Jacob Niclas Ahlström (1805−1857)

Jacob Niclas Ahlström föddes i Visby 5 juni 1805 och avled i Stockholm 14 maj 1857. Han började tidigt verka som musiker, först inom kyrkan och som lärare, efterhand som teaterkapellmästare. Under åren 1842−54 var han verksam vid Nya teatern i Stockholm, där han skrev musik till ett drygt hundratal pjäser inom olika genrer. Huvuddelen av hans produktion är kopplad till teaterverksamheten. Därutöver har han också framför allt skrivit musik för manskör samt givit ut sångsamlingar för privat musicerande i hemmen.

Liv

En bana från Visby till huvudstaden

Jacob Niclas Ahlström kom ursprungligen från Visby, där han föddes den 5 juni 1805, men kom att verka större delen av sitt liv som musiker i Västerås och Stockholm. I Visby började han tidigt studera violin, piano och orgel och fick redan som tolvåring vikariera som organist i domkyrkan. Han studerade sedan i Uppsala och avlade studentexamen 1824 och kameralexamen 1828. Även här deltog han i musiklivet, inte minst i manskörssammanhang. Efter examen återvände Ahlström till Gotland. Sommaren 1828 kom en teatertrupp ledd av Wilhelm Djurström till Visby. Vid uppsättningarna samarbetade man, som brukligt var, med ortens musiker, och på det sättet kom Ahlström i kontakt med truppen.

När teatertruppen lämnade Gotland följde Ahlström med. Fram till sommaren 1830 turnerade han med teatern, framför allt i södra Sverige. Därefter verkade han som musiker och lärare först i Karlskrona och sedan i Västerås, innan han 1842 erbjöds platsen som kapellmästare vid Nya teatern i Stockholm. Där kom Ahlström att ha ansvar för musiken till 1854. Detta år genomfördes ett ägarbyte vid teatern och kapellmästaruppgiften övertogs av August Söderman. Från hösten 1854 till sin död den 14 maj 1857 arbetade Ahlström främst som körledare och organist. 1856 engagerades han som kapellmästare vid den nya Ladugårdslandsteatern, men hann knappt påbörja arbetet innan han avled. Han invaldes i Kungl. Musikaliska akademien 1857.

Ett framväxande borgerligt musikliv

Ahlström hade inte någon formell musikerutbildning, utan fick titeln musikdirektör av Kungl. Musikaliska akademien 1831, på grundval av kompositioner och rekommendationer. Möjligheten att erhålla en professionell musikutbildning i Sverige var liten vid denna tid. Först vid mitten av 1800-talet kom en kontinuerlig utbildning till stånd vid akademien i Stockholm.

Under sitt yrkesliv hade Ahlström många olika arbetsuppgifter och anställningar. Han började sin verksamhet inom kyrkan och skolan. Flytten till Stockholm innebar att han fick anställning vid en ny, privatfinansierad teater, som stod helt utanför den kungliga kulturkretsen. Nya teatern utmanade den kungliga teatern, både genom repertoarval och organisation. Ahlström är ett tydligt exempel på det borgerliga musiklivets expansion, som möjliggjorde att en person kunde vara verksam som musiker och tonsättare även utanför de traditionella, hovfinansierade institutionerna.

Verk

Vid sidan av teatermusiken

Ahlström har en omfattande produktion av både vokal- och instrumentalmusik för de olika sammanhang han verkade inom. Redan under tiden i Uppsala omnämns Ahlström som tonsättare av en polonäs och en trio, men musiken finns inte bevarad. Under tiden i Västerås, när Ahlström var verksam som organist och musiklärare, arrangerade han också konserter. Vid dessa medverkade han ofta som pianist, ibland med egna stycken, som en konsert för piano och orkester i A-dur (op. 30), tillägnad kronprins Oscar. Att sjunga manskvartett var en vanligt förekommande verksamhet på alla de platser där Ahlström tjänstgjorde. För dessa sammanhang skrev Ahlström ett stort antal stycken för manskvartett och manskör. Till denna kategori får också räknas den ”Hyllningssång till H.M. Konungen”, som Ahlström komponerade för Frimurarlogen i Stockholm 1848.

Teaterkapellmästarens sysslor

Merparten av Ahlströms produktion är dock relaterad till hans verksamhet som teaterkapellmästare 1842−54. Det var en av kapellmästarens uppgifter att förse pjäserna med musik, och Ahlström komponerade och arrangerade musik till drygt hundra olika pjäser. I komiska pjäser bestod musikinslagen till största delen av sånger, medan musikinslagen i seriösa skådespel var mer varierade och också bestod av instrumentala stycken, körer och vokalensembler. Många gånger användes redan befintliga melodier, som arrangerades för den aktuella pjäsen och ensemblen. Rena instrumentalstycken förekom i form av ”melodramer”, marscher, danser och liknande musik med tydlig funktion i pjäsens handling.

Ahlströms möjligheter att komponera bestämdes helt av pjäsrepertoaren. Sångerna i pjäserna kunde framföras även utanför teatern, men för övriga musikinslag gällde att musiken knappast framfördes fristående från pjäserna. Om pjäsen inte blev en framgång gavs den endast ett fåtal gånger, och musiken till pjäsen kom därför inte att spelas mer än några enstaka gånger. Behovet av ny musik för alla de pjäser som framfördes var stort och Ahlström fick endast vid några tillfällen tid att koncentrera sig på större verk. Utan formell utbildning är det också möjligt att han inte hade den kunskap som krävdes för att skriva omfattande verk. Ett sångspel, Alfred den store, påbörjades redan 1840, men blev aldrig fullbordat.

Enskilda verk inom teatermusiken

Till de pjäser som fick stor uppmärksamhet i sin samtid och där musiken hade en viktig roll hör Positivhataren från 1843 och Urdur eller Neckens dotter från 1850. Positivhataren av August Blanche blev en succé vid premiären våren 1843. Den anspelade på ett aktuellt ämne, nämligen förekomsten av positivhalare på stadens gator. Den kom att följas av flera pjäser med klar samhällsanknytning, där Blanche och Ahlström samarbetade kring texter och musik. Alla musikinslag i Positivhataren är nyskrivna och variationsrikedomen är stor. Här förekommer strofiska kupletter, men också flera vokala ensembler och ett antal rent instrumentala inslag. Musikens betydelse framhölls i samtida press och Positivhataren uppfattades av många som ett sångspel i den wienklassiska traditionen.

Även den omfattande musiken till pjäsen Urdur eller Neckens dotter är nyskriven. Det är en översättning av en dansk pjäs av författaren Thomas Overskou. Handlingen har drag av sagospel med vissa övernaturliga inslag, som älvor och trolska väsen, något som också uppskattades av den samtida publiken. Pjäsen har ett ovanligt stort antal instrumentala mellanaktsstycken. Inte mindre än fem nummer spelas mellan akterna och fungerar som korta uvertyrer, där avsnitt ur melodier som kommer att framföras i akten presenteras. Utöver dessa instrumentala inslag förekommer en lång rad sånger, både för solister och ensembler. Stilistiskt håller sig Ahlström inom samma klassiska ramar som i tidigare verk.

Spridning och betydelse

En del av Ahlströms kompositioner spreds under hans samtid till den hemmusicerande borgerligheten. Framför allt blev många av sångerna i pjäserna kända och omtyckta att sjunga också i hemmen. Ahlström sammanställde flera samlingar med sådana kupletter. Likaså gav han ut populära svenska folkvisor med enkelt pianoackompanjemang. Denna utgivning byggde inte på egna insamlingar, utan var samlingar av folkvisor som redan framfördes i stor omfattning inom det borgerliga musiklivet.

Ahlströms betydelse måste framför allt sägas vara den roll han spelade inom den borgerliga, offentliga musikverksamheten under hela sitt yrkesliv. Han bidrog till att bygga upp en musikrepertoar, som också spreds till det ökande musicerandet i hemmen. Hans egna kompositioner var till största delen knutna till teaterns repertoar. När denna pjäsrepertoar under senare delen av 1800-talet inte längre framfördes kunde man inte heller längre höra Ahlströms musik.

Karin Hallgren © 2014


Skrifter av tonsättaren

Melodierna till de, vid den allmänna gudstjänsten, mest brukliga choralerna, upptecknade för skolungdomen, Västerås, 1839.
Musikalisk fickordbok till tjenst för tonkonstnärer och musikvänner
, Göteborg, 1843.
Valda svenska folksånger, folkdansar och folklekar, 1845, tillsammans med Per Conrad Boman.
300 nordiska folkvisor. Harmoniskt behandlade för en röst och piano-forte, 1878.

Bibliografi

Anrep-Nordin, Birger: "Jacob Niclas Ahlström", i Svenskt biografiskt lexikon, bd 1, 1918.
Blanche, August
: Minnesbilder, Stockholm, 1872.
Dahlgren, Fredrik August: Anteckningar om Stockholms theatrar, Stockholm: Norstedts, 1866.
Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik. Uppsala 2006: Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, s. 300
.
Hallgren, Karin: Borgerlighetens teater: Om verksamhet, musiker och repertoar vid Mindre Teatern i Stockholm 1842−1863, Diss. Uppsala: Musikvetenskap, 2000, s. 81−88.
Hemming, Sture: Musiken i Västerås: 1570−1995. Västerås 1996.
Lindfors, Per: J. N. Ahlström, i Svenska män och kvinnor, band 1, Stockholm: Bonniers, 1942.
Nyström, Pia & Elmquist, Anne-Marie: Kungl. Musikaliska akademien: Matrikel 1771−1995, Stockholm: Musikaliska akademien 1996
.
Rosén, J M: Några minnesblad, Stockholm: F. & G. Beijer, 1877.
Stolt, Lars C.: Marscher med historia. 19−20, i Marschnytt, 1999, nr 109/110, s. 14−16
.
Stölting, Ingrid Sabine: Schwedishe Bühnenwerke mit Musik: Schauspielmusik des 19. Jahrhunderts. Magisterarbeit Freiburg im Breisgau : Albert-Ludwigs-Universität, 2005/2006.
Sundström, Einar: Jacob Niclas Ahlström − biografisk skiss, i Svensk tidskrift för musikforskning, 1939.
Sundström, Einar: Jacob Niclas Ahlström, i Sohlmans musiklexikon, band 1, s. 70, 1975.
Tegen, Martin: Teatermusiken, i [Leif Jonsson & Martin Tegen (red.),] Musiken i Sverige III. Den nationella identiteten 1810−1920, Stockholm: Fischer, 1992, s. 283−306.

Källor

Musik- och teaterbiblioteket

Verköversikt

Skådespelsmusik (drygt 100 pjäser, bl.a. Positivhalaren och Urdur eller Neckens dotter), pianokonsert, sånger, vokalmusik.

Samlade verk

Skådespelsmusik (komponerad eller arrangerad)
1844-1845, sceniskt trolleri i en akt med körer och kupletter (A. Blanche), 1845.
Agne, sorgespel (Per-Henrik Ling), 1842.
Allas gudsons komedi i 4 akter (Souvestre, övers. F.N. Berg), 1847.
Arfvet eller Bröder och kusiner, skådespel i 5 akter (Dennery och Cormon, övers. L.A. Malmgren), 1848.
Bellman i Mariefred, vaudevill i 1 akt, 1842.
Benjowsky, skådespel i 5 akter (Kotzebue, övers. O.U. Torsslow), 1852.
Betjenten professor, komedi med sång i 2 akter (Angely, övers. H. Sandström), 1846.
Blekingeflickan, dramatisk idyll med sång (A. Krook), 1854.
Chevalier de Maison Rouge, skådespel i 5 akter (Dumas & Maquet, övers. L.A. Malmgren), 1847.
Den döde gästen, komedi med sång (Zschokke, övers. W. Stålberg), 1854.
Den hundraåriga gubben, dramatisk skiss i 1 akt (Théaulon, Francis & Dartois, övers. Quippe), 1848.
Det var inte hon!, komedi med sång (C.G. Michal), 1856.
Don Cesar de Bazano, skådespel i 5 akter (Dumanoir & Dennery, övers. L.A. Malmgren), 1844.
Duellanterna, komedi med sång i 1 akt, 1850.
Döden fadder, sagolustspel i 3 akter (Haffner, övers. A. Blanche) , 1850.
Dörr-intrigen, komedi med sång (Varin & Lhérie, övers. L.A. Malmgren), 1851.
En afton i Humlegården, lokalskämt med sång (F. Hedberg), 1853.
En butelj champagne, komedi med sång (Melesville & Brazier, övers. G.W. Blachet), 1853, 1856.
En efterhängsen vän, komedi (Labiche & Jolly, övers. A. Lindeberg), 1855.
En födelsedag på gäldstugan, lustspel med körer och kupletter (Th. Overskou, övers. A. Blanche), 1846.
En hufvudpassion, lustspel med sång (Kotzebue, övers. F. Hedberg), 1847.
En natts väntan, monolog-vaudevill i 1 akt, 1846.
En nyårsnattsdröm, komiskt-fantastiskt skämt med sång (A. Blanche & F. Hedberg), 1854.
En trappa upp och på nedra botten, vaudevill i 3 akter (A. Blanche), 1842.
Engelbrekt och hans dalkarlar, historiskt skådespel i fem akter (A. Blanche), 1846.
Ett resande teatersällskap, fars med körer och kupletter i 2 akter (A. Blanche), 1854.
Ett snedsprång, komedi i 2 akter (Anicet-Bourgeois & Brisebarre, övers. L.A. Malmgren), 1848.
Fabrikskamraterna, komedi med kupletter (övers. H. Ehrenstam), 1855.
Farinelli eller Kungen och sångarna, komedi med sång (Saint-Georg & de Leuven, övers. A. Lindeberg), 1844.
Faust och Margaretha, fantasiskådespel i 3 akter (Carré, övers. L.A. Malmgren), 1850.
Femhundra riksdaler banko, vaudevill i 2 akter (Cramaer), 1845.
Formoso eller Pudret, komedi i 1 akt (Labiche, Lefranc & Nyon, övers. A.E. Afzelius), 1848.
Frieri med stormsteg, komedi (Decourcelle, Barrière & Morand, övers. O. Hycker)t, 1855.
Grekiska Historien eller Iphigenia den andra (Parodie), opéra comique i 3 akter, 1843.
Gubben Noach, lustspel med sång (A. Säfström), 1856.
Gubbens maka eller Brunnsläkaren, skådespel i fem akter (von Holtei, övers. L.A. Malmgren), 1852.
Herr Dardanell och hans upptåg på landet, lustspel med körer och kupletter i 4 akter (Nestroy, övers. A. Blanche & L.A. Malmgren), 1846.
Hofvet i Biberack, vaudevill i 1 akt (Vermond, Lafargue & Siraudin, övers. F.N. Berg), 1847.
Hos oss! eller En motbild till Onkel Toms stuga, skådespel i fyra akter (J. Granberg), 1853.
I Bohuslänska skärgården, komedi med sång i 1 akt (Nielsen, övers. J. Philipsson), 1852.
Inte en smula jaloux!, lustspel med sång, efter en dansk bearbetning, 1856.
Jenny Lind-enthusiasten, tillfällighetsskämt i 1 akt (Virgin), 1847.
Klostret Castro, skådespel i 5 akter (Dinaux & Lemoine, övers. L.A. Malmgren), 1848.
Kröningsdagen, tillfällighetspjes med körer och kupletter i en akt (A. Blanche), 1844.
Lucretia Borgia, skådespel i 4 akter (Hugo, övers. A. Lindeberg), 1843.
Lumpsamlaren, skådespel i 5 akter (Pyat, övers. L. A. Malmgren), 1849.
Min granne i omnibusen, komedi med sång i 1 akt (Albitte & Dugard, övers. L.A. Malmgren), 1846.
Min vän löjtnanten, komedi med sång i 2 akter (Hedberg), 1852.
Nu ska vi roa oss!, lustspel med sång i 4 akter (Nestroy, övers. F. Berg), 1844.
Polkander i Stockholm, lustspel med sång i 1 akt (Moqvist), 1849.
Positivhataren, lustspel med sång i 4 akter (A. Blanche), 1843.
Raymond eller Hvem var Jernmasken?, skådespel i 3 akter (Rosier & De Leuven), 1853.
Rik på kärlek men fattig på mynt, komedi i 1 akt (Xavier, Duvert & Lauzanne), 1847.
Ringaren i Notre-Dame, romantiskt skådespel i 5 akter (Hugo, övers. A. Lindeberg), 1843.
Spanjorer och portugisare eller Slottet de Viana, skådespel i 3 akter (Lemoine & Gonbaux, övers. L.A. Malmgren), 1849.
Sällhet på flaskor, skämt i 1 akt (Marc-Michel, övers. L.A. Malmgren), 1847.
Sådan onkel har jag!, komedi (Mélesville & Carmouche, övers. F.N. Berg), 1854.
Tre älskare, komedi med sång i 2 akter (Rosier, övers. A.E. Afzelius), 1847.
Underprefekten roar sig, komedi i 2 akter (Bayard & Varnier, övers. L.A. Malmgren), 1851.
Urdur eller Neckens dotter, feeri-skådespel med sång i 3 akter (Thomas Overskou & Arnesen, övers. J. Granberg), 1850.
Års-revyn eller Det afbrutna ordenskapitlet, tillfällighets-gyckel i en akt (Cramær), 1847.

Orkester
Konsert A-dur för piano och orkester op. 30. Dedikation: Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Oscar af Sverige och Norrige i djupade underdånighet tillegnad. [Före 1842, från tiden i Västerås.]

Piano

Hemlandstoner, potpourri af nordiska folkmelodier för piano.
Sångstycken ur operetten Farinelli arrangerade för pianoforte.
Andante religioso för piano, uppfört vid sorgegudstjänsten vid Katholska kyrkan den 10 oktober 1872. Autograf i Musik- och teaterbiblioteket.

Röst och piano

Blommorna af F. Th. Hedberg, nio sånger med accompagnement af piano (F. Hedberg). Stockholm: Abr. Lundqvist, 1864. 1. Blåsippan ("Hörde jag ej kvitter från gren"), 2. Nattviolen ("Månen speglar sakta"), 3. Rosen ("Stolt prunkar jag"), 4. Sensitivan ("Se ej åt mig"), 5. Förgät mig ej ("Hörde du ej lärkans sång"), 6. Gullvifvan ("På ängens tufva blyg jag står"), 7. Blåklinten ("Redan skördarnes gull"), 8. Hyacinthen ("Stormen viner, solen skiner"), 9. Linnea Borealis ("Jag obemärkt stod i grönskande skog").
Sånger vid piano-forte (J.L. Runeberg). Stockholm: L. Gust. Rylander. 1. Mitt lif ("Strid på bredden av en graf"), 2. Till lyckan ("Lycka, leende Gudinna"), 3. Hjertats morgon ("Mörker rådde i mitt sinne"), 4. Blomman ("När sig våren återföder"), 5. Söndagsskörden ("Högt strålar morgonsolen"), 6. Tanken ("Tanke, se hur fogeln svingar").
Sånger vid piano-forte, componerade af J.N. Ahlström. Stockholm: Abr. Hirsch. 1. Till sångens ursprung (Dig gode Ande!") (K. A. Nicander), 2. Blomman på grafven ("Uppå den huldas mull"), 3. Den öfvergifvnes tröst (Stilla dig mitt brustna hjerta!"), 4. Wallflickan ("Så glad och nöjd jag förer min hjord"), 5. Rosorna ("En majdag bandt Selma")
Glädjens ögonblick ("Sörj ej den gryende dagen förut"). Tryckt i Det sjungande Sverige, 2, s. 76.
Sjung, sjung ("Sjung, sjung, sorlande våg"). Tryckt i Det sjungande Sverige, 2, s. 135.
Walda svenska folksånger, folkdansar och folklekar, utgivna av J.N. Ahlström och P.C. Boman, 1845.
300 nordiska folkvisor, arrangemang, 1855.


Manskvartett/-kör

Forntida minnen, frihet och ära, marsch.
Tågom fram uti striden, marsch.
O ljuva lugn!
I dalens gömda hydda.
Den underbara harpan.
Hyllningssång till H. M. Konungen. [Komponerad för Frimurarlogen i Stockholm 1848.]