Anna Maria Roos (1862−1938)

Anna Maria Roos föddes i Stockholm 9 april 1862 och avled i Bombay, Indien 23 april 1938. Författare, lärare, teosof och tonsättare. Elev vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1879−81. Redaktionssekreterare i Ord och bild 1898−1902, ordförande i Nya Idun 1898−1905. Som barnsångskompositör, författare och illustratör blev Anna Maria Roos en självklar del av en hel generation svenskars uppväxt.

Liv

Anna Maria Roos växte upp som enda dotter till generalpostdirektör Adolf Wilhelm Roos och hans rikt begåvade, mångsidigt utbildade hustru Sophie Nordenfalk, bland fyra bröder. Som barn längtade hon efter att leva som Robinson Crusoe. I kontrast till sitt drömmande och blida väsen gjorde hon sig bemärkt vid privatkurserna för flickor, som hon deltog i från åtta till tolv års ålder, för sin livliga fantasi och sina våghalsiga upptåg. Redan tidigt började hon författa dikter och tonsätta enkla små visor. Med påfallande lätthet och mångsidig bredvidläsning genomgick hon från höstterminen 1875 till vårterminen 1877 de tre sista klasserna vid Åhlinska skolan i Stockholm.

Tack vare vetgirighet och studielust läste Anna Maria Roos jämte Selma Lagerlöf, Alice Tegnér och Gurli Linder vidare vid lärarinneseminariet i Stockholm. Även när de utsattes för hennes skarpa tunga bejublades hon av deltagarna i den litterärt intresserade kamratkretsen. Träffarna inleddes och avslutades med teateruppföranden och fortsatte med diktuppläsning, varvid Roos egna dikter gärna framfördes till Bellmanmelodier. Under pseudonymen ”Alfaro” publicerade hon texter I Gryningen och Lilla Elnas sagor 1890. Av recensenter bemöttes I Gryningen med såväl sympati som omild kritik, medan Lilla Elnas sagor blev så populära att de finansierade utgivningen av hennes första diktsamling under eget namn. 1898 började hon sitt arbete som redaktionssekreterare i Ord och bild samtidigt som hon gav ut Luve Lulls sagor.

Trots lärarutbildning var hon nästan blyg framför barn. Hon förblev ogift och barnlös, och som lärarinna hade hon endast kortare vikariat. Även om hennes texter och musik ger en idealiserad Sverige- och familjebild, upplevde hon sin egen barndom som disharmonisk. Med sina läs- och visboksklassiker, mellan de vuxnas och barnens världar, i sitt engagemang för jämställdhet och med sitt starka religiösa intresse framstår hon som en kraftfull gestalt vid ingången till barnens och kvinnornas århundrade (1900-talet). 

På grund av rastlöshet, oro och dålig hälsa vistades Roos stora delar av livet utomlands. Efter att ett förbud mot handpåläggning infördes i Sverige 1915 vistades hon i till exempel Egypten, Palestina, Italien, Tyskland, USA och Teneriffa. Hennes teosofiska intresse förde henne till Indien, där hon dog i Bombay 1938.

Verk

Kring sekelskiftet 1900 var Anna Maria Roos troligen den mest populära författarkompositören inom svenskproducerad barnmusik och barnlitteratur. Även om barnvisorna inte intar huvudfokus i hennes produktion, fick hennes lustiga, melodiösa och uttrycksfulla alster beröm i pressen. ”Om det är sant att ingenting annat än det bästa är gott nog åt barnen, så har det sällsynta fallet inträffat nu, att dessa har fått en bok, som är god nog åt dem”, skriver till exempel Stockholms Dagblad om Gräshoppans visor 1−2 (1899), illustrerad av Elsa Beskow. I ett brev till vännen Ellen Key berättar Anna Maria Roos 1901 att hon ska debutera som kompositör, eftersom det är lättare att få ut musik än annat och att hon alltid hör musik till sina visor oavsett om hon tecknar upp den eller inte. I visorna träffar pojkar och flickor älvor och får själva vara med i en äventyrsvärld befolkad av övernaturliga väsen. I ”Månsken” låter hon till exempel Lilly, Willy och Ted mitt i natten hämta månens silver ute i en sjö. I ”Mariae Nyckelpiga” kan dessutom djur och barn prata med varandra och lösa varandras problem.

Efterhand blev några av Anna Maria Roos sånger till sånglekar kompletterade med beskrivningar av rörelser. Härifrån var kanske inte vägen så lång till sagospel för barn: annandag jul 1914 uppfördes Roos’ sagospel med musik Arabia land i fem akter på Intima teatern. Enligt Svenska Dagbladet innehöll det allt man rätteligen kunde begära av en barnpjäs med rolig handling: ”Där finnas prinsar och prinsessor, ett par bondbarn som blir prinsens och prinsessans gemåler, goda feer, trollpackor, en fasligt morsk rövare, ’negerslafvar’, förtrollade svanor och mycket annat smått och gott, som brukar vara barnens förtjusning”. Dessutom ansågs musiken till pjäsen som väl arrangerad med många lättfattliga melodier. Pjäsen rekommenderades till de föräldrar som ville låta sina barn i åldern åtta till tolv år se en glad och nätt pjäs.

Camilla Hambro @ 2015

Skrifter av tonsättaren

I gryningen, diktsamling, 1894.
Lilla Elnas sagor, för barn, 1894.
Tysta djup, 1895.
I hvitavall, för barn, 1895.
Luve lulls sagor, för barn, 1898.
Sagan om den sköna prinsessan Li-hang-tse, 1899.
Marika, 1901.
Aderton år, diktsamling, 1902.
Fariseism i våra dagar, 1902.
Valands saga, 1903.
Sagan om Ivalde och hans ätt, 1903.
Araber, 1905.
Svipdags saga, 1906.
Syster Dione, 1907.
Elsie von Tharow, 1908.
Framtidens religion och framtidens kvinna, 1908.
På sällsamma vägar, 1908−09.
Ett gammalt familjearkiv, 1909.
De sju ljusen, för barn, 1912.
Hem och Hembygd, för barn, 1912.
Teosofi och teosofer, 1913.
Gustav Vasas äventyr i Dalarne, för barn, 1914.
Ur Spaniens diktning, 1914.
Lekar och sagospel, pjäser för barn, 1915.
Ur svenska historien, pjäs för barn, 1915.
Jockum och de båda trollen, pjäs för barn, 1916.
Arabia land och andra sagospel, pjäser för barn, 1937.

Bibliografi

Boman, Ulla: Landskapsbilden på Sörgården och i Bullerbyn, positiva och negativa värderingar, Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, 2005.
Lindhjem, Anna
: Kvinnelige komponister i Skandinavien, Fredriksstad Centraltrykkeri AS, Norge, 1931.
Lindström, Ingegerd: Anna Maria Roos − inte bara Sörgården, ett reportage bland böcker och brev, Stockholm: Rabén och Sjögren, 1989.
Löfgren, Eva Margareta: Historien om Sörgården, i: Från Sörgården till Lop-nor, red. Bo Ollén, Stockholm: Carlssons förlag, 1996.
Netterstad, Märtha: Så sjöng barnen förr. Textmaterialet i de svenska skolsångböckerna 1842−1972. (Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv 8; Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet 15), Stockholm: Svenskt visarkiv och Svenska barnboksinstitutet, 1982
Nordlinder, Eva: Anna Maria RoosSvenskt biografiskt lexikon, vol. 30, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1998−2000.
Ollén, Bo (red.): Från Sörgården till Lop-nor. Klassiska läseböcker i ny belysning, Stockholm: Carlssons, 1996.
Reimers, Lennart: Barnslig musik genom tiderna, i: Gunnar Berefelt (red.): Ur Barndomens Historia, Stockholm: Centrum för banrkulturforskning vid Stockholms universitet, 1995.
Zetterholm, Finn: Barnvisan i Sverige, Stockholm: Proprius, 1969.

Verköversikt

Sagospel (Arabia land), sånger, barnvisor (Gräshoppans visor, Maria Nyckelpigas visbok m.fl. samlingar).


Verk av Anna Maria Roos

Det finns inga verk av tonsättaren registrerade