Gustaf Hägg (1867−1925)

Gustaf Wilhelm Hägg var organist och tonsättare, född 28 november 1867 i Visby och avliden 7 februari 1925 i Stockholm. År 1891 anställdes han som tillförordnad organist i Sankta Klara kyrka, Stockholm, och blev ordinarie 1893. Han undervisade vid Kungl. Musikkonservatoriet 1904−08 i harmonilära och från 1908 i orgel (professor 1915). Gustaf Hägg blev ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1915 och är i dag mest känd för sina orgelkompositioner; därutöver skrev han piano- och kammarmusik, bl.a. en pianotrio.

Liv

Familj och studier

Gustaf Wilhelm Petersson Hägg hade ett dubbelt musikaliskt påbrå: fadern, Nils Petter Petersson, var orgelbyggare och musiker, och modern, Anna Helena Hägg, tillhörde en välkänd gotländsk musikersläkt, vars mest namnkunnige medlem var tonsättaren Jacob Adolf Hägg (1850−1928). Hösten 1884 antogs Gustaf Hägg som elev i organistklassen vid Kungl. Musikkonservatoriet, där han avlade organistexamen 1886 med August Lagergren som lärare i huvudämnet. Här visade han stor fallenhet för orgelspel, vilket gjorde att han fick det ovanliga privilegiet att få fortsatt orgelundervisning under en termin efter examen. Kyrkosångar- och musiklärarexamina avlade han 1889 och studerade därefter komposition, kontrapunkt och instrumentation för Joseph Dente fram till 1891, då han anställdes som tillförordnad organist i Klara kyrka.

Organist och tonsättare

Kort efter tillträdet som ordinarie organist i Klara 1893 inledde Hägg en verksamhet med regelbundna orgelkonserter som väckte stor uppmärksamhet och gjorde att han snart kom att anses som landets främste orgelspelare. Hans officiella debutkonsert ägde rum 1895. Orgeln i Klara kyrka hade byggts 1882 av Åkerman & Lund, då landets ledande orgelbyggarfirma. Den var redan då ett av stadens bättre instrument, men Hägg önskade en om- och tillbyggnad för att bättre kunna realisera sina klangliga intentioner. Denna ombyggnad kom att äga rum i samband med kyrkans renovering 1906−07, och instrumentet hade därefter 44 stämmor mot tidigare 33. Orgeln i Klara kyrka är än i dag bevarad i samma skick som under Häggs tid.

Även som tonsättare gjorde sig Gustaf Hägg bemärkt, och under 1890-talet tillkom, vid sidan av ett flertal orgelverk, bland annat den på sin tid ofta framförda pianotrion i g-moll (1896) samt en orkestersymfoni i D-dur och en pianosonat i d-moll (båda 1899). 1897−1900 erhöll han statens tonsättarstipendium. Han hade redan tidigt intresserat sig för den franska orgelmusiken, och det blev naturligt för honom att använda ett av stipendierna till en studieresa (1898) som förutom till Tyskland även gick till Paris. Det mest betydelsefulla resultatet av resan blev sammanträffandet med de stora franska orgelmästarna och tonsättarna Charles-Marie Widor (1844−1937) och Alexandre Guilmant (1837−1911), ledande företrädare för den symfoniska orgelskolan. Fortsatta kontakter med Guilmant ledde bland annat till att denne 1906 kom att ge en konsert i Paris med enbart svensk musik; programmet torde ha föreslagits av Hägg.

Pedagog och orgelsakkunnig

Vid sidan av sin verksamhet som tonsättare och organist var Hägg även pedagog. År 1904 anställdes han som lärare i harmonilära vid Kungl. Musikkonservatoriet, efter orgelprofessorn Lagergrens död 1908 blev han konservatoriets orgellärare, och i juli 1915 utnämndes han till professor i orgel. Samma år belönades han med Litteris et artibus. Hägg var en engagerad och omtyckt lärare, som ställde höga krav på teknisk färdighet och lade stor vikt vid det liturgiska spelet, i synnerhet koralspelet. Bland hans mer namnkunniga elever kan nämnas kyrkomusikerna och tonsättarna Waldemar Åhlén, Hilding Hallnäs och Josef Hedar. Han engagerade sig också i det pågående arbetet med koraler genom att, tillsammans med prästen F.M. Allard och kollegerna C.W. Rendahl och I.M. Wallerius, ge ut en samling koraler i ”reviderad rytmisk form”.

Förutom de ovan nämnda huvuduppgifterna var Hägg, i kraft av sin position som landets ende orgelprofessor, ofta anlitad som sakkunnig, kontrollant och avsynare vid orgelbyggen. Det var han som, tillsammans med Oskar Lindberg, utarbetade dispositionen av Sveriges första konserthusorgel, i Stockholms konserthus, ett instrument som han dock inte hann uppleva i färdigt skick. Han hade också förtroendeuppdrag inom Kungl. Musikaliska akademien (läroverksstyrelsen 1909−12, tonsättarstipendiekommittén 1909−13) och Sveriges allmänna organist- och kantorsförening (centralstyrelsen från 1909), och var en av grundarna av den svenska sektionen av Internationale Musikgesellschaft (IMG); sektionen, kallad “Ortsgrupp Stockholm”, bildades 1910 och blev föregångare till det 1919 bildade Svenska samfundet för musikforskning.

Hägg engagerade sig också för folkmusiken; han gav ut ett flertal mycket uppskattade samlingar av folkvisor från Sverige och Finland med egna pianoackompanjemang, och även fyra fiollåtar efter den kände öländske spelmannen Johan (John) Andersson (”Spelare-Johan”).

Häggs senare år fördystrades av ett svårt magsårslidande, som krävde flera operationer och som förvärrades efter hustruns död 1924. Han avled den 7 februari 1925.

Verk

Gustaf Häggs kompositionsverksamhet kan i huvudsak indelas i tre huvudkategorier: konsertant instrumentalmusik, större orgelverk samt kompositioner och arrangemang avsedda för amatörer och tekniskt mindre avancerade (kyrko)musiker. Vid sidan av huvudkategorierna finns ett antal solosånger samt några körverk, bl.a. kantater för särskilda tillfällen.

Den konsertanta instrumentalmusiken tillkom i huvudsak före förra sekelskiftet och de flesta av de större orgelverken under åren omkring 1900, medan de mindre kompositionerna fördelar sig jämnare under hans verksamhetstid. Tyngdpunkten i hans kompositionsgärning ligger dock på de tidigare åren.

Instrumentalverk

Som ”examensarbete” vid avslutningen av studierna för Dente 1891 komponerade Hägg sitt första orkesterverk, en konsertuvertyr. Till studietiden hör också tre otryckta kammarmusikverk: ”Souvenir” för violin och piano, en stråkkvartett i g-moll och en stråksextett i d-moll, alla från omkring 1890. Med den i Leipzig tryckta pianotrion i g-moll från 1896 etablerade sig Hägg som tonsättare även internationellt. Tre år senare kom hans enda orkestersymfoni, i D-dur, som dock inte tycks ha haft samma framgång och förblev otryckt. Därefter upphörde i huvudsak Häggs produktion av orkester- och kammarmusik, med undantag för en tillfällig uppblomstring 1906−07, då två romanser för violin och piano samt en ”Liebeslied” för samma besättning tillkom, de två senare styckena tryckta i Leipzig. Häggs sista kammarmusikverk var Adagio för violin och orgel från 1909.

Trots att Gustaf Hägg var landets ledande organist är hans orgelproduktion relativt begränsad, både till verkens antal och storlek. De bevarade större orgelkompositionerna är samtliga ensatsiga och har ofta meditativ, ibland pompös karaktär, och utpräglat virtuosa inslag saknas. Flera av verken har detaljerade registreringsföreskrifter som visar Häggs förmåga att i fransk anda utnyttja den senromantiska orgelns möjligheter till klanglig differentiering. De större orgelverken är genomgående homofont hållna (däremot finns exempel på både kanon och fuga bland hans mindre verk för orgel eller harmonium), med en uttrycksfull harmonik inspirerad av César Franck och hans efterföljare i den fransk-symfoniska orgelskolan.

Häggs debutverk som orgeltonsättare (1890) var dock av annat slag, ett Preludium och fuga, som dock aldrig trycktes och numera är förkommet. Fem år senare utkom hans första samling med större stycken, Quatre morceaux (Hägg använde med förkärlek franska titlar för sina orgelstycken), som 1903 följdes av [5] Orgelkompositioner (varav ett par tidigare hade tryckts i andra sammanhang). I övrigt komponerade han ett stort antal stycken i mindre format för orgel eller harmonium, vartill kommer ett betydande antal arrangemang.

Häggs pianoproduktion omfattar några konsertmässiga verk, men består i huvudsak av mer salongsbetonade kompositioner med inriktning på hemmusicerande. Det mest ambitiösa verket är pianosonaten i d-moll från 1899.

Vokalverk

Fram till ca 1895 komponerade Hägg ett ganska stort antal solosånger; därefter tycks han ha tappat intresset för denna genre. Hans produktion av vokalverk är över huvud taget sparsam; endast en körsång kom att ges ut i tryck, och av större otryckta kompositioner kan främst nämnas tre tillfällighetskantater, två av dem komponerade i samband med kyrkliga högtider i Klara kyrka.

Sverker Jullander © 2015

Bibliografi

Edholm, Dag: S:ta Cecilias tjänare − om kyrkomusikens utövare i Stockholm under fem århundraden, Stockholm: Edward Vincents Orgelstiftelse, 2002.
Englund, David
: ”Svensk originalmusik för harmonium”, Orgelforum, vol. 13, nr 2, 1991, s. 6−9.
Gustafsson, Ralph
: Biografi och verkkommentarer i kommentarhäfte till CD:n Gustaf Hägg, The Complete Works for Organ, Swedish Society Discofil SCD 1080, 1995.
Gustafsson, Ralph
: "Gustaf Hägg och hans verk", Orgelforum, vol. 17, nr 3, 1995, s. 10−13.
Gustafsson, Ralph: ”En Hägg som doftar romantisk syrén”, Kyrkomusikernas tidning, vol. 62, nr 9, 1996, s. 166−169.
Hedin, Svante: Alla dessa Häggrar, Visby: Visum, 1995.
Percy, Gösta
: ”Hägg, Gustaf”, i: Sohlmans musiklexikon, 2. uppl., vol. 3, Stockholm: Sohlman, 1976.
Rosengren, Finn
: ”Gustaf W P:son Hägg”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 19, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1971−73.

Verköversikt

Orkesterverk (1 symfoni m.m.), kammarmusik (stråkkvartett, stråksextett, pianotrio m.m.), pianomusik (sonat, pianostycken), orgelmusik (Quatre morceaux, 5 Orgelkompositioner m.fl.), verk för orgelharmonium, solosånger (romanser, andliga sånger, barnvisor), körmusik (med och utan orgel), kantater (Kantat vid Klara kyrkas återinvigning 1907 m.fl.), folkvisearrangemang.

Samlade verk

Orkesterverk
Ouverture, 1891 el. tid.
Bröllopsmarsch (tr. i pianoversion 1895).
Symfoni, D-dur (1899?).

Kammarmusik
Souvenir för violin och piano, ca 1890.
Stråkkvartett, G-dur, ca 1890.
Stråksextett, d-moll, ca 1890.
Trio för piano violin och violoncell, op. 15, 1896, Leipzig, 1897.
Romanze, E-dur, för violin och piano, op. 23, Stockholm, 1906.
Romanze no 2, e-moll, för violin och piano, op. 26, Leipzig, 1907.
Liebeslied för violin och piano, op. 27, Leipzig, 1907.
Adagio för violin och orgel, op. 34, Leipzig, 1909. [Även i: Orgelstücke moderner Meister, red. Johannes Diebold, vol. 3, Leipzig, 1909.

Pianomusik
Fantasistycke, 1888.
Zigenarlif, 1888.
Tre tonstycken, 1889.
Konsert-valse, Dess-dur, 1889.
Valse-Caprice, Stockholm, 1891.
Gavott, 1892.
Romance sans paroles, 1892.
Festmarsch, 1893 el. tid.
Bröllopsmarsch, Stockholm, 1895.
Sorgetoner vid Viktor Rydbergs bår, Stockholm, 1895.
Några stämningsbilder (6 st.) op. 9, 1887–94, Stockholm, 1895.
La coquette, valse de salon, op. 10, 1893, Köpenhamn 1896. [Även i Fru Musica, vol. 2, 1916.]
Valse lente op. 11, Köpenhamn, 1896.
Sommartankar (6 st.) op. 14, Stockholm, 1896. [Nr 4 även i musikbilaga till Svensk musiktidning 1896.]
Festmarsch, musikbilaga till Svensk musiktidning, 1897.
Elegi c-moll, till minnet av Zacharias Topelius, Stockholm, 1898.
Fantasistycke, i: Musik för piano af svenska tonsättare, Stockholm, 1898.
Stämningar (4 st.) op. 17, Stockholm, 1898.
Fyra pianostycken op. 18, Stockholm, 1898.
Pastorale, musikbilaga till Svensk musiktidning 1899 (=Pastoral i Stämnings-stunder vid orgelharmonium, häfte 3, Stockholm, 1900).
Sonat d-moll op. 19, Stockholm, 1899.
Impromptu-Scherzo, Nocturne, Albumblad (1899), Ballad, Humoresk (1900), op. 21, Stockholm, 1902. [Impromptu-Scherzo även i musikbilaga till Svensk musiktidning 1900, Ballad även i Svenskt pianoalbum, Stockholm, 1913, Humoresk även i musikbilaga till Svensk musiktidning 1900.]
Elegi c-moll, musikbilaga till Svensk musiktidning 1904.
Drei Fantasiestücke op. 24, Stockholm, 1906.
Öfver djupen mot höjden och Impromptu funébre op. 30, Stockholm, 190?.
Genrebilder (5 st.) op. 36, Stockholm, 1915.
Fyra tonbilder op. 40, Stockholm, 191?.
Sommarnatt (4 st.) op. 41, Stockholm, 1919.
I midsommartid (4 st), Stockholm, 1919.
Elegi f-moll, Stockholm, 1921.
På månbelyst sjö, 1921.
Från rosornas och minnenas stad (8 st.), 2 häften, Stockholm: Emil Carelius 1922.
Elegi a-moll, vid min älskade makas bortgång, Stockholm, 1926.
Barcarolle.
I aftonens stillhet.
I tankar.
Marsch D-dur.
Marsch E-dur.
Vals B-dur.
Vals D-dur.
Vårjubel.

Orgelmusik
Festmarsch och Sorgmarsch , Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1894.
Quatre morceaux pour orgue op. 12, Stockholm, 1895. 1. Prélude, 2. Pastorale (1890), 3. Invocation, 4. March triomphale).
Méditation op. 16, Stockholm, 1898.
[4] Orgelkompositioner op. 22. 1. Aftonfrid, 2. Sorg, 3. Cantabile, 4. Festhymn. Stockholm,: Gehrmans, 1903. [I utgåvan ingår även op. 16, Cantabile även i Från tonernas värld årgång 2, 1901.]
Elegi, Stockholm: Dahlströms, 1900.
Abendgebet, i: Orgelkompositionen aus alter und neuer Zeit, red. O. Gauss, Leipzig, 1910. [Nytryck, som Aftonbön, Slite: Wessmans, 1973.]
Festförspel till koralen 55, i: Från tonernas värld, vol. 12, 1911.
Sorgmarsch vid Gustaf Frödings jordfästning, 1911.

Musik för orgel eller orgelharmonium
Lofsång, i: Bibliotek för kammar-orgel [orgelspelare], häfte 3, Stockholm, 1897.
Aftonbön, i: Stämnings-stunder vid orgelharmonium, häfte 2, Stockholm, 1898.
Elevation, i: Stämnings-stunder vid orgelharmonium, häfte 2, Stockholm, 1898.
Pastoral, i: Stämnings-stunder vid orgelharmonium, häfte 3, Stockholm, 1900 (= Pastorale för piano).
Sommarafton, i: Album för orgelharmonium, häfte 1, Stockholm, 1900.
Bröllopsmarsch, i: Organistens orgelalbum, häfte 1, red. N.E. och E. Anjou, Gävle 1900.
På klagodag, i: Nordiskt orgelalbum, red N.E. och E. Anjou, häfte 1, Leipzig, 1903.
Förtröstan, i: Album för kammarorgel, häfte 2, Stockholm, 1904.
I grafkapellet, i: Album för kammarorgel, häfte 2, Stockholm, 1904.
För hem och landskyrka (5 st.), Stockholm, 1907.
6 originalkompositioner op. 29 (= Album för orgelharmonium, häfte 3, Stockholm, 1907).
6 lätta tonbilder op. 32, Stockholm: Abr. Lundquist, 1908. 1. Aftonskymning, 2. I bön, 3. Elégie, 4. Feststycke, 5. Bröllopsmarsch, 6. Pastorale.
Preludium, i: Präludienbuch zu den Chorälen der christlichen Kirche, red. H Trautner, Kaiserslautern 1909.
Elegi, i: Album för kyrk-orgel, Stockholm, 190?.
7 karaktärsstycken op. 28 (= Stämnings-stunder vid orgelharmonium, häfte 4, Stockholm, 190?.)
Preludier byggda på koralmotiv, 3 häften (75 st.), Stockholm, 190?.
Improvisation, i: Les maîtres contemporains de l’orgue, vol. 3,  red. Joseph Joubert, Paris 1912.
Improvisation sur un thème de passion suédois, i Les maîtres contemporains de l’orgue, vol. 5, red. Joseph Joubert, Paris 1914.
Legend, Stockholm, 1915, även i Stilla stunder vid orgelharmonium, Stockholm, 192?
Stämningsbilder (5 st.), Stockholm, 1917.
Andante funébre, i: Favorit-marscher för orgelharmonium, Stockholm, 1923. [Förenklad bearbetning av Sorgetoner i op. 9 för piano.]
Bröllopståg, i: Favorit-marscher för orgelharmonium, Stockholm, 1923.
Scherzo.
Sorgmarsch, b-moll.

Sånger
I Skoven, 1887.
Syng kun i din Ungdoms Vår, 1887.
Ro, 1888.
Tillegnan, 1888.
Vintervaggsång, 1888.
Slummersång, 1888, i: musikbilaga till Svensk musiktidning, 1895, samt i: Songs of Sweden, red. G. Hägg, New York 1909.
För sent!, 1889.
Svärmeri, Stockholm, 1892–93.
Amorösa, Stockholm, 1894.
Farväl!, Stockholm, 1894.
Ungdomsdrömmar, Stockholm, 1896.
Maj, Stockholm, 1897. [Även i: Sång-album af svenska tonsättare, Stockholm, 1897.]
Dagen somnar, i: Svensk sång, vol. 2, Stockholm, 1901.
Barnaglädje, 15 små visor för barn, Stockholm, 1905.
De herdarna förde fåren i bet, i: Julens melodier, häfte 2, 191?.
Förtröstan, i: Mot höjden, religiösa sånger vid orgeln, Stockholm, 191?.
Barmhärtig och nådig är Herren.
Serenad.
Till hembygden.

Körmusik
Blandad kör a cappella:
Lofva Herren min själ.

Kör och instrument
Påskhymn för blandad kör och orgel, 1894 (eller tidigare?).
Julsång: Jublen, jublen, I himlar, för sopran eller tenorsolo och blandad kör med ackompanjemang av piano eller orgel, op. 20, Stockholm, 1900.
Kantat vid musiksällskapet Concordias i Gävle 100-årsfest, för solo, kör och orkester, 1905.
Kantat vid Klara kyrkas återinvigning 1907.
Kantat vid kyrkoherdeinstallation i Klara kyrka 1918.

Arrangemang och samlingar (arrangör, redaktör/utgivare)
Piano
I ungdomsåren. Värdefulla lätta pianostycken af kända tonsättare, 2 häften (46 st), Stockholm, 1896–?).
Piano-album (12 st.), Stockholm, 1904.

Folkmusik (piano eller sång med pianoackompanjemang)
Från dal och fjäll (piano), Stockholm, 1897.
Finlands skönaste folkvisor (42 st.), Stockholm, 1897 (piano), Stockholm, 1898 (sång och piano).
Det var en Lördag Aften (folkvisor och romanser), Stockholm, 1898.
50 svenska folkvisor (sång och piano), Stockholm, 1908.
Songs of Sweden (87 st.; folkvisor och andra sånger), New York 1909.
Spelar-Johns låtar (4 st.), Stockholm, 190?.
Svenska folkvisor (piano), 2 häften (75 st.), Stockholm, 190?.
Omtyckta sånglekar för piano, Stockholm, 190?.
Ring- och danslekar i potpourriform (piano), Stockholm, 1925.

Orgel och harmonium, inkl. liturgisk musik
Bibliotek för orgelspelare/kammarorgel, häfte 2–3 (60 st.), Stockholm, 1896, 1897.
Stämnings-stunder vid orgelharmonium, 4 häften (60+7 st.), Stockholm, 1896, 1898, 1900.
Album för orgelharmonium, 3 häften (37+6 st.), Stockholm, 1900, 1903, 1907.
Bihang, upptagande utdrag ur musiken till svenska mässan, i Svensk koralbok (efter Hæffner), Stockholm, 1903.
Album för kammarorgel, 2 häften (30 st.), Stockholm, 1903, 1904.
12 postludier och karaktärsstycken för orgel, Stockholm, 1904.
Album för kyrkorgel (12 st.), 190?.
Tolf valda orgelstycken, Stockholm, 190?.
Tjugoåtta koraler i reviderad rytmisk form, red. F.M. Allard, Gustaf Hägg, C.W. Rendahl och I D Wallerius (Stockholm, 1912).
Klassiska marscher [för orgelharmonium] (8 st.), Stockholm, 191?


Verk av Gustaf Hägg

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 17