Hugo Alfvén (1872-1960)

Tre Österling-sånger

opus 22

Skriv ut

1. Bön
2. Pioner
3. Minnesskrift

  • Tillkomstår: 1905
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: Anders Österling
  • Dedikation: Signe Rappe (Pioner)
  • Uruppförande: 11 april 1906 i Vetenskapsakademiens hörsal i Stockholm. Clary och Olallo Morales (Bön, Minnesskrift)
  • Speltid: 9 min

Exempel på tryckta utgåvor

• 1-3. Abraham Lundquist, Stockholm 2005 LUN 5700920
• 1. Bön opus 16. Abraham Lundquist, Stockholm [1907] Abr.L. 4013
• 2. Pioner opus 22. Abraham Lundquist, Stockholm [1911] Abr.L. 4421

  • Autografen återfinns: Uppsala Universitetsbibliotek
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: VMhs 168:4 (Bön), VMhs 169:3 a-b (Pioner) [Ex 2. i Musik-och teaterbiblioteket], VMHs 169:4 (Minnesskrift)

Litteraturhänvisning

Hedwall, Lennart, Hugo Alfvén, Stockholm 1973, s.334-338

Beskrivning av verket

1. Bön: Moderato F-dur 4/4, 46 takter
2. Pioner: Andante, quasi Adagio ess-moll 2/4, 60 takter
3. Minnesskrift: Andante, lugubre e patetico c-moll 4/4, 44 takter

Länkar

En ingående behandling av sångerna av Lennart Hedwall
finns i Alfvéniana 1-2/05, s.7-10 


Verkkommentar

De tre sångerna är daterade den 1, 8 och 18 juli 1905 då Hugo och Marie vistades i Sori Ligure. De var avsedda som en cykel under opustalet 22. Bön och Pioner utgavs separat som opus 16 resp. opus 22. Minnesskrift utgavs för första gången 2005.

"Dikterna  ingår i Anders Österlings debutsamling Preludier som utgavs 1904. Boken är fylld av ungdomligt allvar och Weltschmerz i en anda som kan sägas återspegla de sekelskiftesstämningar som också finns i många av Alfvéns tidigare sånger och som han nu än en gång återknyter till" (Lennart Hedwall)


Libretto/text

1. Bön
Tala, älskade tala,
orden göra mig väl.
Svalkande känner jag dala
majregn över min själ.
Ej jag vågar beröra
tinningens blonda svall.
Blundande tyst vill jag höra
allt vad du tala skall.
Tveksamt läpparna bäva
orden komma så matt
men liksom strålande sväva
in i min döda natt.
Tala, älskade tala, orden göra mig väl.
Svalkande känner jag dala
majregn över min själ.

2. Pioner
Det doftar mull, och parkens blomster blunda i salighet,
då regnets droppar flöda
Men liksom trötta synder tunga, dystra,
osläckligt flammande pioner glöda
Och medan än som brustna purpurtoner
i svarta mullen lösa blomblad dala
ensamt och gällt som eviga passioner
pionerna i aftondimman tala.

3. Minnesskrift
Dagarna virvla i blossande, mörknande ström
över din bygd, o min döda förtvivlade dröm.
Hän över kullarna svävar en irrande vråk,
luften är dödsstill och rörs ej av vindarnas stråk.
Svagt i det ödsliga kronorna flämta i rött;
eljest är allt förtorkat och svart och förblött
Tårarnas sådd kan ej spira till blomma och stam,
dräpta förhoppningar fylla mitt hjärta med skam.
Vanmakt är strålarnas jubel och skurarnas gråt;
bygd som mitt svårmod har älskat till döds: o förlåt!