Joachim Nicolas Eggert (1779−1813)

Sestetto pour Clarinette, Cor, Violon, Viola, Violoncelle et Basse
[Sextett för klarinett, horn (alternativt bassetthorn), violin, altviolin, violoncell och kontrabas Op. 6.]

Skriv ut

1. Adagio — Allegro
2. Adagio
3. Menuetto: Presto
4. Finale: Allegro

  • Tillkomstår: förmodligen 1807
  • Verktyp: 6 instrument
  • Dedikation: composé et dédié à Moniseur Nauckhoff
  • Uruppförande: 14 maj 1807, Stockholm (Riddarhuset?), Crusell, Preumayr, Askergren, Salge, Wirthe, Mueller
  • Speltid: Ca. 25-30 min

Instrumentering (besättning)

clar, hn (alt. bassetthorn), vn, vla, vc, db

Exempel på tryckta utgåvor

Levande musikarv, Stockholm 2020. Kritisk utgåva av Andreas Edlund.
Breitkopf & Härtel, 2866, Leipzig (förstautgåva)
Amadeus Verlag, BP1215, Wintherthur/Schweiz 2006 (red. Bernhard Päuler): Sextett in f-moll für Klarinette, Horn oder Bassetthorn, Violine, Viola, Violoncello und Kontrabass

Notmaterial/stämmor återfinns

Handskrivet partitur och handskrivna stämmor finns på Musik- och teaterbiblioteket.

Litteraturhänvisning

• Musiken i Sverige, band II (Ficher & Co, Stockholm 1995)
• Förord till Amadeus Verlags utgåva

Beskrivning av verket

1. Adagio f-moll 4/4 (C) 12 takter, Allegro /:96 takter:/120 takter, F-dur 49 takter, totalt 277 takter
2. Adagio B-dur 3/4, 87 takter
3. Menuetto: Presto f-moll 3/4 /:28 takter:/64 takter, Trio F-dur /:8takter://:32 takter:/, Menuetto da capo al Fine, totalt 132 takter
4. Finale: Allegro F-dur 4/4 (C), 233 takter

Verkkommentar

Sextetten för klarinett, horn (alternativt bassetthorn), violin, altviolin, violoncell och kontrabas var tänkt att framföras på den konsert Eggert arrangerade på Riddarhuset den 14 maj 1807. På grund av sjukdom blev det inte så, men tack vare att sextetten stod på programmet vet vi att den måste ha komponerats före maj 1807. En källa till inspiration kan ha varit Beethovens Septett Op. 20, som vid den här tiden var det mest framförda Beethovenverket i Stockholm. En annan kan ha varit att Hovkapellet just då kunde stoltsera med en samling synnerligen framstående träblåsare; klarinettisten Bernhard Henrik Crusell, hornisten Johann Michael Friedrich Hirschfeld, oboisten Carl Anton Braun och de tre bröderna Preumayr, alla fagottister. Om de inte hade blivit sjuka skulle Crusell och äldste brodern Preumayr ha spelat sextetten på konserten den 14 maj.

Som i mycket av Eggerts musik är Haydn en tydlig förebild, vid sidan av Beethoven. Första satsen börjar med en långsam, tungsint inledning, där cello och bas efter ett tag får sällskap av viola. Den mörka karaktären fortsätter genom första temat där hornet har huvudrollen; först när klarinett och violin tar över i och med andra temat lättas stämningen upp. Denna duo fortsätter sedan driva musiken i både genomföring och återtagning, även om hornet också kommer igen i första temats återkomst.

Också den andra satsen börjar med en liknande inledning i det låga stråket, men här är det klarinetten som sedan presenterar satsens behagfulla lyriska melodi. Ett tag tar violinen över huvudrollen, för att sedan lämna tillbaka stafettpinnen till klarinetten. Hela satsen karaktäriseras dock av ett mer utvecklat ensemblespel än i första satsen.

I menuetten kontrasteras stråk och blås tydligare, för att i trion direkt jaga efter varandra. Här har Eggert också infogat haydnska rytmiska effekter.

Sista satsen öppnas med en kort galoppartad inledning varpå klarinetten presenterar en lyrisk melodi som efter ett tag övergår i en mer virvlande karaktär när violinen gör klarinetten sällskap. Även hornet får stundtals skina som solist i detta fartfyllda allegro.

© Mårten Nehrfors Hultén, Levande musikarv

Mediafiler

Edition Levande musikarv