2. Där stodo rosor i grönan dal uti kvällen, och aftonvinden han kom så sval över fjällen. Och när han kom och såg sig om, och såg dem niga så innerliga, och såg dem gunga och såg dem glöda så hjärtans unga och rosenröda, då sad´ han så och klippte vingen åt blomsterringen. Vad sad´ han då åt rosor små? Ja, det vet ingen, nej, det vet ingen.

Därs jöngo tärnor en morgonkvist bakom bäcken, då kom ung Amor med argan list över bäcken. Och när han kom och såg sig om, och hörde siskor i alla riskor och hörde kvittret som pärondroppar i aftonglittret på löv och toppar, en pil han drog ur lätta vingen och sköt på ringen i grönan skog. Månn´ pilen tog? Månn´ pilen tog? Ja det vet ingen, nej, det vet ingen.

3. Tag dem, o död! och för dit ner, vad som, ditt eget, övrigt bliver. Din avbild här, en formad ler, dig ingen annan gåva giver!

Tag dem uti din gömma, grav! Att vila i den trånga jorden; en dräkt, som själen kastat av, blott för oss själva dyrbar vorden!

Tag dem, o, evighet, till sist! Vårt liv ett vindkast är, som hastar; det skakar i ditt träd en kvist och blommorna in stoftet kastar!