Ivar Hallström (1826−1901)

Den förtrollade katten. Sagospel med sång i 3 Akter (La Chatte merveilleuse)

Skriv ut
  • Tillkomstår: Troligen 1860-talet
  • Verktyp: Operett / Sångspel
  • Textförfattare: Frans Hedberg (1828-1908) ["fri bearbetning från franskan"]
  • Uruppförande: Gustavianska operahuset den 6 december 1869. Medverkande: C. J. Uddman (Kejsaren), B. Bock (Prinsessan), O. Arnoldson (Tristan), R. Ohlsson (Lucas), F. Arlberg (Babolin), J. Jacobsson (Katharina), C. Strandberg f Linderoth (Alison), H. Harling (Fédrottningen), A. Willman (Skogskungen), C. Bauck (En hovman). Dirigent: L. Norman
  • Speltid: Ca. 90-120 min

Instrumentering (besättning)

2*.1.2.1 / 4.2.1.0 / timp, perc, hp / str
(picc) [hn III + IV "På theatern"]
perc: bass dr, cymb, trgl

Soloröster/kör

Kejsaren (bas)
Prinsessan, hans dotter (sopran)
Tristan, son af en vedhuggare (tenor)
Lucas, son af en vedhuggare (tenor)
Babolin, son af en vedhuggare (baryton)
Katharina (sopran)
Alison (sopran)
Perlféernas Drottning/Mor Gertrud (mycket gammal)/Första Hofdamen (sopran)
Skogskungen/Fader Mattis (mycket gammal)/Storkanslern (bas)
[En hovman]

Hoffolk, Landtfolk, Vapenhärolder

4 sopraner (Prinsessan, Katharina, Alison, Perlféernas Drottning), 2 tenorer (Tristan, Lucas), 1 baryton (Babolin), 2 basar (Kejsaren, Skogskungen)
[En hovman]

Kör: Damkör S.S.A., Manskör T.T.B.B., Blandad kör S.A.T.B.

Exempel på tryckta utgåvor

Librettot utgavs 1869 av Albert Bonniers Förlag och ingår som nr 42 i "Teater. Fjerde samlingen" i Musik- och teaterbibliotekets samlingar.

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: Ivar Hallströms arkiv (partitur i 2 ex, varav det ena saknar uvertyr, soli-, kör- och blåsarstämmor; stråk-, harp- och slagverksstämmor saknas)

Beskrivning av verket

Handlingen föregår i den gyllene tiden

Uvertyr: Andante D-dur 4/4 (C)

Akt I
[Instrumental] Introduktion: Allegro moderato G-dur 2/4
Det inre af en bondstuga. I fonden ett bredt fönster med utsigt åt torget i en by.

Scen 1: Introduktion. Kör af bondfolk, inkommande från fonden. Mattis för fram de tre bröderna som inkomma från höger. Alla taga plats. Tristan fattar brödernas händer. Gertrud trycker Tristans hand. Alla gå utom Mattis och Gertrud. Tristan, Lucas, Babolin, Fredsdomaren, Fader Mattis, Mor Gertrud (båda mycket gamla), Landtfolk af båda könen
Scen 2: Gertrud ser efter Tristan. Mattis är hånfull, rör vid henne med sin krycka. Gertrud rör vid honom med sin käpp. De båda bonddrägterna [sic] försvinna. Fader Mattis står der [sic] som Skogskungen och Gertrud som Perlféernas drottning, båda rikt klädda. Mattis, Gertrud
Scen 3: Tristan inkommer, bärande på armarne katten som han lägger i en länstol, hvarpå han sätter sig på en pall, utan att se Féedrottningen och Skogskungen. Han rusar upp, ser sig omkring. Féedrottningen stiger fram. Hon höjer sitt trollspö över länstolen der katten sitter. Katten vänder på hufvudet och spetsar öronen. Skogskungen talar. Féedrottningen talar. [En kör av osynliga andar hörs.] Under denna kör komma tre små genier upp ur golfvet och nedfälla öfver länstolen en himmelsblå slöje med gyllene stjernor. Efter några ögonblick borttages slöjan och i kattens ställe synes på en divan en ung, sofvande flicka, hvars hvita klädning är garnerad med ett bräm, liknande kattens skinn. Féedrottningen talar till Tristan, och till Katharina som håller på att vakna och lägger bredvid henne en gren af lager. De sjunka ned i jorden. De förre, Tristan, Katharina
Scen 4: Katharina vaknar så småningom helt och hållet. Hon stiger hastigt upp, skyndar till Tristan, visar på pannan och hjertat. Tristan kysser hennes händer. Hon vänder sig rundt omkring som för att söka efter svansen. Man hör riturnellen [sic] till en visa. Tristan, Katharina
Scen 5: Alison hörs från fonden, fattigt klädd och bärande en lira. Alison sätter sig på en pall och äter. Tristan tar Katharina avsides. Alison visar två brödbitar. Hon och Katharina går åt venster. Tristan ser efter henne, stannar vid dörren der de gingo ut. De förre, Alison
Scen 6: Babolin hörs från fonden, utan att se Tristan. Babolin [får syn på honom,] slår honom på axeln. Babolin trycker Tristans hand. Han letar efter katten, Tristan visar åt venster. Babolin lockar på henne. Tristan, Babolin
Scen 7: Babolin ser Katharina. Hon hotar Babolin. Han tar hennes hand. Hon klöser honom. Babolin flyr undan. Katharina förföljer honom för att klösa honom. Babolin ser nyfiket på Katharina. Hon visar på hjertat. Tristan och Katharina skrattar. Man hör fanfarer utanför; Babolin stannar. Katharina öppnar fönstret i fonden. Vapenhärolder hörs utanföre [sic]. Fanfarer höras, följda af en marsch som närmar sig allt mera. Teatern förvandlas till ett landskap, i bakgrunden spärradt af höga berg. De förre, Katharina, [Härolder]
Scen 8: Det kejserliga tåget, grannt [sic] utstyrt, nedstiger långsamt utur bergen i fonden. Tristan, Katharina och Babolin stå qvar framme vid förscenen. Landtfolk inkommer nyfiket från alla sidor. Tåget stannar; Kejsaren och Prinsessan komma ned på scenen. Kejsaren talar till prinsessan. Tristan frågar Katharina [vem som är värdig att bli prinsessans man], hon visar på honom sjelf. Babolin visar plötsligt på kejsarn. Tåget sätter sig i rörelse under det ridån faller. De förre, Kejsaren, Prinsessan, Hoffolk, Soldater, Landtfolk

Akt II
Ett sädesfält, gränsande intill byn. Till venster gafveln af en stallbyggnad, med ingångsdörr.

Scen 1: Landfolk (somliga slående sådden, andra bindande kärfvar och bärande ut det slagna). Man hör riturnellen till en sång. Tristan, Landfolk
Scen 2: Katharina nu som ung page, med stora kragstöflor [sic]. De förre, Katharina
Scen 3: Babolin och Lucas samtalar. Man hör jagthorn.Tristan går. Babolin går också. Katharina går. Jagthornen höres på nytt.
Jagtfanfar (2 trp, 4 hn "på theatern"): Allegro 6/8
Alla skynda ut. De förre, Babolin, Lucas
Scen 4: Lucas [kommer in]. Alison inkommer och stannar i fonden. Lucas ser åt venster, går in i stallet. [Även] Alison ser åt venster, går in i stallet. Lucas, Alison
Scen 5: Babolin kommer in, bärande sina presenter i en liten korg. Han går in i stallet. Man hör ett högt skri af förskräckelse och han kommer genast ut igen, darrande och förskrämd; korgen faller honom ur händerna. Alison hörs från stallet, Babolin är förtjust och passionerad. Han visar henne sakerna i korgen. Hon tar korgen med skänkerna. Han vill omfamna henne; hon skyndar ut, förföljd af honom. Han skyndar ut efter henne. Babolin, Alison
Scen 6: Kejsaren, Skogskungen (som storkansler), Prinsessan, Féedrottningen (som hofdam), Hoffolk, Pikinerare, Bondfolk. Skogskungen tar upp ett plån ur sin mantel och skrifver. Kejsaren fattar Prinsessans hand och tåget föreställes sätta igång. Under denna låtsade marsch och medan alla gå på stället der de stå, upprullas i fonden en [sic] omvexlande panorama. Tåget stannar uti en skog. Kejsaren, Skogskungen, Prinsessan, Féedrottningen, Hoffolk, Pikinerare, Bondfolk
Scen 7: Katharina kommer. Prinsessan slår ned ögonen. Två hofmän gå. Prinsessan talar till Katharina, afsides. Skogskungen tar féen afsides. De förre, Katharina
Scen 8: Tristan kommer in, i rik drägt. Pikenerare inkommer, bärande vildt af alla slag.
Entrée [instrumental]: Allegro moderato C-dur 4/4 (C)
En hel mängd hvitklädda kökspojkar, företrädda af två mästerkockar, alla bärande fat och dryckeskärl med rätter och vin inträda hastigt.
Entrée [instrumental]: Allegro vivace G-dur 4/4 (C)
Kejsaren och prinsessan gå till höger, följda af hofvet och landtfolket. Tristan omfamnar och kysser Katharina, hvarpå han följder det kejserliga tåget. Katharina, upprörd och förtjust, för handen till hjertat och blir stående orörlig. Skogskungen, afsides, observerande Katharina, går till höger. De förre, Tristan
Scen 9: Alison och Babolin komma inspringande från venster utan att se Katharina, som står längst nere till höger. Babolin vill omfamna Alison. De gå arm i arm. Katharina, Alison, Babolin
Scen 10: Tristan kommer in från höger. Katharina torkar bort en tår. Hon gråter. Tristan går uppåt. Skogskungen synes i fonden. Katharina tager fram den nu vissnade grenen. Tristan kommer åter ned till henne. Katharina, Tristan, [Skogskungen]
Scen 11: Final. Kejsaren, Prinsessan, Skogskungen, Féedrottningen, Hofvet, Landtfolket kommer in. Katharina står orörlig. Tristan talar högt och besvärjande. Alla vända sig om. Träden stå orörliga. Katharina visar honom den torra grenen. En hofman inträder. Katharina kastar sig ned för Kejsaren. Vakten omsluter Tristan, Katharina blir förtviflad. Hon tar fram grenen och ger till ett rop af häpnad och glädje, ty den är nu grön och frisk som förut. Allmän rörelse. Katharina svänger grenen. Alla tvärstanna på platsen i olika ställningar och mot sin vilja. Kejsaren blir stående på ett ben. Katharina rör honom med grenen, säger till vakten att släppa Tristan. Tristan lösgöres af vakten, är som förstenad, för handen maschinmessigt [sic] till flickan och tar häpen upp brefvet.
Träden i förgrunden buga sig ned, medan de aflägsnare sjunka med buller och dån ned i jorden, och visa slottet med murar och torn, festligt upplyst, på en klippa i fonden. Allmän häpnad och förvåning. Féedrottningen visar på Tristan och Katharina. Ridån faller. De förre, Kejsaren, Prinsessan, Skogskungen, Féedrottningen, Hofvet, Landtfolket

Akt III
Entre-akt [instrumental]: Andante Ess-dur 9/8
En park.

Scen 1: Introduktion. Kör af bondfolk (utanföre). Tristan inkommer under kören. Allt bondfolket, bland hvilka är Skogskungen och Féedrottningen under skepnaderna af fader Mattis och mor Gertrud, inkomma gladt med spelmän i spetsen. Hvarje bondgosse ger armen åt en flicka, och Mattis åt Gertrud, bildande på detta sätt ett brölloppståg [sic]. Mattis och Gertrud skiljas åt; alla gossar omringa honom och alla flickor henne, under ett rondo. Mattis talar efter dansen. Alla gå, under repris af rondon [sic] från orkestern. Tristan, Fader Mattis, Mor Gertrud, Bondfolk af båda könen
Scen 2: Skogskungen rätar upp sig. Skogskungen, Féedrottningen
Scen 3: Alison och Babolin (i bröllopsskrud). Babolin kvar Skogskungen. Féedrottningen och Skogskungen gå åt hvar sin sida. De förre, Alison, Babolin
Scen 4: Alison ger Babolin en örfil. Han håller sig för örat. Hon ger honom en ny örfil och går. Babolin, Alison
Scen 5: Babolin ropar efter henne. Lucas möter honom. Babolin faller ned på en gräsbänk, förtviflad. Han skyndar sedan ut. Lucas gapskrattar, följer honom. Babolin, Lucas
Scen 6: Prinsessan och Skogskungen. Skogskungen gör ett tecken hvarvid en berså öppnar sig och visar Katharina i pagedrägt, som med ryggen vänd åt publiken, kysser Tristans hand. Han gör ett nytt tecken, då pagedrägten försvinner och Katharina står der i fruntimmerskläder. Bersån sluter sig. Prinsessan, Skogskungen
Scen 7: Katharina (i fruntimmersdrägt) inkommer hastigt, slår ned ögonen när hon får syn på Prinsessan. Prinsessan går med Skogskungen. De förre, Katharina
Scen 8: Katharina, ensam. Det mörknar plötsligt. Derpå synes ett blåaktigt ljus som af månsken och Féedrottningen uppenbarar sig i fonden i klart ljus omgifven af blommor som i ett hvalf eller en grotta, strålande af perlor. Féedrottningen sträcker ut sitt trollspö mot Katharina, Féedrottningen försvinner, allt är som förut. Katharina
Scen 9: Tristan inkommer hastigt, skyndar fram till Katharina. Katharina talar, stödd af honom. Tristan är ångerfull. Hon vacklar och faller ned på en gräsbänk. Tristan omfattar henne med sina armar, faller på knä. Han stiger hastigt upp, Katharina reser sig till hälften. Tristans rika drägt försvinner och han är åter klädd som en landtman. Katharinas röst återtar så småningom sin styrka. Teatern förvandlas plötsligt och de återfinna sig uti hyddan från första akten. Katharina, på knä. Tristan ser sig omkring glad och häpen. Katharina kastar sig i hans famn. Katharina, Tristan
Scen 10: Kejsaren, Prinsessan, Skogskungen, Féedrottningen, Hoffolk kommer in. Prinsessan betraktar Kejsaren. Babolin inkommer. Även Alison är där, slår honom på axeln. Féedrottningen som dragit sig åt fonden, har återtagit sin rika skrud, svänger trollspöt öfver sitt hufvud. Alla sjunga slutsång. De förre, Kejsaren, Prinsessan, Skogskungen, Féedrottningen, Hoffolk, Babolin, Alison


Verkkommentar

Den franska pjäsen 'La Chatte merveilleuse' är skriven av Philippe-François Pinel [Dumanoir] (1806-1865) och librettot till operan med samma namn av Adolphe d'Ennery (1811-1899)


Libretto/text

Akt I

1. Introduktion (Chör af Bondfolk): Här ä' vi nu, här ä' vi alla
Mattis: Kommen barn och mod nu bara
Bröderna: Vår salig faders testamente?
1. Mattis: Ack hvad det var för en präktig karl!
2. Gertrud: Ack, hvad det var för hygglig karl!
Tristan: Nej, mina bröder, låt oss ännu minnas
Babolin: Men gossar, hvilken fara!
1. Tristan: Ack stackars katt, smeksam, vänlig och stilla
2. Tristan: Älskade fader, hvars hand henne smekte

2a. Scen (Féedrottningen, Tristan, Skogskungen) och Chör [af osynliga andar]: Bra, bra! Låt andra dumt det tycka // Unga och sköna féers skara Sjungom på gyllne skyars bädd
2b. Aria (Katharina): (Hvar är jag?) Mig tycks att ur en sömn så lång Jag vaknar upp nu på en gång

3. Kupletter (Katharina, Alison, Tristan): Barmhertighet jag mig utbeder!
Visa (Alison): 1. Ack! Jag har på jordens ring Ingenting; 2. Liten fogel liknar jag När sig dag Klar på himlen sätter

4. Trio (Katharina, Tristan, Babolin): Här är jag; hvilken kallar mig? /.../ Jo jo! Jag börjar att dem tro! Dess klo Ger mig alls ingen ro! /.../ Bäst är att tala sakta /.../ Dig akta, ja dig akta /.../ Vill du för split dig akta

5. Final (Katharina, Tristan, Babolin, Chör af Vapenhärolder): Hvad är det? Vänta! Skynden er hit, kejsarkronans vasaller!
Kuplett 1. (Tristan): Att vara rik Det är att vara en kejsare lik
Kuplett 2. (Katharina): Att vara rik Är mera än vara en kejsare lik

 

Akt II

6a. Chör och Kupletter (Landtfolk, Tristan): Lustigt vid skörden allesamman, Gossar och flickor, skyndom på! /.../ Hvad är du då, min sköna lycka, Som Katharina mig lofvat har? /.../ 1. En gammal kejsare i trakten Gick sig en dag till skörden ut /.../ 2. Men den som raskat vid sin slotter Mejade säden, Hans det var!
6b. Scen, Aria och Chör (Katharina, Tristan, Landtfolk): Hollah! ge rum för pagen, Som kommer lätt och ung /.../ Hvem är den vackra pagen Så skägglös och så ung?
Aria (Katharina): Min herre är en skördeman Som sjelf en torva jord ej äger
Chör (Landtfolk): Nej ingen, ingen sett i dag Bland oss en man af sådant sällsynt slag 

7. Jagtfanfar [2 trp, 4 hn] "på theatern"

8. Duett (Alison, Babolin): D'ä gjordt! d'ä gjordt! Vid krubban står En qvinna! komplett! ... med hull och hår!
Hvad var för skrik? Hvem väsnas här? O himmel, en karl!
Min Asinetta, Min älskade vän! Trippa med nätta Små fötterna än!
Hans Asinetta, Hans älskade vän? ...
Inget tvifvel mera, Det kan ej mankera 

9. Ensemble (Prinsessan, Féedrottningen, Kejsaren, Skogskungen) och Chör (Skördefolket, Allmän Chör): Hvilken herrlig och leende färd! Denna trakt, den är penningar värd! /.../ Herr baronen af Abrakadabra!

10. Kupletter (Katharina): 1. Min herre har så många slott Att hälften han kan räkna blott; 2. Min herre har af myntadt gull En väldig källare pin full!

11. Entrée af Baronens Pikenerare och Jagtbetjening [instrumental]

12. De små kökspojkarnes entrée [instrumental]

13. Kupletter och Trio [Trio överstruket med blyerts i partituret] (Katharina, Alison, Babolin): 1. Säg har du sett en sommardag Fogeln i trädens toppar /.../ 2. Säg har du sett ett litet bo, byggdt utaf gräs oc mossa? /.../ En bild utaf den rena Den sälla fröjd vi nå

14. Final (Katharina, Féedrottningen, Prinsessan, Tristan, Kejsaren, Skogskungen, Chör [Hofvet, Landtfolket]): Min page, min trogne page befall Att min skattmästare på stunden /.../ Hvilka under oss förfära, Hvem kan fatta hvad som sker?

 

Akt III

Entre-akt [instrumental]

15a. Chör (af Bondfolk, utom scenen): Hvarje vår Snart förgår Och hvar fröljd Når sin höjd
15b. Romans (Tristan): 1. All denna prakt som mig omgifver Är som en gyllne dröm; 2. Långt mera säll var jag i min koja Än i det gyllne slott!
15c. Rondo och Chör (Gertrud, Mattis, Bondfolk): 1. Unga flicka i skog och fält /.../ Raska gosse i fält och skog /.../ Aj aj, om ej du går, Snart hjertat i bröstet i fyrsprång slår /.../ Ja flicka, gosse, hör Hvad ondt som kärlek gör

16. Duett (Alison, Babolin): Hvad nu? På sjelfva brölloppsdagen [sic], Behandla så sin lilla man? Ja, ty jag finner mig bedragen, Och sådant språk ej tåla kan! När man mig så behandla kan Den första dan som man /.../ När han mig så benämna kan I dag som nygift man /.../ Jag gör ett ledsamt rön Min framtid lär bli skön

17. Recitativ. Cavatina och Scen (Katharina, Féedrottningen): [Katharina talar]: Hvem vill förbarma sig öfver mig och låta mig återfå min förra gestalt?
Ack! förr jag mera lycklig var ... Jag kom vid ljudet af hans röst /.../ Mitt öde jag klagar, O Fée, hjelp mig än!
Arma barn! dina qval, din smärta jag fattar, Må din bön uppfylld bli, - den gestalt du ej skattar Nu för alltid förglöm!

18. Duo (Tristan, Katharina): O Gud, hvad har du gjort? Arma barn! hvilken yra!
Jag känner redan tanken mattas, Af sällsam oro själen fattas! /.../ Jag dör för att få tacksam vara, Och skall min förra skepnad få /.../ Af nåd! förblif beständigt qvinna, Har jag förtjent att lemnas så? /.../ Hvad gör väl arm att vara Blott sälla hjertan svara

19. Final (Chör [Hoffolk]): Låtom oss sjunga! Lefve de två Lyckliga unga, Lönen de få! Kärlek och lycka Till senaste dar Ljuft måtte smycka Det älskande par!