Giuseppe Acerbi (1773−1846)

Giuseppe Acerbi, född i Castel Goffredo (Mantua) 3 maj 1773 där han också avled 25 augusti 1846, var en italiensk kulturpersonlighet, verksam som författare, kritiker, reseskildrare, musiker och tonsättare. Han vistades 1798−1800 i Sverige, Finland och Norge varefter har skrev boken Travels through Sweden, Finland and Lapland, to the North Cape in the Years 1798 and 1799. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1799.

Bakgrund

Giuseppe Acerbi tillhörde en kulturellt inflytelserik familj i hertigdömet Mantua, då en del av det habsburgska, österrikiska väldet. Fadern Giovanni gav honom en mångsidig fostran i upplysningens anda. Han studerade senare för Saverio Bettinelli, en av den lombardiska upplysningens förgrundsgestalter, och avlade examen i juridik vid Pavias universitet 1794. Han ägnade sig också tidigt åt musik, komponerade sånger och kammarmusik och var en habil klarinettist.

Resan till Norden

Acerbi vann en plats i den svenska musik- och kulturhistorien genom sin nordiska resa 1798−1800, som han företog tillsammans med Bernardo Bellotti, en rik bankirson från Brescia. Efter att ha rest via Wien genom Tyskland anlände Acerbi och Belotti den 19 september 1798 till Stockholm, där de vistades fram till mars året därpå. Genom sina sociala och musikaliska talanger blev Acerbi snart en efterfrågad gäst i de sengustavianska salongerna. Vid en ”musikalisk aftonunderhållning” hos greve Nils Cronstedt blev han bekant med Anders Fredrik Skjöldebrand, som entusiasmerades av hans resplaner och åtföljde de båda italienarna på deras färd till Nordkalotten. Skjöldebrand var ledamot av såväl Svenska Akademien som Musikaliska akademien. Han tillhörde den gustavianska kultureliten och var 1810−12 direktör för Kungliga teatern (då Operett-Theatern). Skjöldebrand fungerade under resan som guide, tolk och tecknare.

Sällskapet avreste den 18 mars 1799 från Stockholm och for via Åbo upp längs finska kusten till Uleåborg. Efter ett par månaders vistelse där fortsatte resan via Kemi norrut uppför Torne och Muonio älvar. Över Kautokeino och Alta fortsatte de sedan mot Nordkap som nåddes den 19 juli. Återfärden söderut följde ungefär samma rutt ned till Uleåborg. Därifrån tog de sig med båt över till svenska sidan av Bottenhavet. Den 20 september 1799 var de åter i Stockholm.

Den 16 november invaldes Acerbi i Kungl. Musikaliska akademien, troligen på förslag av Skjöldebrand. I Musikaliskt tidsfördrif publicerades samma år Acerbis komposition L’Invocazione del sole alla mezza notte in Lapponia för ”Tre dilettanti di Musica quivi viaggiatori”. Stycket har troligen tillkommit under vistelsen i Uleåborg, där Acerbi och Skjöldebrand (som spelade fiol) musicerade tillsammans med några lokala ståndspersoner, bland dem tonsättaren och cellisten Erik Tulindberg. I april 1800 reste Acerbi och Belotti till Norge, därifrån till Danmark och via Hamburg till England, där reseskildringens engelska originalupplaga utkom 1802.

En musiketnologisk föregångare

Acerbis huvudsyfte var inte musikdokumentation, men hans iakttagelser av lokal musikpraxis och kompetenta uppteckningar av traditionella melodier och texter fäste uppmärksamheten på den ute i Europa okända finska folkkulturen. Av särskild betydelse blev hans nästan musiketnologiskt kalibrerade beskrivning av runosångens uppförandepraxis. Den kom att inspirera den tidiga folkloristiska forskning i Finland som senare skulle få sitt huvudmonument i Elias Lönnroths redigering och utgåva av Kalevala. En av Acerbis klarinettkvartetter innehåller en femtonig kantelemelodi, vilket anses vara den första förekomsten av finsk folkmusik i konstmusikaliskt sammanhang. I Finland bevarade man därför en hög värdering av Acerbis insats.

I Sverige utsattes däremot hans reseskildring för hård kritik. Man ansåg att han uttryckte sig nedlåtande och kränkande om det svenska kungahuset och gav en negativ bild av de politiska och kulturella förhållandena i landet. Svenska regeringen agerade på diplomatisk nivå, vilket gav Acerbi betydande svårigheter. Skjöldebrand såg sig också föranlåten att publicera en motskrift. Han var även mycket kritisk mot Acerbis egenmäktiga publiceringar av hans teckningar i olika sammanhang.

För en nutida läsare framstår däremot många av Acerbis iakttagelser och reflektioner snarast som skarpsynta och intressanta. Hans upplevelse av det stockholmska musiklivet som provinsiellt och torftigt är knappast överraskande med tanke på hans bakgrund i kulturlandskapet mellan Cremona och Mantua, ett av den europeiska konstmusikens absoluta kärnområden.

Efter den nordiska resan vistades Acerbi en tid i Paris, men hans position blev där snart ohållbar på grund av de svenska aktionerna, och han återvände till familjegodset utanför Mantua. Han var 1816−26 direktör för den betydelsefulla progressiva tidskriften Biblioteca Italiana. 1826 trädde han i diplomatisk tjänst som österrikisk konsul i Alexandria i Egypten, där han verkade fram till 1834.

Anders Hammarlund © 2015

Skrifter av tonsättaren

Acerbi, Joseph [Giuseppe]: Travels through Sweden, Finland, and Lapland, to the North Cape in the Years 1798 and 1799, London: Joseph Mawman, 1802.

Bibliografi

Acerbi, Giuseppe: Resa i Finland 1799 [urval], Helsingfors: Söderström, 1953.
Acerbi, Giuseppe: Resa i Sverige [urval], övers. Thure Nyman, Stockholm: Sällskapet bokvännerna, 1958.
Acerbi Giuseppe Resa i Lappland 1799 [urval], övers. Bertel Kihlman, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1964.
Alatalo, Hasse: Ängens fågel: visor och låtar i Norrbottens finnbygder 1677-1984 (=Nurmen lintu: lauluja ja tansikappalheita Pohjoisruottin suomiseutuissa), Värnamo: Arena, 2004.

Källor

KMA:s protokoll 1799/11/16, Musik- och teaterbiblioteket.

Verköversikt

Verk för vokalsolo/-soli och orkester, kammarmusik (stråkkvartett, 3 klarinettkvartetter, konsert för klarinett och cembalo ev. även orkester), klaververk (1 sonat m.m.), sånger, körverk.

Samlade verk

Kammarmusik
Sonata. Studio per violino e pianoforte.
Trois quators a une clarinette, violin, viola et violoncello (1799?): 1. B-dur, 2. Ess-dur, 3. B-dur.
Quartetto per archi.
Concerto per clarinetto e cembalo. Utg. av Alessio Bacci, Livorno: Tetraktys, 1999. [Troligen finns även en version med orkester.]

Verk för klaver
L'addio. Andante per cembalo composto da G. Acerbi dilettante di musica all'occasione della sua partenza da Stockholm l'anno 1800.
Rondeau per cembalo.
Sonata per piano.

Vokalmusik

L’Invocazione del sole alla mezza notte in Lapponia, för tre mansröster, 1799.
Tu vuoi ch'io viva oh core, aria för en röst och orkester.
E non deggio rivederti mai più /Va ti consola … Recitativo e Duetto cantato da Madamigella de Polett e dal Sig: Baron d’Adlerswärd nel Concerto dato dal’Accademia filarmonica di Stockholm a benifizio de poveri di Enköping li 29 decembre 1799. Composto d G: Acerbi dilettante di Musica. För två röster och orkester.
Ah quanto è dolce all’alma. Cavatina composta per Madamigella Fabré (nello stesso tono e colle stesse parole della cavatina del primo atto delle Due Pupille) da G. Acerbi dilettante. För en röst och orkester.
L’Addio d’Acerbi (”Ecco quel giero istante…”).
Meco già Niside, aria för tenor och harpa, 1811.

Övrigt

Marche militaire composé pour les troupes régularières (Nizam-Gedid) du Viceroi d’Egypte par le cons. d’Acerbi consul general d’Autriche. Alexandrie 13 may 1830.


Verk av Giuseppe Acerbi

Det finns inga verk av tonsättaren registrerade