Joseph Martin Kraus (1756-1792)

Joseph Martin Kraus, född i Miltenberg, Tyskland, 20 juni 1756, död i Stockholm 15 december 1792. Tonsättare och dirigent. Bosatt i Stockholm från 22 års ålder (1778) och hamnade inom kort i en ledande position i musiklivet. Andre hovkapellmästare 1781, förste hovkapellmästare 1788-92. Direktör vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk 1788-92. Medlem av Utile Dulci. LMA.

 

 

 

 

Kraus blev invald i Kungl. Musikaliska akademien den 29 november 1780, som ledamot nr 76.

Kraus grav på Tivoliudden, vid Brunnsviken norr om Stockholm (Bergshamra). Stenen restes 1846 och har inskriptionen: "Här det jordiska af Kraus, det himmelska lefver i hans toner".

Ur Höijers musiklexikon (1864):

Kraus, Joseph Martin, Tonsättare; f. i Amorbach (enligt andra i Miltenberg) i Chur-Mainz 1756; elev af Abbé Vogler; studerade juridik vid universitetet i Göttingen; gjorde här bekantskap med sedermera lectorn vid Hernösands gymnasium, C. Stridsberg. Genom anbud från en Svensk studerande med hvilken han i Göttingen några år umgåtts och knutit vänskapsband, fick Kraus anledning att i Sverige söka sin lycka på tonkonstens bana. På denna väns råd begaf sig Kraus 1778 till Sverige; kallades 1780 till led. af Svenska musik. akad. och utnämndes följande året till kapellm.; reste 1782 på Gustaf III: s bekostnad till Italien; var derunder konungen följaktig från Florenz till Neapel; besökte derefter bland andra städer äfven Wien, der han knöt intim vänskap med Gluck, Joseph Haydn, Albrechtsberger, Salieri m. fl.; tillträdde kapellmästareplatsen 1788 efter Uttini som begärt sitt afsked; † 1792. Öfver hans graf, i en lund vid Tivoli på stranden af Brunsviken nära Stockholm, hafva vännerna rest hans minnesvård. Kraus har bland annat componerat: oratoriet »Der Tod Jesu» (tonsättarens egen text); »Te Deum»; »Miserere»; »Requiem»; »Azire», opera i 3 akter (text af Stridsberg); »Proserpine», opera i en akt och »Aeneas i Carthago», lyrisk tragedi i 5 akter med prolog (text af Kellgren); »4 Intermèdes» till Amphitryon, med ett Divertissement (Paris 1784); Solyman II, opera i en akt; ouverture, chörer och arier till »Äfventyraren»; chörer till Oedip (text af Adlerbeth); 9 symphonier; violinconcert; stråkquartetter; ouverture samt entr’akter till tragedien »Olimpie» (text af Kellgren); musik till åtskilliga pantominballetter m. m.; musik till konung Gustaf III: s bisättning; sonater för violin och piano m. m.; cantat till konung Gustaf III:s begrafning (text af Leopold); en mängd arier och cantater; sånger vid piano etc. Kraus har äfven gjort sig känd som skriftställare genom sitt i Frankfurt 1776 utgifna sorgespel i 3 akter: »Tolon»; »Etwas von und über Musik für’s Jahr 1777», samt genom bref och »Skaldeförsök». Ouverturen till »Æneas i Carthago» ansågs af Joseph Haydn värdig att reguliert hvarje år, på en af honom dirigerad Concert uppföras. 1798 firades till Kraus’ ära en fest i riddarhussalen, under Haeffner’s ledning, dervid orchestern utgjordes af 150 personer; mellan musikafdelningarna höll Kraus’ ungdomsvän, Carl Stridsberg, åminnelsetalet, slutande med en af Frigel författat karakteristik af den store tonsättaren, (Åminnelse-Tal öfver Kraus af C. Stridsberg. Stockholm, Nordström. — Biographie af Kraus. Stockholm, Hörberg, 1833.)

Ur Nordisk Familjebok (1884):

Kraus, Joseph Martin, tonsättare, föddes i Miltenberg vid Main d. 20 Juni 1756. Han röjde tidigt ovanliga poetiska och musikaliska anlag och skref vid 17 års ålder idyller samt komponerade ett Miserere. Hans musikstudier för Vogler i Mannheim voro dock ursprungligen ämnade blott till tidsfördrit. Hans afsigt var att blifva jurist, och vid trenne universitet studerade han jurisprudensen. En orättvis förföljelse mot hans fader, som suspenderades från sitt ämbete, ingaf honom emellertid motvilja för denna bana, och han lyssnade derför gerna till en svensk students i Göttingen förslag att söka sin lycka i Sverige, dit han ock reste 1778 och der han 1781 blef utnämnd till andre hofkapellmästare, sedan hans opera Proserpine med framgång blifvit uppförd inför konung Gustaf III på Ulriksdal. Åren 1782–87 reste han, "för att än vidare fullkomna smak och insigter", på konungens bekostnad i Tyskland, Italien, Frankrike och England. Efter återkomsten – som fördröjdes genom, hans afundsmän i Stockholm, hvilka enligt K:s eget uttryck "hitkabalerade Vogler i afsigt att få mig bort" – blef han omsider 1788 utnämnd till förste kapellmästare efter Uttini. Hans verksamhet togs dock, vare sig till följd af fortfarande afundsränker eller af de politiska oroligheterna, förvånande litet i anspråk, i det att under hans fyraåriga kapellmästareskap ingen ny opera synes hafva blifvit uppsatt, och att den enda större sådan han sjelf komponerat, Kellgrens Dido och Aeneas (Aeneas i Karthago), ehuru ursprungligen ämnad till invigningsopera åt det nya operahuset, icke blef gifven förrän 1799, eller 7 år efter K:s död, som inträffade d. 15 Dec. 1792. – Under det i utlandet män sådana som Gluck och Neukomm fällde de amplaste loford om K., padre Martini lät måla hans porträtt, professor Klein i "Pfälzisches museum" införde hans intressanta bref från Paris om Piccinnis "Didon", och Breitkopf & Härtel tryckte hans kompositioner, blef han deremot i Sverige ej uppskattad efter förtjenst, trots konungens gunst och vänners beundran samt trots det att alla de, som skrifvit om honom (Frigel, Marianne Ehrenström, Silverstolpe, Atterbom), synas haft åtminstone en aning om sanningen, som är den, att Sverige före innevarande århundrade aldrig hyst ett större musikaliskt snille. För närvarande är hans musik (med undantag af sorgkantaten öfver Gustaf III) så fullständigt glömd, att den rent af behöfver "upptäckas". Hans samtid åter fann honom "något för mörk i sitt manér" – hvilket, som det heter i åminnelsetalet vid Musikal. akademiens minnesfest d. 24 Maj 1798, "orätt förblandades med nödvändig djuphet och energi" – samt klandrade äfven i hans skapelser "en viss utförlighet". Äfven med inrymmande af den relativa befogenheten af dessa omdömen, kan den, som tager kännedom om hans bästa kompositioner, svårligen undgå det intrycket att Sverige i K. skulle fått minst en Cherubinis vederlike, ifall hans lif varit längre och omständigheterna gynsammare. Det vissa är, att hans c-mollsymfoni uthärdar jämförelsen med Haydns och Mozarts symfoniska verk från samma tidiga period (1783), samt att uvertyren till "Dido och Aeneas" fullkomligt kan ställas vid sidan af, om ej framför, Glucks uvertyrer. Äfven sjelfva operan innehåller genialiska partier, om än dess oformliga längd torde varit ett hinder för spelbarheten. Den omtvistade äktheten af vissa delar i femte akten kan numera anses afgjord derhän att K. utan tvifvel sjelf färdigkomponerat det hela, ehuru en del efteråt öfverarbetats, sannolikt af Haeffner. – K. ligger begrafven vid Tivoli på stranden af Brunnsviken. Det intressantaste i nedan citerade "Biographie" utgöres af den rika brefsamlingen, som åskådligt målar K:s älskvärda och sjelfständiga karakter, vidsträckta humanistiska bildning samt skarpa omdöme. Den samma biografi åtföljande förteckningen på hans kompositioner upptager ej mindre än 77 nummer, bland dem 12 för kyrkan (oratoriet Der tod Jesu till ord af K. sjelf, motetter, arior), 12 för teatern (operorna Azire, Prosergine, AEneas i Karthago, Soliman II samt arior och körer), vidare 2 större och 4 mindre kantater, en stor mängd arior samt sångstycken vid piano till svenska, danska, tyska, italienska, franska och latinska texter, slutligen af instrumentalmusik 9 symfonier, 4 pantomimer och balletter, en violinkonsort, musik till Gustaf III:s bisättning, en qvintett för stråkar och flöjt, 7 stråkkvartetter, sonater för piano och andra instrument samt andra pianostycken. Bland K:s literära arbeten märkas 15 idyller (1773), sorgspelet Tolon (1776), Etwas von und über musik (1778) samt det förut nämnda brefvet öfver Piccinni. – Jfr "Biographie af Kraus" (1833; af F. S. Silverstolpe) och A. Lindgren: "Svenske hofkapellmästare 1782–1882" (1882). A. L.  

Skrifter av tonsättaren

Versuch von Schäfergedichten (1773)
Von dem Menschen (filosofisk avhandling, 1773, manuskriptet i Mainz)
Sorgespelet "Tolon" (1776)
Wie der in den letzen Zügen liegenden sogenannten Mainzer Universität noch aufzuhelfen sei und wie? (satir, 1776, manuskriptet i Buchen)
Etwas von und über Musik fürs Jahr 1777 (1778)
Resedagbok, Tyskland—Wien (1782-83, manuskriptet i Uppsala UB)
utkast till ett musiklexikon (Statens musik- och teaterbibliotek), mm

Bibliografi

artikel i Svenska Män och Kvinnor
Anrep-Nordin, Birger
: Studie över Joseph Martin Kraus. Diss. (1924) även i Svensk tidskrift för musikforskning (1923-24)
van Boer Jr., Bertil H: The works of Joseph Martin Kraus. A preliminary overview of the sources (Svensk tidskrift för musikforskning, 1980)
—— : A Rediscovered Sacred Work by J. M. Kraus: Some Observations on his Creative Process (Svensk tidskrift för musikforskning, 1983)
—— : Die Werke von Joseph Martin Kraus — Systematisch-Thematisches Werkverzeichnins (Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie nr 56, 1988)
—— : Joseph Martin Kraus's Soliman den andra. A Gustavian Turkish Oper (Svensk tidskrift för musikforskning, 1988)
Bungardt, V: Joseph Martin Kraus, 1756-1792, Ein Meister des klassischen Klavierliedes (1973)
Engländer, Richard: Kraus Proserpin — Ett bidrag till Kraus musikdramatiska stil, i Svensk tidskrift för musikforskning (1939)
—— : artikel i Sohlmans musiklexikon, band 4, s 181-182 (1977)
—— : Joseph Martin Kraus och den svenska diktarkretsen, i Samlaren (1941)
—— : Joseph Martin Kraus und die gustavianische Oper (1943)
—— : Från rokokomusik till romantisk opera, i Det glada Sverige (1948)
—— : Gluck und der Norden (Acta Musicologica 1952)
—— : Joseph Martin Kraus (Svensk Tidskrift för Musikforskning 1956)
—— : Joseph Martin Kraus (Musikrevy 1956)
—— : Joseph Martin Kraus, Die Musik in Geschichte und Gegenwart 7, (1958)
—— : Die gustavianische Oper, i Archiv für Musikwissenschaft (1957)
Eppstein, Hans: J M Kraus, i Svenskt biografiskt lexikon, bd 21 (1975/77)
Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik. Uppsala 2006: Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, s. 288ff
Gierow, C-O: Joseph Martin Kraus och Carl Stridsbergs musikaliska författarskap i Stockholmsposten 1779-1781, i Svensk tidskrift för musikforskning (1957)
Gustavian opera (Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie nr 66, 1991)
Holzapfel, H: Joseph Martin Kraus — ett 200-årsminne, i Credo (1956)
Jonsson, Leif & Ivarsdotter, Anna (red.): Musiken i Sverige — Frihetstid och gustaviansk tid, band 1. Stockholm (1993)
Leux-Henschen, Irmgard: Joseph Martin Kraus in seinen Briefen (Svenskt Musikhistoriskt arkiv/Edition Reimers 1978)
—— : Den gustavianska kulturdebattens anonyma Gluck-propaganda, i  Svensk tidskrift för musikforskning (1956)
—— : Vem var författare till Gluck-artiklarna i Stockholmspostens första årgångar?, i Samlaren (1966)
Lindgren, A: Svenske hofkapellmästare 1782–1882 (1882)
Mayer-Reinach, A: Lannerstiernas "Äfventyraren", musik af Kraus, m fl, i Svensk tidskrift för musikforskning (1939)
Meyer, K: Ein Musiker des Göttinger Hainbundes, Joseph Martin Kraus, i Zeitschrift für Musikwissenschaft (1926/27)
Mörner, C-G S: Två visböcker från 1700-talet med musik av J Wikmanson och J M Kraus, i Ord och bild (1949)
—— : Joseph Martin Kraus, en gustaviansk tonsättare i Glucks och Mozarts anda, i Studiekamraten (1956)
Pfannkuch, W: Sonatenform und Sonatenzyklus in den Streichquartetten von Joseph Martin Kraus, Kongressbericht/kongressberättelse, Kassel, (1962, 1963)
Schweizer, G: Joseph Martin Kraus, i Schweizerische Musikzeitung (1956)
Schreiber, K F: Verzeichnis der musikalischen Werke von Joseph Martin Kraus (Archiv für Musikwissenschaft 1925)
—— : Biographie über den Odenwälder Komponisten Joseph Martin Kraus (1928)
Silverstolpe, F S: Mozart och Kraus såsom tonsättare för scenen, i Nytt Dagligt Allehanda (1826)
—— : Biografi af Kraus med bilagor af femtio bref ifrån honom (1833, med verkförteckning)
Skuncke, Marie-Christine & Ivarsdotter, Anna: Svenska operans födelse — Studier i gustaviansk musikdramatik. Stockholm (1998)
Stammler, R F (red.): Ausgewählte Briefe des Badischen Komponisten und Zeitgenosse Mozarts Joseph Martin Kraus (1957, opubl.)
Stridsberg, D: Åminnelsetal öfver Joseph Kraus (1798)
Walin, S: Beiträge zur Geschichte der schwedishen Sinfonik. Diss. Uppsala. (1941)
Åstrand, Hans: Joseph Martin Kraus — Brev 1776-1792 (Gidlunds förlag 2006, ingår i Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie som nr 108)
—— : Joseph Martin Kraus — Den mest betydande gustavianska musikpersonligheten (Gidlunds förlag 2011, ingår i Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie som nr 122)

Källor

Bezirksmuseum Buchen, Deutsche Staatsbibliothek Berlin, Landsarkivet Härnösand, Uppsala universitetsbibliotek, Musik- och teaterbiblioteket, Kungliga Biblioteket Stockholm, Nordiska museet Stockholm, Sveriges Radios musikbibliotek, Musik- och teatermuseet Stockholm, Riksarkivet Stockholm, Landsarkivet i Visby, Lunds universitetsbibliotek

Verköversikt

ca 11 sinfonior, en konsertuvertyr d-moll samt uvertyrer till flera operor och sångspel, Reichstagsmarsch D-dur, Kontratänze, Andante D-dur för orkester, flöjtkonsert, Konsert för två violiner och orkester, Violinkonsert C-dur, Dubbelkonsert för violin, viola och orkester, Konsertant symfoni för flöjt, violin, viola, violoncell och orkester, 10 stråkkvartetter, 5 violinsonater, Duo för violin och viola, Sonat för flöjt och viola D-dur, tro för 2 violiner och violoncell, 6 pianotrior, Flöjtkvintett D-dur, verk för klaver (bl a 3 sonater, Rondo F-dur, Schwedischer Tanz C-dur), 11 koralsatser för orgel, ca 52 sånger med klaverackompanjemang, 6 kantater med klaverackompanjemang (samtliga med texter av C.M. Bellman), 17 konsertarior med orkester, 3 konsertduetter med orkester, 7 världsliga kantater (bl a Trauerkantate für Gustav III), verk för kör (Requiem d-moll, Miserere c-moll, Te Deum D-dur, oratorierna "Die Geburt Jesu" och "Der Tod Jesu", kantater, motetter, mm), 6 operor (Azire, Proserpin, Zelia, Oedipe, Soliman den Andra, Aeneas i Cartago), musik till Lannerstiernas sångspel "Äfventyraren", musik till 8 skådespel (Le bon seigneur, Visittimman, Amphitryon, Flintbergs bröllop, Mexikanska systrarna, Olympie, Födelsedagen, Må sveafolk din tacksamhet), balettmusik (bla till Bournonvilles "Fiskarena", samt Pantomine D-dur, Pantomime G-dur, balettmusik till Glucks opera "Armide")


Verk av Joseph Martin Kraus

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 21