Amanda Sandborg-Waesterberg (1842−1918)

Amanda Teresia Sandborg-Waesterberg föddes i Stockholm 16 december 1842 och avled 3 januari 1918 i Bergvik, Hälsingland. Hon komponerade omkring 200 sånger med andliga texter, den ena hälften för en eller flera röster med ackompanjemang, den andra i fyrstämmig sättning för kör eller som församlingssång. Mellan 1875 och 1920 publicerades sångerna dels i egna häften, dels i veckotidningen Sanningsvittnet. Hon bedrev en omfattande verksamhet som pianolärare.

Liv

Amanda Sandborg föddes i Stockholm den 16 december 1842 som dotter till Carl Sandborg (1793−1862) och hans hustru i andra giftet Fredrika Cecilia Hagberg (f. 1813). Fadern titulerades ”Cantor” och tjänstgjorde 1819–1860 i Maria församling och dess skola, för vilken han 1830 gav ut en liten skrift, Första grundbegreppen, för Mariæ skolas nybegynnare uti sång. Han sjöng även i Kungliga Teaterns kör − vid Amandas dop var Jacob Niclas Ahlström en av faddrarna.

Sina musikaliska grunder fick Amanda i hemmet där även syskonen utövade musik. 1862 var hon inskriven i Elementar- och Chörsångs-klassen vid Musikaliska akademiens undervisningsverk. Uppgifterna om hennes utbildning är svåra att verifiera. Så skall hon ha studerat komposition och harmonilära privat samt utbildat sig till både lärare och telegrafist. Medan systern arbetade som extra ordinarie telegrafist redan 1865 − samma år som Elfrida Andrée öppnat yrket för kvinnor − arbetade Amanda likt många andra kvinnor före sitt giftermål som guvernant. 1876 gifte hon sig med Lars Magnus Waesterberg (f. 1830). Makarna var medlemmar i Betesda missionsförening i Stockholm.

Från 1875 började Amanda Sandborg-Waesterberg publicera musik under signaturen ”A S-g”, först genom egna häften, senare även genom den kristna veckotidningen Sanningsvittnet. Hon var på förslag till att redigera musiken till Svenska Missionsförbundets sångbok 1893/94 men så blev inte fallet. I hemmet bedrev hon en omfattande verksamhet som pianolärare (kanske även vid Richard Anderssons musikskola). Inkomsterna från makens olika affärsverksamheter (garnhandel, kemtvätt, teimport, ”bokförare”) skall periodvis ha varit magra och hon stod då för större delen av familjens försörjning. Efter hans död 1901 bodde Amanda Sandborg-Waesterberg mestadels hos något av sina barn. Hon avled den 3 januari 1918 i Bergvik i Hälsingland.

Verk

Amanda Sandborg-Waesterbergs två första sånghäften bar titeln I främlingslandet och följdes av På Sångens vingar, I aftonens frid, Sommarminnen, I stämningsstunder och Sammanringning. De allra flesta av de 63 sångerna är för en eller flera röster med ackompanjemang, ett fåtal är körsatser. Mellan 1882 och 1920 trycktes 120 sånger i Sanningsvittnet av vilka två tredjedelar har fyrstämmig sats för kör eller församlingssång, resterande är solosånger. 17 sånger publicerades första gången i Pilgrimstoner 1891. Ett par kompositioner togs in i två sångsamlingar med andliga sånger: Kör-album. Samling af större och mindre körsånger 1894 och Soli deo Gloria 1938. Flera melodier ingick i frikyrkliga sångsamlingar men antalet har minskat med åren. Den sång som levt kvar längst är ”Vem är skaran som syns glimma” (Psalmer och sånger, nr 536).

Hennes ca 200 sånger har andliga texter − även de få med ett mer naturlyriskt innehåll slutar i andlig riktning. Förutom enstaka dikter av exempelvis Zacharias Topelius kommer texterna från frikyrkliga diktare. Carl Boberg (redaktör för Sanningsvittnet) svarar för drygt 60, flitigt företrädda är även Lina Sandell, Olga Kullgren och Nils Frykman. Stilistiskt ansluter sig Sandborg-Waesterberg till sångskapandet kring 1800-talets mitt, en stil som hade konserverats inom såväl den borgerliga hemmusiken som inom frikyrkan. Spännvidden sträcker sig från strofiska, visartade melodier − med enkel, fyrstämmig harmonik och formelrytmik − till brett anlagda, genomkomponerade sånger för en eller flera solostämmor.

Det fanns i den frikyrkliga estetiken ett sanningskrav där sång och dikt måste spegla de egna upplevelserna. Sandborg-Waesterberg använde sig av tidens medel i sin strävan efter personlig texttolkning. Hon var själv pianist och ackompanjatör, och hennes pianosats är ofta relativt utarbetad och självständig gentemot sångstämman. I några sånger finns virtuost klingande figurationer eller texttolkande fågelkvitter, i andra koloraturartade figurer i sångstämman. Några av de tidigare sångerna ansluter till konstmusikalisk folkton. Dramatik skapas ofta med hjälp av dim-ackord. Om tonspråket i hennes solosånger i sig är tillbakablickande, är det mer utarbetat i jämförelse med samtida musik inom frikyrkan. Man kan jämföra ambitionsnivån med den hos Joël Blomqvist.

Hans Bernskiöld © 2015

Bibliografi

Bernskiöld, Hans: "Amanda Sandborg-Waesterberg", i: Sjung, av hjärtat sjung! Församlingssång och musikliv i Svenska Missionsförbundet fram till 1950-talet, diss., Göteborgs universitet, 1986, s. 67−69.
Lövgren, Oscar
: "A. S-g. Amanda Sandborg Waesterberg", Sångarbladet, nr 12 1940, s. 1−3. [Bygger på brev från dottern Gunhild Spaak 20/10 1940, bevarat i Oscar Lövgrens hymnologiska samling i Riksarkivet, Stockholm.]
Lövgren, Oscar
: Psalm- och sånglexikon, Falköping: Gummesson, 1964.
Sköldmark, Katarina
: Amanda Sandborg-Waesterberg 1842−1918: kort biografi och verkförteckning, uppsats i musikvetenskap 60 p., Stockholms universitet, 1990.

Verköversikt

Sånger (ca 100 för en eller flera röster och piano), körsånger (ca 100).

Samlade verk

Sångsamlingar
I Främlingslandet, häfte 1, Stockholm: Utgifvarens förlag och tidningen Sanningsvittnets expedition (i kommission), 1875. 1. Jag vill sjunga om Herrens nåd evinnerligen ("O må Jesussången klinga", Lina Sandell), 2. Barnets bön ("O, Fader huld, se till mig ned"), 3. Davids 91:sta psalm ("Han begärar mig"), 4.Hemlängtan ("Från syndens plågor").

I Främlingslandet, häfte 2, Stockholm: Utgifvarens förlag och tidningen Sanningsvittnets expedition (i kommission). 1. Dag och natt äro dina ("Så länge det är dag jag kan ej se", Lina Sandell), 2. Lilla Elins visa ("Högt upp i himlen min Frälsare bor", Lina Sandell), 3. Ho kom vid mig ("Och kände du, Herre, den darrande hand", Lina Sandell), 4. Under lefnads-seglatsen ("Min farkost den går genom brusande vatten", A. v. Z.), 5. Har du öppnat ("I den sena midnattsstunden", Lina Sandell), 6. Lammets fröjdesång över sin herde ("Jag är Jesu lilla lam", Lina Sandell), 7. Afskedshälsning ("Dit Herren visar stråten").

På sångens vingar, Stockholm: C.A.V. Lundholm, 1887. 1. Ett ögonblick ("Jag slöt ögat ett ögonblick", Olga Kullgren), 2. Min wän ("Af allt mitt hjerta säll jag känner mig", H. Martinson), 3. Mitt bo ("De foglar små, som sökte hem", H. Martinson), 4. Wallflickans visa ("Tidigt med solen jag vandrar till skog", okänd), 5. Sommaren ("Jorden står i sommarskrud", A. v. Z.), 6. Davids 33:e psalm, duett för sopran och tenor ("Fröjden eder i Herranom", Psalt. 33), 7. Den eviga klippan, solo för alt med kör ("Si, Herren han är ditt eviga stöd", Olga Kullgren), 8. Hemma hos Herren, satser för blandad kör och för mansröster ("Jag vill sjunga en sång om det saliga land", Lina Sandell), 9. Om aftonen, qvartett med solo för mansröster ("Ren sjunker solen sakta ner", okänd).

I aftonens frid, häfte 1, Stockholm: Fosterlands-Stiftelsens Förlags Expedition, ca 1893. 1. Var som fågeln ("Var som fågeln uppå trädets gren", J.M. Lindblad), 2. Den nya staden ("Jerusalem, Guds helgons stad", Carl Boberg), 3. Till Jesus fore jag ("Om du nu kunde flyga", Carl Boberg), 4. I susande skog ("Stilla frid är i skogens gömma" – Heliofilos), 5. Huru hastigt de fly, duett för baryton och bas ("Huru hastigt de fly, våra dagar och år" – J.N.), 6. Stilla, stilla, trio för sopran, tenor och bas ("Stilla, stilla, låt din stridssång tystna", Emilia Ahnfelt-Laurin), 7. Hvad tänker jag på ("Hvad tänker jag på uti aftonens stund", E.G.A.).

I aftonens frid, häfte 2, Stockholm: Fosterlands-Stiftelsens Förlags Expedition, ca 1893. 1. Höstkväde ("Nu har han flytt vår sköna sommar", Carl Boberg), 2. Mitt hem ("Du lilla svala, när du kan sjunga", A. R-n.), 3. Kyrkogården ("Stilla skrider solen ner", Carl Boberg), 4. Hvarför sjunger du trast? (S.M.H.), 5. Tillbedjan ("Konung, konung, utan like", August Wiktor Hellström), 6. Som dufvan ("Blott på andra sidan söke jag min ro", Lina Sandell), 7. Pilgrimen ("Du ilande pilgrim, hvart skyndar du hän", Lina Sandell).

I stämningsstunder, Stockholm: Fosterlands-Stiftelsens Förlags Expedition, före 1891?. 1. Månljus ("Månljus på mörka fjärden", Anna A.), 2. O du ljufva frid!, duett ("Dagens id är slutad", Lina Sandell), 3. Höstsång, duett ("Nu finns det icke glädje mer", Sebulon), 4. Skyddsängeln, duett ("Kom, Herrens sköna ängel", okänd), 5. Vår klippa, duett ("Ej rubbas klippan den minsta hårsmån", Lina Sandell), 6. Jag har så mycket att tacka för (Lina Sandell), 7. O törnekrönta hufvud (S.M.H.), 8. På törnestig ("En skara vandrar på törnestig", Aster), 9. När stjärnan uppå himmelen så klar (S.E.), 10. Gör mig som snö så ren (S.M.H.), 11. Aftonsuck ("Det är afton, lördagsafton", Carl Boberg), 13. Hosianna, kvartett för blandade röster ("Hosianna! Si, han kommer", Carl Boberg).

Sammanringning, Stockholm: Fosterlands-Stiftelsens Förlags Expedition, ca 1893. Sammanringning ("Sabbatsklockans toner klinga", Th. Jacobson), 2. Mig, som är en lefvande källa (Jer. 2:13), 3. Ack, endast löf ("Ack, endast löf! O själ, begråt", Cuyler), 4. Snabba äro lifvets stunder (Carl Boberg), 5. Ut! ("Se, därute stormen rasar", A-d), 6. Trygghet ("Ej storm, ej sjö, ej vredgad våg", M. v. B.), 7. Vaka, duett för sopran och baryton ("Nattens timmar framåt skrida", August Wiktor Hellstöm), 8. I kvällen ("Nu sjunker dagen och solen strör", Carl Boberg), 9. Kom, solo med chör ("Och Anden och bruden säga: kom!", Upp. 22:17).

Sommarminnen, Stockholm: Fosterlands-Stiftelsens Förlags Expedition, ca 1903. 1. Lärksången ("Upp emot blånande höjder", Aug. B[ohman]), 2. I skymningen ("Nu dagens gyllne sol har svunnit", S. L.), 3. Sabbatsmorgonen ("I tornet med strålande korset uppå", Anna A.), 4. Brudkronan ("Med ögonen fulla af tårar", Carl Boberg), 5. Hade jag vingar ("Hade jag vingar som dufvan", Lina Sandell), 6. Blifven dufvan like ("Bortom bergets dunkla klyfta", Carl Boberg), 7. Solen sjunker ("Och daggen faller så tyst, så tyst", A-dur), 8. Hemlängtan ("Min gyllne stad, mitt fjärran hem", Carl Boberg).

Samtliga häften finns i original och/eller kopior vid Musik- och Teaterbiblioteket, Stockholm.

Sanningsvittnet. Evangelisk-Luthersk veckotidning för den inre missionen. 127 sånger mellan 1882 och 1920.

Kör-album. Samling af större och mindre Körsånger med och utan accompagnemang för Sopran, Alt, Tenor och Bas, dels komponerade, dels samlade och utgifna af Axel Francke. Worcester, Massachussets 1894. Nr 7 Davids 33dje psalm, solo med kör, arr af Axel Francke

Soli deo Gloria. Solosånger med religiös text av olika tonsättare att användas vid gudstjänst. Stockholm: Diakonistyrelsen 1938. Här ingår Vaka ("Nattens timmar framåt skrida").

Alfabetisk förteckning över sånger i sångsamlingarna och Sanningsvittnet (normaliserad stavning)
Ack länge, länge drog min själ. Sanningsvittnet, nr 48 1889.
Ack, endast löv! O själ, begråt. Sammanringning, ca 1893.
Ack, kände du Frälsarens hjärta. Sanningsvittnet, nr 7 1908.
Av allt mitt hjärta säll jag känner mig. På sångens vingar, 1887.
Bittida till Herren ila. Sanningsvittnet, nr 52 1886 och nr 10 1920.
Blott på andra sidan söke jag min ro. I aftonens frid, andra häftet, ca 1893.
Bortom bergets dunkla klyfta. Sanningsvittnet, nr 52 1895.
Bortom bergets dunkla klyfta. Sommarminnen, ca 1903 (annan tonsättning).
Dagens id är slutad. I stämningsstunder, före 1891?
De fåglar små, som sökte hem. På sångens vingar, 1887.
Det finns en ljuvlig vilostad. Sanningsvittnet, 1886.
Det finns en stilla ljuvlig ro. Sanningsvittnet, nr 39 1904.
Det ligger bakom, det som en gång har varit. Sanningsvittnet, nr 40.
Det ljusnar i öster och skuggorna fly. Sanningsvittnet, nr 7, 1899.
Det susar genom livets strid. Sanningsvittnet, 1883.
Det är afton, lördagsafton. I stämningsstunder, före 1891?
Det är mig nog, varthän min väg än går. Sanningsvittnet, nr 5 1899.
Det är så tyst, Han kämpat ut. Sanningsvittnet, nr 15 1892.
Dig, Herre, tackar jag Av all min håg och hjärta. Sanningsvittnet, nr 1 1916.
Din Gud är kärlek, lyft ditt öga. Sanningsvittnet, nr 49 1891.
Dit Herren visar stråten. I främlingslandet, andra häftet, 1875.
Du giver mig glädje i hjärtat. Sanningsvittnet, nr 11 1906.
Du ilande pilgrim, vart skyndar du hän. I aftonens frid, andra häftet, ca 1893.
Du lilla blomma, som mot jorden böjd. Sanningsvittnet, nr 9 1896.
Du lilla svala, när du kan sjunga. I aftonens frid, andra häftet, ca 1893.
Dyre Jesus, när du säger: Jag den gode Herden är. Sanningsvittnet, nr 32 1893.
Då jag ser snökristaller. Sanningsvittnet, nr 20 1900.
Där ute i världen är tvedräkt och sorg. Sanningsvittnet, nr 46 1898.
Efter arbetsveckans strid vilodagen härligt randas. Sanningsvittnet, nr 7 1909.
Ej längre mäktar hjärtat dröja. Sanningsvittnet, nr 7 1897.
Ej rubbas klippan den minsta hårsmån. I stämningsstunder, före 1891?
Ej storm, sej sjö, ej vredgad våg. Sammanringning, ca 1893.
En fågel måste kvittra i majsolns glada ljus. Sanningsvittnet, nr 51 1904.
En skara vandrar på törnestig. I stämningsstunder, före 1891?
Ett hem hos Gud, o ljuva tröst. Sanningsvittnet, 1886.
Fader, barmhärtige, vördnadsfullt böja. Sanningsvittnet, nr 13 1907.
Finns en klippa så fast. Sanningsvittnet, nr 20 1909.
Framåt på vädjobanan. Sanningsvittnet, 1884,
Frid, Guds frid! O, hälsning ljuva. Sanningsvittnet, nr 40 1903.
Från ljusets värld Du kom till oss. Sanningsvittnet, nr 28 1911.
Från orons hav, som svallar. Sanningsvittnet, nr 15 1899.
Från synden och nöden Från graven och döden. Sanningsvittnet, nr 5 1896.
Från syndens plågor Och stormens vågor. I främlingslandet, första häftet, 1875.
Fröjdebud, fröjdebud Ifrån Jesus. Sanningsvittnet, 1884.
Fröjden eder i Herranom. På sångens vingar. 1887.
För er vill jag sjunga, I älskade unga. Sanningsvittnet, nr 28 1899.
Glad i mitt sinn, sjunga jag vill. Sanningsvittnet, 1886.
Gud, som härskar i det höga. Sanningsvittnet, nr 49 1909.
Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång. Sanningsvittnet, nr 16 1904.
Gör mig som snön så ren. I stämningsstunder, före 1891?
Hade jag vingar som duvan. Sommarminnen, ca 1903.
Han begärar mig. I främlingslandet, första häftet, 1875.
Han min herde är Och min vän så kär. Sanningsvittnet, nr 9 1903.
Hemma, hemma! De som vore. Sanningsvittnet, nr 50 1891.
Herre lär mig höra Vad du säger mig. Sanningsvittnet, nr 12 1900
Herre, upp till dig jag ser hjälpbehövande och ber. Sanningsvittnet, nr 38 1912.
Herren hjälper, sjöng kung David. Sanningsvittnet, 1884.
Herren älskar! Vilken ljusning. Sanningsvittnet, 1886.
Hosianna! Si, han kommer. I stämningsstunder, före 1891?
Hur friskt den vinden susar. Sanningsvittnet, nr 21 1901.
Hur gott att ha ett fäste hos Gud. Sanningsvittnet, nr 33 1889.
Hur ljuvligt att vara en pilgrim bland dem. Sanningsvittnet, nr 22 1890.
Huru hastigt de fly, våra dagar och år. I aftonens frid, ca 1893.
Härlig vår Sommar dig följer. Sanningsvittnet, nr 51 1901.
Härliga stunder, o huru dyra. Sanningsvittnet, 1886.
Högt upp i himlen min Frälsare bor. I främlingslandet, andra häftet, 1875.
Hör, hur himlens klockor kalla! Sanningsvittnet, nr 48 1918.
I den sena midnattsstunden. I främlingslandet, andra häftet, 1875.
I tornet med strålande korset uppå. Sommarminnen, ca 1903.
Ingen omsorg, Vare det min sång. Sanningsvittnet, 1886.
Jag förgäter det som är till rygga. Sanningsvittnet, nr 15 1909.
Jag har en vän - vet du hans namn?. Sanningsvittnet, 1884.
Jag har så mycket att tacka för. I stämningsstunder, före 1891?
Jag minns en röst, som ren i ungdomsåren. Sanningsvittnet, nr 51 1898.
Jag såg en frälsad skara för höga tronen stå. Sanningsvittnet, nr 35 1911.
Jag vet en genomstungen hand. Sanningsvittnet, nr 26 1898.
Jag vet en skatt av högre art. Sanningsvittnet, nr 9 1887.
Jag vet en stjärna, klar och mild. Sanningsvittnet, nr 14 1889.
Jag vet ett land långt ovan skyn. Sanningsvittnet, 1883.
Jag vet ett ord, ett saligt ord. Sanningsvittnet, 1883.
Jag vill sjunga en sång om det saliga land. På sångens vingar, 1887.
Jag ville så gärna sjunga min skönaste sång för dig. Sanningsvittnet, nr 43 1916.
Jag är Jesu lilla lamm. I främlingslandet, andra häftet, 1875.
Jag ögat slöt ett ögonblick. På sångens vingar , 1887.
Jerusalem, Guds helgons stad. I aftonens frid, ca 1893.
Jesus lever, o, vad livsmusik. Sanningsvittnet, 1886.
Jesus älskar mig! Hur gott. Sanningsvittnet, 1885.
Jesus! Jesus! O, det ordet. Sanningsvittnet, 1884.
Jorden står i sommarskrud. På sångens vingar, 1887.
Kom hit över, så ljuder ropet. Sanningsvittnet, nr 37 1905.
Kom till oss, hugsvalare. Sanningsvittnet, nr 23 1901.
Kom, Herrens sköna ängel. I stämningsstunder, före 1891?
Kom, morgonstjärna underbar. Sanningsvittnet, 1883.
Konung, Konung, utan like. I aftonens frid, andra häftet, ca 1893.
Kvällen dunkla slöjor breder. Sanningsvittnet, nr 19 1897.
Lyft mig upp från skumma dalar. Sanningsvittnet, nr 16 1887.
Lys mig, klara stjärna. Sanningsvittnet, 1885.
Långt fjärran från sorgers och skuggors land. Sanningsvittnet, nr 48 1910.
Lös, o Gud, mina bundna vingar. Sanningsvittnet, 1883,
Med Jesu blod mitt samvete bestänktes. Sanningsvittnet, nr 46 1895.
Med ögonen fulla av tårar. Sommarminnen, ca 1903.
Mig, som är en levande källa. Sammanringning, ca 1893.
Milde Jesus, kom i kväll. Sanningsvittnet, nr 18 1894.
Min farkost den går genom brusande vatten. I främlingslandet, andra häftet, 1875.
Min gyllne stad, mitt fjärran hem. Sommarminnen, ca 1903.
Min lovångs Gud, med fröjd från jord. Sanningsvittnet, nr 21 1910.
Min själ, du får ej sjunka ner. Sanningsvittnet, nr 24 1907.
Mitt val är gjort, det är bestämt. Sanningsvittnet, nr 10 1894.
Månljus på mörka fjärden. I stämningsstunder, före 1891?
Nattens flor och skuggor vika. Sanningsvittnet, 1885.
Nattens timmar framåt skrida. Sammanringning, ca 1893.
Ner, bort med sorg! I Jesu namn. Sanningsvittnet, nr 49 1917.
Nu dagens gyllne sol har svunnit. Sommarminnen, ca 1903.
Nu finns det icke glädje mer. I stämningsstunder, före 1891?
Nu har han flytt vår sköna sommar. I aftonens frid, andra häftet, ca 1893.
Nu nalkas åter den glada tiden. Sanningsvittnet, nr 50 1893.
Nu sjunker dagen och solen strör. Sammanringning, ca 1893.
Nu vår konung seger vunnit. Sanningsvittnet, nr 2 1894.
Nu är den signade pingstens tid. Sanningsvittnet, nr 37 1902.
När julens klockor ringa. Sanningsvittnet, nr 51 1905.
När stjärnan uppå himmelen så klar. I stämningsstunder, före 1891?
O du heliga Guds lamm Blek och blodig går du fram. Sanningsvittnet, nr 48 1914.
O törnekrönta huvud. I stämningsstunder, före 1891?
O, "bry dig icke om de mörka stunder". Sanningsvittnet, 1883.
O, att jag kunde som lärkan sjunga. Sanningsvittnet, nr 22 1910.
O, du Guds barn, är mörk din stig. Sanningsvittnet, nr 52 1902.
O, Fader huld, se till mig ned. I främlingslandet, första häftet, 1875.
O, hur ljuvligt, o hur saligt. Sanningsvittnet, nr 4 1889.
O, huru snabbt hon ilar tidens flod. Sanningsvittnet, nr 14 1904.
O, Jesus kär, Du är min skatt. Sanningsvittnet, nr 31 1895.
O, Jesus kär, tillbedjande jag höjer. Sanningsvittnet, nr 19 1902.
O, kasta din omsorg på Herren, min broder. Sanningsvittnet, 1886.
O, må Jesussången klinga. I främlingslandet, första häftet, 1875.
Och Anden och bruden säga: kom!. Sammanringning, ca 1893.
Och daggen faller så tyst, så tyst. Sommarminnen, ca 1903.
Och kände du, Herre, den darrande hand. I främlingslandet, andra häftet, 1875.
Om du nu kunde flyga. I aftonens frid, ca 1893.
Om en konung vill jag sjunga. Sanningsvittnet, 1883.
Om jag ägde allt, men icke Jesus. Sanningsvittnet, nr 37 1908.
Om kvällen, innan jag till vila går. Sanningsvittnet, nr 19 1900.
Pilgrim, tröttsamt strävande bort. Sanningsvittnet, nr 25 1889.
Pris vare Gud i himlens höjd!. Sanningsvittnet, 1883.
Ren sjunker solen sakta ner. På sångens vingar, 1887.
Sabbatsklockans toner klinga. Sammanringning, ca 1893.
Se invid Jesu kors det står. Sanningsvittnet, nr 24 1898.
Se, därute stormen rasar. Sammanringning, ca 1893.
Se, Guds lamm med döden strider. Sanningsvittnet, nr 11 1900.
Se, nu är det pingst. Sanningsvittnet, nr 4 1894.
Se, skuggan ren i dalen står. Sanningsvittnet, nr 27 1915.
Se, vit som en brud står parken. Sanningsvittnet, nr 17 1914.
Si, Herren han är ditt eviga stöd. På sångens vingar, 1887.
Sjung, broder, sjung. Sanningsvittnet, nr 27 1890.
Snabba äro livets stunder. Sammanringning, ca 1893.
Solen sjunker, dagen glider. Sanningsvittnet, 1885.
Som den trötta duvan flyger. Sanningsvittnet, nr 39 1916.
Stilla frid är i skogens gömma. I aftonens frid, ca 1893.
Stilla skrider solen ner. I aftonens frid, andra häftet, ca 1893.
Stilla, stilla, Låt din stridssång tystna. I aftonens frid, ca 1893.
Stjärna, stjärna, stjärna från Betlehem. Sanningsvittnet, nr 40 1898.
Strålande vår Ännu en gång hälsar min sång. Sanningsvittnet, nr 51 1918.
Så frukta dig icke, du väntande brud. Sanningsvittnet, nr 14 1897.
Så klinga då likt skott uti lunden. Sanningsvittnet, nr 33 1895.
Så länge det är dag jag kan ej se. I främlingslandet, andra häftet, 1875.
Så ut din säd, du såningsman. Sanningsvittnet, nr 13 1910.
Säg mig, finns det väl en fristad. Sanningsvittnet, nr 26 1895.
Säg, varför denna jämmer. Sanningsvittnet, nr 46 1902.
Tack, käre Herre, för allt gott. Sanningsvittnet, nr 18 1887.
Tiden ilar, Aldrig vilar. Sanningsvittnet, nr 20 1911.
Tidigt med solen jag vandrar till skog. På sångens vingar, 1887.
Till Kristi kors min själ vill fly. Sanningsvittnet, nr 5 1902.
Till ostörd frid mitt hjärtas längtan står. Sanningsvittnet, nr 21 1888.
Tio jungfrur alla hade Ordet och bekännelsen. Sanningsvittnet, nr 2 1901.
Trötte pilgrim, som i jordens dalar. Sanningsvittnet, nr 32 1889.
Upp emot blånande höjder. Sommarminnen, ca 1903.
Ut över världen ljuder härliga bjudningsord. Sanningsvittnet, nr 33 1908.
Vad jag i världen fann, ett näste. Sanningsvittnet, nr 17 1894.
Vad tänker jag på uti aftonens stund. I aftonens frid, ca 1893.
Vad underbar, vad högstämd poesi. Sanningsvittnet, nr 25 1892.
Var blommar fridens Eden. Sanningsvittnet, 1885.
Var som fågeln uppå trädets gren. I aftonens frid, ca 1893.
Varför sjunger du, trast? I aftonens frid, andra häftet, ca 1893.
Varningens ord är frälsningens ord. Sanningsvittnet, nr 11 1898.
Vem är skaran som syns glimma. Sanningsvittnet, 1884.
År från år du bliver den du var. Sanningsvittnet, nr 32 1905.
Åter adventsklockan ljuder. Sanningsvittnet, nr 21 1912.
Åter har ett år förflutit. Sanningsvittnet, 1882.
Än Gud helge ande vilar över nordanland. Sanningsvittnet, nr 5 1899
Änglarna det lyster Skåda in i djupet. Sanningsvittnet, nr 52 1894
Örtagårdsmästaren gick i sin gång. Sanningsvittnet, nr 40 1905.


Verk av Amanda Sandborg-Waesterberg

Det finns inga verk av tonsättaren registrerade