Oscar Sandberg (1870−1926)

Oscar Theodor Sandberg, född 2 december 1870 i Kristianstad och död 12 december 1926 i Stockholm, var kyrkomusiker, musikpedagog och tonsättare. Efter studier vid Kungl. Musikkonservatoriet verkade han som musiklärare och musikkritiker. 1903 kantor i Oscarskyrkan i Stockholm, där han grundade de så kallade motettaftnarna. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1921. Som tonsättare skrev han huvudsakligen körmusik och var en av redaktörerna för körantologin Musica sacra (1915).

Liv

Bakgrund, studier och anställningar

Oscar Sandberg föddes i Kristianstad, där hans far var fabrikör. Han avlade studentexamen i Lund 1891 och påbörjade följande år sina studier vid Kungl. Musikkonservatoriet, där han 1895 avlade examina som organist, kyrkosångare och musiklärare. Han fortsatte vid konservatoriet med specialstudier i kontrapunkt och komposition för Joseph Dente fram till 1898. Året dessförinnan hade han blivit lärare vid Södermalms musikinstitut och även inlett en bana som skribent, närmast som musikanmälare i Social-Demokraten. Parallellt med sin musikaliska verksamhet var han från 1900 även anställd som tjänsteman vid Statens Järnvägar. 

År 1903 tillträdde Oscar Sandberg tjänsten som kantor i den nyuppförda Oscarskyrkan i Stockholm. Fyra år senare blev han även klockare i församlingen och lämnade i samband därmed tjänsten vid järnvägen. Samma år slutade han också vid Södermalms musikinstitut för att påbörja en tjänst som musiklärare vid Jakobs realskola, vilken han behöll fram till 1923, då han tillträdde motsvarande tjänst vid Norra Latinläroverket som han behöll livet ut. 1907 hade Sandberg lämnat recensentsysslan i Social-Demokraten för ett motsvarande uppdrag i Aftonbladet, där han kvarstod till 1910. 

Betydande körledare

Det var som körledare Oscar Sandberg gjorde sin mest betydande insats i musiklivet. Den av honom grundade Oscars kyrkokör vann anseende som en av landets främsta körer, i synnerhet genom de regelbundna kyrkokonserter (normalt fyra per år) som Sandberg från 1909 organiserade tillsammans med kyrkans organist Patrik Vretblad. Dessa så kallade motettaftnar blev snabbt en institution i huvudstadens musikliv. Sandberg ledde sin kör under 62 motettaftnar, och traditionen fortsatte även efter hans död med efterträdaren Carl-Oscar Othzén.  Ett syfte med motettaftnarna var att lyfta fram den äldre, polyfona kyrkomusiken, och de kan därför ses som ett led i tidens kyrkomusikaliska reformsträvanden.

Konserterna gav också tillfälle för Sandberg att framföra egna körkompositioner. Att han även som tonsättare var engagerad för kyrkomusikaliskt reformarbete framgår av förordet till hans Musik till Introitus i den evangeliska gudstjänsten (1921), där han framhåller att ”kyrkotonen genom sin säregna, allvarliga karaktär i betydligt högre grad än dur och moll äger förmågan att mer mångskiftande och värdigt uttrycka de olika religiösa stämningarna” och även hänvisar till ”den historiska kontinuiteten med den urgamla, äkta traditionen, vilken låter all liturgisk musik vara rotad i den gregorianska sången med dess kyrkoton”.

Om Sandbergs anseende som körledare bland kyrkomusikerkollegerna vittnar det faktum att han vid det andra allmänna organistmötet 1912 kallades att föreläsa över ämnet ”Körsång i gudstjänsten”. Det var sannolikt främst för sina insatser i samband med motettaftnarna som han 1913 tilldelades Litteris et Artibus.

Oscar Sandberg var mycket aktiv som kördirigent, bland annat för sångsällskapet Sjung Sjung i Stockholm och, från 1916, för Par Bricole-kören i Stockholm. Under säsongen 1918−19 framträdde han som gästdirigent vid Kungl. Teatern. Han var också en av två ledare för den så kallade Antwerpen-kören, en på initiativ av Svenska sångarförbundet tillfälligt sammansatt manskör som bland annat framträdde i samband med de olympiska spelen i Antwerpen sommaren 1920. Året därpå fick Sandberg och Oscars kyrkokör det ovanliga uppdraget att medverka i musiken till den uppmärksammade storfilmen Vallfarten till Kevlaar (efter Heinrich Heines diktepos), ett framträdande som uppmärksammades i positiva ordalag av filmrecensenterna.

Uppdrag i musiklivet

Oscar Sandberg engagerade sig också i olika musikaliska organisationssträvanden. Han var 1910 en av grundarna av Stockholmssektionen (Ortsgrupp Stockholm) av det internationella musiksällskapet (Internationale Musikgesellschaft, IMG) och var sektionens skattmästare fram till 1919, då sektionen lades ned och ersattes av det nybildade Svenska samfundet för musikforskning. Sandberg blev skattmästare även i det nya samfundet och var påtänkt som skribent i dess organ, Svensk tidskrift för musikforskning (därav blev dock intet). 1912−14 var han ordförande i Stockholms stifts kyrkomusikerförening, och 1917 blev han sånginstruktör för den dåvarande riksorganisationen för manskörer, Svenska sångarförbundet. Han hade även uppdrag inom Musikaliska akademien, dels som ledamot av ”kommittén för ordnande av sång vid allmänna läroverk" (från 1919), dels i styrelsen för Stockholms folkkörskola (från 1920). 1921 blev han ledamot av akademien.

Verk

Oscar Sandbergs produktion omfattar, så vitt känt, endast verk för kör samt liturgisk musik. Några av hans kortare körhymner och motetter trycktes i den omfattande samlingen Musica sacra, som utgavs på hans eget förlag och för vilken han själv var en av de fyra redaktörerna. Han komponerade även manskvartetter och några större körverk: Davids 100. psalm, tre kyrkokantater och två festkantater för profana sammanhang. År 1921 utgavs hans musik till högmässans introitusantifonier, i huvudsak kyrkotonalt hållen. Hans kyrkliga kompositioner för blandad kör har däremot ett traditionellt romantiskt tonspråk. De är huvudsakligen homofona, men har också inslag av imitation.

Sverker Jullander © 2015

Skrifter av tonsättaren

Musica Sacra. Körsånger för kyrka och skola, Herman Palm, Oscar Sandberg, Harald Fryklöf och Albert Hellerström (red.)2 vol., Stockholm: Direktör Oscar Sandberg, 1915.
Festskrift vid Oscars-kyrkans motettaftnars 10-årsjubileum den 10 december 1919, Oscar Sandberg & Patrik Vretblad (red.):Stockholm: Oscarskyrkan, 1919.

Bibliografi

Adell, Arthur: ”In memoriam”, i: Tidskrift för kyrkomusik och svenskt gudstjänstliv 2, nr 1, 1927.
Bengtsson, Ingmar: ”
Svenska samfundet för musikforskning 50 år (1919–1968)”, i: Svensk tidskrift för musikforskning 51, 1969.
Lindblad, Göran (red.):
”Oscar Sandberg”, i: Vem är det? Svensk biografisk handbok 1925, Stockholm: P. A. Norstedt & söner, 1924.
Vretblad, Patrik & Othzén, Carl Oscar:
Motettaftnarna i Oscars kyrka 1909–1929. Stockholm, 1929.

Verköversikt

Körverk, liturgisk musik.

Samlade verk

Verkförteckningen ofullständig

Större körverk
Kantat vid installationen af kyrkoherden Samuel Fries i Oscarskyrkan den 1 September 1907, komponerad för solo, kör och orgel.
Kantat vid kyrkoinvigning.
Kyrkokantat (titel okänd).
Festkantater (2 st, titlar okända).
Davids 100. Psalm.

Blandad kör
I samlingen Musica sacra (Stockholm, 1915) 1. Giv, o Gud, mig ljus och styrka, 2. Jesu, värdes hos oss bliva, 3. Se, ärans konung drager, 4. Som, Jesu, med förklarad kropp, 5. Vad sällhet att få bo i Herrens gårdar [trol. ur Kantat vid kyrkoinvigning].

Manskör
Sången (”Säg har du hört när sångens toner”), i: Sånger för mansröster, Sällskapet för svenska kvartettsångens befrämjande.
Sjung, i: Gammalt och nytt; Fyrstämmiga sånger för mansröster, Stockholm: Carl Johnn, 1913.

Liturgisk musik
Musik till Introitus i den evangeliska gudstjänsten, Stockholm: Norstedt, 1921.