Jakob Adolf Hägg (1850−1928)

Jakob (Jacob) Adolf Hägg, född i Östergarn, Gotland, 26 (alt. 27) juni 1850, var en av den svenska Leipzigromantikens främsta företrädare och efterlämnade en stor produktion av i första hand pianomusik. Han studerade vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1865−70 samt för Niels W. Gade i Köpenhamn 1870−71. Hägg var avskuren från musiklivet under lång tid på grund av psykisk sjukdom, men återkom i 45-årsåldern som musiker och tonsättare. Han dog i Hudiksvall 1 mars 1928. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1917.

Liv

Studieår: från Östergarn till Europa

Jakob Adolf Hägg fick sin grundläggande musikaliska skolning hos Fredrik Wilhelm Klint, som då var organist i Häggs födelsesocken Östergarn. Vid 14 års ålder blev han elev vid musikkonservatoriet i Stockholm, där han studerade piano för Jan van Boom och orgel. Han väckte snart uppmärksamhet både genom sitt pianospel och genom sin improvisations- och kompositionstalang, vilket ledde till att han 1870 tilldelades Jenny Lind-stipendiet för två års vidare studier utomlands. Dessa inleddes med ett år i Köpenhamn (sept. 1870−okt. 1871) med lektioner i komposition och instrumentation för Niels W. Gade och i piano för Edmund Neupert.

Detta år blev mycket utvecklande för Hägg. Förhållandet till Gade var det bästa tänkbara, och han kom i personlig kontakt med flera av de stora kulturpersonligheterna i Köpenhamn: diktaren H.C. Andersen, komponisten C.F.E. Horneman, pianisten August Winding, cellisten Franz Neruda, grosshandlaren och kulturgynnaren Moritz Melchior m.fl. Han anlitades flitigt vid konserter som ackompanjatör och kammarmusikspelare, och man uppskattade också hans begåvning som kompositör − så t.ex. gav Andersen honom dikter att tonsätta.

Av kompositionerna från Stockholmstiden hade de flesta varit för piano och i regel rätt små till formatet. Gade undervisade Hägg i instrumentation och lät honom skriva i större former, något som genast satte spår i hans produktion. Nu tillkom Häggs första orkesterkompositioner (de tre styckena Walzer, Andante moderato och Scherzo och de båda uvertyrerna i D-dur op. 28 och c-moll op. 26), vilka, liksom körverket Studenten fra Lund till text av Andersen och pianomusiken från detta år, visar en klar utveckling mot allt större fasthet och storlinjighet i skrivsättet.

I maj 1871 ansåg Gade att Hägg var fullärd beträffande form och instrumentation, och rådde honom att först komplettera sin utbildning med en kortare kurs i kontrapunkt i Tyskland och att därefter göra en resa i Europa och då speciellt till Italien för att, som han uttryckte det: "studere naturen og lifvet". Hägg kom till Berlin hösten 1871 och komponerade där sin sonat för violoncell och piano, som han uruppförde i Tonkünstlerverein i Dresden i januari 1872 tillsammans med den kände cellisten Friedrich Grützmacher. Våren 1872 bodde Hägg i Wien, komponerade och undervisades i piano av Anton Door. På sommaren träffade han Jenny Lind i London och fick stipendietiden förlängd från två till fyra år. Hösten 1872 och våren 1873 studerade han kontrapunkt i Berlin för den ansedde läraren Friedrich Kiel, reste sedan över Schweiz till Italien, såsom Gade hade rått honom, och vistades där till sommaren 1874, då han återkom till Sverige.

Åter i Sverige: sjukdomstid och återkomst

Under utlandsvistelsen försämrades Häggs fysiska och psykiska hälsa, som hade visat tecken på bräcklighet redan under konservatorietiden, och efter återkomsten till Sverige tycks friskare perioder fyllda med aktivitet ha avlösts av sjukdomstillstånd, som lamslog den musikaliska verksamheten. Under denna tid tillkom en hel del kyrkomusik, orkesterverk och pianokompositioner, och dessutom var Hägg verksam som organist och lärare.

1878 gifte han sig, och försörjningsplikten innebar en ytterligare påfrestning på hans krafter. 1880 bedömdes hans mentala hälsa vara så dålig att han blev intagen på hospitalet i Växjö, där han under lång tid var helt oförmögen till musikaliskt skapande.

1895 var Hägg så pass återställd att han kunde skrivas ut från sjukhuset, och nu återupptog han med stor energi sitt arbete som tonsättare. Dels komponerade han en mängd ny musik, dels arbetade han för att få ungdomsverken tryckta och uppförda och underkastade dem därför ofta revideringar eller rent av större omarbetningar. Flera orkesterverk arrangerades sålunda för piano (2 eller 4 händer), och omvänt instrumenterades några pianokompositioner för orkester. Ett stort antal nothäften trycktes, speciellt under de allra sista åren av 1890-talet.

Hägg uppehöll sig nu långt från de musikaliska händelsernas centrum. Från 1895 till ca 1899 bodde han hos brodern Wilhelm på Hedvigsfors bruk i Hälsingland, därefter till 1909 på en gård vid sjön Aursunden i närheten av Røros i Norge och − efter en kort tid i Sveg − slutligen invid Hudiksvall. Han uppträdde sporadiskt som pianist (bl.a. tillsammans med Sven Kjellström), men endast i Norrland och Dalarna. För övrigt levde han tillbakadraget, gav litet lektioner i piano och teori och ägnade sig åt sitt komponerande

Verk

Jakob Adolf Häggs ganska stora produktion består av musik i de flesta genrer och former, företrädesvis instrumentala, och ungefär hälften av hans verk är tryckta. Stilistiskt är det knappast någon skillnad mellan ungdomsverken och de kompositioner som skrevs efter sjukdomen. Under 1860- och 1870-talen, då Hägg fick sin utbildning, var den klassicistiska romantikens ideal förhärskande i Norden. Mendelssohn, Schumann och Gade var de stora förebilderna. Han kom snabbt att suveränt och på ett personligt sätt behärska denna tidsstils uttrycksmedel. Under tiden i Köpenhamn kom hans första mogna verk, och han fick en stor framgång med cellosonaten vid uruppförandet i Dresden inför, som han skrev i ett brev, ”en parterr af konstnärer”. Sonaten kom också snart att tryckas som hans op. 1 hos Breitkopf & Härtel.

När Hägg efter sjukdomstiden kunde återuppta sitt arbete, hade skrivsättet i hans ungdomsverk blivit tämligen omodernt, men han saknade uppenbarligen vilja eller förmåga att anpassa sig efter de nya idealen. Han kom därför att långt in på 1900-talet skriva och ge ut musik, som stilistiskt sett mycket väl kunde vara skriven 60−70 år tidigare. Han blev något av en särling i det svenska musiklivet, vilket tillsammans med den geografiska isoleringen måste ha bidragit till att han aldrig slog igenom som tonsättare.

Pianomusiken

Kvantitativt domineras Häggs produktion av musik för piano: sonater, sviter, variationsverk och mindre stycken. Om sin roll som pianotonsättare yttrade han sig på följande sätt: ”Efter romantikens genombrott i Sverige genom Norman, Söderman och Nordqvist var ett fält obrutet, nämligen piano. Frågan är nu, om min pianomusik lyckats fylla detta tomrum”. Hans pianostil är i stort sett utvecklad redan i de 1869 tryckta Miniaturbilder. Hägg lägger sällan an på virtuositet, men klaversatsen är, även i många av småstyckena, svårforcerad med stora sträckningar.

De tryckta sonaterna i f-moll respektive d-moll från slutet av 1870-talet har båda en mörkt orolig grundstämning men innehåller även ljusare, rent av idylliska sidoepisoder. I några av sviterna lämnar Hägg sin klassicistiskt romantiska stil eller blandar upp den med element från andra stilar. Några barockinfluerade polyfont anlagda sviter tycks vara studiearbeten, men dateringar från senare år tyder på ett genuint intresse för de polyfona formerna. Sviten i f-moll op. 24: 1 ”im alten Style” följer t.o.m. det barocka satsschemat Allemande−Courante−Sarabande−Gigue. Ett par andra sviter uppvisar en rätt förvirrande stilblandning: Sviten i G-dur op. 43 t.ex. består av en visartad sats, en rätt asketisk ballad, en mycket Mendelssohnsk Lied ohne Worte, en koral i enkel tvåstämmig sättning och två satser i typisk Haydn-stil. Flera av de mindre pianokompositionerna kan i sin idylliska eller varmt romantiska grundstämning påminna om Schumanns småstycken. Samlingen Kleine nordische Lieder ohne Worte (”Små nordiska sånger utan ord”, 37 stycken) visar Häggs miniatyrstil när den är som bäst; många av styckena äger en säregen enkelhet och lyrisk förtätning i uttrycket.

Orkesterverk och kammarmusik

Hägg har skrivit mer än 20 verk för orkester, varav dock ungefär hälften utgörs av arrangemang av pianostycken. Av hans tre som symfonier betecknade orkesterverk är endast två fullständigt bevarade i partitur. En fjärde symfoni är fullständig men finns endast i en version för fyrhändigt piano. De bästa orkesterverken, t.ex. Nordisk symfoni i Ess-dur (ursprungligen en sonat för fyrhändigt piano och det verk som fick Gade att anse Hägg vara färdigutbildad) och de två tidigare nämnda uvertyrerna från Köpenhamnsåret, utmärks av symfoniskt bärkraftiga idéer, stora linjer, gediget tematiskt arbete och fast formbehandling. Instrumentationen är i regel säker och naturlig men kan ibland liksom hos Schumann bli överlastad med för många unisona dubbleringar. Hägg arbetade för övrigt ofta om just instrumentationen till sina verk, vilket tillsammans med ett otal varianter även i frasering och dynamik skapar problem vid utgivning av hans kompositioner.

Kammarmusikproduktionen består till stor del av ofullbordade eller ofullständigt bevarade verk. Kompositionerna för cello och piano hör till det värdefullaste − cellosonaten är kanske hans överhuvud taget bästa större verk, fyllt av stormande ungdomlig känsla i klassiskt balanserad form.

Vokalmusik

Häggs vokalmusik måste som helhet sägas vara mindre betydande än den instrumentala. Det kanske främsta större vokalverket är Studenten fra Lund för tenor- och barytonsolo, manskör och piano (senare orkestrerad). De kyrkliga kompositionerna (de flesta från slutet av 1870-talet) tycks ha tillkommit som bruksmusik och är tämligen konventionella i sitt tonspråk.

Solosångerna med tysk text är skrivna i ett slags Schumann-stil; de svenska, varav de flesta tycks vara av mycket tidigt datum, påminner mer om sångstilen hos Lindblad m.fl.

Hägg var även mycket intresserad av folkmusik. 1876 utkom två häften Gotlandspolskor, och i Hälsingland och Norge upptecknade han en betydande mängd folkmusik som arrangerades för olika besättningar, även orkester.

Slutord

Stora förhoppningar knöts till Hägg under hans studietid. Sjukdomstiden medförde naturligtvis ett avbräck i skapande och karriär, men vid sin återkomst till musiklivet 1895 väckte han på nytt intresse. Under senare tid har hans verk varit rariteter på konsertprogrammen, möjligen med undantag för Nordisk symfoni och cellosonaten. De bästa av hans större verk har dock en sådan friskhet och storlinjighet och många av de mindre så starka lyriska kvaliteter att de borde kunna få en större plats i den svenska standardrepertoaren.

Finn Rosengren © 2014

Bibliografi

Assar, Assar Olsson: ”J. Ad. Hägg: En tonsättareveteran”, Från tonernas värld, Musiktidningens julnummer 1918, Stockholm, 1918.
Blomberg, Erik: Ernst Josephson: Hans liv, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1951.
Bohlin, Folke: ”Hurra! Jeg er fra Lund student! H. C. Andersen och J. A. Hägg”, i: Ivo Holmqvist (red.), H. C. Andersens underbara resor i Sverige, Göteborg, Stockholm: Makadam, 2005, s. 129−145.
Connor, Herbert: Svensk musik 2: Från Midsommarvaka till Aniara, Stockholm: Bonniers, 1977, s. 20−23.
Crastan, Eva: ”J.A. Hägg: eine Analyse ausgewählter Klavierstücke”, magisteruppsats i musikvetenskap, Lunds universitet, 2001.
Dahlgren, Lotten: Jenny Lind utom scenen: Förtroliga brev till hennes förmyndare H. M. Munthe, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1928.
Gunne, Lars: ”A schizophrenic composer − Jakob Adolf Hägg”, Acta psychiatrica scandinavica, vol. 74, nr 1, 1986, s. 1−2.
Gunne, Lars och Finn Rosengren: ”En schizofren tonsättares anteckningar”, Svensk medicinhistorisk tidskrift, vol. 13, nr 1, 2009, s. 113−120.
Hedin, Svante: Alla dessa Häggrar, konstnärer i/från Östergarn, Gotland, Visby: Visum, 1995.
Hetsch,, Gustav: J A Hägg: Ein schwedischer Komponist und sein Verhältnis zu N W Gade, Leipzig: Hofmeister, 1903.
[Huss, Frans J]: ”Jakob Adolf Hägg”, Svensk Musiktidning, vol. 18, nr 10, 17 maj 1898, s. 73−74. [I anslutning till denna artikel publicerades även ett antal av Häggs brev till Musikaliska Akademiens preses Henrik Mathias Munthe (nr 13, 1 sept. 1898, s. 99–100, nr 14, 15 sept. 1898, s. 108−110)].
Jacobsson, Stig: Musiken i Sverige: skivlyssnarens handbok i svensk musik från äldsta tid till 1970-talet med utförlig skivförteckning, Västerås : ICA-förl., 1975, s. 136−138.
Kjellström, Sven: ”Två kontraster bland svenska tonsättare”, i: Folke H. Törnblom (red.), Musikmänniskor: Personliga minnen av bortgångna svenska tonsättare, Uppsala: J. A. Lindblads förlag, 1943, s. 91−101.
Kjerulf, Charles: Niels W. Gade: Til belysning af hans liv og kunst, Kjobenhavn och Christiania: Gyldendal, 1917.
Morales, Olallo: ”Jakob Adolf Hägg”, Hvar 8 Dag, vol. 11, 1909−10, nr 10, 5 dec. 1909, s. 145−146.
Rosengren, Finn: ”Jakob Adolf Hägg”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 19, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1971/73, s. 616−620.
Söderberg, Märta: ”Jakob Adolf Hägg”, Musikrevy, vol. 25, nr 2, 1970, s. 69–71.
Westberg, Eric: ”Ett original bland svenska tonsättare”, i Folke H. Törnblom (red.), Musikmänniskor: Personliga minnen av bortgångna svenska tonsättare, Uppsala: J. A. Lindblads förlag, 1943, s. 102−109.
Westberg, Eric och Gösta Percy: ”Jakob Adolf Hägg”, i: Hälsingerunor: En hembygdsbok 1951, Lund: Hälsingekretsen av Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund, 1951, s. 101−121.
Westberg, Hans: ”Ensam med sitt öde: om Jakob (Adolf) Hägg och ’självstympningen’”, Musikrevy, vol. 38, nr 7−8, 1983.
−−−: ”Jakob Hägg ”, i: Gösta Skoglund (red.), Norrhälsingar från ett 400-årigt Hudiksvall, Stockholm: Rabén & Sjögren, 1981, s. 185−195.
−−−: ”Jakob Adolf Hägg och folkmusiken”, Sumlen, Stockholm: Samfundet för visforskning, 1989, s. 9−23.

Ett urval av Häggs brev till Musikaliska Akademiens preses Henrik Mathias Munthe publicerades även i Hudiksvalls Allehanda under åren 1897−1898.

Källor

Bergen offentl. bibliotek, Kungl. Biblioteket Stockholm, Konglige Bibliotek Köpenhamn, Musik- och teatermuseet Stockholm, Musik- och teaterbiblioteket.
Porträtt: Svenska porträttarkivet

Verköversikt

1 sångspel (En yngre son), 3 symfonier, orkesterverk (2 sviter, 4 uvertyrer, Konsert-allegro, ett tiotal mindre orkesterverk), kammarmusik (stråkkvartett, pianotrio, cellosonat och smärre verk), pianomusik (3 sonater, 2 sonatiner, ca 20 sviter, 10 variationsverk samt flera hundra mindre stycken), ca 50 sånger med piano, körmusik med piano (Studenten fra Lund, psaltarpsalmer), verk för orgel (Preludier op. 40), arrangemang av andra tonsättares verk, ett stort antal folkmusikbearbetningar.

Samlade verk

Sångspel
En yngre son, vaudeville i en akt (textförfattare okänd), 1867.

Orkesterverk
Symfonier
Nordisk symfoni (Nordische Symphonie) Ess-dur op. 2, slutet av 1890-talet. Orkestrering av en fyrhändig pianosonat från 1871.
Symfoni d-moll, troligen slutet av 1870-talet. Finalen ofullbordad eller ofullständigt bevarad.
Symfoni G-dur, slutet av 1870-talet.
Symfoni (Orkesterstycke) B-dur, 1904−05. Endast utkomponerad eller bevarad i arrangemang för fyrhändigt piano.

Sviter
Svit g-moll, 1916. Orkestrering av Svit g-moll op. 3 för piano, 1871.
Svit h-moll. Orkestrering av Drei kleine Suiten im alten Style op. 24, nr 2 h-moll.

Övriga orkesterverk med opusnumrering
Fantasistycke F-dur, troligen 1900. Orkestrering av Fantasistycke (Capriccio) F-dur op. 7 för piano, 1869.
Fantasistycke (Orkesterstycke) a-moll. Orkestrering av Fantasi för fyrhändigt piano op. 9, 1869.
Marsch F-dur. Orkestrering av Marsch F-dur op. 10, för piano.
Impromptu D-dur. Orkestrering av Impromptu D-dur op. 16 för piano.
Tarantella a-moll, 1903. Orkestrering av Tarantella a-moll op. 23 för piano.
Konsert-ouverture nr 2 c-moll op. 26, 1871.
Konsert-ouverture nr 1 D-dur, op. 28, 1870.
Studien in der Orchestration bei Professor Niels W. Gade op. 50, 1870.
Konsert-allegro C-dur op. 52. Komponerad 1870 för fyrhändigt piano, orkestrerat troligen 1909.
Walzer, Andante moderato und Scherzo op. 62, 1870.

Övriga orkesterverk utan opusnumrering
Andante sostenuto quasi adagio F-dur. Orkestrering av Langsam för piano, 1870.
Amerikanische Festklänge (Amerikanska festklanger), 1903.
Orkesterstycke (Allegro) D-dur.
Sorgmarsch c-moll, troligen 1923. Orkestrering av Sorgmarsch c-moll för orgel.
Uvertyr G-dur, 1878/1898.

Soloinstrument och orkester
Andante sostenuto för violin och orkester.

(Soli), kör med ackompanjemang
Verk med opusnumrering
Studenten fra Lund op. 25 (H.C. Andersen) för soli, manskör och piano eller orkester, 1871. Orkestrerad 1909/1912.
Hvi suckar det så tungt uti skogen op. 48 (B.E. Malmström) för soli, kör, stråkkvartett och piano eller soli, kör och orkester, 1868. rkestrerad 1898.
Födelsedagskantate op. 53 a för soli, blandad kör, obligat violin och piano, 1871.
Kantate ved Herr Moritz Melchiors og Fru Dorothea Melchiors Sølvbryllup op. 53 b för soli, blandad kör och piano, 1871.

Verk utan opusnumrering
Dryckesvisa för baryton, blandad kör och piano.
Kaares sang ur Sigurd Slembe (B. Bjørnson) för baryton, blandad kör och orkester, 1870. Orkestreringen möjligen av senare datum.
Meine Seel' erhebet den Herrn för blandad kör och piano eller orgel, troligen slutet av 1870-talet. Orkestrerad 1897.
Ob sich's anliess för blandad kör och piano.
Psalm 3 för baryton, blandad kör och piano eller orkester, troligen 1878. Orkestreringen möjligen av senare datum.
Psalm 23 för soli, blandad kör och piano eller orkester, 1878. Orkestreringen möjligen av senare datum.
Psalm 24 för blandad kör och piano eller orkester, troligen slutet av 1870-talet. Orkestrerad på 1910-talet.
Psalm 100 för blandad kör och piano.
Ung Elskov för soli, blandad kör och piano eller orkester, 1871 eller 1872. Orkestrerad 1899.

Kör a cappella
Deilig er jorden för manskör.
Drei geistliche Chöre ohne Begleitung för blandad kör.
Psalm 118 för blandad kör.
Psalm 134 för blandad kör, troligen 1878.
Ved invielsen av vort nye Godtemplarlokal, troligen för blandad kör (författare okänd), 1913.

Kammarmusik
Verk för stråkkvartett
Stråkkvartett ciss-moll, 1872. Finalen möjligen skriven senare.
Stråkkvartett G-dur, 1872 eller 1873. Möjligen ofullbordad.
Thema mit Variationen op. 30 för stråkkvartett.
Stycke C-dur för stråkkvartett.
Andante moderato D-dur för stråkkvartett, 1899.

Verk för pianotrio
Pianotrio g-moll op. 15, sats 1 och 2 1868, sats 3 och 4 tillagda senare. Identiska med motsvarande satser i Symfoni G-dur.

Duosonater
Sonat e-moll op. 1 för violoncell och piano, 1871.
Sonat F-dur för violin och piano, 1872. Ofullbordad eller ofullständigt bevarad.

Övrig kammarmusik
Albumblad för violoncell och piano.
Allegro moderato Ess-dur för horn och piano.
Canon in der Sekunde för två violiner och violoncell.
Capriccio för violin, viola och violoncell.
Drei Characterstücke för violin och piano.
Feststycke för mässingssextett.
Im Walde för stråkkvartett och piano.
Kanon i sekunden C-dur för två violiner.
Kleine Romanze und Intermezzo för violin och piano, 1871.
Langsam H-dur för violin och piano.
Leichter Satz för trumpet, violin och piano.
Praeludium og Andante för violoncell och piano.
Stycke d-moll för violoncell och piano.
Stycke B-dur för violoncell (?) och piano.
Stycke Ess-dur för Ess-kornett, B-kornett, tuba och stråkkvartett, 1919.
Två stycken för soloviolin.
Vier Stücke op. 60 för violin och viola.

Pianomusik
Sonater och sonatiner
Sonatsats A-dur op. 6.
Sonat f-moll op. 20, 1879.
Sonat d-moll op. 29, slutet av 1870-talet.
Sonat g-moll, 1873.
Sonatin F-dur Zweite.
Sonatine H-dur.

Sviter med opusnumrering
Svit g-moll op. 3, 1871.
Suite sentimentale op. 22.
Drei kleine Suiten im alten Style (f-moll, h-moll, Ess-dur) op. 24, nr 2 1868.
Vierte Suite fiss-moll op. 32.
Svit nr 5 C-dur op. 33.
Svit nr 6 d-moll op. 34.
Svit nr 7 a-moll op. 35 för piano eller orgel.
Kanonische Suite op. 37.
Suite über den Choral No 328 aus dem Schwedischen Psalmenbuche op. 38 nr 1 för piano eller orgel.
Suite über den Choral n o 198 aus dem schwedischen Psalmenbuche op. 38 nr 2 för piano eller orgel.
Svit g-moll op. 39.
Svit G-dur op. 43.

Sviter utan opusnumrering
Svit C-dur.
Svit D-dur.
Svit nr 9 g-moll.
Svit a-moll.
Svit B-dur, 1878.
Svit h-moll, 1879?

Variationsverk
Variationer över An Alexis.
Variationer över en skotsk folkvisa.
Variationer över God save the Queen.
Variationer över Gubben Noak.
Variationer över Jord och himmel.
Variationer över Kleine Nordische Lieder ohne Worte nr 20.
Variationer över Kleine Nordische Lieder ohne Worte nr 37.
Variationer och final över Sven i Rosengård.
Variationer över Vårvindar friska, 1898.

Övrig pianomusik med opusnumrering
Albumblätter op. 4, 1869.
Miniaturbilder op. 5, 1869.
Fantasistycke F-dur, (Capriccio, Konzert-Ouverture), 1869.
Neun Karakterstücke op. 8, 1870−71.
Marsch F-dur op. 10.
Fantasi-Stycken op. 11, 5 stycken, nr 1−4 1869, nr 5 troligen av senare datum.
Novelletter op. 12, 3 stycken, 1869.
Fünf Fantasiestücke op. 13.
Impromptu D-dur op. 16.
Bilder ur barnalifvet op. 17, 5 stycken.
Två pianostycken i scherzoform op. 18, nr 1 1869.
Bagateller op. 19, 5 stycken, nr 5 1868.
Impromptu nr 1 E-dur op. 21.
Tarantella a-moll op. 23.
Kobolde und Nixen op. 27, tre stycken.
Introduktion und Scherzo op. 42.
Ballade f-moll op. 45.
Frühlingsblumen op. 49, 8 stycken, flera stycken daterade 1868.
Scherzo D-dur op. 54.
Kleine Phantasiestücke op. 56, 7 stycken, 1870.
Etude Ass-dur op. 57, 1870.
Scherzo, Lied ohne Worte, Mazurka, Kleine Romanze und Fuga op. 58, nr 5 1869.
Scherzo B-dur op. 63, 1870.

Övrig pianomusik utan opusnumrering
Allegro d-moll, 1875.
Balletstück.
Blumenlieder und andere Lieder, 20 stycken i två häften, dateringar från 1898 och 1899.
Blumenstück.
Brudvals.
Fantasi över A-G-D-A.
Impromptu nr 2 h-moll.
Kleine Ballade A-dur.
Kleine Nordische Lieder ohne Worte und Präludien, 37 stycken i 5 häften, dateringar mellan 1868 och 1899.
Preludium c-moll, 1875.
Quadrille de Lanciers, 1870.
Salongspolka Ass-dur, 1868.
Scherzo Ess-dur, 1870.
Valse nr 1 e-moll.
Valse nr 2 H-dur.
Valse de salon Fiss-dur, 1871.
Zwei Klavierstücke: Frühlingstück, Herbstlied, nr 2 1898.

Därutöver finns flera hundra mindre stycken i manuskript.

Fyrhändigt piano
Verk med opusnumrering
Fantasi a-moll op. 9, 1869.
Novellette F-dur op. 51, 1869.
Elf kleine Klavierstücke op. 61, nr 6 1870.

Verk utan opusnumrering
Fuga d-moll Pastoral (över A-G-D-A), 1912.
Polonaise A-dur Scherzo D-dur.

Orgel och harmomium
Samlingar
Drei Stücke für Harmonium.
Femton stycken för orgelharmonium.
Två små suiter (öfver koralerna N:o 23 & 89) för orgel eller piano op. 36, dateringar från 1865−66.
Präludien (24) för orgel eller piano op. 40.
Skalan och några koraler för orgel eller piano op. 41.
Svit över Sv. Ps. 23 (Allein Gott in der Höh').

Övriga verk
Bröllopsmarsch.
Offertorium, 1900.
Orgel – Etude, 1898.
Rebus för orgelharmonium.
Sorgmarsch c-moll.
Stück für Orgelharmonium.

Fler preludier och småstycken.

Sånger
Med opusnumrering
Nya sånger och visor op. 14. 1. Fiskarflickan (J.L. Runeberg), 2. Svanen (B.E. Malmström), 3. Hvi suckar det så tungt uti skogen (B.E. Malmström) för sopran, manskör och piano, ingår även i något avvikande version i Hvi suckar det så tungt uti skogen op. 48, 4. Ack, hur skönt (C. Munthe), 5. I drömmen (författare okänd), 6. Sången (E. von Qvanten), 7. Slåttervisa (V.E. Öman), 8. Kvarnvisa (text ur En yngre son, författare okänd), 9. Aftonsaga (Emil von Qvanten), 10. Kör, "Men månen träder stilla" (B.E. Malmström) för blandad kör och piano, ingår även i något avvikande version i Hvi suckar det så tungt uti skogen op. 48, 11. Morgonrodnadens sång (författare okänd).
Sieben Lieder op. 31. 1. Sankt Stephan (G.A. Bürger), 2. An der Quelle sass der Knabe (F. von Schiller), 3. Das Mädchen in der Fremde (F. von Schiller), 4. Reiterlied (F. von Schiller), 5. Barbarossa (F. Rückert), 6. Wissen möcht' ich (F. Rückert), 7. Bitte (N. Lenau).
Tolf Sånger och Visor op. 44. 1. Blomman (B.E. Malmström), 2. Härlig är högsommarns prakt (författare okänd), 3. Vaggvisa (F.M. Franzén), 4. Jungfrun i det gröna (B.E. Malmström), 5. Stemning (H.C. Andersen), 1871, 6. Du är min ro (Z. Topelius), 7. Lokkeleg (B. Bjørnson), 1870, 8. Hvem är din lefnads ljus (Z. Topelius), 1869, 9. Vårkänslor (E. von Qvanten), 10. Hvar är hon (E. von Qvanten), 11. Flickan i skogen (E. von Qvanten), 12. Flickans födelsedan (B.E. Malmström)

Utan opusnumrering
Ach, wie ist´s möglich (H. von Chézy).
Bienenlied (text från en tysk folkvisa), även för 3 och 4 damröster och piano.
Cavatina (text ur En yngre son, författare okänd).
Det förste Møde (B. Björnson).
Die Prinzessin Ilse (H. Heine).
Herre Zebaoth (text ur Jesaja), 1878.
Im April (E. Geibel), 1872.
Im Winter (titeln oklar, författare okänd).
Leise zieht durch mein Gemüth (H. Heine).
Liebeshoffnung (R. Reinick) Psalm 142, 1878.
Ruhe am See (J. Mosen), 1900.
Schön Rohtraut (E. Mörike).
Træet (B. Björnson).
Wenn man die Hand (författare okänd), har även texten Und weil ich denn von dannen muss, vilket är första raden i dikten Scheidende Liebe av W. Hertz.
Vid blomstrande stranden (författare okänd).
Vid havsstranden (Cederskiöld), 1871, även med orkester.
Wir müssen zugleich (H. Heine), 1870.
Vor des Liebchens kleinen Fenster (författare okänd).

Folkmusikbearbetningar
19 Norrlandspolskor (19 Norrländische Tänze), arrangerade för piano.
20 Gotlands-Polskor, arrangerade för piano, några även för orkester. Fem av dem finns även i sättning för violin och piano av Tor Aulin.
21 Bjuråkers-Polskor, arrangerade för piano, några även för orkester 100 norska polskdanser, arrangerade för piano.
Dala-låtar, 4 st, arrangerade för piano.
Erinnerung an Norwegen, 12 st, arrangerade för piano.
Folkvisa och folkdans, 60 st, arrangerade för piano med text.
Högländarn, skotsk folkvisa, arrangerad för piano.
Norrländische Tänze, 12 polskor och två marscher, arrangerade för violin och piano, några även för orkester.
Norske danse og sange, 10 st, arrangerade för liten orkester eller ensemble.
Två Gotländska folklåtar, arrangerade för piano.

Ytterligare ett stort antal arrangemang med folkmusik, främst från Hälsingland och Norge.

Teoretiska arbeten
Eksempler til Kursus i Kontrapunkt.
Studier i dubbla kontrapunkter.

Utöver detta finns ofullbordade eller ofullständigt bevarade verk, skisser samt ett stort antal arrangemang av egna och andras verk för olika besättningar.


Verk av Jakob Adolf Hägg

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 119