Johan Helmich Roman (1694-1758)

Johan Helmich Roman (född 26 oktober 1694 i Stockholm, död 20 november 1758 på gården Haraldsmåla i Småland) är en av Sveriges främsta tonsättare genom tiderna. Han har kallats ”den svenska musikens fader” och det finns goda skäl därtill. Som hovkapellmästare, tonsättare, musiker och pedagog lade Roman grunden till ett allt rikare musikliv i 1700-talets Sverige. Han var därtill den förste svenske kompositören på hög internationell nivå, med en rik musikalisk produktion. Den omfattar de flesta av den tidens musikgenrer, instrumentala som vokala, med undantag för opera och oratorium.

Liv

Barndom, studier och tidiga framträdanden

Johan Helmich Roman var född i en musikerfamilj som son till hovkapellisten Johan Roman d.ä. och hans hustru Catharina Margareta von Elswig. Faderns släkt hade sina rötter i Finland, medan modern tillhörde en tysk släkt, inflyttad till Sverige. Sonen Johan Helmich skrevs därför helt naturligt in i Tyska skolan, den bästa i Stockholm. Så fick han redan i barndomen del i ett vidare europeiskt kulturarv.

Den unge Johan Helmich visade tidigt en exceptionell begåvning som violinist. Säkert hade han i hemmet fått en gedigen musikutbildning av sin far. Redan vid sju års ålder lät han enligt Sahlstedt ”höra sin violin på Kongl. Hofwet, där han färdigt spelte swåra Stycken af åtskillige kompositioner” och ”medverkade som elvaåring vid en stor hovfest, Barncomoedian på Hoftheatren”.

1711 blev Roman d.y. som sjuttonåring fast anställd vid Hovkapellet. Där dominerade ännu det nordtyska inflytande som präglat den svenska stormaktstidens musikodling. Bland hovkapellisterna fanns från 1712 oboisten Johann Jakob Bach, en äldre bror till Johann Sebastian Bach. Han hade 1704 tagit anställning som ”hautboist” vid Karl XII:s livgarde, men kallades 1712 till Sverige för att inträda i Hovkapellet, där han sedan tjänstgjorde till sin död 1722. Den unge kapellisten Johan Helmich Roman satt alltså under flera år sida vid sida med Johann Sebastian Bachs älsklingsbror i det svenska hovkapellet. Roman trakterade själv oboe som sitt andra instrument och var enligt flera vittnesbörd även skicklig på det instrumentet. Säkert lärde han mycket av den erfarne tyske oboisten med bakgrund i den suveräna, traditionsrika musikersläkten Bach. Under 1700-talets första decennier växte sig emellertid de franska influenserna allt starkare vid det svenska hovet och så även i Hovkapellet. Under sin lärotid i Hovkapellet fick Roman således en värdefull skolning i både tyska och franska stilideal.

En ung svensk i Händels orkester

Bland alla depescher som utväxlades mellan Stockholm och Bender under Karl XII:s ödesdigra vistelse inom det osmanska riket, finns ett kort aktstycke ställt till hovmarskalken Nicodemus Tessin. Det gällde vissa lönefrågor vid hovkapellet:

Såsom Wij i nåder hafwe bewilliat, at […] musicanten Johan Roman den yngre på någre åhr få resa til at perfectionera sig i Musiquen, williandes iämwäl til någon understöd på resan, låta honom åthniuta hela löhnen;
                                                                        Wed Bender d.19. Martij 1712
                                                                        Carolus.

För Karl XII var detta förvisso ett ärende av ringa vikt. För den unge kapellisten och för det svenska musiklivets fortsatta utvecklig blev beslutet däremot av avgörande betydelse.

När Roman − redan efter ett års anställning − gavs nådigt tillstånd till studier utomlands, var Hovkapellet och dess ekonomi ”för tijden mycket svagt”. Det ledde till att Roman först kring årsskiftet 1715/16 kunde ge sig av, och då till London. Ytterst litet är känt om hans vistelse i England. Kungl. Sekreteraren Abraham Sahlstedt uppger dock i sitt tal vid en minneshögtid över Roman att den unge svensken kort efter sin ankomst till London blev ”antagen til Violinist wid operan” och att han därtill fick undervisning i generalbas ”af den store Mästaren Hendel” och i komposition av ”Musices Doctoren Pepusch”. Sahlstedt uppger vidare att ”den Swenska Virtuosen […] wid påfordran, låtit höra sin färdighet på fiol och haut bois” hos hertigen av Malborough och andra ”höga Herrar. Som en följd därav åstundade hertigen af Neucastle, at han skulle lämna Operan, och komma i hans Hof såsom Gentleman, hvilket ock skedde år 1717.”

King’s Theatre − där Roman anställdes − var vid denna tid ett av de främsta operahusen i Europa; med italiensk opera som specialitet, med Händel som huskomponist och med en rad lysande sångsolister. Ekonomiska svårigheter ledde emellertid till att operan tvingades stänga hösten 1717, vilket stämmer väl med uppgiften om att Roman det året lämnade sin anställning där. Efter en tid i träda gjordes ett par år senare en ny satsning på italiensk opera vid King’s Theatre. Man satsade djärvt på några av de främsta sångarna i Europa och som kapellmästare kontrakterades åter Händel. Den orkester han nu sattes att leda bestod av 34 musiker på hög internationell nivå. I några lönelistor från 1719/20 över de musiker som då anställdes finner vi i andra violinstämman en viss Mr Roman. ”Den svenske virtuosen” hörde inte till de högst rankade i denna ypperliga musikerskara. Lönemässigt stod han lågt, liksom de övriga i andra violinstämman. Men han fanns där − som enda nordbo − i en av de mest åtråvärda orkestrarna i Europa vid denna tid.

Det innebar att den unge svensken bl.a. medverkade när Händel från cembalon ledde den glansfulla premiären på Radamisto i april 1720. Och vare sig Roman fått undervisning i generalbas av Händel eller inte har han helt visst från sin plats i orkestern kväll efter kväll kunnat studera Händels continuospel och hans sätt att leda sångare och musiker. Programmen under de närmast följande säsongerna domineras helt av de tre tonsättarnamnen Händel, Giovanni Bononcini och Attilio Ariosti − alla rikt representerade i Romans efterlämnade musikalier. Det är ingen tvekan om att han här grundligt lärt känna den italienska barockoperan och dess stilideal.

Hovkapellmästaren Roman

Vid det svenska hovet väntade det nya kungaparet otåligt på att Roman skulle återvända hem. Efter det dödande skottet mot Karl XII i november 1718, hade hans syster Ulrika Eleonora valts till Sveriges drottning. Inte långt därefter abdikerade hon emellertid till förmån för sin gemål, arvprinsen Fredrik av Hessen-Kassel. I maj 1720 kröntes han till Fredrik I.

Roman skulle under många år komma att tjäna detta kungapar. Men det är givet att han inte gärna lämnade sin pult i Händels orkester och sin tjänst vid ett operahus som då sjöd av vitalitet. Hemma väntade ett musikliv ”i lägervall” − som Roman själv uttryckte det − och ett tungt slitgöra vid det efter decennier av krig totalt nedgångna Hovkapellet. Där fanns ingen opera, ingen konsertverksamhet. På försommaren 1721 återvände han ändå till Stockholm som välutbildad, modernt inriktad musiker. Han hade utvecklats till en briljant violinist. Och framför allt hade han som tonsättare tillägnat sig grundlig kunskap om nya stilströmningar, inte bara på operans utan även på instrumentalmusikens område. Han hade därtill skaffat sig en erfarenhet av det livfulla engelska konsertväsendet och en repertoarkännedom som skulle visa sig ovärderlig för den framtida verksamheten som hovkapellmästare.

Det svenska hovet var sannerligen i starkt behov av en man med Romans kapacitet. Bara några månader efter hemkomsten utnämndes han till vice kapellmästare, ”såsom wij i nåder låta oss väl behaga den ogemena färdighet, som Johan H. Roman sig uti musiquen har förvärfvat”, står det i utnämningsbrevet, utfärdat av Fredrik I den 18/12 1721. Under de närmast följande åren arbetade Roman intensivt för att höja orkestern till en acceptabel nivå.

Några år efter hemkomsten framträdde han även som tonsättare med en serie hyllningskantater till kungaparet. Den första av dessa Feste musicale är en kantat för soli, kör och orkester framförd på Fredrik I:s födelsedag 1725 − en festlig dialog på italienska mellan Svezia (sopran) och Frederico (bas). Drottningen uppvaktades även hon på liknande sätt, bland annat 1727 med kantaten Statt upp du trogna folk (för sopran, bas och orkester). Det är tillfällesverk med stildrag från både fransk och italiensk musik. Några av dem inleds med en uvertyr i fransk stil, andra av en enkel italiensk sinfonia. De flesta ariorna följer den italienska da capo-formen, är mjukt sångbara och i vissa fall rikt krusade med koloraturer. Till de uppenbara förebilderna hör Bononcini och Händel.

Hyllningsmusik av annan art är Golovinmusiken, komponerad på beställning av den ryske ambassadören i Stockholm greve Nicolai Golovin, med anledning av den tolvårige tsar Peter II:s kröning i S:t Petersburg i februari 1728. Denna tilldragelse firades med praktfulla festligheter som krävde en myckenhet musik. Och Roman levererade ett rikt förråd av charmfulla, växlingsrika instrumentalsatser − hela 25 stycken.

Det var naturligtvis angeläget för Roman att även som komponist meritera sig för hovkapellmästartjänsten. Den blev ledig i oktober 1726, då den gamle hovkapellmästaren avlidit. Några månader senare utfärdades en fullmakt för ”wår Tro Tienare […] oss älskelig Johan H. Roman […]  at wara Capellmästare wid Wårt Hof”. Så blir Roman även nominellt Hovkapellets ledare. Ett halvår senare publiceras hans XII Sonate a flauto traverso, violone e cembalo, de enda verk av Roman som gavs ut i tryck under hans livstid. Flöjtsonatorna tillägnades drottning Ulrika Eleonora − ett underdånigt tack från den nyutnämnde hovkapellmästaren. Med dessa sonator presenterar sig Roman offentligt som fullfjädrad komponist.

I och med Romans utnämning till hovkapellmästare märks snart tecken på en starkt ökad aktivitet vid Hovkapellet. Det är nyordningar som tydligt avspeglar de djupgående förändringarna i det europeiska musiklivet vid denna tid. Så ersattes exempelvis i juli 1727 de två pojkar som tjänstgjort som discantister av sångerskor. Därmed bröts den månghundraåriga traditionen med gossar i överstämmorna, för att tillmötesgå den nya vokalstilens bruk av kvinnoröster i operaarior och kantater. Det var också första gången någon kvinna anställdes i det exklusivt manliga Hovkapellet. Det innebar även att Roman fick tillgång till professionella sångerskor i de många vokalverk han i fortsättningen komponerade.

Hitintills hade Roman helt naturligt iklätt sig den traditionella rollen som hovets privata komponist och kapellmästare. Men 1731 förde han ut det kungliga kapellet i en öppen, offentlig konsertverksamhet. Därmed inleddes ett nytt skede i det svenska musiklivet − ett skede då konstmusiken inte längre begränsades till hov och kyrka, utan alltmer togs upp av en musikintresserad allmänhet. Då Roman startade denna verksamhet var han tidigt ute även internationellt sett. Offentliga konserter för betalande publik gavs bara på några få ställen i Europa. England var föregångslandet, men Roman hade förmodligen även hämtat idéer från de berömda Concerts spirituels i Paris. De första svenska konserterna gavs vid påsk 1731 i Riddarhussalen i Stockholm med Händels Brockes-passion på programmet. Under de följande åren stod flera Händelverk på repertoaren, bland andra hans Chandos anthems, hans pastoral Acis och Galatea och oratoriet Esther. Tio år efter Londonvistelsen kunde Roman således offentligt framföra några av de verk han sannolikt hört Händel själv dirigera.

Anmärkningsvärt är att texterna i dessa verk här översatts till svenska. Detta engagemang för det svenska språket präglar i hög grad Romans vokala produktion. På musikens område var han pionjär i sin plädering för modersmålet, men detta var i själva verket ett av de mest fruktbara dragen i 1700-talets svenska kulturliv inom litteratur, teater, musik och vetenskap. Det svenska språkets ”uppodling” sågs även som en viktig uppgift inom Kungl. Vetenskapsakademien (grundad 1739), där Roman redan under akademiens första år invaldes som representant för den musikaliska vetenskapen.

Komponisten Roman såg som sin uppgift att skapa en rik repertoar av kyrkomusik med svensk text. Och detta förverkligades på olika sätt: han komponerade egna verk, han översatte texter i utländska vokalverk till svenska och företog även omarbetningar av utländska verk. Svenska texter har också alla hans Andliga sånger, närmare hundratalet tonsättningar, de flesta till texter ur Psaltaren. Hans sakrala produktion kulminerar med Then Swenska Messan för soli, kör och orkester, komponerad i början av 1750-talet. Därmed fullbordade Roman sin strävan att visa det ”Svenska tungomålets böjelighet til kyrkomusique”. Det hindrar inte att han även tonsatte texter på en rad andra språk. Och i sin musik var Roman − ”den svenska musikens fader” − i högsta grad internationell.

En ny resa, nya intryck och ny musik

För tonsättaren Roman tycks 1730- och 1740-talen ha varit en period av mognad och flödande produktivitet. 1735 fick han möjlighet att ge sig ut på en andra utlandsresa, denna gång till England, Italien och Tyskland. Han blev borta i två år och de erfarenheter han då gjorde bidrog i hög grad till hans rika konstnärliga utveckling. Till de nya värdefulla kontakterna och mötena med åtskilliga av den tidens främsta musiker och tonsättare bidrog säkert hans utmärkta språkkunskaper − han talade engelska, franska, italienska, tyska och förstod enligt Sahlstedt ”äfven Latin, så at han kunde läsa en auktor”.

Roman reste nu igenom ett Musikeuropa präglat av brytningar mellan högbarocken och den nya galanta stilen. Han kom in i kretsar där debattvågorna gick höga om den franska respektive italienska musikens överlägsenhet och om försöken att blanda de två i en stile misto. Efter dessa två år var utomordentligt väl orienterad i sin tids musikskapande. Till en viss del framgår detta även av de många namn som figurerar i Romans bevarade excerpter och avskrifter och av alla de musikalier han förde med sig hem till Hovkapellet. Ännu tydligare avspeglas det i hans egen musikaliska produktion. Bland instrumentalverken finns de allra flesta av den tidens högaktuella besättnings- och genretyper representerade, likaväl som de olika nationella stilidealen − musik som lämpar sig utomordentligt väl både i hovsammanhang och vid de offentliga konserterna.

Hans orkesterproduktion omfattar nära tjugo sinfonior, nio sviter, fyra uvertyrer, sju solokonserter och därtill en rad fristående orkestersatser och skisser. I hans kammarmusik är både triosonatan och solosonatan för ett instrument och continuo väl representerade. Där finns även klaversonator samt flersatsiga verk för soloviolin. Dessa märkliga Assaggi a Violino Solo hör till det mest självständiga i hans produktion. Assaggio betyder närmast ”försök” eller ”prov”. Bakom den anspråkslösa titeln döljer sig svit- eller sonatartade kompositioner i tre eller fyra satser för oackompanjerad soloviolin − en ganska ovanlig verkform vid denna tid. Väl kända för eftervärlden är J.S. Bachs mästerliga soloverk för violin respektive violoncell, men det är verk som Roman knappast kan ha känt till. Det är däremot troligt att han i London lärde känna Geminianis sonator op. 1 för soloviolin, vilka 1716 utgavs i en version utan generalbas. Kanske lyssnade även den unge svensken till dessa verk framförda av Geminiani själv, som då var verksam som violinist vid det engelska hovet och i Londons blomstrande konsertliv.

Romans sena period

I början av 1740-talet skedde en rad genomgripande förändringar vid det svenska hovet. Äktenskapet mellan Ulrika Eleonora och Fredrik I var barnlöst. När drottningen avled i november 1741 blev successionsfrågan prekär. I sökandet efter lämplig tronföljare vändes blickarna främst mot de danska och tyska furstehusen. Valet stannade slutligen för Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp. I oktober 1743 höll den nye kronprinsen sitt intåg i Stockholm och några månader senare slöts ett giftermålskontrakt mellan Adolf Fredrik och prinsessan Lovisa Ulrika av Preussen, syster till Fredrik den store.

Bröllopet firades sommaren 1744 med en vigselceremoni på Drottningholms slott, där den preussiska prinsessan togs emot med all tänkbar prakt. Hovkapellmästaren Roman svarade för de storslagna musikaliska arrangemangen och levererade själv för det kungliga ”bilägret” sitt mest glansfulla verk − den s.k. Drottningholmsmusiken. Denna ”Bilägers musique” är en svit om 24 satser − med ytterligare åtta som reserv − som säkert delades upp i lämpliga kombinationer för ceremonier och processioner, som konsertinslag och som taffelmusik under de fyra dagar som bröllopet varade.

Det unga fursteparet kom som en frisk vind in i det tungfotade svenska hovlivet. Både Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika var till skillnad från Fredrik I mycket musikintresserade, han spelade violoncell, hon cembalo. Vid sin ankomst till Sverige förde den nye arvfursten med sig sitt eget kapell om 14 tyska musiker, en välkommen förstärkning av det svenska hovkapellet som då omfattade ca 20 musiker. Det nya kronprinsparet ställde tveklöst nya krav på musiken vid det svenska hovet.

För Roman borde det förändrade läget ha inneburit nya och rika möjligheter. Han om någon behärskade ju de aktuella stilströmningarna i den europeiska musiken och var rätt man att blåsa liv i musiken vid det nya hovet. Ändå drog sig Roman efter bröllopsceremonierna på Drottningholm alltmer tillbaka från sin tjänstgöring. En bidragande orsak var sannolikt sjuklighet och allt svårare hörselproblem. Till detta kommer att Roman i juni 1744 − två månader före det kungliga bröllopet och mitt under arbetet med Drottningholmsmusiken − för andra gången blev änkling och nu stod ensam med fem minderåriga barn. 1745 beviljades han ledighet från sin hovtjänst med bibehållen lön och tillerkändes i samband därmed hovintendents titel. Han flyttade därefter med barnen till svärfaderns gård Haraldsmåla nära Kalmar, men uppehöll ändå livliga förbindelser med huvudstadens musikliv och med hovet.

Några år senare fick han order om att åter infinna sig vid hovet för att leda musiken vid Fredrik I:s begravning i september 1751 i Riddarholmskyrkan och vid kröningen av det nya kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika i Storkyrkan två månader senare. För de högtidliga ceremonierna sammanställde han musiken, ledde instuderingarna och komponerade själv flera verk, främst då Högst Salig Konung Fredrichs Begrafnings Musique samt Hans Mayt: Konung Adolph Friedrichs Krönings Music. Dessa storvulna nationella ceremonier skulle bli hovkapellmästaren Johan Helmich Romans sista kraftprov vid det hov han tjänat, alltsedan han som 17-åring anställdes som violinist i Karl XII:s hovkapell.

Han dröjde sig kvar ytterligare några månader för att våren 1752 leda uppförandet av Then Svenska Messan i det Ekebladska huset i Stockholm, möjligen komponerad på beställning av riksmarskalken Claes Ekeblad. Romans mässa är inte heller tänkt för kyrkligt bruk. Det är en Missa brevis med två av högmässans ordinariesatser, Kyrie och Gloria med avslutande Laudamus, men i övrigt fri i förhållande till gudstjänstliturgin. Musiken är snarast konsertant till sin prägel och hör mera hemma i en concert spirituel av det slag han själv introducerat i Sverige.

På försommaren 1752 är Roman åter tillbaka på Haraldsmåla. Under sina sista år ”i ödemarken”, som han själv uttryckte det, ägnade han sig åt att översätta musikteoretiska arbeten av bland andra sin gamle lärare Pepusch. Han fortsatte även att komponera, främst vokalverk till texter ur Psaltaren.

Ett finstämt − och för den tiden högst anmärkningsvärt − vittnesbörd om sin omsorg och sin kärlek till barnen ger Roman själv i sitt testamente, det sista bevarade skriftliga dokumentet av hans hand. Där uttalar han som sin ”alwarliga wilja, att som mina Barn äro mig alla lika Kiära, så skall hwad effter mig lämnas, delas dem aldeles lika emellan, så at Systrarne få så stor lott, som Broder, ty de äro lika Kiära. / Lilla Haraldsmåla d: 31 Decemb:1757.”

Hovkapellmästaren Johan Helmich Roman avled i cancer den 20 november 1758 − ett halvår före den vördade mästaren Händel. Hans sista daterade komposition är en tonsättning från ”Junij 1756” till orden i Psaltarpsalm 11: ”Jag förtröstar på Herran”. Så slutade den svenska musikens fader sitt värv.

Anna Ivarsdotter © 2014

Skrifter av tonsättaren

"Et tydligt sätt at lära..." (översättning av G Kellers "A complete Method for Attaining to Play Thorough Bass", 1707.
"En uti harmonie öfwad på clav-cymbal" (översättning av F Gasparinis "L'armonico prattico al cimbalo", 1722.
"En tractat om harmonie" (översättning av J C Pepusch "A Treatise on Harmony", 1731.
[Översättning av ] 1 band kontrapunktövningar enligt J J Fux ("Gradus ad Parnassum", 1725.
Företal till svenska översättning av Giustiniani/Marcello: Davids Psalmer, 1731.
Företal till ett drama av A D Leenberg, 1734.
[12 punkter om] "Orsaker, hvarmedelst music råkat i läger-vall" (på blad i Pepusch-översättningen).
"Något om Rom", ca 1737.

Bibliografi

Andersson, Greger: Musik av Johan Helmich Roman och hans samtida i Lunds universitetsbibliotek, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1994.
Bengtsson, Britta & Helenius-Öberg, Eva: Med Maria valt det bästa. Kring ett nyfunnet Romanbrev, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1990.
Bengtsson, Ingmar
: Johan Helmich Roman och hans instrumentalmusik − Käll- och stilkritiska studier, med förteckning över äkta, dubiösa och oäkta instrumentalverk, med BeRI-numrering, diss. Uppsala universitet, 1955.
−−−: "Signor Leos Dixit imiterat af Roman". En inledande studie över J. H. Romans musikaliska bearbetningsteknik, i Svensk tidskrift för musikforskning, vol. 40, 1958.
−−−: En okänd instrumentalsats av Roman?, i Svensk tidskrift för musikforskning 1955, med tillägg i Svensk tidskrift för musikforskning, 1965.
−−−: Johan Helmich Roman − ett tvåhundraårsminne, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1958.
−−−: Roman som orgelsakkunnig, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1960.
−−−: Äkthetsproblem och en vitter tullkontrollör. Om Johan Helmich Roman och A Nicanderi Festskrift till J P Larsen, 1972.
−−−: Johan Helmich Romans flöjtkonsert, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1973.
−−−: Mr R:s spuriosity shop − A thematic catalogue of 503 works... by more than 60 composers, 1976.
−−−Handstil 14 i Roman-samlingen identifierad, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1979.
−−−: artikel i Sohlmans Musiklexikon, band 5, s. 211−213, 1979.
−−−: Johan Helmich Roman. Festmusik till Greve Golovin, i Texthäfte till skivutgåva Musica Sveciae MSCD 404, Stockholm, 1986.
−−−: Johan Helmich Roman. Sonater och Assagi, i Texthäfte till skivutgåva Musica Sveciae MSCD 406, Stockholm, 1987.
Bengtsson, Ingmar & Danielsson, Ruben: Handstilar och notpikturer i Kungl. Musikaliska Akademiens Roman-samling, Stockholm, 1955.
Cronhamn, Fritiof: Svenska musikens fader − Några anteckningar om Johan Helmich Roman, i Anmärkningar till Oscar Fredriks högtidstal i Kongl. Musikaliska Akademien, 1885.
Frigel, Pehr: Förteckning på framl. hofintendenten och kongl. kapellmästaren Johan Helmich Romans efterlämnade musikaliska arbeten, Tidning för musik, Helsingfors, 1910/11.
Gerulf, Folke: Johan Helmich Roman och Haraldsmåla, i Kalmar län 67, 1982.
Helenius-Öberg, Eva
: Johan Helmich Roman, liv och verk genom samtida ögon − dokumentens vittnesbörd, Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, nr 78, Stockholm, 1994.
−−−Johan Helmich Roman i källornas ljus, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1994.
Holm, Anna Lena: Tematisk förteckning över J.H. Romans vokalverk, Stockholm: Musikaliska akademiens bibliotek, 1994.
Ivarsdotter Johnson, Anna: Johan Helmich Roman och hans tid, i Musiken i Sverige, band 2, Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie 74, Stockholm, 1993.
Lellky, Åke: Ett bidrag till kännedomen om Johan Helmich Romans triosonater, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1936.
Moberg, Carl-Allan: Johan Helmich Roman − den svenska musikens fader, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1944.
Ryhming, Gudrun: Johan Helmich Romans sånger för 1−3 röster. En inventering, kandidatuppsats i musikvetenskap, Stockholms universitet, 1971.
Sahlstedt, Abraham M: Äreminne öfwer hofintendenten kongl. capellmästaren... Johan Helmich Roman, i Riddarhus salen framstäldt d. 30 maj 1767, 1767.
Vretblad, Patrik: Johan Helmich Roman 1694−1758 − Svenska musiken fader, band 1−2, Stockholm, 1914.
−−−: Karl Mikael Bellman och Johan Helmich Roman, i Zeitschrift der Internationalen Musikgesellschaft, 1913/14.
−−−: Johan Helmich Roman − Minnesteckning, Stockholm, 1944.
−−−: artikel i Svenska Män och Kvinnor, band 6, s. 312, Bonniers förlag: Stockholm, 1949.
−−−: Johan Helmich Roman och Ryssby församling, i Ryssby kyrka 200 år, Minnesblad utgivet av Ryssby kyrkoråd: Kalmar, 1950.
Vretblad, Åke: Ett obeaktat tal av Roman,Svensk tidskrift för musikforskning, 1937.
−−−: Johan Helmich Romans vistelse i Rom,Svensk tidskrift för musikforskning, 1945.
−−−: Johan Helmich Romans bibliotek, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1953.
Walin, Stig: Beiträge zur Geschichte der schwedischen Sinfonik, diss. Uppsala, 1941.
−−−: "Sonate a flauto traverso, violone e cembalo" da Roman , Svedese, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1945.

Källor

Norrbottens museum Luleå, Landsarkivet Härnösand, Uppsala Universitetsbibliotek, Statens Musik- och teaterbibliotek, Musikmuseet Stockholm, Nordiska museet Stockholm, Riksarkivet Stockholm, Skara stifts- och landsbibliotek, Kalmar läns museum, Växjö stadsbibliotek (avd. Stiftsbiblioteket), Lunds Universitetsbibliotek

Verköversikt

23 sinfonior, sviter för orkester (bl a Drottningholmsmusiken och Golovinmusiken), 4 violinkonserter, flöjtkonsert, oboekonsert, konsert för oboe d'amore och orkester, flöjtsonater, triosonater, verk för cembalo (sonater/sviter, mm), Assaggi för soloviolin, 25 etyder för violin, ca 70 sånger, verk för kör (Svensk mässa, kantater, mm).

Samlade verk

Verknumrering enligt Ingmar Bengtsson 1955 [BeRI] respektive Anna Lena Holm 1994 [HRV]

Sinfonior
Sinfonia G-dur [BeRI 9]
Sinfonia F-dur, "Printz Gustafs Musique" [BeRI 10]
Två orkestersatser F-dur [BeRI 10 ½]
Sinfonia B-dur [BeRI 11]
Sinfonia D-dur [BeRI 12]
Sinfonia C-dur [BeRI 13]
Sinfonia D-dur [BeRI 14]
Sinfonia G-dur "Fogelvik Aug. 2. 1746" [BeRI 15]
Sinfonia A-dur [BeRI 16]
Sinfonia F-dur [BeRI 17]
Sinfonia C-dur [BeRI 18]
Sinfonia G-dur [BeRI 19]
Sinfonia G-dur [BeRI 20] (Dubiöst verk)
Sinfonia e-moll [BeRI 22]
Sinfonia D-dur [BeRI 23]
Sinfonia D-dur [BeRI 24]
Sinfonia A-dur [BeRI 26]
Sinfonia d-moll [BeRI 27] (Osäkert verk)
Sinfonia B-dur [BeRI 28]
Sinfonia / Ouverture B-dur [BeRI 29]
Sinfonia / Ouverture g-moll [BeRI 30]
Sinfonia (två orkestersatser) A-dur/g-moll [BeRI 31] (Sannolikt icke äkta verk)

Sviter och uvertyrer
Suite, Golovinmusiken, 1728 [BeRI 1]
Åtta menuetter [BeRI 1 ½]
Suite, "Bilägers musiquen", Drottningholmsmusiken, 1744 [BeRI 2]
Suite, 1744 [BeRI 2 ½]
Sinfonia / Suite E-dur [BeRI 3]
Suite / Sinfonia F-dur [BeRI 4]
Ouverture [Suite] F-dur [BeRI 5]
Suite d-moll [BeRI 6]
Suite g-moll, "Sjukmans Musiquen" [BeRI 7]
Partita / Sinfonia [Suite] c-moll [BeRI 8] Suite / Sinfonia / Concerto G-dur [BeRI 21]
Concerto [Suite] D-dur [BeRI 25]
Ouverture F-dur, till "Festa musicale", 1725 [BeRI 32]
Sinfonia [Ouverture] D-dur, till "Freudige Bewillkommung", 1726 [BeRI 33]
Sinfonia / Ouverture D-dur, till "Cantata zu einer Taffelmusic", 1727 [BeRI 34]
Introduzzione [Ouverture] F-dur, till Cantata 1731 [BeRI 35]
Sinfonia G-dur, till "Cantata vid Ny-Året 1754" [BeRI 36] (Sannolikt icke äkta verk)
Ouverture C-dur [BeRI 37]
[Ouverture] G-dur [BeRI 38]
Introduttione / Sinfonia F-dur, till "Bröllops Music" [BeRI 39]
Sinfonia / Ouverture F-dur [BeRI 40] (Sannolikt icke äkta verk)
Sinphonia [Ouverture] B-dur [BeRI 41]
Introduzzione [Ouverture) g-moll [BeRI 42]
Ouverture g-moll [BeRI 43]
Introduzzione / Sinfonia (di Chiesa) [Ouverture] e-moll [BeRI 44]
Concerti Concerto [grosso] B-dur [BeRI 45]
Concerto [grosso] B-dur [BeRI 46]
Concerto [grosso] g-moll [BeRI 47] (Ej äkta verk)
Concerto [per il Violino solo] D-dur [BeRI 48]
Concerto [per il Violino solo] d-moll [BeRI 49]
Concerto per il Violino solo Ess-dur [BeRI 50]
Concerto per il Violino solo Ess-dur [BeRI 51] (Sannolikt icke äkta verk)
Concerto / Partita [per il Violino solo] f-moll [BeRI 52]
Concerto per il Oboe d'Amore D-dur [BeRI 53]
Concerto för flöjt och orkester i G-dur [BeRI 54] (Tidigare tillskriven F. Zellbell d.y.)

Triosonator
Sonata à Tré nr 101 i g-moll [BeRI 101] (Sannolikt icke äkta verk)
[Suite] B-dur, i: 6 Sonate a tre, nr 1 [BeRI 102]
[Suite] d-moll, i: 6 Sonate a tre, nr 2 [BeRI 103]
Två orkestersatser d-moll, i: 6 Sonate a tre, nr 3 [BeRI 104]
Sonata à 3 e-moll, i: 6 Sonate a tre, nr 4 [BeRI 105]
Sonata à 3 h-moll, i: 6 Sonate a tre, nr 5 [BeRI 106]
Sonata à 3 a-moll, i: 6 Sonate a tre, nr 6 [BeRI 107]
Sonata à 3 D-dur och Adagio d-moll, i: 7 Sonate a tre, nr 1 [BeRI 108, 108 ½]
Sonata à 3 fiss-moll, i: 7 Sonate a tre, nr 2 [BeRI 109]
Sonata à 3 C-dur, i: 7 Sonate a tre, nr 3 [BeRI 110]
Sonata à 3 D-dur, i: 7 Sonate a tre, nr 4 [BeRI 111]
Sonata à 3 B-dur, i: 7 Sonate a tre, nr 5 [BeRI 112]
Sonata à 3 g-moll, i: 7 Sonate a tre, nr 6 [BeRI 113]
Sonata à 3 A-dur, i: 7 Sonate a tre, nr 7 [BeRI 114]
Sonata à 3 e-moll [BeRI 115]
Sonata à 3 C-dur [BeRI 116] (Osäkert verk)
Sonata à 3 c-moll [BeRI 117]
XII Sonate a flavto traverso, violone e cembalo, Tryck Stockholm 1727 [BeRI 201−212]
Sonata [à] Traversa Solo D-dur [BeRI 213] (Sannolikt icke äkta verk)
Sonata à Violino Solo e Basso A-dur [BeRI 214]

Klaversonator
Sonata C-dur [BeRI 215] (Osäkert verk)
Sonata e-moll [BeRI 216] (Ofullständig; Sannolikt icke äkta verk)
Sonata e-moll [BeRI 217] (Sannolikt icke äkta verk)
Sonata e-moll [BeRI 218] (Sannolikt icke äkta verk)
Sonata D-dur [BeRI 219]
[Sonata] A-dur [BeRI 220] (Ofullständig?)
Sonata F-dur [BeRI 221]
Sonata d-moll [BeRI 222] (Sannolikt icke äkta verk)
Sonata B-dur [BeRI 223] (Sannolikt icke äkta verk)
Sonata g-moll [BeRI 224]
Tolv sonator [suiter] för klaver [BeRI 225−236]
Sonata C-dur [BeRI 237]
Sonata a-moll [BeRI 238] (Osäkert verk)
Duetto a-moll för klaver och violin (viola) [BeRI 239]

Assaggi à Violino solo
Assaggio à Violono solo i A-dur [BeRI 301]
[Assaggio] B-dur [BeRI 302]
[Assaggio] C-dur [BeRI 303]
D-dur [BeRI 304] (Satsantal okänt)
E-dur [BeRI 305] (Satsantal okänt)
[Assaggio] F-dur [BeRI 306]
G-dur [BeRI 307] (Satsantal okänt)
[BeRI 308–309] (Saknas)
[Assaggio] c-moll [BeRI 310]
[Assaggio] d-moll [BeRI 311]
[Assaggio] e-moll [BeRI 312]
[Assaggio] fiss-moll [BeRI 313]
Assaggio à Violino solo g-moll [BeRI 314]
[BeRI 315–316] (Saknas)
[Assaggio] A-dur [BeRI 317] G-dur/A-dur? [BeRI 318] (Satsantal okänt)
E-dur [BeRI 319] (Satsantal okänt)
[Assaggio] g-moll [BeRI 320]
[Ouverture à Violino solo] Ess-dur [BeRI 321]
Ouverture à Violino solo Ess-dur [BeRI 322]
[Assaggio à Vilino Solo?] a-moll [BeRI 323]
[Assaggio à Vilino Solo?] h-moll [BeRI 324]

Flersatsiga körverk med orkester
Beati omnes (Psaltaren: psalm 128), soli, kör och orkester [HRV 400] (Ej äkta verk)
Jubilate (Psaltaren: psalm 100), soli, kör och orkester [HRV 401]
Konung Fredrik I:s begravningsmusik (text ?), soli, kör och orkester [HRV 402]
Kröningsmusiken 1751 (Sammansatt av delar ur Psaltaren: psalm 147 etc), soli, kör och orkester [HRV 403]
Svenska mässan (Mässtext), soli, kör och orkester [HRV 404]
Te Deum (Nr 6 i 1695 års Psalmbok), soli, kör och orkester [HRV 405]

Övriga verk för kör eller minst 3 röster
Besinner dock at Herran förer sina heliga (Psaltaren: psalm 4 vers 4), SATB och stråkar [HRV 500]
Gud vi förbide tina godhet (Psaltaren: psalm 40 vers 10), SATB och orkester [HRV 501] (Dubiöst verk)
Gud är wår tilflykt (Psaltaren: psalm 46 vers 2), SATB och orkester [HRV 502]
Herre hvi träder tu så långt ifrå (Psaltaren: psalm 10 vers 1), SATB och orkester [HRV 503] (Dubiöst verk)
Herrans ord är sanferdigt (Psaltaren: psalm 33 vers 4–5, 12, 22), SATB och obesiffrad bc [HRV 504]
Hielp Herre the helige (Psaltaren: psalm 12 vers 2), SATB och stråkar [HRV 505]
Jag vil göra tig utkoradan (Jesaja 48 vers 10–11), STB och orkester [HRV 506] (Dubiöst verk)
Lofver Herran alle hedningar (Psaltaren: psalm 117 vers 1–2), SATB och stråkar [HRV 507]
Lät oss denna dag (Olof von Dalin), SAB och orkester [HRV 508]
Siunger Herranom en ny viso (Psaltaren: psalm 98 vers 1–3; 4–6), Bas solo, SATB och orkester [HRV 509]
Säll är then som Herran fruktar (Psaltaren: psalm 112), SATB och stråkar [HRV 510]
Tacker Herranom sjunger om honom (Psaltaren: psalm 105 vers 1–5, 7–8), SATB [HRV 511]
Väl den som får i stillhet bo (text ?), kanon för 3 stämmor [HRV 512] (Dubiöst verk)
Önsker Jerusalem lycko (Psaltaren: psalm 122 vers 6–7), SAB och stråkar [HRV 513]

Kantater för speciella tillfällen
Förnöyen eder sälla paar, Bröllopsmusik (Ulrik Rudenschöld), sopran, bas och orkester [HRV 600]
Cantata in einer Taffelmusik, Sysse Zeiten eilet nicht, kantat till en taffelmusik (Johan Köppen), sopran, bas och orkester [HRV 601]
Hoggi sul´orizonte del Germanico, kantat till konung Fredrik I:s födelsedag 1725, "Festa musicale" (Antonio Papi), sopran, (Svezia) och bas (Federico) solo, kör och orkester [HRV 602]
Verdoppelte Sonne deinen Schein, kantat till drottning Ulrikas Eleonoras födelsedag 1726, "Freüdige Bewillkommung" (Carl Johan Lohman), sopran, tenor, bas och orkester [HRV 603]
Statt up du trogna Folck, kantat till drottning Ulrika Eleonoras födelsedag 1727, (Neresius)sopran, bas och stråkar [HRV 604]
Warelse som utan dagar, kantat till Ulrika Eleonoras födelsedag 1730, (Sophia Elisabeth Brenner), soli, kör och stråkar [HRV 605]
Wälkommen store kung igen, kantat till Fredrik I:s återkomst 1731, (text ?), sopran tenor, bas, 3-stämmig kör och orkester [HRV 606]

Duetter
Befalla Herranom tin väg (Psaltapsalm 37 vers 5), sopran, alt och obesiffrad b.c. eller sopran, bas och obesiffrad b.c. med instrumental inledning. Även för sopran, alt, bas och instrument [HRV 700]
Haf tina lust i Herranom (Psaltaren: psalm 37 vers 4), sopran, alt och obesiffrad b.c. [HRV 701]
Herre Gud Sebaot (Psaltaren: psalm 89 vers 9; 10–11; 12–15; 16–17; 18–19), sopran, bas och obesiffrad b.c. [HRV 702]
Hör mig när jag ropar (Psaltaren: psalm 4 vers 2), sopran, tenor och stråkar [HRV 703]
I Lyckans blinda dårar (Fredrik Lorentz Bonde ?), sopran, bas och obesiffrad b.c. eller sopran och obesiffrad b.c. [HRV 704]
Jag tackar Herranom af allo hierta (Psaltaren: psalm 111), sopran, alt och b.c. [HRV 705]
Jag tröstar ther uppå (Psaltaren: psalm 13 vers 6; Psaltaren: psalm 34 vers 2–5), sopran, bas, violin och obesiffrad b.c. [HRV 706]
Jag vill prisa Guds ord (Psaltaren: psalm 56 vers 11–14), sopran, bas och obesiffrad b.c. [HRV 707]
Jorden är Herrans (Psaltaren: psalm 24 vers 1–5), sopran, tenor och b.c., även för sopran, tenor, bas och stråkar [HRV 708]
Lofva Herran min siäl (Psaltaren: psalm 103), sopran, tenor och obesiffrad b.c. [HRV 709]
Lofvad vare Herren dagliga (Psaltaren: psalm 68 vers 20–21, 36), sopran och bas [HRV 710]
Mit hierta är redo Gud (Psaltaren: psalm 57 vers 8–12), sopran, bas och b.c. [HRV 711]
Siunger Herranom en ny viso (Psaltaren: psalm 149), 2 sopraner och obesiffred b.c. [HRV 712]
Tacker Herranom siunger om honom (Psaltaren: psalm 105 vers 1–5, 7–8), sopran, bas och obesiffrad b.c. [HRV 713]
Tig vi lofve, O Gud, vi lofve Tig (Nr 6 i 1695 års Psalmbok [parafras]), sopran, tenor och obesiffrad b.c. [HRV 714]
Vår siäl väntar efter Herranom (Psaltaren: psalm 33 vers 20–22), sopran, bas och b.c. [HRV 715]

Solosånger
Ach förlåt mig mina synder (Psaltaren: psalm 25 vers 11 [parafras]), sopran och stråkar [HRV 800]
Ach! Huru ljufligit är att Bröder enhälligt lefva (Anders Nicander), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 801]
Ach! Huru Säll är den, hvars Synd är aldeles aftvådd (Anders Nicander), sopran och b.c. [HRV 802]
Alt far undan och flyr (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 803]
At ju mången har i dag vänner efter sitt behag (Olof von Dalin), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 804]
Afwund som mot dygden rasar (text ?), sopran och stråkar [HRV 805]
Böljorne bulra och gny (Jacob Frese), bas, violin och obesiffrad b.c. [HRV 806]
Cara speme questo core (Nicola Francesco Haym), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 807]
De Menschen heeft maer eenen dach (Pindaros? I holländsk översättn?) sopran och obesiffrad b.c. [HRV 808]
The som hoppas uppå Herran (Psaltaren: psalm 125), sopran och b.c. [HRV 809]
The som redeliga för sig vandrat hafver (Jesaja kapitel 57), röst och b.c.; även med stråkar och flöjter [HRV 810]
Det gagnar grenen at han skiäres (A.D. Leenberg), sopran [HRV 811]
Thet är en kostelig ting at tacka Herranom (Psaltaren: psalm 92), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 812] (Dubiöst verk)
Thet är min glädje (Psaltaren: psalm 73 vers 8), bas, violin och obesiffrad b.c., även arr. för stråkar [HRV 813]
Dettere diri liri la diri den en na deri diri liri ney (text ?) , en röst, ett notsystem [HRV 814] (Osäkert verk)
Du hala lycka hvad är åt (Ulrik Rudenschöld), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 815]
Du kjära dag som blänker opp (A.B. Castoria), sopran och b.c. [HRV 816]
Då Natten aldra mörkast är (A.D. Leenberg), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 817, 818]
Efter en ilande blåst (Jacob Frese), sopran, violin och obesiffrad b.c. [HRV 819]
Efter nu the elände förtryckte varda (Psaltaren: psalm 12), sopran och b.c. [HRV 820]
En ädelmodig själ den motgångs böljor möta (Sophia Elisabeth Brenner), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 821]
Enfin dans cet horrible gouffre de misere (Antoinette Deshoulières), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 822]
Et lugn jag äntlig finner (Carl Rudenschöld), röst och obesiffrad b.c. [HRV 823]
Et lugn jag äntlig finner (Carl Rudenschöld), röst och b.c. [HRV 824] (Dubiöst verk)
Fast Inders ståt ej mina rum förgyller (Jacob Frese), sopran och b.c. [HRV 825]
Flättjans blomster mig ej locka (text ?), sopran endast [HRV 826]
For the few hours of life allotted me (texten använd av Henry Bowman [−1686]), sopran och b.c. [HRV 827] (Osäkert verk)
Födas, gråta, dij och lindas (Olof von Dalin), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 828]
Gud alla härars Gud (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 829]
Gud jag tror at jag tin nåde i the sällas land skul se (text ?), sopran och b.c. [HRV 830] (Dubiöst verk)
Gud! mit ropande hör; uppå mina böner haf agtning (Anders Nicander), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 831]
Gud är vår tilflygt och starkhet (Psaltaren: psalm 46 vers 2; 3; 5−6), sopran, violin och b.c. [HRV 832]
Går solen ned hon går och opp (Ulrik Rudenschöld), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 833]
Habet omnis hoc voluptas (A.M.T.S. Boethius), bas och obesiffrad b.c. [HRV 834]
Hade ej Israels Gud oss nära vid handene varit (Anders Nicander), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 835]
Han skal låta regna öfver de ogudaktiga (Psaltaren: psalm 11 vers 6) sopran och b.c. [HRV 836]
Herre Tu äst min tröst (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c.; även violin [HRV 837]
Herre, mitt hopp! Lät ej på skam mig evärdeliga komma (Anders Nicander), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 838]
Herre, nu låter Tu Tin tienare (Lukas kapitel 2 vers 29–30), tenor och stråkar [HRV 839] (Dubiöst verk)
Herre när jag tig hafver (Psaltaren: psalm 73 vers 25−26), sopran och b.c. [HRV 840]
Herre när jag tänker huru tu (Psaltaren: psalm 119 vers 52), sopran och b.c. [HRV 841]
Herre när jag tänker huru tu (Psaltaren: psalm 119 vers 52), bas och obesiffrad b.c. [HRV 842]
Herre när jag tänker huru tu (Psaltaren: psalm 119 vers 52), sopran och cembalo [HRV 843]
Herren lefver och lofvad vare min tröst (Psaltaren: psalm 18 vers 47, 2 Mosebok kapitel 15 vers 2, Psaltaren: psalm 28 vers 7), röst och b.c.; ev. även violin, bas och obesiffrad b.c. [HRV 844, 845]
Herren lofver af Himlen hög (Anders Nicander), sopran och b.c. [HRV 846]
Herren lofver uti Guds Helgdoms heliga boning! (Anders Nicander) sopran och b.c. [HRV 847]
Herren skall döma jordenes krets rätt (Psaltaren: psalm 9 vers 9−11), sopran och b.c. [HRV 848]
Herren är konung, therföre vredgas folken (Psaltaren: psalm 99 vers 1−4, 9), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 849]
Herren är min herde (Psaltaren: psalm 23 vers 1−4), sopran, violin och b.c. [HRV 850]
Herren är min starkhet och lofsång (2 Mosebok kapitel 15 vers 2; Psaltaren: psalm 28 vers 7), bas och b.c. [HRV 851]
Herren är rättferdig och hafver rätthetena kär (Psaltaren: psalm 11 vers 7), sopran och b.c. [HRV 852]
Herrans heliga namn beprise all hedena skara (Anders Nicander), sopran och b.c. [HRV 853]
Hjärteliga kär hafver jag tig. Herre min starkhet (Psaltaren: psalm 18 vers 2−3), röst och obesiffrad b.c. [HRV 854]
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gierningar? (Psaltaren: psalm 107 vers 2; Syraks bok 42:18; Ordspråksboken 5:21−22), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 855]
Ho är en sådana Gud som Tu äst (Mika kapitel 7 vers 18-19), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 856] Hosper kyathizus enioth hae tychae (Difilos, fragment 107), sopran och b.c. [HRV 857]
Hur liuft hur angenämt oss nöyet förekomma plär (text ?), röst och obesiffrad b.c. [HRV 858]
Huru stor är tin godhet [Aria] (Psaltaren: psalm 31 vers 20−23, 25), sopran och b.c. [HRV 859]
Hvad var en Styrmans kunst, var ikke Storm og Bölger (Ovidius, ur Tristia; dansk översättning), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 860]
Hvi äst du dyre Tid så snar som Blixten (Ulrik Rudenschöld), sopran och b.c. [HRV 861]
Hvi äst du dyre Tid så snar som Blixten (Ulrik Rudenschöld), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 862]
Hör mig när jag ropar, mine rättferdiges Gud (Psaltaren: psalm 4 vers 2−9), sopran och b.c. [HRV 863]
I tino ljuse, Herre, se vi ljus (Sammansatt av delar ur Ps. 36:10, 1 Joh. 4:13, Salomos Vishet [apokryfisk] 1:5−7 m.fl.), sopran och b.c. [HRV 864]
I envy not Sir Courtly Nice (text ?), sopran och obesifrad b.c. [HRV 865]
I foglar vilde djur och alt hvad eljest andas (Jacob Frese), sopran och obesiffraf b.c. [HRV 866]
Ihr Augen worzu nutzt ihr mir (Charles de Saint-Évremond), sopran och obesiffrad b.c.; med instrumentala inslag [HRV 867]
Jag fröjdar mig och är glad i Tig (Psaltaren: psalm 9 vers 3, Ps. 18:51, Ps. 20:7, Ps. 21:8), röst och obesiffrad b.c. [HRV 868] (Osäkert verk)
Jag förtröstar på Herran (Psaltaren: psalm 11 vers 1), sopran och b.c. [HRV 869]
Jag hafver sett en ogudaktig (Psaltaren: psalm 37 vers 35−40), sopran och b.c. [HRV 870]
Jag håller thet så före (Paulus brev till Romarna kapitel 8 vers 18, 28, 31−34, 35−37, 38−39), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 871]
Jag låter andra gerna fika om ära, vällust (text ?), endast sopran [HRV 872]
Jag skal prisa dig och min siäl skal uphöja (Anders Nicander), sopran och b.c. [HRV 873]
Jag skämmes icke vid Christi Evangelium (Paulus brev till Romarna kapitel 1 vers 16), röst och obesiffrad b.c. [HRV 874]
Jag tackar Herranom af allo hierta (Psaltaren: psalm 111 vers 1−4), bas och stråkar [HRV 875]
Jag tröstar theruppå at Tu så nådelig äst (Psaltaren: psalm 13 vers 6), sopran och b.c. [HRV 876]
Jag vet at min förlossare lefver (Job kapitel 19 vers 25−27), röst och b.c.; även med violin och viola [HRV 877] (Osäkert verk)
Jag vil uphöja Tig, min Gud, Tu konung (Psaltaren: psalm 145), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 878]
Je sors Enfin de mon triste Esclavage (text ?), röst och obesiffrad b.c. [HRV 879]
Jesu lär min arma siäl (text ?), sopran och stråkar [HRV 880]
Kan äran i ett sinne trifwas (text Per Brant?), röst och obesiffrad b.c. [HRV 881] (Dubiöst verk)
Kom tysta enslighet dig will iag mig förtro (Jacob Frese), sopran och b.c. [HRV 882]
Konungen hoppas uppå herran (Psaltaren: psalm 21 vers 8), sopran och stråkar [HRV 883]
Kung är Herren oc [sic] härliga prydd med oändelig höghet (Anders Nicander), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 884]
La Ragion gli affetti ascolta (Pietro Metastasio), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 885]
Later, huxa dig om, och lär, hvad myrorna lära (Jacob Frese), sopran och b.c. [HRV 886]
Lofva din Herra och Gud (Anders Nicander), sopran och b.c. [HRV 887]
Låt glädja sig alla them som trösta uppå Tig (Psaltaren: psalm 5 vers 12−13), sopran och b.c. [HRV 888]
Lät jord titt lof med sång uppgå (Thore Odhelius), sopran och b.c. [HRV 889]
Mà tu sorda à miei sospiri non accoglie in seno Amor (text ?), sopran och stråkar [HRV 890]
Men jag vil siunga om til makt (Johan Gabriel Werving), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 891] (Dubiöst verk)
Mes yeux, mes inutiles yeux! Vous savez bien que dans ces lieux (Charles de Saint-Évremond), bas och obesiffrad b.c. [HRV 892]
Min andakt skynda dig; men tröttna ej på vägen (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 893]
Min Daphnis dig wil iag til swar min späda mun uplåta (text ?), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 894]
Min lefnadsdag du alla dagars plåga (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 895]
Min siäl väntar allenast i stillhet efter Gud (Psaltaren: psalm 62 vers 2−13), sopran och b.c. [HRV 896]
Mitt hjerta rörs af frögd, min blod af glädje gjäser (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 897]
Märker dock, I galne bland folket; och I dårar (Psaltaren: psalm 94 vers 8, 9−11, 12−15), sopran och b.c. [HRV 898]
Nu i Skuggans tid den Tysta Som med Stiernor (text ?), röst och obesiffrad b.c. [HRV 899] (Dubiöst verk)
När alle skapade ting sin skapares ära förkunna (Fredrik Lorenz Bonde), sopran och b.c. [HRV 900]
När som i förriga tid ur Chams land vandrade Jacob (Anders Nicander), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 901]
O Herre Gud, Guds Lamb och Fadrens Son (Mässtexten), sopran och stråkar [HRV 902]
O liufva ort farväl Du samling af alt nöje (Carl Rudenschöld), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 903]
Om Herren icke med oss vore (Psaltaren: psalm 124), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 904]
Om sin stund Gud råda lät (Johan Runius), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 905] (Osäkert verk)
Om tidens skiften himlen rår: Hvi skull dess växling (text ?), röst och b.c. [HRV 906] (Dubiöst verk)
Ombra errante inamorate (text ?), sopran och b.c. [HRV 907]
Piante amiche erbette care torno a voi (text ?), sopran och stråkar [HRV 908] (Osäkert verk)
Prince qui remplissés l'espoir de la Patrie (text ?), klaver med underlagd text [HRV 909]
Privo de tuoi bei lumi idolo mio (text ?), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 910] (Osäkert verk)
Risolv´ abbandonar la bella che mi sprezza (Paolo Antonio Rolli), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 911]
Se pietà di me non senti giusto (Nicola Francesco Haym), sopran och obesiffred b.c. [HRV 912]
Sein eigen Herze fressen (Christian Hofmann von Hofmannswaldau), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 913] (Osäkert verk)
Si the ogudagtige spänna bågan (Psaltaren: psalm 11 vers 2) [HRV 914]
Si son prigionier di quel bandato (text ?), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 915]
Si vedrai non son piu quello ne piu affanato (text ?), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 916]
Sjunger af inliga frögd I Guds rättfärdiga siälar, sopran och stråkar (Anders Nicander), sopran och b.c. [HRV 917]
Sjunger Gudi gladeliga then vår starkhet är (Psaltaren: psalm 81 vers 1, 5−6), sopran och b.c. [HRV 918] (Osäkert verk)
Skal iag ey snart få solen se (Ulrik Rudenschöld), röst och obesiffrad b.c. [HRV 919]
Skapa i mig, Gud, et rent hierta (Psaltaren: psalm 51 vers 12–14), sopran och b.c. [HRV 920] (Dubiöst verk)
Skicklighet ej til gunst ej konst til rikedom hjelper (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 921]
Smaker och seer huru liuflig Herren är (Psaltaren: psalm 34 vers 9), sopran och stråkar [HRV 922]
Som ett glas nu skin nu brister snöen smälter i en älf (text ?), röst och obesiffrad b.c. [HRV 923] (Dubiöst verk)
Som klippan i det vilda haf et lugn och stormvär lika aktar (Fredrik Lorentz Bonde), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 924]
Så gack nu kära sol förnögd men kom än många resor åter (text ?), endast sopran [HRV 925]
Så älskade Gud verldena at han utgaf sin enda son (Evangelium enligt Johannes kapitel 3 vers 16), röst och obesiffrad b.c. [HRV 926] (Osäkert verk)
Så är nu intet fördömligit i them som äro i Christo Jesu (Paulus brev till Romarna kapitel 8 vers 1−2, 15−17, 27), röst och b.c.; ev., även violin [HRV 927]
Så äre vi quitte all jorde riks quida (Frese ?), sopran och b.c. [HRV 928] (Dubiöst verk)
Såsom hiorten ropar efter friskt vatn (Psaltaren: psalm 42 vers 2−3, 12), sopran och besiffrad b.c.; sopran, bas, violin och obesiffrad bas [HRV 929 a, b]
Såta wänner I som sett red'nhwars annans redlighet (Gustaf Christian Roman), sopran och b.c. [HRV 930]
Tacker Herranom ty han är mild (Psaltaren: psalm 106 vers 1−5, 47), sopran, violin och obesiffrad b.c. [HRV 931]
Tu parti amato bene mi lasci idolo mio (text ?), sopran och b.c. [HRV 932]
Ty Herren är god (Psaltaren: psalm 100 vers 5), sopran och orkester [HRV 933] (Osäkert verk)
Täcka bräde konstigt zijrat och med gyldne (Carl Gyllenborg), röst och b.c. [HRV 934]
Täcka bräde konstigt zijrat och med gyldne (Carl Gyllenborg), röst och obesiffrad b.c. [HRV 935]
Hvad står til råds! det bästa sku' vi hoppas (Jacob Frese), sopran och b.c. [HRV 936]
Hvad tänken I som icke vid er tråttas (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 937]
Hvad är emot tin magt the främmande fattige Gudar (Jacob Frese), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 938]
Vare oss nådelig och välsigne oss Herren (Anders Nicander), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 939]
Vederkveck mig genom tina nåd (Psaltaren: psalm 119 vers 88−96), bas, violin och obesiffrad b.c. [HRV 940]
Vi lofve tig vi välsigne tig vi tilbedje Tig (Mässtexten), bas och stråkar [HRV 941]
Wi tacke tig o Gud som oss den nåd täcks unna (text ?), sopran och stråkar; sopran, tenor och stråkar [HRV 942 a, b] (Osäkert verk)
Hvilken är then som et godt lefvande begärar (Psaltaren: psalm 34 vers 13−15), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 943]
Hvilken är som trädet fäller för en gren (A.D. Leenberg), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 944]
Vist behöfves at man öfves genom motgångs dagar (A.D. Leenberg), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 945]
Wår frälserman och broder Jesu kiär (text ?), bas och orkester [HRV 946]
Väl den i bästa vår får skiära mogen fruckt (Ulrik Rudenschöld), röst och obesiffrad b.c. [HRV 947]
Är girig vid alt sitt bekymmer ett ögnablek ej rolig nögd (text ?), endast sopran [HRV 948]
Äta litet, dricka vatten, roligt sälskap, sömn om natten (Olof von Dalin), sopran och obesiffrad b.c. [HRV 949]


Verk av Johan Helmich Roman

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 153