Hermann Berens d.ä. (1826−1880)

Hermann Johann Berens, född 7 april 1826 i Hamburg, död 9 maj 1880 i Stockholm. Tonsättare, dirigent, pianist, pianopedagog och lärare i komposition, verksam i Sverige från 1847. Musikdirektör vid Livregementets husarkår i Örebro 1848−60. Kapellmästare vid Mindre teatern i Stockholm 1860−80 och Kungl. Teatern 1863−80. Lärare i komposition och instrumentation vid Musikkonservatoriet 1861−80, professor 1868. Berens komponerade operor som Violetta (1855) och Lully och Quinault (1859), var framstående inom kammarmusiken och fick dåtida framgångar med sina pianoetyder.

De tidiga åren

Hermann Berens föddes fredagen den 7 april 1826 i Hamburg. Fadern Carl Berens (1801−1857) var musikdirektör i det militära men även flöjtist och kompositör av potpurrier, flöjtvariationer och pianosonater. De flesta av hans sju barn ägnade sig åt musik. Samtliga torde ha åtnjutit faderns undervisning. Beträffande Hermann Berens pianospel är det inte känt om pappan var hans enda lärare. För övrigt lät denne utbilda sig till violinist men också till pukslagare samt under två år i komposition och möjligen även dirigering för andre hovkapellmästaren i Dresden, Carl Gottlieb Reissiger.

1845 fick den nittonårige Berens det hedrande uppdraget att ackompanjera den italienska operasångerskan Marietta Alboni (1823−1894) på hennes resor. Hon skulle senare betraktas som sin tids främsta koloratursångerska i altfacket. För operapubliken i London var hon till och med jämbördig med Jenny Lind. Den mestadels improviserade sommarturnén inleddes i Prag och fortsatte till Berlin och Hamburg, gick därpå tillbaka till Berlin och sedan söderut till Leipzig, Dresden och Karlsbad (Karlovy Vary) för att avslutas med avstickare till Polen, Ungern och Österrike.

Första tiden i Stockholm

Dessvärre tycks dokumenten från tiden före Hermann Berens emigration ha gått förlorade under andra världskriget. Därför vet vi inte vad han sysslade med under sitt tjugoförsta och tjugoandra år innan han uppenbarade sig i Stockholm som pianist i en pianokvintett från Hamburg. Debuten ägde rum den 8 december 1847 i August och Wilhelm Davidsons musikcafé i Trädgårdsföreningens park vid Drottninggatan.

En eller två gånger i veckan gavs konsert och såväl Beethovens ”Ärkehertigtrio” som hans egen pianotrio (op. 6) och stråkkvartett introducerades i Stockholm. Efter åtta konserter plus juldagens ”Nouveauté-Concert” upplöstes ensemblen och reducerades till en stråkkvartett som oregelbundet och med växlande sammansättningar fortsatte ett stycke in på 1850-talet. Samtliga stråkmusiker − primarien Jean Meyer, andreviolinisten August Adolf Berens (bror till Hermann), altviolinisten Adolf Ferdinand Edvard Schmal och cellisten Heinrich Mollenhauer − blev sedermera hovkapellister.

Verksamheten i Örebro

Hur kom det sig då att den spenslige Hermann Berens 1849 utsågs till musikdirektör vid livregementets husarkår i Örebro? Sannolikt på förslag av hans arbetsgivare på Falkenå säteri, Johan Robert Ulrik Brauner, som själv var löjtnant och tillhörde en släkt med många militärer. Han hade året innan anställt Berens som musikalisk informator åt sina tre döttrar. Snart uppstod tycke mellan den tyske informatorn och äldsta dottern Mathilda. De tvingades dock vänta till 1853 innan de äntligen fick gifta sig. Tydligen var Berens en bra pedagog eftersom han förstod att utveckla inte bara sina elevers färdigheter utan också deras självkänsla. Den 26 april 1856 lät han sålunda sin unga hustru sjunga Mozart på en konsert, där han själv var solist i en (tyvärr förlorad) egen fantasi över svenska nationalmelodier för piano och militärorkester.

I Musik- och teatermuseets Berenskapsel förvaras en odaterad tidningsartikel i fyra avsnitt om musiklivet i Örebro på 1850-talet, samt en resedagbok från sensommaren 1850 i vilken Hermann på förvånande god svenska berättar om sitt första återbesök hos sina föräldrar och syskon i Hamburg, sin lärare i Dresden men även resor till Leipzig och Parchim. Dagboken visar med vilken lätthet den 24-årige Berens vann nya vänner. Så var han också populär i sällskapslivet: med sitt skickliga pianospel och sin vackra tenor kunde han underhålla stora sällskap men även stämma de närvarande till andlöst lyssnande.

Den unge dagboksförfattaren kunde se tillbaka på en strålande vintersäsong i Örebro. I stadens organist, Karl Johan Lewerth, hade Berens funnit en kompanjon som hjälpte honom att sätta fart på residensstadens tynande kulturliv och vars koleriska temperament och musikaliska ståndpunkt ungefär på Mozarts nivå matchade hans eget lugnare sinne, som brann för Beethoven. Deras sex ”Afton-Gillen” med musik och dans i Societetssalongen hade gjort stor lycka. Och hans tyska och svenska spelvänner från Stockholm välsignade gräddan av stadens fyratusen invånare med stråkkvartetter av Spohr och Beethoven.

I rapporterna från Örebro i Ny tidning för musik noteras konserter där Berens var pianosolist, bl.a. i Johann Nepomuk Hummels a-mollkonsert (27/1 1854), Ferdinand Ries fantasi över svenska visor (28/8 1854) och Mozarts d-mollkonsert (3/5 1857).

Återkomst till Stockholm

Hösten 1860 lämnade Hermann Berens med familj Örebro och återvände till Stockholm, där han arbetade som kapellmästare vid Mindre teatern, vilket också innebar att han komponerade och arrangerade musik till uppsättningarna. Han blev även tillförordnad lärare i kontrapunkt, komposition och instrumentation vid Musikaliska akademiens undervisningsverk. Den 28 juni 1861 anförtroddes han ledarskapet för skolans elevorkester. Men inte förrän den 24 januari 1868 utnämndes han till professor och ordinarie lärare i komposition och instrumentation. Visserligen hade läroverkskollegiet valt honom ett år tidigare men han hade då känt sig tvungen att avsäga sig uppdraget efter att Musikaliska akademiens preses prins Oskar förordat Franz Berwald som lärare vid den nyinrättade ”artistklassen”.

Hermann Berens kompositioner

Vid detta stadium i levnadsberättelsen är det lämpligt med en överblick över de 184 hittills kända kompositionerna av Berens. Samtliga är dock ej bevarade, men med ledning av deras opusnummer respektive publikationsår och premiärdatum är det möjligt att inordna de flesta i fyra grupper.

Grupp I gäller produktionen före emigrationen hösten 1847. Den inleds med op. 1, som ej återfunnits, och omfattar flera andra försvunna opus (nr 8−12 och 14). Till denna grupp hör, förutom smärre pianostycken och sånger, den första pianotrion op. 6, violinsonaten op. 5 samt en rad otryckta och uppenbarligen förkomna symfoniska dikter samt verk för teatern. Viss information får man av hans rondos op. 4 över motiv ur Friedrich von Flotows opera Die Matrosen. Operan uruppfördes den 23 december 1845 i Hamburg men nådde aldrig Stockholm. Berens var då nitton år.

Grupp II omfattar den första säsongen i Stockholm 1847/48 och tiden som informator och musikdirektör i Örebro före flytten till Stockholm 1860. Den börjar med Lieder und Gesänge op. 16, som utgavs samtidigt i Hamburg och Stockholm. Hit hör också den i februari 1848 uruppförda stråkkvartetten i E-dur op. 78 som enligt Martin Tegen ”väl försvarar sin plats mellan Berwald och Stenhammar”. Tillvaron i en liten residensstad hindrade uppenbarligen inte honom från att publicera sig utomlands, vilket kring 1854 vållade oreda i numreringen av op. 36−38, som användes både i Tyskland och i Stockholm ehuru för olika verk.

Viss framgång hade han med tonsättningen av Zacharias Topelius dikt ”Sjung! Sjung!”, ty med denna vann han andra pris i en tävling som musikförlaget Hirsch anordnade 1855. Tidigare samma år hade hans första musikdramatiska arbete uruppförts av Kungl. Teatern: den romantiska treaktsoperan Violetta. Men trots fullt hus och starka applåder överlevde den bara fyra föreställningar. Det är en klassisk nummeropera med talad dialog med påfallande mycket koloratur. Andra aktens balettmusik med dess konsertanta violinsolo samt flera arior och duetter väcker nyfikenhet.

Grupp III överlappar delvis grupp II, ty redan i Örebro tog Berens sikte på Stockholmspubliken med förhoppningar om ett nationellt genombrott. Första akten till Shakespeare-fantasin En sommarnattsdröm fullbordades den 30 april 1855 och dess utmärkta uvertyr fem månader senare. Verket skulle ges 15 gånger på Mindre teatern 1856/57. Till denna grupp hör också Lully och Quinault som gavs på Operan åtta gånger 1859/60 samt fem gånger 1865/66 och vars text ursprungligen var tysk om än efter fransk förlaga. För övrigt fortsatte han att som tidigare skriva aktualitetspräglad pianomusik. Hit hör ett par viktiga verk: ett virtuost Allegro appassionato op. 67 och en raffinerad Lindblad-improvisation som enligt Martin Tegen påminner om Liszt.

Till en särskild genre hör hans originella ”Gesellschafts-Quartette” eller sällskapskvartetter för fyrhändigt piano i en för övrigt konventionell pianotrio (op. 23, 48, 72 och 80). Samtliga torde ha tillkommit i Örebro och utgavs långt senare i Hamburg. Vi vet tyvärr inte till vem eller vilka han riktade sig: sina syskon, societeten i Örebro eller Stockholm eller, djärva tanke, till sin egen hustru sittande bredvid honom på pianopallen med sina yngre systrar intill på fiol och cello? Tilläggas bör att Berens aldrig var medlem av Mazerska sällskapet, men däremot framträdde som gäst.

Grupp III avslutas av märkesåret 1868. Fem år tidigare hade Stjernström sålt Mindre teatern till Carl XV. Den var toppmodern efter att 1859 ha utrustats med gasljus, något som radikalt reformerade spelstilen. Kungen gav den vidare till Kongl. Theatern (Operahuset) och den döptes då om till Kongl. Dramatiska teatern. 1868 skedde nedläggningen av den underdimensionerade orkestern. I teaterbyggnaden vid Kungsträdgården på den plats där Handelsbanken nu står gavs årligen trettio pjäser under säsongens tvåhundra kvällar. För teaterkapellmästaren gällde att anpassa instrumentationen till de begränsade förhållandena och vid behov skriva nytt.

Under de gångna sju säsongerna hade Berens tvingats leva i skuggan av sin företrädare August Söderman och under Ludvig Norman, som var allsmäktig över landets enda fullbesatta orkester, Hovkapellet. Ändå lyckades han skapa två helaftonsverk, tvåaktsoperan En utflykt i det gröna, som gavs 16 gånger på Mindre teatern 1862/63, och den genomkomponerade treaktsoperan Riccardo, som gavs sju gånger på Operahuset 1869 och är intressant för sina inslag av bolerorytmer.

Grupp IV går från 1868 till Berens död 1880. Höjdpunkterna markeras av två samlingar med vardera tre kammarmusikverk. Dels tre fräscha och melodiösa stråktrior op. 85 från sommaren 1871, som tack vare nytrycket 1977 fått nytt liv. Dels tre pianotrior op. 95 som utgavs i Hamburg och Kiel 1876 och på nytt 1910.

Berens sista bidrag till pianolitteraturen var hans tre albumblad op. 97 från 1878. Men flera av hans pianopedagogiska kompositioner används fortfarande på skilda håll i världen, i första hand de 40 etyderna i Neueste Schule der Geläufigkeit op. 61, men också övningarna i op. 66, 70, 74, 77, 79, 88 och 89 samt sonaterna i op. 81.

Trots etydsamlingarnas spridning och popularitet var det inget välbärgat hushåll Hermann Berens lämnade efter sig. Kostnaderna för begravningen tvingades vännerna täcka enligt kvitto i Musik- och teaterbibliotekets Lovénsamling. För halva beloppet svarade hans trognaste vän, musikförläggaren Abraham Hirsch.

Eftermälet

Fyrtiosju år efter Berens bortgång intervjuade Axel Ringström hans dotter, Anna Sofia Berens. För Nerikes Allehandas läsare avslöjade hon att fadern mestadels varit tyst och sluten: ”han talade aldrig till oss barn. Han var tidigt märkt av sjukdom, fylld av rastlöst skaparbegär, och hans krafter räckte ej till för de närmaste”.

Vad var det då som förvandlade den vid bröllopet gladlynte och utåtriktade tjugosjuåringen till den inbundne och tungsinte femtiofyraåringen, som ”efter långvarigt lidande”, enligt dödsannonsen, avled söndagen den 9 maj 1880? Förklaringen ges kanske av det sjukintyg som provinsialläkare J.F. Svedberg utfärdade den 4 september 1879 och som bifogades Berens anhållan om tjänstledighet hos Musikaliska akademien: ”som under många år lidit av sockersjuka (Diabetes mellitus) numera är till sina krafter så nedsatt, att han är oförmögen till tjänstgöring”.

Även om han må ha upplevt Wagner i Dresden övergav Berens aldrig sin ungdoms gudar, Beethoven, Schumann, Spohr och Lortzing. Diagnosen kan förklara varför han aldrig lyckades höja ribban. Diabetes är en sjukdom som ej sällan debuterar tidigt, i hans fall kanske redan i Örebro eller i Stockholm på grund av prestationstrycket. Till sjukdomsbilden hör kronisk trötthet, nedstämdhet, mindervärdeskänslor och depressioner men också snabba humörväxlingar. Det slitsamma dirigerandet på teatern torde ha förvärrat sjukdomen. Vetskapen om detta handikapp mildrar eftervärldens dom över hans konstnärliga tillkortakommanden. Ty idag har vi större förståelse för hans sunda och solida musikantskap än hans samtida kolleger visade.

Carl-Gunnar Åhlén © 2014

Bibliografi

Berens, Hermann: Dagbok, 1850, Musikmuseet.
Josephson, Ludvig: ”
Biografier öfwer Teaterfolk", autograf, KB.
Karle, Gunhild: Kungl. Hovkapellet och dess musiker 1818−1861, med utblickar, Uppsala, 2005.
Kongl. Musikaliska Akademien handlingar, Stockholm, 1867−1868.



Ny illustrerad tidning, vol. 18, 1880, s. 182.
Jonsson, Leif et al. (red.): Musiken i Sverige, vol. 3, Den nationella identiteten 1810−1920 Stockholm: Fischer & Co, 1996.
Krook, Axel: Nekrolog, Svea folkkalender, vol. 37, Stockholm 1881, s. 237−239.
Rabe, Julius: ”Berens, Hermann Johann”, i Svenskt biografiskt lexikon, vol. 3, Stockholm, 1922.
Törnblom, Folke H.: ”Berens, Hermann”, i Sohlmans musiklexikon, vol. 1, Stockholm: Sohlman 1975, s. 413−414.
Åhlén, Carl-Gunnar: ”Den kanske alltför välanpassade Berens d.ä.”,  skivtext i Hermann Behrens: The Three String Trios, Intim Musik IMCD 107, 2007.

Källor

Göteborgs universitetsbibliotek, Kungliga Biblioteket, Musik- och teaterbiblioteket, Musik- och teatermuseet, Uppsala universitetsbibliotek.
Porträtt: Uppsala universitetsbibliotek

Verköversikt

3 operor (Violetta, Lully och Quinault, Riccardo), operetter/sångspel/vaudeviller (bl.a. En sommarnattsdröm, En utflykt i det gröna), teatermusik, orkesterverk (uvertyr, En sjöfarares nöjen och försakelser), kammarmusik (stråkkvartett, 3 stråktrior, 5 pianotrior, violinsonat, 4 Gesellschafts-Quartetten), verk för piano (bl.a. pianosonat, Grand scène italienne, Dorfgeschichten, 2 sonater för piano 4-h, etyder), verk för orgel, vokalmusik (bl.a. sånger med piano).

Samlade verk

Opera
Violetta, romantisk opera i tre akter (text av Carl Blink) = Louise Granberg efter en dansk balett, balett av Anders Selinder, 1855.
Lully och Quinault, komisk opera i två akter efter fransk förlaga = Lully, ou les Petits violons de Mademoiselle, (P F Dumanoir och Clairville, översatt av Louise Granberg), 1859.
Riccardo, komisk opera i tre akter (Frans Hedberg), 1869.

Skådespelsmusik: originalverk och arrangemang
 (efter Dahlgren 1866)
En sommarnattsdröm, operett i 2 akter, bearbetning Stjernström (Rosier och de Leuven), 1855.
Man kan hvad man vill, vaudeville i två akter (Ancelot och de Comberousse, översatt av Louise Granberg), musik arrangerad av Hermann Berens, 14 gånger, 10/12 1860−10/1 1862.
Johan Fredman, en Bellmaniad i fem akter (Louise Stjernström), musik arrangerad av Hermann Berens, 4/5−8/9 1861.
Berthas piano. Komedi-vaudeville (Berriére och Lorin, översatt av L A Malmgren), musik dels komponerad, dels arrangerad av Hermann Berens, 22 gånger. 1/9 1861−24/11 1862.
Den ene för den andre, lustspel med sång i tre akter (Patrat, översatt av Louise Stjernström), musik arrangerad av Hermann Berens, 17/9−14/10 1861.
Efter balen, komedi-vaudeville i en akt (Siraudin, Delacour och Choler, översatt av Louise Stjernström), musik arrangerad av Hermann Berens, 13/10−24/11 1862.
En utflygt i det gröna, komedi med sång i 2 akter (Sardou, översatt av C.G. Oxenstierna), musik av Hermann Berens, 1862.
Korp-Kristi. Ett Dalaäfventyr i en akt och dans, (Franz Hedberg), 1863.
I väl och ve Guds vilja ske! Folkskådespel i fem akter med körer och kupletter (Mosenthal efter H.C. Andersens danska bearbetning, översatt av Louise Granberg), musik av Herman Berens, 18−23/1 1863.
Fregattkaptenen eller Salamandern. Lustspel med sång i fyra akter, efter Mélesville, De Comberousse och Antier samt de Livry, de Forges och de Leuven, fritt bearbetad av Frans Hedberg, musik dels komponerad, dels arrangerad av Hermann Berens, 23/4−15/6 1863.
Ur lotsarnes lif. Dramatisk dikt i en akt med sång, (A.G. Dalin), musik dels komponerad, dels arrangerad av Hermann Berens, 26/5−2/6 1863.

Orkesterverk
Ouverture [f-moll] für großes Orchester, 1848.
En sjöfarares nöjen och försakelser, symfonisk dikt (sannolikt förkommen).

Manskör
Drei Fugen [Innehåll: "Alles was Odem hat ..." ; 2. [utan text] ;3. "Zu Gott erhebe den Blick ... "]. SATB.
 [Med: Andacht (Mir ist so wohl in Gottes Haus) von Spitta in Musik gesetzt für 4 Männerstimmen.], 1845.
Sof oroliga hjerta Trost des Gesanges ("Wie der silberne Mond geht auf"). Gedicht nach dem Schwedischen des Dr. Sätherberg. Componiert für vier Männerstimmen.

Damkör
Frühlings-Abend ("Bei der Sterne Sphärentänze", H. Kriete), 1846.

Blandad kör och instrument
Fader vår, kantat av Stagnelius, musik af Hermann Berens. Vater unser. Cantate... In Musik gesetzt fur vierstimmigen Solo- und Chorgesang mit Begleitung der Orgel oder des Pianofortes op. 45, 1856. Ny tidning för musik nr 52, den 6 december 1856. Tryckt i Erfurt och Leipzig.
Arrangemang för fyrhändigt piano av Lindblads sångcykel för blandad kör och piano, 1851.

Röst och piano
Lieder und Gesänge. ("Sei gesegnet, du meine Wonne", "Rastlose Liebe" & "Gruss an die Nacht") op. 15. Publicerad i Hamburg & Sthm, u.å.
Vår och kärlek. Sång för sopran eller tenor. Publicerad i Stockholm. U. å. (Italienska, franska och tyska sånger med accomp. af piano, 2: a uppl., N: o 8.)
Der König und der Landmann (Der Landmann), von G. Seidl. För bas och piano, 1846. Autograf.
Gute Nacht (Text: Ernst Vincke). Publicerad i Hamburg & Leipzig, u.å.
(Omnibus für Gesang, N: o 3.)
Sex sånger vid pianoforte op. 22. 
1. För länge se'n ("Mins du hur stunderna försvunno", Tegnér), 2. Far väl ("Nå välan! -Nun wohlan!", tyska ord af Melhop), 3. Du är mig kär! W. von Braun, 
4. När mitt stoft i jorden gömmes.
Ett bidrag till qvinnornas historia. (Sann händelse.) Sånger af Wilhelm von Braun med accomp. af pianoforte. Publicerad i Stockholm, 1850.
"Sof, oroliga hjärta, sof" (Text: J. L. Runeberg) för en röst med piano. Publicerad i Musikbilagan till Pariser-blommor, Stockholm, 1851.
Förgät ej mig ("Hör du i qvällens ro"). För röst och piano, 1851. Autograf.
3 sånger vid piano op. 35.
 1. "För länge se'n" (Esaias Tegnér,) 
2. "Ack, om små blommorna kände" (Heinrich Heine), 3. "Du är mig kär" (Wilhelm von Braun). Publicerad i Stockholm, 1853.
Klagan ("Fåfängt till glädje"). För röst och piano, 1853. Autograf.
"Sjung! Sjung!" Romans för en röst med accomp. af pianoforte (Zacharias Topelius) op. 49. Publicerad i Ny tidning för musik nr 18 den 28 april 1855.
Nya sånger (3) för en röst med accomp. af pianoforte. ("Den öfvergifna", "Du är min ro!", "Zigenargossen i Norden"). Op. 50. Publicerad i Stockholm, 1856.
Sånger ur operetten En sommarnattsdröm. N: o 1. Shakespeares dryckesvisa: "Här på bottnen af pokalen". Publicerad i Stockholm, 1856.
Sånger och visor för en röst ur operetten Lully och Quinault. Häfte 1. Publicerad i Stockholm, 1860.
Konung Davids 137:de psalm af Runeberg, satt i musik för en sångstämma med piano- eller orgel-accompagnement. Publicerad i Stockholm, 1862.
Sånger vid piano ur Riccardo. Komisk opera af Hermann Berens. N:o 1. Publicerad i Stockholm, 1869.
Idealet ("Skön som morgonrodnans första strålar"). Orden af J.L. H-r. För röst och piano. Autograf.
Sehnsucht ("Über die Wolken") von Carlo Montano. För röst och piano, 1845.
Die Nachtwanderlin ("Eh' sich die Nacht hernieder senkt"). Ballade von H. Kriete. In Musik gesetzt für Baryton mit Pianoforte Begleitung, 1846.
An den Schlaf ("O milder Engel"). För röst och piano. Autograf.
Liebes Geheimnis ("Sie soll ich nennen") von Georg Keil, in Musik gesetzt für eine Mezzo-Sopran oder Baryton [och piano]. Autograf.
Auf Erden ist nicht Dauer ("Herz, wenn du gramvoll bist", A. von Stolterfoth), 1855. Autograf.
"Det gifs ett ord allena". För röst och piano, 1855. Autograf.
Die Räuber ("Wandrer zieh' nicht durch den Wald") von F. Löwe, comp: für eine Bass-stimme mit Piano-Forte. Autograf.
Den döende svanen ("På flodbädden simmar"). Ord af Böttiger, 1855. Autograf.
"Süsse Heimath welchen Zauber". För röst och piano. Oavslutad. Autograf.
Drei Gedichte von Georg Keil, Dr: Bärmann und Rob. Köhler. In Musik gesetzt für Sopran oder Tenor mit Begleitung des Pianoforte. 2tes Liederheft. 1. Liebeslied ("Er ist doch gar ein süßes Ding"), 2. Lied ("Du bist von mir geschieden"), 3.
Die Schwalbe ("Traute Schwalbe baue wieder"), 1845, Autograf.
Drei Gedichte von Gustav Lierow in Musik gesetzt für eine Sopranstimme mit Begleitung des Pianoforte. [Med blyerts: 1stes Liederheft]. 1. Am Abend ("Einen Ton nach holden Saiten"), 2. Die Wellen ("Stets murmelt ihr Wellen"), 3. Arie ("Ob Linda schläft"). Autograf.
Vergebens ("Da steh' ich im Kreise") von Franz von Gaudy; comp: für Sopran oder Tenor mit Pianoforte, 1846.
Sie liebt dich ("Wandl' ich durch des Haines Sauseln"). Gedicht von C. Hering. För röst och piano, 1848.
Och hade jag allt godt (Text: Zacharias Topelius). Till Mathilde. Publicerad i Förgät mig ej! album för sång vid piano innehållande hittills otryckta arbeten: tillegnade Sveriges unga damer, 1855.
En vattendroppes historia. Deklamatorium med sång.
Text: Sven Adolf Hedlund. Autograf.
Stjernfall ("Hvar ed man svär"). För röst och piano, 1858. Autografö
Aria ("Himmel dig mitt lof") ur operetten En midsommarnattsdröm. Dedicerad till Charlotte Bianchini, 1869. Autograf.
En tragedie. Folkvisa från Rhen. "På deras graf stå trenne lindar." op. 75. Publicerad i Stockholm, u.å.
Jamais t'oublier. Romance pour une voix avec piano op. 90. Publicerad i Stockholm, u.å.
Tre sånger för en röst med piano-accompagnement. ("Till sömnen", "Blif hos mig!" & "Vid en väns död") op. 96. Publicerad i Stockholm (1877) 

Två röster och piano
Den blinde sångaren ("Sol går ned"), 1849.
Das Veilchen ("Von des Lenzes Hauch"). Duett für Sopran und Alt [och piano], 1850.
Hymn till Apollo. Duett för tenor och bas, 1856.

Tre röster och piano
Bönen ("Milde Gud, du som mig hörer"). Ord af Math. Orozco. Terzett för två sopraner och alt + piano.

Röst, piano och andra instrument
Lieder für Sopran, Bass, Barriton [sic] mit Clavier & Cello Begleitung. Heft III. 1. Andenken ("Ich denke dein"). Mathisson, 2. Mitgefühl ("Im Irrgang dieses Lebens"). Bass Arie. Mathisson. 1842, 
3. Die Wasserfahrt ("Bei der stillen Mondeshelle"). Lied für Sopran & obligatem. Autograf, 1842.


Orgelverk
Fantasie. Op. 25. Cäcilia. Meisterwerke der vorzügl. Orgel- Componisten neuerer Zeit, Häfte 24. Erfurt & Leipzig, u.å.
Chromatische Fuge für die Orgel. Op. 84. Public i Leipzig, u.å.
Tvenne orgelstycken. Publicerade i Stockholm, 1870.
Fantasi c-moll för orgel för konsert, 1854.

Pianoverk
Das musikalische Europa. Zwölf Fantasien über beliebte Themas. Zur Unterhaltung und zum Studium für das Pianoforte op. 2. Publicerad i Hamburg & Leipzig, u.å.
Utile et agréable. Six études enfantines pour piano op. 3. Publicerad i Hamburg & Leipzig, u.å.
Zwei Rondos für das Pianoforte über Motive aus der Oper "Die Matrosen" von Fr. von Flotow op. 4. Publicerad i Hamburg, u.å.
La fontaine. Étude pour piano op. 7:2. Publicerad i Hamburg & Leipzig, u.å.
Impromptu pour piano op. 13:2. Publicerad i Hamburg, Leipzig & New York, u.å.
Deux morceaux brillants et mélodieux pour le piano op. 16. 1. Au bord du Mälar. 2. Valse étude. Publicerad i Stockholm, u.å.
Otålighet. Caprice-étude för pianoforte op. 17. Publicerad i Stockholm, u.å.
Jenny Lind. Fantasie för piano öfver motiver ur operorna Kärleksdrycken, Sömngångerskan, Regementets dotter, Lucie, Norma, Friskytten och Figaros bröllop op. 18. Publicerad i Stockholm, 1848.
Fantasier öfver svenska national-melodier, bearbetade för piano. [Dalarne. Westgöthland( I).] op. 19. Publicerad i Stockholm, 1848.
Sånger af Jacob Axel Josephson, bearb. för piano op. 21. Publicerad i Stockholm, 1850.
Les rivales. Deux morceaux de salon op. 24. 1. Moment capricieux, 2. Valse-révérie. Publicerad i Hamburg, Leipzig & New York, u.å.
Taubenpost. Étude für das Pianoforte op. 27. Publicerad i Hamburg, u.å.
Reminiscences de l'opéra: Il matrimonio segreto de Cimarosa. Fantaisie dramatique pour le pianoforte op. 30. Publicerad i Sthm, u.å.
Reminiscences de l'opéra: Il giuramento de Mercadente. Fantaisie dramatique pour le pianoforte op. 31. Publicerad i Stockholm, 1852.
Lätta stycken för snälla barn, komp. för pianoforte. 
[Även under titel:] Der kleine Salonspieler. Acht instructive Compositionen im eleganten Style zum Vorspielen für Pianoforte op. 32. Publicerad i Stockholm, även Leipzig & New York, u.å.
Ode a l'amour. Troisiéme nocturne pour le piano op. 33. Till fästmön Mathilde. Publicerad i Stockholm, 1853.
Souvenir d'Ängsö. Idylle pour piano. Dedicerad till fröken Sophie Piper op. 34. Publicerad i Stockholm, 1853.
Mazurka di bravura. Morceau brillant pour le piano. Op. 35. Publicerad i Mainz, u.å.
Quatre romances sans paroles pour le piano op. 36. Publicerad i Stockholm, 1853.
Deux études caractéristiques pour le piano. 1. La harpe éolienne, 2. Les cyclopes. Op. 36. Publicerad i Mainz, u.å.
Polka for ever. Caprice humoriste pour le piano op. 37. Publicerad i Mainz, u.å.
Rosen's bild. Mélodie de Reichardt. Transcription pour le piano op. 37. Publicerad i Hamburg, Leipzig & New York och Stockholm, u.å.
Vision. Réverie funébre pour le piano op. 38. Publicerad i Mainz, u.å.
Réverie d'une jeune fille. Morceau facile et brillant pour le piano op. 38. Publicerad i Stockholm, 1854.
I rosens doft. Favoritmelodi af prins Gustaf. Pastoral för piano op. 39. Publicerad i Stockholm, 1854.
Dorfgeschichten. Ländliche Scenen für das Pianoforte op. 40. Publicerad i Mainz, u.å.
Opern-Gallerie. Kleine Fantasien in Form von Potpourries für das Pianoforte von A. Willibald op. 40.
Hommage aux graces. Nocturne pour piano op. 41. Publicerad i Mainz, u.å.
Grand scéne italienne pour piano op. 42. Publicerad i Mainz, u.å.
Le Zéphyr. Morceau caractéristique pour piano op. 43. Publicerad i Mainz, u.å.
L'agitation et la consolation. 2 tableaux pour piano op. 44. Publicerad i Mainz, u.å.
Marcha mejicana, compuesta para el piano op. 44. Publicerad i Hamburg, u.å.
Martha de Flotow. Grande fantaisie dramatique pour le pianoforte op. 46. Publicerad i Hamburg, Leipzig & New York, Stockholm, u.å.
Tondikter, comp. för pianoforte op. 47 Publicerad i Stockholm, 1855.
Die musikalische Schatzkammer. Romance de F Halévy, transcrit, 1848.
Minne af operan i Stockholm. Fantasie för pianoforte öfver motiver ur operorne Zigenerskan, Leonora, Barberaren, Figaros bröllop, Puritanerna, Martha (1851?) Josephine-Mazurka av hr B-s. Publicerad i Ur Nyaste Dansmusik på Josephsons förlag, 1853.
Vid Mälaren. Månskensstycke för piano, 1856.
Potpourri på svenska folkvisor för piano solo, 1857.
Second scéne italienne pour le piano op. 51. Publicerad i Mainz, u.å.
Deux églantines pour piano op. 52. Publicerad i Mainz, u.å.
Robin Adair. Air écossais favorit, transcrit pour le piano op. 53. Publicerad i Mainz, u.å.
Grand caprice pour piano op. 54. Publicerad i Mainz, u.å.
Grand marche brillante pour piano op. 55. Publicerad i Mainz, u.å.
Chanson à boire de l'opéra L'étoile du Nord de Meyerbeer. Paraphrase pour piano op. 56. Publicerad i Mainz, u.å.
Boléro pour piano op. 57. Publicerad i Mainz, u.å.
Pris-sonat för piano op. 60. 1. Allegro con gusto, 2. Intermezzo: Allegro, 3. Andante espressivo, 4. Allegro vivace. Publicerad i Stockholm, 1859.
Airs finlandais nationaux. Fantaisie elegante op. 61. Häfte 1−6. Publicerad i Hamburg & Stockholm, u.å.
Kinder-Etüden ohne Octavengriffe für das Klavier. Vorübungen zu ... Neuester Schule der Geläufigkeit op. 61. Heft 1−2 Hamburg, u.å. (op. 79.)
 (Även i uppl. med svensk titel. Stockholm & Kristiania 1868.)
Airs finlandais nationaux. Fantaisie elegante pour le piano op. 63. Publicerad i Hamburg & Leipzig, u.å.
Capriccio pour piano seul op. 64. Publicerad i Hamburg & Leipzig, 1857.
Elfenspiel. Scherzo-étude pour le piano op. 65. (Även i uppl. med svensk titel.) Publicerad Hamburg & Köln, u.å.
Vorstudien für Clavierspieler zur Einführung in die Werke älterer und moderner Componisten op. 66. Häfte 1−3. Publicerad i Hamburg & Wien, u.å.
Allegro appasionato pour le piano op. 67. Publicerad i Hamburg & Leipzig, u.å.
Causerie amoureuse. Premiére valse de salon pour le piano op. 68. Publicerad i Breslau & Leipzig, u.å.
Rosen- & Dornenstücken für Piano op. 69. Heft 1−2. Publicerad i Leipzig, u.å.
50 morceaux de'piano sans octaves pour les premiers commençans op. 70. Livre 1−3. Publicerad i Hamburg, u.å.
Mazurka romantique pour le piano op. 71. Publicerad i Breslau & Leipzig, u.å.
12 études de genre pour piano op. 73. Cahier 1−2.. Publicerad i Hamburg, u.å.
Miniatürbilder. Improvisationen am Pianoforte. N:o 1-6 op. 74. Publicerad i Hamburg, u.å.
Haidenröslein. Klavierstückop. 76. Publicerad i Hamburg, u.å.
Poetische Studien. 30 Clavierstücke melodischen und characteristischen Inhalts, als Vorbereitung für die Schule der neueren Meister op. 77. Heft 1−4. Publicerad i Hamburg, u.å.
Sechs Kinder-Sonaten für Pianoforte. Även under titel: Sex lätta sonatiner (i Kuhlaus manér) op. 81. Publicerad i Hamburg & Stockholm, u.å. (1869)
Neue Dorfgeschichten (2:te Folge). Ländliche Scenen für das Pianoforte op. 82. Publicerad i Mainz, u.å.
Improvisation öfver A. F. Lindblads "Öfver skogen, öfver sjön" för piano ensamt op. 87. Publicerad i Stockholm 1869.
Öfningskurs i skalor, accorder och prydnader, innehållande 28 progressivt ordnade etuder för piano op. 88. Häfte 1−3. Publicerad i Stockholm 1872.
Die Pflege der linken Hand. 46 Übungsstucken und 25 Etuden für die linke Hand allein op. 89. Hefte 1-2. Publicerad i Wien & Hamburg, u.å.
Fleurs du printemps. Deux morceaux gracieux pour le piano op. 91. 1. Impromptu, 2. Nocturne. Publicerad i Köln & Leipzig, u.å.
2 valse-études brillantes pour le piano op. 92. Publicerad i Mainz, u.å.
Zwei Idyllen für das Pianoforte op. 93. 1. Das Begräbnis der Rose, 2. Grazietänze. Publicerad i Leipzig, u.å.
Triangel-Polka. Publicerad i Hamburger Tanz-Album für Pianoforte, 1851.
Riccardo, komisk opera af H. Berens. Arrangemang för piano ensamt. Publicerad i Stockholm 1869.
Tre albumblad för piano op. 97. Publicerad i Stockholm 1878. Sourir amoureux. Morceau mélodique pour le piano. Publicerad i Stockholm 1883.
Propheten. Fantasi för pianoforte öfver motiver ur operan Propheten af G. Meyerbeer. Publicerad i Stockholm, u.å.
Ouverture till operan Lully och Quinault. Publicerad i Stockholm, u.å.
Hussarmarsch, comp. och arrang. för pianoforte. Publicerad i Stockholm, u.å.
Helsingborger-Polka. Tänze und Märsche für das Pianoforte. Publicerad i Hamburg, u.å.
Valse andalouse pour le piano. Publicerad i Stockholm, u.å.
Kongl. parad-marsch af A. Willibald. Arrang. för piano. Publicerad i Stockholm, u.å.
Transcriptioner för pianoforte. N:o 1−6 op. 59. 
1. Leonoras ballad akt, 2. Kung Carl XI:s jagd, Och hafvets unga tärna hon gick en kväll så varm,
 3. Löjtnant Zidén ur Lindblads Fänriks Ståhls sägner. Publicerad i Stockholm 1856−61.

Pianoverk, fyrhändigt
Ouverture [f-moll] à quatre mains, 1848.
Riccardo. Ouverture till Riccardo, 1869.
Sonate pour le piano à quatre mains. Op. 26. Publicerad i Hamburg, u.å.
Melodiska öfningsstycken för piano fyra händer... op. 62. Häfte 1−3. Publicerad i Stockholm, 1864.
Genrebilder. 8 Clavierstücken zu vier Händen. Heft 1−2. Publicerad i Mainz, u.å.

Pianotrio
Trio für Pianoforte, Violine und Violoncell E-dur 1. Allegro non troppo, 2. Andantino, 
3. Scherzo: Allegro meno mosso, 4. Finale. Allegro - Più presto. Op. 6. Publicerad av J. Schubert Co. Leipzig & New York, u.å.
Second grand trio pour piano, violon et violoncell op. 20. Publicerad i Leipzig, u.å.
Drei Trios für Pianoforte, Violine und Violoncell. Pianotrio F-dur op. 95:1. 1. Allegro vivace - Più presto, 2. Andante sostenuto, 3. Vivace e giocoso. Publicerad i Hamburg & Kiel u. å. Kiel 1876, reviderad av Hans Sitt Leipzig, 1910.
Drei Trios für Pianoforte, Violine und Violoncell. Pianotrio nr 2 g-moll. Op 95:2. 1. Allegro, 2. Andante con moto - Con brio, 3. Allegro con fuoco. Op. 95. Publicerad i Hamburg & Kiel u. å. Kiel 1876, reviderad av Hans Sitt Leipzig, 1910.
Drei Trios für Pianoforte, Violine und Violoncell. Pianotrio nr 3 D-dur op 95:3. 1. Allegro vivace -- Più presto, 2. Andante sostenuto, 3. Vivace e giocoso. Op. 95. Publicerad i Hamburg & Kiel. U. å. Kiel 1876, reviderad av Hans Sitt Leipzig, 1910.

Piano, fyrhändigt, med stråkinstrument
Gesellschafts-Quartett für das Pianoforte zu 4 Händen, Violine und Violoncell nr 1 C-dur op. 23. 1. Allegro, 2. Andante,
3. Menuetto: Allegro non tropp, 4. Allegro commodo. Publicerad i Hamburg & Stockholm, u.å.
Zweites Gesellschafts-Quartett für pianoforte zu vier Händen, Violine und Violoncello nr 2 d-moll op. 48. 1. Allegro appassionato
, 2. Andante con moto, 
3. Scherzo: Allegro non troppo, 4. Finale: Allegro assai. Publicerad i Hamburg, u.å.
Drittes Gesellschafts-Quartett für das Piano zu vier Händen, Violine und Violoncello nr 3 a-moll op. 72. 1. Allegro molto - Con brio – Presto,
2. Andante con moto, 3. Scherzo: Vivace, 4. Allegro vivo e scherzando. Publicerad i Hamburg, u.å.
Viertes Gesellschafts-Quartett F-dur op. 80. 1. Allegro vivace, 2. Andante con moto,
3. Intermezzo: Allegro vivo, 4. Finale: Allegro molto. Publicerad i Hamburg, u.å.
Fantasi öfver svenska visor för piano, 2 violiner, alt-viol & violoncell, 1848.

Stråktrio
Drei Trios fur Violine, Bratsche und Violoncell. Stråktrio nr 1 D-dur opus 85:1. 1. Allegro vivace, 2. Andante maestoso,
3. Menuett: Allegro non troppo
4. Rondo-Finale: Allegro non troppo. Publicerad i Hamburg & Leipzig. U. å. Amadeus Verlag, Winterthur, 1977.
Drei Trios fur Violine, Bratsche und Violoncell. Stråktrio nr 2 D-dur opus 85:2. 1. Allegro agitato, 2. Andante con moto, 3. Allegro patetico,
4. Finale: Allegro vivace. Publicerad i Hamburg & Leipzig. U. å. Amadeus Verlag, Winterthur, 1977.
Drei Trios fur Violine, Bratsche und Violoncell. Stråktrio nr 3 F-dur opus 85:3. 1. Allegro, 2. Andante,
3. Allegro scherzando,
4. Allegro vivace e con brio. Publiceradi Hamburg & Leipzig. U. å. Amadeus Verlag, Winterthur, 1977.
Fuga för violin, viola, cello, g-moll. Allegro non troppo, 1856. Autograf.

Stråkkvartett
Grosses Quartett N:o 1 in E für zwei Violinen, Viola und Violoncell op. 78. 1. Moderato − Allegro, 2. Romanze: Andante larghetto, 3. Scherzo: Allegro,
4. Finale: Allegro con moto. Publicerad i Bremen & Leipzig, u.å. Stämmorna trycka c:a 1868.

Violin och piano
Erste grosse Sonate für Pianoforte und Violine op. 5. Publicerad i Hamburg, u.å.
Im häuslichen Kreise. Melodische Skizzen für Pianoforte und Violine. N:o 1−8 op. 94. Publicerad i Kiel, u.å.
Melodier för violin eller violoncell och pianoforte. 1. Ballade: Allegro appassionato D-dur,
 2. Romance: Allegro non troppo A-dur. Publicerad i Stockholm av Abr. Hirsch, 1855.
Satser för violin och piano. 1. Tempo di valse, F-dur, 2. Allegro non troppo, A-dur, 3. Vivace, G-dur. Autograf.
Duettinen. Heft 1−2.
 1. Fünf Salon-Lieder für Violine und Piano, 
2. Ballade und Romanze.
 Zwei Salonstücke für Violine oder Violoncell und Pianoforte. Publicerad i Leipzig, u.å.

Violin, piano och andra instrument
Gruss an die Nacht. Serenade für Violine und Piano mit Begleitung von Violoncello und Harmonium ad libitum op. 86. Publicerad i Köln & Leipzig, u.å.

Piano och orkester
Fantasi över svenska nationalmelodier för piano och orkester, 1856. Troligen förkommen.


Verk av Hermann Berens d.ä.

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 43