Petter (Pehr) Boman (1804−1861)

Petter (Pehr) Conrad Boman föddes i Stockholm 6 juni 1804 och avled i samma stad 17 mars 1861. Boman var en viktig aktör i svenskt musikliv under mitten av 1800-talet, aktiv som musikkritiker och skriftställare samt som föreläsare i musikhistoria. Han var också verksam som tonsättare, framför allt av sånger och musik till sångspel. Invald i Kungl. Musikaliska akademien 1849.

Liv

Efter utbildning vid Uppsala universitet tjänstgjorde Petter Conrad Boman från 1822 i olika statliga ämbetsverk, från 1845 som kamrerare i generaltullstyrelsen. Även om hans förvärvsarbete var inom andra områden ägnade han sig åt en omfattande verksamhet som musikskribent. Han deltog i Stockholms musiktidning 1843−44 samt i Ny tidning för musik 1853−57. Här recenserade han nya svenska verk och publicerade artiklar om konstmusiken och det offentliga musiklivet i Sverige, också ur ett historiskt perspektiv.

Under 1850-talet diskuterades musikhistoriens plats i utbildningen vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk. Boman engagerade sig i frågan och gav våren 1852 en serie föreläsningar i musikhistoria vid akademien. Enligt samtida uppgifter besöktes föreläsningarna av ett ”talrikt auditorium”, där bland andra prins Gustaf var närvarande. Trots uppskattning från akademien blev det av okänd anledning bara någon enstaka föreläsning kommande år.

Petter Conrad Boman var också aktiv när det gällde akademiens bibliotek. Tillsammans med Wilhelm Bauck ordnade han samlingarna, som vid slutet av 1850-talet hade fått stora donationer från privatpersoner och medlemmar av kungahuset. Vid samma tid grundades också Musikaliska konstföreningen, med Boman som en av deltagarna. Föreningens syfte var att köpa in och ge ut outgivna verk av svenska tonsättare för att främja ”den svenska tonkonstens utveckling och höjande”.

Verk

Boman komponerade framför allt sånger med pianoackompanjemang samt skrev musik till några skådespel. Han hade fått viss undervisning i kontrapunkt av Pehr Frigel, men i övrigt är inget känt om hans musikutbildning. Flertalet av sångerna är tonsättningar av svenska diktare som Erik Johan Stagnelius, Bernhard von Beskow samt Esaias Tegnér. De gavs ut i tryck och bör ha intresserat den krets som musicerade i de borgerliga salongerna. Av Tegnér tonsatte Boman sex sånger ur Fritiofs saga. Sångerna är skrivna i en wienklassicistisk stil med en berättande karaktär. I vissa delar anspelas på en äldre folkvisestil och balladtradition. Sångerna anknyter till det stora intresse för Tegnérs diktverk som fanns ända från 1820-talet, med tonsättningar av bland andra Bernhard Crusell, Mathilda d’Orozco Gyllenhaal och Caroline Ridderstolpe.

Boman anslöt sig till de stilideal som kom till uttryck i Christoph Willibald Glucks tonsättningar. Ett konkret exempel är de fyra sånger Boman skrev till texter av Ulrica Carolina Widström. I noterna har Boman själv angett att det är ett ”försök till komposition i Glucks stil”. Texten gestaltas i en följsam melodik och stöds av pianots ackompanjemang, som bidrar till sångens känslokaraktär.

I flera nottryck anges att inkomsten av dem ska gå till olika ändamål. Intäkten från de fyra sångerna ovan ska gå till Widströms ”efterlevande döttrar” och en romans utgiven 1838, med text av Stagnelius, säljs ”till förmån för de nödlidande i Bohuslänska skärgården”. Även dedikationer förekommer. Sångerna med text av Widström är tillägnade ”Friherrinnan Fru Aurora Beata Gyllenhaal”, gift med Carl Henrik Gyllenhaal, som bland annat var hedersledamot av Kungl. Musikaliska akademien och generaltulldirektör. Exemplen visar hur man vid denna tid kunde nyttja musiken som hjälp till behövande och ger en antydan om kontaktnäten inom det borgerliga musiklivet.

Boman arrangerade också musik till skådespel. Byn i bergen och Ljungby horn och pipa framfördes endast ett fåtal gånger på Operan. I sagospelet Ljungby horn och pipa anknyter Boman till det samtida bruket att skildra allmogen genom att använda sånger som uppfattades som folkvisor. Dessa kontrasterades mot det internationella tonspråk som herrskapet i sagospelet använde. Komedin Sedan solen gått ned!, hade större framgång och spelades på olika teatrar i Stockholm under närmare tjugo års tid. Det var från början en fransk pjäs i en akt, som på sedvanligt sätt bearbetats av en tysk pjäsförfattare innan den fick svensk text av Boman.

Medan Bomans tonsättningar knappast framförs idag är hans artiklar om svensk musikhistoria fortfarande av stort intresse för den kunskap de ger oss om det dåtida svenska musiksamhället. 

Karin Hallgren © 2015

Skrifter av tonsättaren

Ahlström, Jacob Niclas & Petter Conrad Boman: Valda svenska folksånger, folkdanser och folklekar, Stockholm, 1845.
Läsning för tonkonstens vänner: utgifven af En musikälskare [=Petter Conrad Boman], Stockholm, 1839−40.

Bibliografi

Dahlgren, F. A.: Anteckningar om Stockholms theatrar, Stockholm, 1866.
Jonsson, Leif & Tegen, Martin
(red.): Musiken i Sverige, vol. 2, Den nationella identiteten 1810−1920, Stockholm: Fischer & Co, 1992.
Morales, Olallo & Tobias Norlind
: Kungl. Musikaliska akademien 1771-1921: Minnesskrift, Stockholm: Bröderna Lagerströms förlag, 1921.
Norlind, Tobias
: ”Petter Conrad Bohman”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 5, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1925.
Pettersson, Tobias
: De bildade männens Beethoven: Musikhistorisk kunskap och social formering i Sverige mellan 1850 och 1940, diss., Göteborgs universitet, 2004.
Reese Willén, Anne
: I huvudstaden, musiklivets härd: Den strukturella omvandlingen av Stockholms offentliga konstmusikliv ca 1840−1890, diss., Uppsala universitet, 2014.
Schnell, Ivar:
En tavla och dess historia, Örebro, 1930. [Separattryck ur Meddelanden från föreningen Örebro läns museum X.]

Verköversikt

Musik till 3 skådespel, 1 deklamatorium, pianoverk (Variationer för piano), sånger (ca 50).

Samlade verk

Verkförteckningen utgår från sammanställningen i Tobias Norlinds artikel ”Petter (Pehr) Conrad Boman” i Svenskt biografiskt lexikon, vol. 5, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1925.

Skådespelsmusik
Byn i bergen, skådespel med sång (övers. av H. Hermansson och P. C. Boman), 1846.
Ljungby horn och pipa, sagospel med sång 3 akter (G. L. Silfverstolpe), balett av S. Lund, 1858.
Scen och aria ur skådespelet Gustaf Ericsson i Dalarne. Manuskript.
Sedan solen gått ned! Komedi i 1 akt (efter Mélesvilles och Leroux’ skådespel i Angelys tyska bearbetning, övers. P. C. Boman), 1838.

Pianomusik
Variationer för pianoforte över svenska folkvisan "Ack Wermeland du sköna". Stockholm [1831].

Sångstämmor med ackompanjemang

Scen ur Lycksalighetens ö, trio för 2 sopraner och alt med piano. Stockholm, u.å.
Gustaf Wasas dröm, deklamatorium och kantat. Manuskript.
Axel på stranden, sopransolo med orkester. Manuskript.

Solosånger med pianoackompanjemang
Tryckta sånger

Fiskaren. Romance af E. J. Stagnelius. Stockholm: P. A. Norstedt & Söner, 1838.
Flickans klagan. Romans af A. Grafström. Stockholm, u.å.
Fyra sånger af Ulrica Carolina Widström. Stockholm: Abr. Hirsch, u.å. 1. Siskan, 2. Yngve och Bera, 3. Durandarte och Belerma, 4. Spåqvinnan.
Hvi är du sorgset, arma hjärta?, Stockholm, u.å.
Laura. Erotiska sånger af Bernhard von Beskow. Stockholm, u.å. 1. Lauras slöja, 2. Önskan, 3. Blommorna, 4. Drömmen (till Laura), 5. Wandraren.
Pariserpojken. Romance vid pianoforte. Stockholm, u.å.
Sex sångstycken med accompagnement för pianoforte. Stockholm, u.å. 1. Skaldens tröst, 2. Maria Stuarts sista suck, 3. Beväringssoldaten, 4. Flickan, 5. Isabellas romans, 6. Uppmuntran till glädje.
Sång af den sköna från Provence. Stockholm: Nytt musik, lördagsmagasin, 1839.
Sånger ur Frithiofs Saga af Esaias Tegnér. Stockholm, [1832]. 1. Kung Bele och Thorsten Wikingson, 2. Frithiofs Frieri, 3. Kung Ring, 4. Balders bål, 5. Fritiof på sin Faders hög.
Sånger ur Nya Teckningar ur hvardagslifvet. Stockholm, u.å. 1. Angelicas sång [för alt], 2. Adelaides sång [för sopran], 3. Gå ej bort (för tenor).

Sånger i manuskript

Hvi suckar det så tung?
Stafkarlen.
L'heure est passée.
Nunnan
Sabbatsaftonen i det gröna.
Jätten Finn.
Bortresan.
An den Abendstern.
De trolofvade.
Månen blinkade.
Kung Birger.
Timmermannen.
Cavatina.
Galerslavens sång.
Skatorna.
Tvenne fjärilar.
Kvarnen i skogen.
När finner jag frid?
Tornväktarens visa.
Önskningar.
Vid klockringningen efter prins Gustaf.
Hildur.
Vikingasång till den sjunkande solen.
Den lungsiktiga.
Barcarole.
Romanze ur romanen Die schauerlichen Kloster im Walde.

Körmusik

Tio svenska folkvisor satta fyrstämmigt för mansröster. Stockholm, [1847].