Hjalmar Meissner (1865−1940)

Carl Hjalmar Meissner, född 1 mars 1865 i Helsingfors, död 28 maj 1940 i Stockholm, var en finsk-svensk pianist, dirigent, arrangör, tonsättare och författare. Som orkesterledare främst verksam inom teater- och militärmusiken, men också vid symfoni- och operaorkestrar. Hans verksamhet som tonsättare utgick dels från hans profession som pianist, dels från de genrer inom vilka han i första hand verkade som dirigent. De bevarade kompositionerna består av teater- och militärmusik samt pianostycken. Gift 1899 med operettsångerskan Emma Meissner.

Utbildningsår och tidig musiker- och tonsättarkarriär

Hjalmar Meissner var son till den tyskfödde tonsättaren, dirigenten och cellisten August E.H.B. Meissner (1833−1903) och svenskan Abela Mathilda Backman. Familjen Meissner var en gammal musikersläkt från Grabow i Mecklenburg-Schwerin. Abela Mathilda Backman var dotter till konsuln och boktryckaren Charles Henri Backman och Mathilde Smith de Serre i Göteborg; Smith de Serre var en fransk adelssläkt. Genom sin internationella bakgrund i högreståndsmiljö mottog Hjalmar Meissner viktiga impulser särskilt vad gäller fransk opera och operett.

Meissner var tidigt musikaliskt utvecklad och fick som tioåring påbörja sina studier vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Studierna i harmonilära, violin och piano bedrevs åren 1875−80, varefter han 1880−82 fortsatte med pianostudier för Théodore Ritter och harmonilärestudier för Auguste Durand i Paris. Musikerdebuten gjorde han som pianist 1878 och började arbeta professionellt − parallellt med studierna gav han flera pianokonserter i Finland och Sverige. Debuten som kapellmästare ägde rum vid Tivolioperan i Kristiania (Oslo) säsongen 1884−85. Därefter var han anställd som kapellmästare vid Nya teatern i Stockholm 1885−87 samt vid Svenska teatern i Helsingfors 1887−91.

Under 1880- och 1890-talen komponerade han huvuddelen av sin teatermusik till föreställningar som Harald Molanders Kungarna på Salamis (1888) − till en jubileumsdag för Johan Ludvig Runeberg − och C.J. Fröbergs Rosenkind (1889) samt pianomusik, exempelvis variationscykeln Hur man komponerar (1894) över folkvisan ”Spinn, spinn dotter min”. Hur man komponerar var närmast ett kompendium över kompositionsstilar.

Teater- och militärmusiker − och musikalisk mångsysslare

År 1888 tog Meissner musikdirektörsexamen vid Musikkonservatoriet. Från 1889 kombinerade han arbetet som teaterkapellmästare med en anställning som musikdirektör för Kungl. Kalmar regementes musikkår i Hultsfred − för vilken han komponerade marscher och arrangerade annan musik. Musikkåren utvecklades väsentligt under hans ledning och väckte uppmärksamhet runt om i landet. Under åren 1891−96 hade den, förutom sina militärmusikaliska huvuduppgifter, fasta engagemang på Blanchs café i Stockholm och Trädgårdsföreningen i Göteborg. Militärmusik utgjorde överhuvudtaget en viktig del av Meissners totala musikaliska verksamhet: i samband med Stockholmsutställningen 1897 ansvarade han för tre militärorkestrars framföranden vid Arenateatern (Cirkus). Meissner skötte de militärmusikaliska sysslorna parallellt med sin övriga musikaliska verksamhet och gick i pension från tjänsten vid Kungl. Kalmar regemente först 1914.

Från 1897 samarbetade Meissner med teaterchefen och regissören Albert Ranft − ”teaterkungen” kallad − som drev ett flertal teatrar i Stockholm. Vid Ranfts teatrar Vasateatern, Östermalmsteatern och Oscarsteatern var Meissner anställd i olika perioder fram till 1914 som kapellmästare och dirigent. Åren 1908−10 var han även kapellmästare vid den av Ranft drivna Kungl. Teatern i Stockholm. Hans repertoar vid teatrarna omfattade vid denna tid epokens populära musikdramatik inom såväl opera som operett.

Från oktober 1914 bytte Meissner musikaliskt verksamhetsområde och blev Tor Aulins ersättare som andre dirigent vid Göteborgs orkesterförening. Från 1920 var han åter i Stockholm, anställd som intendent och dirigent vid Stockholms konsertförening, där han ansvarade för skolkonserter. Under perioden 1921−29 arbetade han på Oscarsteatern och Vasateatern igen, men då Ranft gick i konkurs 1929 upphörde Meissners engagemang där. Han arbetade därefter på frilansbasis som gästdirigent, konferencier, kåsör och författare. Hjalmar Meissner var en period ordförande i Svenska musikerförbundet och tog 1921 ställning mot jazzmusiken i en beryktad tidningsartikel. Från 1926 medverkade han ofta i radion som programledare, kåsör och dirigent.

Den blygsamme tonsättaren

I samband med sitt 70-årsjubileum 1935 förnekade Meissner att han varit tonsättare; inte desto mindre lämnade han efter sig ett flertal publicerade kompositioner. Som tonsättare av teatermusik har han knappast en lätt igenkännlig stil: han stod snarast i ett beroendeförhållande till olika samtida stilar inom opera och operett. Det låg även i teatermusikens natur: musiken skulle effektivt understryka handlingen i skådespelet. Något av de musikaliska förhållandena vid teatrarna speglas i Meissners potpurri Från Vasateaterns glada dagar (1905), där citat från teatermusik i olika takt- och tonarter varieras.

Vad gäller militärmusiken förhöll han sig till tidens traditioner på ett kompetent och idiomatiskt sätt och bidrog med många egna kompositioner och arrangemang till den svenska repertoaren, som Kalmar regementes gamla marsch. I Meissners musik finns reminiscenser av folkmusik liksom influenser från fransk romantik, som i pianosviten Mélancholie, Le papillon och Chanson (1881). Meissner finns representerad på ett stort antal samtida fonogram: huvudsakligen som dirigent men också som pianist, inte minst som lyhörd ackompanjatör. Det finns också ett flertal 78-varvsskivor där han medverkar i egna kompositioner.

Meissners hustru var den berömda operettsångerskan Emma Meissner, född Ekström (1866−1942). De gifte sig den 7 maj 1899, äktenskapet var barnlöst. Paret inspirerade Ernst Rolf till den kända kupletten "Jag är ute när gumman min är inne".

Hjalmar Meissner invaldes i Kungl. Musikaliska akademien 1921 och tilldelades Litteris et artibus 1925.

Toivo Burlin © 2015

Skrifter av tonsättaren

En musikers minnen. Episoder och anekdoter, Stockholm: Bonniers, 1914.
Teaterhistoria och teaterhistorier. Minnen och anteckningar från en 40-årig verksamhet inom teaterns roliga och oroliga värld, Stockholm: Åhlén & Åkerlund, 1924.
Musikanter och dilettanter, Stockholm: Åhlén & Åkerlund, 1925.
Dagsländor och nattfjärilar, Stockholm: Åhlén & Åkerlund, 1926.
Gamla glada Stockholm. Minnen upptecknade av Hjalmar Meissner, illustratör: Arne Lindenbaum, Stockholm: Fritzes, 1939.

Bibliografi

Edenstrand, Åke: Civila och militära musiker, i Musiken i Sverige bd III. Den nationella identiteten 1810−1920, Stockholm: Bokförlaget Fischer & Co, 1992, s. 167.
Glimstedt, Herman: Hjalmar Meissner, i Svenska män och kvinnor, bd 5 (Bonniers förlag, Stockholm, 1949, s. 273.
Jonsson, Leif & Tegen, Martin: Musiklivet privat och offentligt, i Musiken i Sverige, bd III, Den nationella identiteten 1810−1920, Stockholm: Bokförlaget Fischer & Co, 1992, s. 125.
Lewenhaupt, Inga: Emma O Meissner, i Svenskt biografiskt lexikon, bd 25, 1985−1987, s. 334.
Lindgren, Jens: Hjalmar ger jassen sitt gillande, i Noterat, nr 3, 1996, s. 65−71. 

Rosenquist, Claes: Albert A Ranft. Svenskt biografiskt lexikon, bd 29, 1995−1997, s. 659.
Salmenhaara, Erkki: Meissner, Hjalmar, i Sohlmans musiklexikon, bd 44, 1977, s. 480.
Tegen, Martin: Musiklivet i Stockholm 1890−1910, diss. Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning, 1955.
Tegen, Martin: C Hjalmar Meissner, i Svenskt biografiskt lexikon, bd 25, 1985−1987, s. 332.
Meissner, Carl Hjalmar, musikdirektör, i Vem är det: Svensk biografisk handbok, 1925.

Källor

Kungl. biblioteket, Krigsarkivet, Musikmuseet, Musik- och teaterbiblioteket, Stockholms stadsarkiv

Verköversikt

Musik till flera skådespel varav tre är kända och bevarade (Kungarna på Salamis, Rosenkind, Kabaret kanariefågeln), pianomusik (solostycken och etyder) samt militärmusik (marscher, potpurrier, arrangemang t ex Kalmar regementes gamla marsch).

Samlade verk

Skådespelsmusik
Kungarna på Salamis, 1888.
Rosenkind, 1889.
Kabaret kanariefågeln, okänt år.

Skådespelsmusik arrangemang
Präriens vilda ros, okänt år.
Mister Bondy, okänt år.

Piano
Mélancholie, piano solo. Svensk musiktidning, Musikbilaga, 1881.
Le papillon, piano solo. Svensk musiktidning, Musikbilaga, 1881.
Chanson, piano solo. Svensk musiktidning, Musikbilaga, 1881.
Lefve general'n!, marsch, ca 1883.
På maskeraden, vals, 1886.
På landet, fem tonmålningar för piano, 1887: 1. Morgonstämning, 2. I skogen, 3. Landtlig dans, 4. På sjön, 5. Aftonstämning.
Orientalist-kongressmarsch, 1889.
Skymningstankar, vals för piano af Hjalmar Meissner, 1890.
Carnaval-polka, ca 1891.
Hennes namn, vals, ca 1892.
La capricieuse, ca 1892.
Hur man komponerar, gammalt tema med variationer, 1894.
Tryckfrihet, damernas vals under pressens vecka, ca 1905.
Kärlek och ballong, ca 1905.
På sjön, piano solo, 1908.
En smålandstrall, ca 1918.

Arrangemang för piano
Potpourri ur operan Diamantkorset af Sigfried Saloman, 1887.
En tid som gått, kända toner från 1850-talet, 1899.
Från Vasateaterns glada dagar, potpourri arr. av Hj. Meissner, ca 1905.
Svenskt porträttgalleri, våra stora män o kvinnor i musikalisk belysning, ca 1913.



Militärmusik
Marche Triumphale för 28 man.
Potpurri över gamla svenska folkdanser, okänt år.
Kalmar regementes gamla marsch, okänt år.

Militärmusik arrangemang
Visor och trallar från Småland, okänt år.
Smålandstrall, ca 1918.


Verk av Hjalmar Meissner

Det finns inga verk av tonsättaren registrerade