Stilla i rymderna nu månskenets flöde strömmar. Den som vore så ung som du och hade så vackra drömmar. Den som sluppe från årens stoft i natt när allting skiner och allting är dagg och doft och dans av amoriner.

Mot lågan i fönstret där de sväva på lätta vingar. Hör du en visa så är det hjärtat som hemligt klingar. Nu skall du släcka ditt ljus och somna från ve och villa medan i rymdernas hus månskenet strömmar stilla.