Johan Fredrik Berwald (1787−1861)

Johan Fredrik Berwald föddes i Stockholm 4 december 1787 och avled i Stockholm 26 augusti 1861. Violinist, tonsättare, dirigent. Kusin till tonsättaren Franz Berwald. Turnéer med fadern Georg Johan Abraham Berwald från 1795, medföljde fadern till S:t Petersburg 1803−12. Violinist i Hovkapellet från 1814, där han blev kapellmästare (tillf. 1822, ord. 1823−49). Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1818. J.F. Berwald bidrog starkt till framväxten av ett offentligt musikliv i Stockholm, framför allt genom sina insatser som kör- och orkesterledare (förutom Hovkapellet även Harmoniska Sällskapet).

Liv

Johan Fredrik Berwald hörde till en musikersläkt som ursprungligen kom från Tyskland, men som förgrenade sig till både Stockholm och S:t Petersburg. Kontakten med Stockholm etablerades dels av hans farbror, som kom till Stockholm på 1770-talet, dels av hans far, Georg Johan Abraham, som var en känd fagottvirtuos. Han kallades till Stockholm av den dåvarande kapellmästaren Johann Gottlieb Naumann inför invigningen av det nya operahuset 1782. Johan Fredrik Berwald uppträdde tidigt som violinist vid konserter både i Sverige och utomlands, där han turnerade tillsammans med fadern. Han omtalades vid flera tillfällen som ”underbarn”, inte minst i den tyska pressen. Under tiden i Stockholm undervisades Berwald i violinspel av Edouard Du Puy (en sångare och mycket skicklig violinist, verksam omväxlande i Stockholm och Köpenhamn från 1793 och framåt).

När fadern flyttade till S:t Petersburg i början av 1800-talet och blev anställd som musiker i hovkapellet där följde Berwald med. Han fick utbildning i violinspel av en av tidens skickligaste violinvirtuoser, Pierre Rode. 1808 lämnade Rode S:t Petersburg och Berwald fick då överta hans plats i hovkapellet, där han spelade 1808−12. Ett par år senare, 1814, erbjöds han en plats i hovkapellet i Stockholm av Du Puy, som några år tidigare tillträtt som kapellmästare. Berwald flyttade tillbaka till Stockholm och var sedan anställd vid Kungl. Hovkapellet resten av sitt yrkesliv. Under sina barn- och ungdomsår fick Berwald möjlighet att resa och att utbilda sig hos utmärkta lärare. Särskilt kontakten med Du Puy måste ha varit betydelsefull för honom. Det var Du Puy som 1814 engagerade honom som förste violinist i Hovkapellet, och där blev Berwald också konsertmästare från 1816. Det innebar att han fick dirigera de operor där Du Puy uppträdde som sångare. När Du Puy avled 1822 tillförordnades Berwald som kapellmästare, för att året därpå bli ordinarie. Berwald beviljades avsked från sin tjänst 1849. Han drabbades av sjukdom kort tid därefter och levde tillbakadraget tills han avled 1861.

Tjänsten som hovkapellmästare innebar att Berwald blev en betydelsefull person i Stockholms musikliv. Operan var en viktig institution. Musikerna i Hovkapellet fick ofta spela i andra sammanhang, eftersom det inte fanns så många professionella musiker. Föreningar som Harmoniska Sällskapet och Mazerska kvartettsällskapet etablerades i början av 1820-talet och här var Berwald aktiv som ledare och som violinist.

Verk

Instrumentalmusik till och med 1810-talet

Berwalds karriär som tonsättare började i mycket unga år. Redan som nioåring framträdde han som tonsättare vid en konsert i Stockholm, med en egen prisbelönt orkesteruvertyr. 1798 publicerades en symfoni i Ess-dur i Berlin. Tre satser i den fyrsatsiga symfonin hade skrivits av Berwald, medan en av satserna skrivits av Johan Wikmansson. I de tre satserna visar den unge Berwald god kunskap om den wienklassiska symfonistilens grundprinciper, även om han förståeligt nog inte hunnit utveckla en egen stil när det gäller tematik och harmonik.

Vid denna tid var det ovanligt att man skiljde mellan rollen som musiker och den som tonsättare. Istället var det regel att man skrev musik för de tillfällen där man själv deltog. Berwald fortsatte under resten av sitt liv att skriva musik för de olika sammanhang han verkade inom. Under 1810-talet komponerade han kammarmusikaliska verk, som sju stråkkvartetter samt stycken för violin och piano. Stråkkvartetterna uppvisar en wienklassisk stil både i val av formtyper som sonatform och menuett och i melodiken som till stora delar baseras på treklangsbrytningar. Melodin framförs av första stämman till ett ackompanjemang av de tre understämmorna. En av kvartetterna är dedicerad till Du Puy och trycktes 1822. Den uppvisar i huvudsak samma stil som övriga kvartetter, men här finns också en hänvisning till Berwalds tid i Ryssland genom de ryska melodier som är ett viktigt inslag i finalsatsen. Stråkkvartetterna kan ha framförts vid de kvartett-soiréer som Berwald anordnade från 1816 och framåt.

Tillfällighetsverk från 1820-tal till 1840-tal

Anställningen som ledare för Hovkapellet 1822 innebar förutom att leda orkestern också att komponera och arrangera musik till olika tillfällen. Operans starka koppling till hovet innebar att den ofta användes i samband med kungliga högtidligheter, som kröningar, bröllop och begravningar. En kröningskantat för drottning Desideria 1829 och en begravningskantat för Carl XIV Johan 1844 hör till den kategorin. En sorgmarsch och en solosång ur begravningskantaten arrangerades senare av Berwald för sång och piano. Marschen, i c-moll med genomgående punkterade rytmer och kraftfulla ackordupprepningar, har en tredelad form, med en trio i lättare stil mellan de båda omgivande delarna. Cavatinan är en solosång med lugn karaktär och långa melodilinjer i tretakt. Texten uttrycker frid över kungagraven och hyllar den dödes minne. Berwald har själv angett i noterna att cavatinan sjöngs 1844 av den då största stjärnan av dem alla, Jenny Lind.

Förutom genom nyskrivna kompositioner var det också vanligt att man högtidlighöll till exempel ett kungligt bröllop med en särskild operauppsättning. För att knyta an till den aktuella händelsen ålåg det Operans ansvariga att skriva en prolog, som framfördes före själva operan. Med text och anslående musik hyllades kungahuset, som i prologen till operan Vestalen av Spontini, framförd i samband med bröllopet mellan kronprins Oscar och Josephina i juni 1823. Den nyskrivna prologen består av ett recitativ och en aria. I recitativet talas om den förestående föreningen och anknytningar görs till nordisk mytologi. Den efterföljande arian hyllar paret och framhåller hur deras framtida söner kommer att föra det kungliga arvet vidare till kommande generationer. Texten framförs till en lugn och rytmiskt regelbunden melodi, där sångerskan i strofernas avslutning ges möjlighet att briljera med skallöpningar i snabba notvärden.

Även i det mindre formatet gavs olika typer av föreställningar i samband med högtidsdagar i den kungliga familjen. Ett par sådana stycken med musik av Berwald finns bevarade: ett recitativ och en aria med hyllningstext till Gustav III:s syster Sophia Albertina, framförd i januari 1824. Arian har en visartad karaktär, med tydlig periodisk uppbyggnad och en harmonik uppbyggd på tonika och dominant. Den har fem strofer, som framförs omväxlande av solist och kör. Liknande melodier förekommer i epilogen till Födelsedagen, som uppfördes i samband med kronprins Carls födelse 1826. Texten uttrycker glädje över den nye kronprinsens födelse och framhåller hans relation till tidigare svenska kungaätter.

I två verk från 1843, framförda i samband med firandet av Karl XIV Johans 25-åriga regeringsjubileum, visas tidens intresse för vad man uppfattade som folklig musik. Ett National-Divertissement samt En majdag i Värend bygger på ett urval folkliga melodier. I sammanlagt sjutton korta, strofiska musiknummer i En majdag i Värend framträder bondflickor och bondpojkar, klockarfar och storbonde för att hylla sin kung. Även här var det Berwalds uppgift att arrangera melodierna för orkester. Sångerna gavs också ut i tryck med pianoackompanjemang, för den växande gruppen av inte minst unga kvinnor som musicerade i hemmens salonger.

Teatermusik

På Operan gavs också en stor andel talpjäser, som helt enligt tidens praxis innehöll många musikinslag. Det var kapellmästarens uppgift att förse pjäserna med musik, och av Berwald finns musik till omkring 25 pjäser. Några verk från 1840-talet är särskilt intressanta som tidstypiska exempel på intresset för att skildra borgerligt vardagsliv på scenen samt för att gestalta den svenska nationen med hjälp av folkmusik från olika delar av landet.

Läkaren av August Blanche, från 1845, skildrar realistiska, samtida händelser. I pjäsen ingår många kända melodier med ny text, till exempel studentkörer, folkmelodier och melodier ur aktuella franska sångspel. Endast någon enstaka sång har nyskriven melodi av Berwald, vars uppgift annars alltså inskränkte sig till att arrangera melodierna för orkester.

Verk för musikföreningar

Berwald var också en viktig aktör i flera av Stockholms musikföreningar. Här fungerade han framför allt som ledare, men det finns också kompositioner för dessa ändamål.

Harmoniska Sällskapet grundades 1820 och bestod av ca 120 amatörer som sjöng i kören, samt av professionella musiker, många anställda vid Hovkapellet. För Harmoniska Sällskapet skrev Berwald ett antal mindre körstycken. Frimurarlogen i Stockholm gav sedan början av 1800-talet årligen en långfredagskonsert, ofta i samarbete med Harmoniska Sällskapet. Den ekonomiska behållningen gick till det barnhem som drevs i Frimurarnas regi. På programmet stod ofta oratorier som Skapelsen av Joseph Haydn. För Frimurarna komponerade Berwald Sex stycken gamla Frimurarsånger, två sånger med marschkaraktär samt en högtidsmarsch.

Karakteristik

Berwalds musik var i första hand skriven för att användas vid speciella tillfällen. Det var inte alltid relevant att skilja mellan en egen komposition eller ett arrangemang av en befintlig melodi. Huvudsaken var att musiken fungerade i en given situation. I ett sådant perspektiv var Berwald en viktig tonsättare under 1800-talets första hälft, både för de människor som upplevde musiken vid dessa tillfällen och för de institutioner och föreningar som spelade en så stor roll för framväxten av ett offentligt musikliv.

Karin Hallgren © 2014


Bibliografi

Brandel, Åke: Släkten Berwald. Några anteckningar, Stockholm: Konsertföreningen, 1960.
Brown, A. Peter: The symphonic repertoire, vol. 3, del A, The European symphony from ca. 1800 to ca. 1930: Germany and the Nordic countries, Bloomington: Indiana University Press, 2007.
Crusenstolpe, Magnus Jacob: ”Johan Fredrik Berwald”, Svea folkkalender, 1862, s. 173−175
.
Dahlgren, F.A.: Anteckningar om Stockholms theatrar, Stockholm, 1866.
Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik, Uppsala: Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, 2008, s. 297−298.
Hallgren, Karin: ”Opera’s Role in Royal Image Making: Repertoire and Performances 1810−1826", i: Mikael Alm och Britt-Inger Johansson (red.), Scripts of Kingship: Essays on Bernadotte and Dynastic Formation in an Age of Revolution, Uppsala: Opuscula Historica Upsaliensia, 2008, s. 97−118.
Karle, GunhildKungl. hovkapellet i Stockholm och dess musiker 1818−61: med utblickar, Uppsala: [eget förlag], 2005.
Kronlund, Dag: ”Musiken låten ljuda, mina vänner!”: musiken i talpjäserna på Kungliga teatern vid 1800-talets mitt, diss., Stockholms universitet, 1989.
Lindgren, Adolf: Svenska hofkapellmästare, Stockholm: Central-tryckeriet, 1882.
Morales, Olallo: ”Franz Berwald. Förfäderna. Ur en outgiven Berwaldbiografi”, Svensk Tidskrift för Musikforskning, vol. 3, 1921, s. 52−62.
Rabe, Julius: J Fredrik Berwald, i Svenskt biografiskt lexikon, bd 4, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1924.

Verköversikt

Orkesterverk (Simphonie périodique, Ouverture périodique), solokonserter (bl.a. violinkonsert nr 3), kammarmusik (11 stråkkvartetter, violinsonat m.m.), sånger med piano, musik till ca 25 teaterpjäser (bl.a. Prolog till Vestalen, Felsheims hussar, National-Divertissement, En majdag i Wärend och Läkaren).

Samlade verk

Efter verkförteckning av Åke Brandel (i Åke Brandels arkiv, F 1:1, Musik- och teaterbiblioteket) samt J F Berwalds egen förteckning (i kopia i Åke Brandels arkiv, F2:1), skådespelsmusik efter Dahlgren 1866.

Sceniska verk 
L'Héroine de l'amour filial, operett i tre akter, komp 1811, uppförd å Eremitage-Theatern inför Kejserliga Hofvet i S:t Petersburg (okänd besättning, endast uvertyren bevarad).
Prolog till operan "Vestalen" med anledning av kronprinsens förlovning, komp 1822, Kungl. Teatern den 3 januari 1823.
Frejas högtid, prolog i 1 Act, orden af P A Granberg, "uppförd på K. Theatern framför Operan Titus", vid H K H Kronprinsens förmälning, komp 1823, Kungl. Teatern 1823.
Falkland eller Samvetet, drama i 5 akter av J L Laya, Arsenalsteatern 1823−25, Kungl. Teatern 1825−42.
Preciosa, romantiskt skådespel i 4 akter med körer och dans av P A Wolf, "åtskilliga nummer, bestående af Marsch, Chörer och Fanfar ", Kung. Teatern 1824−62.
Valdemar, tragedi på vers av G F Åkerhielm, Kungl. Teatern 1824.
Balett-Musiken till "Operan Turken i Italien", komp 1825.
Födelsedagen, epilog med sång i 1 akt med anledning av prins Carl Ludvig Eugénes födelse, text av B von Beskow, musiken arrangerad av J F Berwald, Kungl. Teatern 1826.
Oden i Svithiod, tragedi på vers av G A Barkel, "Solosång, Chörer, Marsch, m m", komp 1826. Klavérutdraget tryckt. Kungl. Teatern 1826−30.
Sulioterna eller Sulis öfvergång, historiskt skådespel i 3 akter av P A Wallmark, Kungl. Teatern 1829.
Prolog till Hemfelt vid Kungl. Theaterns öppnande den 24 augusti 1831, text av B von Beskow.
Varulfven, vaudeville i 1 akt av Scribe och Mazère, "musik af åtskilliga tonsättare, vald av B von Beskow och arrangerad av J F Berwald", Kungl. Teatern 1831.
Prolog till Cora och Alonzo med anledning av Kungl. Theaterns femtioårsfest, text av H A Lindgren, Kungl. Teatern 1832.
Birger Jarl eller Stockholms grundläggning, "Ouverture, Körer, Romance, Marscher, Melodramer och Balletter av J F Berwald", komp 1835, Kungl. Teatern 1835.
Den gamle fältherren, vaudeville i 1 akt av von Holtei, "musik av en tysk tonsättare, med tillägg av J F Berwald", Kungl. Teatern 1835.
Den venetianske bravo´n, drama i 4 akter och 8 tablåer av A Bourgeois, Kungl. Teatern 1836.
Lägret för Montauban, vaudeville i 1 akt av Varin, m fl, musik arrangerad av J F Berwald "med begagnande af lemnade bidrag utaf kronprinsen (Oscar)", Kungl. Teatern 1836−41.
Nya garnisonen eller Karnevalsskämtet, vaudeville i 1 akt av Théulon och Dartois, musiken vald av von Beskow och arrangerad av J F Berwald, Kungl. Teatern 1836−61.
Gustaf Adolf i München eller Grafbruden, historiskt skådespel på vers i 5 akter, med prolog av Bahrdt, övrig musik av E W Djurström, arrangerad av J F Berwald, Kungl. Teatern 1837.
Victorine, drama i 3 akter, avdelade i 5 tablåer, av Dumersan, m fl, melodramer av kronprins Oscar, instrumenterade av J F Berwald, Kungl. Teatern 1837.
En majdag i Värend, text av C W Böttiger. Kungl. Teatern 1843-44. Klavérutdraget tryckt.
National-Divertissementet med anledning av kung Carl XIV Johans 25-åriga regering, text av C W Böttiger, komp 1843. Kungl. Teatern 1843, 1846, 1850. Klavérutdraget tryckt.
Frithiof, gifvet såsom minnesfest öfver Tegnér, musiken (till en del arrangerad), komp 1845.
Erik den fjortonde, text av J Börjesson, (Melodramer, Romance, Körer, Marscher, etc), komp 1837, Mindre teatern 1846−59.
Den okände beskyddaren, komedi i 1 akt av Schribe, Kungl. Teatern 1847.
Läkaren, skådespel med sång av August Blanche, musiken komponerad och arrangerad av J F Berwald, Kungl. Teatern 1854−61.
Felsheims hussar, komedi-vaudeville i 3 akter, musiken arrangerad av J F Berwald, Ladugårdslandsteatern 1858.

Orkesterverk
Uvertyr, C-dur, komp 1797, utg i Berlin och Amsterdam 1800. Till Kongl. Svenska Musicaliska Academien.
Symfoni, Ess-dur, komp 1798 eller 1799, utg i Berlin och Amsterdam 1799. Composée & Deciée a sa Majesté le Roi de Suede.

Soloinstrument och orkester
Violinkonsert, d-moll, komp 1804 (verket förkommet).
Violinkonsert, B-dur, komp 1805 (verket förkommet).
Violin-Concert, dedicerad till Kejsar Alexander I, e-moll, komp 1811.
Svenska visor för violin med Orchester.
Fagott-Concert, komp 1815, skriven för Franz Preumayr.
Rondo för fagott och orkester, komp 1812 (okänd besättning, verkets förkommet).
Variationer för violin på en norsk melodi, komp 1806 (okänd besättning, verket förkommet).
Variationer för violin på ett ryskt tema, komp 1808 (besättning okänd, verket förkommet).

Röst(er) och orkester
Kantat till rysk text för solo, kör och orkester, komp 1807 (okänd besättning, verket förkommet).
Segersång öfver slaget vid Leipzig, för tenor-röst och Orchester ("sjungen af Karsten, vid en af mig gifven Concert i Riddarhuset").
Cantate på svenska ord med soprano solo, chör och Orchester.
Cantate för 3 Soloröster, Chör och Orchester, till en fest som Stockholms Borgerskap gaf för det Kongl. Huset å Stora Börssalen.
En andlig sång med latinsk text för Solo-Altröst och Chör samt Orchester, "för härvarande Katholska kyrka".
Musiken till H K H Prinsessan Sophia Albertinas begrafning, orden av Pontin, komp 1829 (okänd besättning).
Musiken till H M Drottning Desiderias kröning, orden av Beskow.
Prolog vid K. Theaterns femtioåriga Jubileum, komp 1832.
Melodramer, Chör och Solosång, till deklamatoriet "Året 1834" af Pontin, komp 1834.
Musiken till H M Konung Carl XIV Johans begrafning, orden af Böttiger, komp 1844.

Pianoverk
Andante, g-moll, komp 1794 (verket förkommet).
Två fransyska romanser vid Piano. Tryckta.
Rondo för Piano, Ess-dur, "tillegnad min hustru". Tryckt.

Röst och piano
Den heliga Cecilia. Vid tableau vivant sjungen af JENNY LIND.
Dödsoffer åt Bröderna Ramsay, för sång och Piano, texter af Afzelius. Tryckt.
Klagan på stranden, sång vid piano. Tryckt.
Sex fransyska Romancer, "tillegnade dåvarande H K H Kronprinsen". Tryckta.

Körverk
Chör till Tragedien Waldermar of Åkerhjelm.

Violin och piano
Tre polonäser, op. 1, komp 1796, utgivna i Berlin 1798. Tillägnade Madame la Grande Duchesse Elisabeth Alexiewna. Nr 1, C-dur, för violin och piano, Nr 2, C-dur, för piano, Nr 3, C-dur, för violin och piano.
Danse Suédoise variée pour le Piano Forte & Violon obligé, g-moll. Tillegnade dåvarande Kronprinsessan Josephine. Tryckt.
Grande Sonate Pour le Piano-Forte avec Violon obligé. Op. 6. Ess-dur. Dediée à Madame d'Afzelius, née Baronne de Ramsay.
Stor sonat för Piano och Violin, c-moll, komp 1816.

Två violiner
Concertant Violin-Duett (A-dur), tillegnad mina Elever, Demoisellerna A. och L Bergman.

Stråkkvartetter
Tre stråkkvartetter, op. 2, komp 1798-99, utgivna i Berlin och Amsterdam 1800. Nr 1, F-dur, Nr 2, g-moll, Nr 3, D-dur.
Stråkkvartett, C-dur, komp 1801.
Stråkkvartett, G-dur, komp 1802.
Två violinkvartetter, komp 1803, Nr 1, fiss-moll, Nr 2, Ess-dur.
Violinkvartett, f-moll, komp 1809.
Violin-Quartett, D-dur, komp 1813.
Violin-Quartett, a-moll, komp 1814.
Violin-Quartett, g-moll, komp 1819, tillegnad E. Du Puy.
Rondo för oboe med kvartett, komp 1812 (verket förkommet).

Stråkkvintett
Stråkkvintett, C-dur, komp 1807 (verket förkommet).


Verk av Johan Fredrik Berwald

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 17