill bestämt nå'n dålighet.
»Det händer allt,» sa Findlay.

Men om jag nu lät opp för er
— »Låt opp, låt opp,» sa Findlay —
så fick jag ingen nattro mer.
»Det händer allt,» sa Findlay.
För I, I gick väl inte strax?
»Jag stannar kvar,» sa Findlay.
I blev nog kvar till gryningsdags.
»Ja visst, ja visst,» sa Findlay.

Men slapp I in — så om och men
— »Släpp mig in,» sa Findlay —
I kanske snart kom hit igen.
»Ja visst, ja visst,» sa Findlay.
Men om nå't sker, I hör jag ber,
— »låt det ske,» sa Findlay —
Var tyst som murn, med allt, som sker!
»Är tyst som murn,» sa Findlay.

5. "Smält min is, låt min snö gå i tö", suckade vintern till våren.

"Kanhända, kanhända om solen vill, vi vänta väl ännu en månad till, så kanske det sker", sjöng våren.