Knut Håkanson (1887−1929)

Två Karfeldtvisor

opus 40

1. Sång med positiv
2. Slottstappning

  • Tillkomstår: 1929
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: Erik Axel Karlfeldt
  • Speltid: 10 min

Exempel på tryckta utgåvor

Nordiska musikförlaget ed. nr. NMS 2147, 2148

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Beskrivning av verket

1. Sång med positiv: Allegretto F-dur 2/4, 7 takter, /: 28 takter :/, 36 takter, totalt 71 takter
2. Slottstappning: Maestoso, ma non troppo E-dur 4/4, 2/4, 1 takt, /: 31 takter :/, 35 takter, totalt 67 takter


Verkkommentar

Sång med positiv kan framföras som en dialog mellan en man och en kvinna. Sista versen har också en andrastämma för detta ändamål.


Libretto/text

1. En dam av ädel vandel som står i tobakshandel, hon sjunger mellan kaggarna i Ljunglöfs mörka bod: Min vän är skön och god. Han rider över gärdet med sporrarna och svärdet; melo, melo, melodikum, det spelar i mitt blod. Jag vet hans vissa kosa, då aftonen är när; sitt hjärta och sin dosa han till mitt altar bär.

Du ädla mö i handel, jag är en man av vandel, en första klassens sjökapten på London och Bordeaux, där hajarna de slå. När masten börjar vekna och alla gastar blekna, melo, melo, melodikum, då sjunger jag: låt gå! Men landar jag vid Pekings tull, vid Stockholms lugna sluss, då kräver jag för hälsans skull ett hjärta och en buss.

Den ädla damen svarar: Bevars, bevars för karlar, de tränga mina unga år, att väl jag sucka må, som bäljorna de gå. Dock skall du ej förtvina, du stolte man av Kina, melo, melo, melodikum, din hugnad skall du få. Jag är den unga rosen som doftar friskt bland snus, konstapeln och matrosen de vädra kring mitt hus.

Hav tack, hav tack, min sköna, din godhet vill jag löna, ditt lov skall flyga seglens väg från Stockholm till Shanghaj, till neger och malaj. Hvar vind jag mött i natten som söker nordens vatten, melo, melo, melodikum, skall sucka vid din kaj. Så mötas vi bland dosorna som blänka vid din knut, mot aftonen, då rosorna och lyktorna slå ut.

2. På terassen blommar den sköna, purpurmörka Princesse de Béarn, och kring henne stå i det gröna många den galliska rosas barn. Men på bordet prunkar en blomma, vinens drottning från bergen kring Beaune, och när alla rabatter stå tomma glöder hon än - för njutningens son.

Låt oss dricka, herr baron! Med förtjusning, herr baron! Låt oss glömma livets möda, regnens hot och gods och hjon! Ty vår skörd är redan gjord på en soligare jord, och det lyser som rubiner av den solen på vårt bord.

Under tornet, enslig i flygeln, sitter den stoltaste dam i vårt land, eller jagar hon, böjd över tygeln, oåtkomlig, mot skogarnas rand. Men fördolt bland gångarnas vindlar har jag ett hov av mörare mör. Lösa vill jag glatt deras bindlar, njuta dem alla, innan jag dör.

Låt oss dricka, herr baron! Med förtjusning, herr baron! Ty den jungfrun utur källarn har de noblaste av ron. Tjuguårig, varm och sund vill hon falla till min mund och förnya, när mig lyster, vårt berusande förbund.

Vajande vildvin, blänk som min fana, säg med din färg, att grannt jag förgår! Nedåt, ja nedåt lutar min bana i dessa frälsets yttersta år. Nedåt till gropen, nedåt till stopen är dock vägen ljuv och bekväm. Där vill jag sitta, avskild från hopen, dricka mig ständigt mera förnäm.

Låt oss dricka, herr baron!  Med förtjusning, herr baron! Det är vinet som gör blodet hos en adelig person. Är man född vid Öresund, eller uppåt Öregrund, är man likafullt en telning av den stammen från Burgund.